Dag 1 som minister

Första dagen som minister är till ända. En snabb dag med massor av möten och presskonferenser. Nu är det bara att jobba på, utmaningar kommer inte att saknas ;)

En bra "deal" för Åland?

På ledarplats kommenterar Nina Fellman uppställningen inför Europaparlamentsvalet: "Med andra ord splittras inte de åländska rösterna, men valet på Åland blir tämligen ointressant". Jag undrar hur Fellman tänker. Socialdemokraterna har nyligen meddelat att de ratar ett gemensamt åländskt valsamarbete och i stället kommer att stödja de finländska SDP:s lista. Som inte kommer att ha en åländsk kandidat. (S) lyfter i stället fram Thomas Wallgren från Helsingfors och i Nyan bekräftar Camilla Gunell att "vi ska bjuda hit några kandidater". Med andra ord blir det socialdemokratisk kampanj för SDP-listan och SDP-kandidater som kampanjar på Åland. Splittring av åländska röster? Absolut. Hur stor blir splittringen? Valresultatet från 2009 talar starkt för socialdemokratiskt sinnade väljare då struntade i partiets uppmaning och ändå röstade på den gemensamma, åländska kandidaten. Men det vet vi inte ännu.

Är den socialdemokratiska "dealen" då en bra sak för Åland? SDP:s partisekreterare Reijo Paananen kommenterar i ÅT: "Inget beslut är fattat. Vi kan inte binda EU-parlamentarikernas händer i förväg. Först ska valet hållas". Paananens ord bekräftas av andra finländska SPD:are jag diskuterat med i samband med senaste Regionkommittémöte. Dom anser sig till intet förpliktigade, men uttrycker sig i princip positiva till att en av deras SDP-medarbetare kanske kan påföras ett Ålandsansvar. Och just här ligger en viktig skillnad: Vi vet inte vad en röst på Finlands SDP-lista innebär för Åland i EU. Däremot vet vi att en invald Sfp:are kommer att ha en åländsk specialmedarbetare i Europaparlamentet. Och vi vet att på Sfp:s lista finns nu den enda åländska kandidaten. Paananens svar kan också tolkas som en morot till Gunell & co. Om ni kampanjar hårt och samlar mycket socialdemokratiska röster, så kanske ni kan få utse en assistent själva. Kanske. "Men först ska valet hållas". Till sist kan vi notera att Ålands borgerliga partier vet att man får utse en åländsk specialmedarbetare till en invald Sfp:are. Därmed har de åländska partierna lyckats med något som Paananen utesluter för socialdemokraternas del, nämligen att "binda EU-parlamentarikernas händer i förväg". 

Finns det då inget bra med denna överenskommelse? Ja, det kan det finnas. Det är onekligen så att Åland behöver fler vänner i EU, helst inte på direkt bekostnad av de gamla vännerna. Om Ålands socialdemokrater, med goda kontakter kan påverka sina svenska eller finska kollegers politik i en Ålandsvänligare riktning så är det bra för Åland. Detta har vi sett rätt lite av så här långt. Så länge jag arbetade i Europaparlamentet hörde husets näst största parti, sossarna till de minst empatiska när det kom till frågor om åländskt inflytande i EU. Om denna inställning kunde vändas efter valet 2014, så vore mycket vunnet. 

En splittring i rösterna kan dock leda till att vi helt förlorar möjligheten till en åländsk europaparlamentariker i Bryssel - och framför allt möjligheten att utse en åländsk specialmedarbetare i Bryssel. Och detta vore en riktigt dålig "deal" för Åland i EU.

Wille Valve,
2. viceordförande för Moderaterna på Åland r.f.

Källa: Valstatistik för Åland i valet 2009
http://yle.fi/vintti/yle.fi/val/resultat/2009/eu/valkrets/kandidater_rostetal_vk05.html

Tillsammans är vi starka

Det åländska politiska landskapet är fascinerande. De opinionsmätningar som publicerats efter valet 2011 talar sitt tydliga språk. Nuvarande landskapsregering har lyckats med något sällsynt inom åländsk politik: Hade det varit val idag, så hade ålänningarna inte bara gett regeringspartierna förnyat förtroende utan mera stöd än i valet 2011. Enligt Ålandstidningens valpejling är det dessutom moderaterna som stått för ökningen. Vi har varit och är tacksamma för detta förtroende. Det sporrar oss att arbeta ännu hårdare för Åland.

Vi som är yrkespolitiker ser nu hur det rör på sig rejält. Den största orsaken är det aviserade samgåendet mellan de Obundna och Moderaterna, men delvis också ordförandevalet i Centern. Vi ser hur centerpartister kommer till oss, hur några av de våra lämnar oss och hur ÅF:are och liberaler kommer till oss. Kort sagt: Det rör på sig åt alla håll. Mycket.

Varför har vi och de Obundna beslutat oss för att gå samman? Det enkla svaret är: Tillsammans är vi starka. Då de Obundna i tiderna grundades var skillnaden mot dåvarande FS enorm. För sex år sedan skrev jag denna bloggpost där jag konstaterade att vi nog närmat oss varandra mycket, men att vi fortfarande är för olika för ett samgående. Med åren har partierna ideologiskt närmat sig varandra ännu mer, så mycket att våra valteser år 2011 var nästan identiska. Också i partikultur är vi mera lika än någonsin. Tittar man på våra styrkor och svagheter ser man en 'perfect match'. Vi är olika starka i olika kommuner. Det enas styrka är struktur, det andra är bra på att nå med sitt budskap. Det enas paradnummer är budget, det andras är självstyrelsepolitik.

Till valet 2015 kommer vi att presentera ett starkt lag med ny politik och nya idéer för Åland. Och en ny logotyp. Men vi går inte omkring och tror att 4+4 mandat automatiskt blir 8. Valet 2015 blir avgörande för vad ålänningarna anser om Ålands nya borgerliga parti. Vi kommer att arbeta hårt för att visa oss värdiga ålänningarnas förtroende - och i slutändan är det du som avgör.

P.S: För exakt ett år sen ringde en journalist och frågade rakt ut om M och Obs har "en gemensam linje i fråga om skärgårdstrafikens tidtabeller". Jag tänkte till 2 sekunder, och svarade ordagrant 'nej i just den frågan har vi faktiskt inte det'. Jag hade kunnat fortsätta meningen med '...men nog i alla andra frågor'. Journalisten var inte intresserad av att veta mera, utan tackade artigt för sig. Den stora frågan hos oss har alltså inte varit "hur vi lyckades hålla samgåendet hemligt", utan "hur har det åländska medielandskapet undgått att se alliansen mellan våra partier ända sedan valet 2011?"

En dag som läsande förebild

Idag var det dags. Två timmar högläsning för årskurserna 3A, 2A, 3C och 3B i Vikingaåsens skola. Med mig hade jag "Vem ska trösta Knyttet?" av Tove Jansson. Motiverade valet med att Tove Jansson var en riktig luring som författare. Hon smög in skämt, antydningar, ritade in små märkliga kryp i hörnen. Tove Jansson kan man läsa som barn, som tonåring och som vuxen. Lite som H.C. Andersens böcker. Barnen verkade gilla det. Med 2A prövade jag med att plocka fram en Pettson och Findus-bok först, men av suckarna förstod jag att dom kände sig undervärderade som publik. Alltså fram med Tove Jansson igen.

Efter att ha läst för 2 klasser blev det kaffe i lärarrummet. En lärare var otroligt glad över att åländska politiker lyfter problemet med upphovsrätt för pedagogiska hjälpmedel. Hon underströk att åländska lärare BETALAR för Utbildningsradions material, men att vi ändå är utestängda på webben bara för att vi befinner oss i ett annat land. En viktig fråga för alla lärare som söker nya, pedagogiska hjälpmedel.

Två klasser till. I en av klasserna fanns min guddotter, varför vi inledde med att förklara i 5 minuter vad en guddotter är. Eleverna - både pojkar och flickor - var pratsamma och berättade gärna om allt de läser. "Dom läser rätt mycket, värre är det med föräldrarna som bara hänger vid sina datorer", konstaterade en bibliotekarie.

Det blev lunch. Satt och pratade med skolföreståndaren om hur den stora inflyttningen till Åland märks bland eleverna, hur man kan förebygga sociala spänningar och hur de 22 skolorna på Åland kunde samarbeta mera. Sammanfattningsvis en riktigt givande dag och ett riktigt värdefullt besök i "verkligheten".