Den 21/3 kunde ålänningarna läsa i Ålandstidningen att självständighetspartiet Ålands framtid nu vill ta Europaparlamentsplatsen till Förenta Nationerna (FN). ”Lyfter vi frågan internationellt hamnar Finland i en knepig situation”, resonerar partiet. Hur ska då Åland ska vända FN:s uppmärksamhet från inbördeskriget i Syrien, människorättskränkningar i Nepal och den politiska krisen i Haiti till Ålands parlamentsplats i EU? Och vilken FN-konvention/deklaration ska vi åberopa för att tillförsäkra Åland en parlamentsplats i EU? Detta framgår inte. Denna taktik hade funkat fint om vi skruvat tillbaka klockan till år 1921 med inbördeskrig och revolutioner runt hörnet, men knappast år 2013.
I plenidebatten om Kroatiens anslutningsavtal framförde sedan Åf att man härefter kommer att rösta nej till alla EU-fördrag, oavsett om dom är bra eller dåliga för Åland. Vi andra frågade då om Åf också avser att rösta bort ett eventuellt anslutningsfördrag från Island, med alla konsekvenser det får för nordiskt samarbete. Då backade Åf klädsamt till att man nog får avgöra det ”fall till fall”.
Ålands krav på en plats i Europaparlamentet är berättigade och inte konstigare än att Grönland hade en plats fram till 1982, eller att Belgiens tyskspråkiga har en plats år 2013. Lagtinget är idag fullt sysselsatt med att implementera EU-direktiv, men har ingen möjlighet att påverka deras innehåll. Detta är i sanning ett demokratiunderskott, som moderaterna kommer att arbeta hårt för att råda bot på. Det kommer att krävas tuffa tag, men vi måste också vara realister och välja våra strider. Det är Finland som kan ge oss en parlamentsplats genom ändring av vallag, lobbande av EU-institutioner eller direkta anspråk i Europeiska rådet.
Om vi ska nå framgång med parlamentsplatsen måste vi därför agera långsiktigt och välja våra strider. Att säga ”nej” till Kroatiens anslutningsfördrag hade rent praktiskt påverkat oss rätt lite, sannolikt hade det lett till något utökad byråkrati. Vi hade fått en del kortsiktig publicitet för att vi röstat ”nej” till ett kandidatland på Balkan, för att kunna lyfta fram oss själva i medierna. Detta hade knappast varit någon positiv publicitet som skulle ha stärkt Ålands trovärdighet utåt.
Hade vi däremot haft ett grundfördrag framför oss, om t.ex. fördjupad europeisk integration så hade jag idag varit beredd att rösta ”nej” till det. Men inte till ett enskilt kandidatland som i övrigt uppfyller EU:s anslutningskriterier. Och särskilt inte för att få lite kortsiktig publicitet.
Wille Valve (M)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar