Nyval? Seriöst?

I dagens Ålandstidning (s.14) ägnar lagtingsledamot Harry Jansson (c) en krönika åt att sabla ner regeringens politik, bl.a. genom att slunga anklagelser om budgetmanipulation och försöka väcka liv i "betygsfrågan" igen. Det är givetvis Harry Janssons fulla demokratiska rätt som oppositionspolitiker och - på samma sätt är det min demokratiska rätt att ifrågasätta påståendet om att kommunreformen "faller på juridiska grunder". Vore intressant att höra en vidareutveckling av det temat. Och det lär vi få, i måndagens lagtingsdebatt om kommunreformen. Missa inte den.

Men det mest häpnadsväckande är inte anklagelserna mot regeringen, utan påståendet att  "Nyval kryper allt närmare". Nyval är något som förrättas när det är riktigt råddigt och när lagtinget har upplösts. Upplösning av lagtinget kräver 20 lagtingsledamöters stöd. Janssons parti har idag 7 mandat. Den samlade oppositionen, inklusive Janssons parti, har 13 mandat. Det betyder att 1 eller 1,5 regereringspartier behöver vara "med på tåget" för att stödja ett nyval. Nyval brukar vara aktuellt när det råder parlamentariskt kaos och ingen lyckas bilda regering. Nu är vi i ett läge där vi har en regering, vi är snart halvvägs in i mandatperioden och regeringen står stadigt, gissningsvis fram till nästa ordinarie val 2019.

Och, allvarligt talat, varför i hela fridens namn skulle vi vara intresserade av nyval? Vi är tre partier som har samlat oss för kommunreform och för att få bukt med budgetunderskottet. Vi har hittills gjort exakt vad vi har lovat ålänningarna att vi skulle göra.

Att "Nyval kryper allt närmare" är alltså ett luftslott som saknar täckning. Det är inget att tro på och den manövern är så pass fjärran från verkligheten att man nog kan börja undra om centern helt har tappat kontakten med åländsk politik.

Änglar bland skuggor

Invigningstal vid matbankens nya lokaler den 7 april 2017

Dom borde egentligen inte behövas, hörde jag en gång en politikerkollega muttra om Matbanken. Kollegan menade i princip väl, han har ett starkt socialt patos och argumenterade för att staten bör täcka in alla och särskilt välfärdsstaten bör vara så stark att egentligen borde samhället inte behöva någon välgörenhet.  Och så kan det vara i teorin, men som vi vet – inte i praktiken. 

Vi vet – och ni vet, att det alltid funnits och finns medmänniskor som faller emellan. Människor som varken täcks in av missbrukarvård eller mentalvård. Människor som inte orkar eller passar in. Människor som hamnar utanför, asylsökande som officiellt sett inte existerar. Människor ute i skuggorna. Och som tur är finns det änglar bland skuggorna.

Ni gör en stor gärning, också för att minska matsvinnet. Mat som annars skulle kasseras ges till dom som behöver det. Det är en stark gärning för ett hållbart Åland. Och företagarna som donerar mat stärker med detta enkla handlande känslan av gemensamt ansvar för vårt Åland. 

Flera organisationer som tar gemensamt ansvar för matbanken (Rädda Barnen på Åland tillsammans med Mariehamns församling, Missionskyrkan, Pingstkyrkan och Socialmissionen, för att nämna några) men framför allt, flera frivilliga som varje vecka ställer upp för Matbanken. För mig personligen var det en ögonöppnare att jobba några pass på Matbanken. Jag hade en mycket luddig förståelse av vad ”diakoni” är. Lät lite som en kanslifunktion inom kyrkan. På matbanken ramlade poletten in: Diakoni är kärnan i det kristna budskapet, att ge bröd åt den hungrande, att ge vatten åt den törstande.

Så, bästa vänner, ni är behövda. Det är en högtidlig stund för mig att inviga Matbankens nya lokaler, för dom behövs och ni behövs.