Tal på värdsmentalhälsodagen

På ÅHS den 10.10.

 

Den 31 augusti 1998 meddelade den norske statsministerns kontor kortfattat att Norges statsminiser Bondevik är ” sykmeldt på grunn av en depressiv reaksjon.” Innanför Norden väckte detta knappast någon större uppståndelse, men ute i världen ansågs det vara en sensation: Den hittills högstrankade världsledaren som offentligen medgett att han/hon har en mental sjukdom! Så här rapporterade BBC om saken: Too blue to run the Country, Norwegian PM too depressed to govern och Norwegian PM still too depressed to govern.

 

Dåvarande kulturminister Anne Enger Lahnstein tog över som statsminister i 3 veckor. Bondevik återvände till ämbetet den 23 september och blev då överraskad av tusentals uppmuntrande brev från hela landet. Än mer uppmärksammat blev att medborgarna gav honom sitt fortsatta förtroende i nästa val.  

Och visst är det en lite söt historia? Samtidigt sätter den fingret på flera viktiga saker:

-         Värdet av erfarenheter och värdet av att omsätta erfarenheterna i praktiken. Vilket kommer att vara vårt tema idag. Jag är rätt säker på att Bondevik blev en bättre politiker av dessa svåra erfarenheter, inte sämre!

-         En annan, lite tristare sak, som historien sätter fingret på är: hur känsligt det ibland fortfarande kan vara med mental ohälsa. Och det vet alla som själv levt med mental ohälsa eller haft en anhörig med det: Det finns fortsättningsvis en laddning, rentav ett visst stigma kring mental sjukdom. Det är därför vi är här idag! Det är därför som världsmentalhälsodagen behövs. Något så oerhört. Det är därför vi på Åland firar den för femte året och det är därför vi måste fortsätta bekämpa fördomarna, fortsätta att upplysa. Det är vår uppgift att jobba bort den laddningen. Vi måste bekämpa stigmat med öppenhet: Om statsministern kan tala om sin mentala ohälsa, då kan vi också!

En annan, internationell dimension finns förstås i FN:s utvecklingsmål för hållbar utveckling: "hälsa och välbefinnande". I det budgetförslag som jag kommer att lägga till landskapsregeringen betonar vi särskilt vikten av att flickors och pojkars psykiska hälsa kartläggs, och att deras mående undersöks.  Och detta är jätteviktigt. Viktig är också känslan av mening och trygga ramar som ett arbete kan ge. Vi har idag många åländska arbetsgivare som axlat sitt sociala ansvar och fått ”återbetalt” många gånger om, för sin roll i arbetsrehabiliteringen. Vår roll, det offentliga Ålands, är förstås att stötta – men ännu viktigare: Den är att stötta och uppmuntra stöttarna.

Från landskapsregeringens sida vill jag önska en god världsmentalhälsodag. Må den bidra till ökad förståelse om vad mental ohälsa är – och inte är. Må den undanröja en del fördomar som finns kring mental  ohälsa. Och må den uppmuntra oss alla att ta ansvar för varandra!

Tack för ordet.