Däckad och återuppstånden

I lördags vaknade jag upp utan balanssinne, vilket var en rätt obehaglig upplevelse. Efter en tur till sjukhuset visade det sig att jag fått virus på balansnerven - obehagligt, men går oftast över efter 1-2 veckors vila. Det tog ca 5-6 dagar att återhämta sig. Med tanke på lagtingsarbetet var det egentligen bästa möjliga tidpunkt att bli krasslig: pleniagendan är ännu rätt anspråkslös och arbetsgrupperna som jobbat med regeringsprogrammet hade just lämnat in sina betänkanden. Men trist var det ändå, förstås.

I onsdags sammanträdde Ålands delegation för Nordiska rådet för första gången. I min frånvaro blev jag vald till ordförande för Ålands delegation i Nordiska rådet - tackar för det förtroendet. Ser verkligen fram emot att inleda arbetet vid rådet. Särskilt efter att ha läst en artikel från rådets nyvalde president, Kimmo Sasi. Kimmo är helt rätt ute. De Nordiska länderna borde höja ambitionsnivån och bli det område med minst gränshinder i hela Europa.

På onsdag kväll kunde jag gå så pass bra, att jag vågade mig på att dra ett kort kåseri för Röda korsets väntjänst under rubriken "Tänd ett aldrig så litet ljus, i stället för att förbanna mörkret". Det var väldigt trevlig stämning och några närvarande tog kontakt senare på kvällen för att prata politik. I torsdags promenerade jag och min fästmö till vårt nya hus, dit vi ska flytta in vid månadsskiftet. Fredag var jag fullt återställd och friskskrev mig.

Nu blir det lugn helg. Tänkte titta in på musikgalan till förmån för Ålands barnfond på Park - och imorgon blir det då mitt livs första fars dag...