Livet just nu

Denna bild är rätt beskrivande för livet nu. Har varit i Bryssel sedan i onsdags. Måste sägas att jag och min sambo har haft otrolig tur. Redan i torsdags fick vi lägenheten uthyrd till en kollega på Europaparlamentet, efter det har vi arbetat med att packa, städa, ändra adresser och sälja det som vi inte vill ha med oss. Och så ska vi ett varv till Tyskland med saker till min svägerska. Vår lilla flicka tycker att det händer lite väl mycket just nu och blir olycklig så fort någon av oss går ut ur rummet.

I kväll blir det avskedsmiddag med staben. Det är lite vemodigt. Under de mer än två åren har vi arbetat oss igenom utmaningar, kriser och framgångar. Vi har jobbat hårt för att avskaffa gränshinder, lösa enskilda medborgares problem, få upp flaggor och stöpa om EU:s politikområden. Och nu börjar alltså någonting helt nytt.

I måndags äntrade jag lagtingets talarstol och talade om den s.k. "samexistenslagen" för GMO-grödor. Jag anser att vi bör vara så restriktiva som vi kan mot GMO-odling på Åland. Och vi bör noga följa det nya direktivet, som har kärvat fast i rådet men möjligen "lossnar" under Danmarks ordförandeskap.

Under veckan har jag träffat några av de tjänstemän som är ansvariga för den s.k. mandatfördelningsrapporten vid Europaparlamentet. Carl Haglund har lagt ett nytt ändringsförslag (nr. 32 och 33) om en parlamentsplats för Åland. Återigen handlar det om att lobba stöd för från den socialdemokratiska och konservativa grupperna i Europaparlamentet. Haglunds liberala grupp (tredje störst) har gett sitt stöd åt förslaget, likaså de gröna (fjärde störst).

När flytten är klar kommer jag att åka till den här nordiska konferensen som riktar in sig på hur Norden kunde bli ett föredöme, med minst gränshinder i Europa. Ingen dålig målsättning.

Enligt inofficiella källor kommer det att finnas MYCKET ålänningar på plats, så vi kanske syns där? ;)

Däckad och återuppstånden

I lördags vaknade jag upp utan balanssinne, vilket var en rätt obehaglig upplevelse. Efter en tur till sjukhuset visade det sig att jag fått virus på balansnerven - obehagligt, men går oftast över efter 1-2 veckors vila. Det tog ca 5-6 dagar att återhämta sig. Med tanke på lagtingsarbetet var det egentligen bästa möjliga tidpunkt att bli krasslig: pleniagendan är ännu rätt anspråkslös och arbetsgrupperna som jobbat med regeringsprogrammet hade just lämnat in sina betänkanden. Men trist var det ändå, förstås.

I onsdags sammanträdde Ålands delegation för Nordiska rådet för första gången. I min frånvaro blev jag vald till ordförande för Ålands delegation i Nordiska rådet - tackar för det förtroendet. Ser verkligen fram emot att inleda arbetet vid rådet. Särskilt efter att ha läst en artikel från rådets nyvalde president, Kimmo Sasi. Kimmo är helt rätt ute. De Nordiska länderna borde höja ambitionsnivån och bli det område med minst gränshinder i hela Europa.

På onsdag kväll kunde jag gå så pass bra, att jag vågade mig på att dra ett kort kåseri för Röda korsets väntjänst under rubriken "Tänd ett aldrig så litet ljus, i stället för att förbanna mörkret". Det var väldigt trevlig stämning och några närvarande tog kontakt senare på kvällen för att prata politik. I torsdags promenerade jag och min fästmö till vårt nya hus, dit vi ska flytta in vid månadsskiftet. Fredag var jag fullt återställd och friskskrev mig.

Nu blir det lugn helg. Tänkte titta in på musikgalan till förmån för Ålands barnfond på Park - och imorgon blir det då mitt livs första fars dag...

Plenum och bronsstaty

På dagens plenum behandlades fyra beskattningsavtal och "Till Europeiska stadgan om lokal självstyrelse fogade tilläggsprotokollet om rätten att delta i de lokala förvaltningsmyndigheternas verksamhet". Beskattningsavtalen med Macao, Seychellerna, Costa Rica och Österrike kommer till lagtinget på grund av Ålands beskattningsbehörighet inom det kommunala. Den allmänna uppfattningen bland lagtingsledamöterna är att dessa avtal är ytterligt ointressanta, och det bekräftas av det fåtal som faktiskt läst igenom dem.

Något intressantare för Åland är Europeiska stadgan om lokal självstyrelse. Både med tanke på självstyrelsen och den kommunala självstyrelsen. Några av Europarådets konventioner är synnerligen ambitiösa åtaganden. Lagtinget beslöt här att begära yttrande från landskapsregeringen.

Resten av dagen - både före och efter plenum - handlade om att arbeta fram ett regeringsprogram för den kommande landskapsregeringen. Det är på många sätt en nyttig process att diskutera fram gemensamma spelregler för de kommande 4 åren, men också en rätt tidskrävande process. Idag hörde min arbetsgrupp tre sakkunniga, imorgon ska vi höra två till.

Som avrundning på dagen traskade jag över till stadshusbacken för att se när Maria Alexandrovnas/Мария Александровна staty avtäcktes. Kom i samspråk med två ryssar som visade sig höra till skulptörens team. De var (berättigat) stolta över arbetet dom utfört under hans ledning. Vi pratade historia, politik - och diskussionen slutade med att de överräckte sin bok med skulptörens samlade verk som man kan påträffa lite överallt i Ryssland och Europa. De passade också på att visa hur statyn nu står exakt i linje med von Knorring-bysten och Julius Sundbloms staty vid torget. Statyn känns både inhemsk och exotisk på samma gång. Och helt rätt att vi bejakar våra rötter. Tack, S:t Petersburg för den gåvan! Hoppas vi ålänningar kan komma på något minst lika klockrent att skänka till "staden på Nevan" i framtiden.

Första dan på jobbet

Igår var officiellt min sista dag vid Europaparlamentet, idag min första riktiga dag som lagtingsledamot. En dag fylld av glädje, stämning och starka intryck. Det enda jämförbara jag upplevt var mottagningen på Finlands ständiga representation i Bryssel, då vi äntligen fick upp Ålands flagga bredvid Finlands. Då min kollega Erika Janson på något mystiskt sätt fick alla närvarande att stämma in i "ålänningens sång".

Dagen började med kostym, överrock och hatt. Då jag skulle plocka ner hatten ramlade ett litet grattis-kuvert ur hatten. Det var min framsynta fästmö som köpt ett par svarta handskar. Tack. Väl framme i lagtinget förrättades talmansval, varefter promenerade vi till lagtingsgudstjänsten i S:t Görans kyrka. Vi hann bara traska 20 meter så mötte vi första Anders Wiklöf med hund (joo häj joo!). Just i det ögonblicket kändes det nog att nu är man på Åland.

Sen var det dags för lagtingsgudstjänst, med presidenten närvarande. Kyrkoherde Mårten Andersson höll i trådarna på gudstjänsten - och gjorde det bra. Kändes som att både psalmer och ord var utvalda med omsorg. Gudstjänstens absoluta höjdpunkt var Matilda Koskinens fiolspel som var så fenomenalt att mången ledamot höll på att ramla av bänken. Det finns unga, begåvade och skickliga musikanter som liksom tar i så det knakar och gör fortissimo till fortefortissimo. Det gjorde inte Matilda som spelade inlevelsefullt med djup, återhållsam känsla. Då jag berömde henne efteråt dök Sveriges före detta FN-sändebud Jan Eliasson upp bakom min rygg och stämde in i berömmet. Bara att ta till sig, Matilda! :)

Nu var det hög tid för Tarja Halonen att öppna lagtinget. I sitt tal betonade hon att självstyrelsen bör utvecklas "rejält och öppet" och underströk sitt personliga engagemang för Åland. I sitt svarstal betonade talmannen sjöfartens betydelse för Åland, och hur Finland och Åland gemensamt kunde bli internationellt ledande inom området. Efter talen bjöds på kaffe och tårta. Satte mig med Axel Jonsson (Åf), Annette Holmberg-Jansson (M) och Petri Carlsson (M). Hade riktigt trevliga diskussioner. Nyan frågade hur det känns. Jag svarade "glädje". Under de kommande 4 åren lär säkert finnas tider då det kommer att kännas motigt, men just den här dagen är till för det nyvalda lagtinget att glädjas.

Plötsligt knackade Johan Ehn på ryggen och sa att "Annette Gammals vill tala med dig". Undrade lite smått vad lagtingets kanslisekreterare kunde tänkas vilja. Tog mig förbi tre nitiska och skeptiska säkerhetsvakter ("jag jobbar här") för att komma till hennes kansli, där hon överräckte "Ålands lagsamling 2008" - som alla nyinvalda tydligen fått. Detta ögonblick var nog i sin anspråkslöshet ett av dagens högtidligaste.

Stack mig in på ett superkort plenum, där veckans kommande plenum kungjordes. Därefter bevägade jag mig vidare till Fredinstitutets internationella konferens om Ålandsexemplet, där jag fick den stora förmånen att träffa professor Markku Suksi som jag studerade offentlig rätt för i Åbo.

Hörde ett tänkvärt föredrag av Elisabeth Nauclér om Ålandsexemplets relevans på Balkan och ett av Per Stenbäck som talade om Ålandsexemplets marknadsföring internationellt. Men så var det dags att åka till Jomala och äta middag med familjen. Och här är jag nu. Medveten om att imorgon ska det arbetas stenhårt med kommande regerings regeringsprogram. Och om att det tidvis kommer att bli allt annat än medvind.

Men ändå, sällsynt nöjd och tacksam för denna dag.