Talman,
Vi debatterar idag Landskapsregeringens meddelande gällande
utvecklings- och hållbarhetsagenda för Åland-statusrapport 2. Jag kommer i
detta anförande att fördjupa mig särskilt i de strategiska utvecklingsmålen 1
och 2:
1. Välmående människor vars inneboende resurser växer ss.
14-18
2. Alla känner tillit och har verkliga möjligheter att vara
delaktiga i samhället. Ss. 19-22
Vårt omslagsdokument är brutalt ärligt: ”Nulägesbeskrivningarna visar
att inget av de strategiska utvecklingsmålen ännu har uppnåtts.”
Så, hur uppnår vi de sju strategiska utvecklingsmålen?
Avgörande för framgången kommer att vara ordet delaktighet.. Alltså att vi här i detta rum känner delaktighet i
hållbarhetsarbetet och i morgon fortsätter
känna delaktighet. Vi lägger stora resurser på detta arbete och det är
verkligen viktigt att detta känns som hela Ålands gemensamma projekt.
Det här handlar om en omfattande samhällsomställning och det
blir därför viktigt att det inte uppfattas som att det är t.ex. en enda
politisk gruppering eller att det är ”den politiska elitens” projekt, inte
något som angår ”verklighetens folk” som kämpar på med sitt. Det här är ingen ny
utmaning och den kommer att följa med
arbetet. Därför finns skäl att fundera extra kring just den här biten: Hur kan vi
bygga in mera parlamentarisk samverkan?
Till själva saken, mål 1:
Hur skapar vi då välmående människor, vars inneboende
resurser växer? Ett kort svar är att ge möjligheten till arbete, ge mening och
möjlighet att göra rätt för sig och bidra till vårt gemensamma samhälle. Både
näringsavdelningen och socialavdelningen jobbar med denna viktiga fråga: Hur
kan vi sänka tröskeln arbetsplatser för de grupper som av en eller annan orsak
är utestängda från arbetsmarknaden? Det är förstås detta som är orsaken till
att regeringen ordnat seminarier just på temat ”socialt hållbar arbetsmarknad”.
Här vill jag särskilt berömma de åländska företagare som dragit sitt strå till
stacken och bidragit till att, steg för steg, integrera ex. människor med
mentala hälsoproblem.
Mål 2 handlar om tillit – det nordiska guldet.
Enligt Sveriges avgående generalkonsul har vi mycket tillit
på Åland och den innebär fördelar i form av ”låga transaktionskostnader”. Jag vill ge ett banalt exempel på det – ett cykelinköp.
Jag minns då jag skulle köpa en begagnad cykel och ringde säljaren. ”Jag e inga
hemma, men du kan lämna pängarna i postlådan”, sa han. Jamen jag hade ju tänkt
pruta? sa jag. ”Jamän då lägger du lite mindre pängar i lådan då”, sa han.
Detta, mina vänner, kan man kalla låga transaktionskostnader!
Såsom konstateras i dokumentet kan tillit mätas på flertalet
sätt. Ett sätt är genom att mäta trygghet, titta t.ex. på Rapport 2014:9 Att leva och bo som inflyttad på Åland s. 49! Där kunde vi
konstatera att ”Den största delen av
respondenterna (97 procent) känner sig trygga eller ganska trygga där de bor.”
Det är ganska bra! Kunde med fördel lyftas in i hållbarhetsrapporteringen som en positiv invinkling.
Vad stärker då tilliten till det här arbetet som vi nu
håller på med? Kanske det att medborgarna ser att vi tar konkreta steg för att
förverkliga hållbarhetsagendan. I fredags meddelade infrastrukturminister Mika
Nordberg landskapets maskinpark ska drivas med miljövänlig diesel gjord på
restprodukter. Ett mycket konkret steg mot att utsätta naturen för mindre
koncentrationsökning av ämnen från berggrunden. (fossila
bränslen, metaller och mineraler). Att koldioxidutsläpp kan minskas med 90% och
att vi tar medvetna steg framåt mot ett hållbarare Åland stärker tilliten.
Men, talman, jag vill också nämna några trender som
undergräver tilliten på Åland. Jag ska ge några exempel:
-
Anonyma nyhetssajter utan ansvarig utgivare, som
strävar till att uppnå största möjliga splittring i samhället. Göda
konspirationsteorier, skapa en allmän känsla av förfall och hopplöshet. ”Allt
går åt skogen”. Ställa grupper mot varandra: Invandrade mot ”urinvånare”,
finsktalande mot svensktalande, den ”korrupta politiska eliten” mot
verklighetens folk. Dessa sajter är idag en verklighet i hela Europa, också på
Åland. Det har blivit viktigare än någonsin att vi i detta rum värnar vår trovärdighet och då menar jag
inte för vår politiska överlevnads skull, utan för att kunna stå emot den
syndaflod av Fake News eller Semifake News som kommer att möta oss i
nästa valrörelse, var så säkra.
-
I min egenskap som socialminister har jag
kontaktats av påfallande många pappor som tappat tilliten till samhället. Ofta
med en vårdnadstvist i bakgrunden. Har bl.a. kontaktats av en pappa som fick en
alkoholutredning ”på sig”, trots att han själv och dennes föräldrar intygade
att han aldrig rört en droppe sprit i sitt liv. Eller pappan som upplever att
det inte spelar någon roll vad han säger till socialmyndigheterna, ingen tror
honom när det kommer till barn. Varför ska vi lyssna på dessa män? Jo, det är
för att detta är medborgare som tappat tilliten till samhället. En del av dom
har tappat sin tro på hela samhället som sådant, då de upplevt lögner upphöjas
till officiell sanning.
Vi ska också bry oss om dem, eftersom vi har ratificerat barnkonventionen och lagfäst barnets rätt till sina föräldrar. Det är det det handlar om, barnets rätt – inte föräldrarnas rätt eller fel.
Vi ska också bry oss om dem, eftersom vi har ratificerat barnkonventionen och lagfäst barnets rätt till sina föräldrar. Det är det det handlar om, barnets rätt – inte föräldrarnas rätt eller fel.
Vi bör sträva efter ett samhälle som känns
rättvist och där alla känner tillit. Och
vi bör vara medvetna om att just den målsättningen ställer höga krav på våra
myndigheter. Krav om att inte dra förhastade slutsatser och bevara sin
integritet.
Och framför allt: källkritik. Är det nåt
som förenar exemplen ovan så är det en kritisk hållning till all information.
Finns det någon oberoende källa som kan bekräfta det jag hört – eller inte?
Tack för ordet.
