Fokus på rätt saker

Centerns ordförande Jörgen Pettersson kritiserar idag landskapsregeringen, i ett häpnadsväckande debattinlägg, för att vi "fokuserar på fel saker". Centerordförande beskriver vad landskapsregeringen fokuserar på, dvs. lägger ord i vår mun. Låt mig, med egna ord, berätta vad det är vi fokuserar på. Det är framför allt två stora saker (och flera mindre saker):

1) Att få ekonomin i balans och
2) Förändra dagens kommunstruktur i en hållbarare riktning.

Hur tacklades dessa två frågor under föregående mandatperiod?

1) Regeringens sista budget (2016) hade ett underskott på 17,6 miljoner euro. Jag satt själv med i den förra regeringen och såg vart det barkade. För ett år sedan gick jag ut i media för att offentligt berätta åt ålänningarna om hur dåligt det står till och vartåt det barkar. Att vi är på väg in i en situation med ett hållbarhetsunderskott på 20 miljoner och att detta hotar hela den åländska välfärden. Vi moderater anser fortsättningsvis att det är rätt fokus att se till att den åländska välfärden står på stabila ben och att nuvarande regeringsprogram förverkligas. Hur ställer sig oppositionspartiet Centern till detta?
Den som läser Centerns budgetmotioner kan konstatera att de konsekvent går ut på att vi ska spara mindre och att 17,6 miljoner i underskott nog inte var så farligt i alla fall. Det står i skarp kontrast till vad två andra oppositionspartier uttalat, nämligen Ålands framtid och Obunden samling som flera gånger meddelat att de ser situationens allvar och stöder åtgärderna för att få en ekonomi i balans.

2) Så länge centern satt med i regeringen var det omöjligt att ens prata om att förändra kommunstrukturen. Vi förändringsvilliga partier tryckte därför på för att enskilda sakområden istället skulle samordnas. Dessa initiativ (utom KST) sköts i regel ner, en efter en. Infrastrukturområdet var för krångligt att samordna. En samordning av byggnadsinspektionen kunde inte diskuteras. En samordning av det kommunala brand- och räddningsväsendet "saknade parlamentariska förutsättningar". Nu när "centerpropparna" är borta har vi äntligen ett flöde i processerna och det flödet avser vi presentera närmare i en plan till lagtinget i oktober. Vad hörs från centerhåll? Jo, att Sottunga är Finlands bäst skötta kommun och att de (gissningsvis) borde få lån i stället för det stöd som de kommer att beviljas för att säkerställa äldreomsorgen för Sottungaborna. Tror det är viktigt att minnas att en kommuns främsta funktion är att trygga kommuninvånarnas sociala rättigheter. Det är det kommunen finns till för. När kommunen inte klarar av detta är det läge att se över strukturerna, för att människan, kommuninvånaren inte ska bli lidande. Sottunga måste nu antingen begära pengar eller höja det kommunala skatteöret till uppskattningsvis 50% för att kunna ta hand om sina äldre. Det är inte hållbart och inte heller värdigt. Sottunga har ett exceptionellt starkt föreningsliv och tredje sektor, vilket är jättebra. Men inte är det sunt när lagstadgade rättigheter och kommunal basservice börjar bedrivas med frivilligkrafter, då kan hela kommunens funktion ifrågasättas, med rätta.

Åland kan bättre! Och oppositionen kan bättre än så här!

Europeiskt samarbete. Varför? (Öppningstal på europeiska samarbetsdagen 21.9)

Europeiskt samarbete – varför? En bra fråga.

Låt oss inleda med ett knutpatriotiskt, rentav finländskt perspektiv. Finlands orientering mot Europa började – på allvar – av ekonomisk nödvändighet. Jag vill särskilt lyfta fram det så kallade Fineftaavtalet, från 1961 genom vilket Finland inträdde som associerad medlem i European Free Trade Association (Efta), som bildats året innan. Sovjets dåvarande ledare Hrustjov hade sagt ”Njet” men det mildrades till att ”Da njet da” eller ”jo nej joo” (som det heter på åländska), lagom till Kekkonens 60-årsdag.

 

En förutsättning för Fineftaavtalet var att Finland gav östblocket samma möjligheter, vilket är förklaringen till att det i mitt barndomshem kunde finnas julgransljus tillverkade i... Östtyskland! Finland var på sätt och vis pionjär i Europeiskt samarbete då man - som i princip enda Europeiska land hade handelssamarbete både med både öst och väst.  För den finländska industrin innebar avtalet en tredubbling av exporten under åren 1964-1969 och en 3,5-dubbling av importen från Efta till Finland. Det var detta som drev fram det europeiska samarbetet, bit för bit – nödvändigheten att kunna handla.

Det är också det som är den främsta fördelen med Europeiskt samarbete – som ett handelsblock har EU betydligt större tyngd än 28 medlemsländer.

Den andra nyttan med EU är förstås den fria rörligheten – för dig som människa. Efter BREXIT-omröstningen har flera britter vaknat upp till en verklighet som innebär att de kommer att behöva VISUM. Till Europa! För det är det det innebär att inte vara med i det europeiska samarbetet.

Central Baltic är, som jag ser det, en av EU-tankens främsta budbärare som uppmuntrar till samarbete över gränserna för att sprida budskapet: tillsammans kan vi göra mer! Vi kan tillsammans skapa en medvetenhet i alla Östersjöländer om att det är viktigt att plocka bort skräp, återvinna båtar av plastfiber och minska utsläpp av kväve och fosfor. Vi kan skapa en pilgrimsled som stärker intresset för hela vår region och för vårt kulturella utbud.

Interreg-projekt har som sådana ett – delvis oförtjänt – rykte av att vara överdrivet byråkratiska och krångliga. Flera steg har tagits i riktning mot enklare förfaranden och enklare projektstyrning. Och det är bra! Det bör bli ännu enklare och alla behöver veta hur enkelt det är. Och framför allt:

Tillsammans kan vi göra mer!

Goda råd är dyra

Forne kollegan Veronica Thörnroos kritiserar i en insändare landskapets inbesparingar för att vara ”orealistiska”. Låt oss börja där vi är överens: Ålands offentliga ekonomi är inte i balans, för att uttrycka det milt. Vi befinner oss i en situation med ett underskottsgap på ca 20 miljoner och vi ser nu bottnen i kassakistan.  

Det vi inte är överens om är förverkligandet av sparbetinget på 20 miljoner. Att halvera inbesparingarna, som Thörnroos föreslår, innebär att en miljon måste sparas någon annanstans. Varifrån? I Centerns  budgetmotion (39/2016-2017) har en post som heter ”Övrigt” blåsts upp från 64.000 till 827.000. Detta är misstänkt likt populism. I budgetdebatten ställdes flera gånger frågan om vad detta ”Övrigt” är som landskapet i stället borde spara på. Ett av få svar som kom var att ”avreglering av rådjusrsjakten” lämpligen kunde vara en del.

Läget är svårt. Vi är nu i ett läge där vi måste omstrukturera verksamheter i landskapets regi, minska landskapsandelarna till kommunerna och minska sociala förmåner. Vi måste göra detta, för alternativet är att låna för drift  vilket innebär att vi en dag betalar 2 miljoner euro i ränta som skattebetalarna inte får någonting alls för.

Vi kan inte heller vänta oss ”bättre väder”. Gårdagens negativa besked om avräkningsgrunden var en självstyrelsepolitisk kalldusch som innebär att det är dags att handla och att det nu är vi, Ålands folkvalda, som själva måste lösa våra problem. Antal tjänster inom landskapsförvaltningen minskade mellan 2011 och 2015 från 1076 till 984 (Se årsredovisning 2015 sida 15), tack vare en - till den delen - framgångsrik politik som fördes under förra mandatperioden. Detta är dock inte tillräckligt.

Vi kommer under 2018 att behöva spara ytterligare, också på Ålands hälso- och sjukvård som står för nästan hälften av driftskostnaderna. Landskapsregeringen kommer att bistå ÅHS’ styrelse i detta arbete med en gemensam tankesmedja med fokus på hur morgondagens vård ser ut på Åland. Många goda förslag har kommit framför allt från personalen på ÅHS och det här är en tid då goda råd är dyra.

Vi kommer under de närmaste åren att behöva mycket gemensamt, lösningsorienterat samarbete för att klara av detta. Men jag är övertygad om att vi klarar det.  

Wille Valve (MSÅ)
Social- och hälsovårdsminister.