Till Ålands förvaltningsdomstol har inkommit 2 stycken besvär gentemot detaljplanen för den s.k. Smakbyn i Sund. Bägge besvär är enligt Ålands förvaltningsdomstol offentliga handlingar och kan begäras ut här. Efter att ha läst besvären konstaterar jag att:
- Besvären är till sin argumentation lika som bär och bär dessutom stora likheter med museibyråns argumentation. I museibyråns argumentation kunde ansvariga tjänstemännen på infrastrukturavdelningen som bekant inte identifiera någon tydlig besvärsgrund.
- Det ena besväret är undertecknat 4 privatpersoner bosatta i Mariehamn och Jomala. Detta är anmärkningsvärt. De enda som har besvärsrätt som privatpersoner är nämligen kommunens egna medlemmar, alltså Sundsborna. Varken Jomalabor eller Mariehamnare göre sig besvär som privatpersoner, såvida de inte är parter. Besvärsställarna hänvisar till en HFD-dom som handlar om föreningars besvärsrätt. Rätt märkligt. Inte heller denna dom ger något som helst stöd för att någon "utomsocknes" (oberoende av hur mycket experter de påstår sig vara) skulle ha besvärsrätt. Jag kan inte se någon som helst grund till varför detta besvär ens skulle behandlas i Ålands förvaltningsdomstol och hoppas det förkastas mycket snabbt.
- Det andra besväret kommer från Byggnadsvårdssälskapet på Åland r.f. Denna förening kan faktiskt ha rätt att anföra besvär, i stöd av Plan- och bygglagen 98 §:
Besvärsrätt har, utöver vad som sägs i 113 § kommunallagen om kommunmedlemmars besvärsrätt, landskapsregeringen och, i ärenden som hör till dess verksamhetsområde, en i landskapet registrerad sammanslutning.
Föreningen kan alltså ha besvärsrätt ifall förvaltningsdomstolen gör bedömningen att "ärendet hör till dess verksamhetsområde", vilket ska bli intressant att se. Om detta sker, så ska föreningen dessutom leda i bevis att någon av dessa besvärsgrunder i 111§ Kommunallagen har uppfyllts:
1) beslutet tillkommit i felaktig ordning,
2) den myndighet som fattat beslutet har överskridit sina befogenheter eller
3) beslutet annars strider mot lag
Detta är givetvis samma grunder som landskapsregeringens jurister tittat på när de lade fram det (rimliga) förslaget att lr inte skulle besvära sig mot detaljplanen.
Den mera politiska frågan inställer sig: Ska vi verkligen ha det så här? Ska vilken som helst förening på Åland kunna besvära sig mot en detaljplan för att "ärendet hör till dess verksamhetsområde"? Konsekvensen av detta blir att satsningen i Smakbyn fördröjs med ca. 1 år tills förvaltningsdomstolen behandlat besvären, kanske att Smakbyn flyttar någon annanstans. Vi ska dessutom minnas att detta är kulmen på en mycket lång och konstruktiv process där landskapsregeringen (och museibyrån) två gånger lämnat omfattande synpunkter och kommentarer till detaljplanen - och kommunen har beaktat flera av synpunkterna.
Jag anser inte att detta är OK och jag kommer att arbeta för att nästa landskapsregering inskränker besvärsrätten för "föreningar i landskapet" och eventuellt också så att kommunmedlemmar enbart kan besvära sig på laglighetsgrund (ifall det står i strid med lagen). Den som är part i ärendet ska givetvis alltid kunna besvära sig fritt. Såsom föreningarnas besvärsrätt ser ut idag kan det missbrukas. Och det missbrukas.
Inte är det heller rimligt att kommunmedlemmarnas besvärsrätt är så omfattande att den liknar den roll som landskapsregeringen har i stöd av 12 § Plan- och bygglagen: "Övervaka att beslut om planläggning och byggnadsväsendet beaktas vid planläggning, byggande och annan markanvändning i kommunerna".
Efter den här mandatperiodens erfarenheter med både naturbruksskolan och nu Smakbyn står det helt klart att vi behöver se över besvärsinstrumenten som finns i Plan- och bygglagen. Åland går miste om mångmiljonsatsningar och arbetsplatser om vi får ryktet som ett "besvärens Mekka" och framför allt Norra Åland får nu lida av att Smakby-satsningen äventyras.
P.S: En klen tröst för Sunds kommun är 101§ i Plan- och bygglagen om att kommunstyrelsen kan fatta beslut om att detaljplanen ÄNDÅ träder i kraft, till den delen det inte berörs av inlämnade besvär. Men om du som besvärsskrivare är ute efter att kasta så mycket grus i maskineriet som möjligt, så är det bara att utforma besväret så att det berör hela detaljplanen. Då är kommunstyrelsen maktlös och måste invänta 1 års behandlingstid hos förvaltningsdomstolen. Inte heller detta är rimligt.
- Besvären är till sin argumentation lika som bär och bär dessutom stora likheter med museibyråns argumentation. I museibyråns argumentation kunde ansvariga tjänstemännen på infrastrukturavdelningen som bekant inte identifiera någon tydlig besvärsgrund.
- Det ena besväret är undertecknat 4 privatpersoner bosatta i Mariehamn och Jomala. Detta är anmärkningsvärt. De enda som har besvärsrätt som privatpersoner är nämligen kommunens egna medlemmar, alltså Sundsborna. Varken Jomalabor eller Mariehamnare göre sig besvär som privatpersoner, såvida de inte är parter. Besvärsställarna hänvisar till en HFD-dom som handlar om föreningars besvärsrätt. Rätt märkligt. Inte heller denna dom ger något som helst stöd för att någon "utomsocknes" (oberoende av hur mycket experter de påstår sig vara) skulle ha besvärsrätt. Jag kan inte se någon som helst grund till varför detta besvär ens skulle behandlas i Ålands förvaltningsdomstol och hoppas det förkastas mycket snabbt.
- Det andra besväret kommer från Byggnadsvårdssälskapet på Åland r.f. Denna förening kan faktiskt ha rätt att anföra besvär, i stöd av Plan- och bygglagen 98 §:
Besvärsrätt har, utöver vad som sägs i 113 § kommunallagen om kommunmedlemmars besvärsrätt, landskapsregeringen och, i ärenden som hör till dess verksamhetsområde, en i landskapet registrerad sammanslutning.
Föreningen kan alltså ha besvärsrätt ifall förvaltningsdomstolen gör bedömningen att "ärendet hör till dess verksamhetsområde", vilket ska bli intressant att se. Om detta sker, så ska föreningen dessutom leda i bevis att någon av dessa besvärsgrunder i 111§ Kommunallagen har uppfyllts:
1) beslutet tillkommit i felaktig ordning,
2) den myndighet som fattat beslutet har överskridit sina befogenheter eller
3) beslutet annars strider mot lag
Detta är givetvis samma grunder som landskapsregeringens jurister tittat på när de lade fram det (rimliga) förslaget att lr inte skulle besvära sig mot detaljplanen.
Den mera politiska frågan inställer sig: Ska vi verkligen ha det så här? Ska vilken som helst förening på Åland kunna besvära sig mot en detaljplan för att "ärendet hör till dess verksamhetsområde"? Konsekvensen av detta blir att satsningen i Smakbyn fördröjs med ca. 1 år tills förvaltningsdomstolen behandlat besvären, kanske att Smakbyn flyttar någon annanstans. Vi ska dessutom minnas att detta är kulmen på en mycket lång och konstruktiv process där landskapsregeringen (och museibyrån) två gånger lämnat omfattande synpunkter och kommentarer till detaljplanen - och kommunen har beaktat flera av synpunkterna.
Jag anser inte att detta är OK och jag kommer att arbeta för att nästa landskapsregering inskränker besvärsrätten för "föreningar i landskapet" och eventuellt också så att kommunmedlemmar enbart kan besvära sig på laglighetsgrund (ifall det står i strid med lagen). Den som är part i ärendet ska givetvis alltid kunna besvära sig fritt. Såsom föreningarnas besvärsrätt ser ut idag kan det missbrukas. Och det missbrukas.
Inte är det heller rimligt att kommunmedlemmarnas besvärsrätt är så omfattande att den liknar den roll som landskapsregeringen har i stöd av 12 § Plan- och bygglagen: "Övervaka att beslut om planläggning och byggnadsväsendet beaktas vid planläggning, byggande och annan markanvändning i kommunerna".
Efter den här mandatperiodens erfarenheter med både naturbruksskolan och nu Smakbyn står det helt klart att vi behöver se över besvärsinstrumenten som finns i Plan- och bygglagen. Åland går miste om mångmiljonsatsningar och arbetsplatser om vi får ryktet som ett "besvärens Mekka" och framför allt Norra Åland får nu lida av att Smakby-satsningen äventyras.
P.S: En klen tröst för Sunds kommun är 101§ i Plan- och bygglagen om att kommunstyrelsen kan fatta beslut om att detaljplanen ÄNDÅ träder i kraft, till den delen det inte berörs av inlämnade besvär. Men om du som besvärsskrivare är ute efter att kasta så mycket grus i maskineriet som möjligt, så är det bara att utforma besväret så att det berör hela detaljplanen. Då är kommunstyrelsen maktlös och måste invänta 1 års behandlingstid hos förvaltningsdomstolen. Inte heller detta är rimligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar