Tal på värdsmentalhälsodagen

På ÅHS den 10.10.

 

Den 31 augusti 1998 meddelade den norske statsministerns kontor kortfattat att Norges statsminiser Bondevik är ” sykmeldt på grunn av en depressiv reaksjon.” Innanför Norden väckte detta knappast någon större uppståndelse, men ute i världen ansågs det vara en sensation: Den hittills högstrankade världsledaren som offentligen medgett att han/hon har en mental sjukdom! Så här rapporterade BBC om saken: Too blue to run the Country, Norwegian PM too depressed to govern och Norwegian PM still too depressed to govern.

 

Dåvarande kulturminister Anne Enger Lahnstein tog över som statsminister i 3 veckor. Bondevik återvände till ämbetet den 23 september och blev då överraskad av tusentals uppmuntrande brev från hela landet. Än mer uppmärksammat blev att medborgarna gav honom sitt fortsatta förtroende i nästa val.  

Och visst är det en lite söt historia? Samtidigt sätter den fingret på flera viktiga saker:

-         Värdet av erfarenheter och värdet av att omsätta erfarenheterna i praktiken. Vilket kommer att vara vårt tema idag. Jag är rätt säker på att Bondevik blev en bättre politiker av dessa svåra erfarenheter, inte sämre!

-         En annan, lite tristare sak, som historien sätter fingret på är: hur känsligt det ibland fortfarande kan vara med mental ohälsa. Och det vet alla som själv levt med mental ohälsa eller haft en anhörig med det: Det finns fortsättningsvis en laddning, rentav ett visst stigma kring mental sjukdom. Det är därför vi är här idag! Det är därför som världsmentalhälsodagen behövs. Något så oerhört. Det är därför vi på Åland firar den för femte året och det är därför vi måste fortsätta bekämpa fördomarna, fortsätta att upplysa. Det är vår uppgift att jobba bort den laddningen. Vi måste bekämpa stigmat med öppenhet: Om statsministern kan tala om sin mentala ohälsa, då kan vi också!

En annan, internationell dimension finns förstås i FN:s utvecklingsmål för hållbar utveckling: "hälsa och välbefinnande". I det budgetförslag som jag kommer att lägga till landskapsregeringen betonar vi särskilt vikten av att flickors och pojkars psykiska hälsa kartläggs, och att deras mående undersöks.  Och detta är jätteviktigt. Viktig är också känslan av mening och trygga ramar som ett arbete kan ge. Vi har idag många åländska arbetsgivare som axlat sitt sociala ansvar och fått ”återbetalt” många gånger om, för sin roll i arbetsrehabiliteringen. Vår roll, det offentliga Ålands, är förstås att stötta – men ännu viktigare: Den är att stötta och uppmuntra stöttarna.

Från landskapsregeringens sida vill jag önska en god världsmentalhälsodag. Må den bidra till ökad förståelse om vad mental ohälsa är – och inte är. Må den undanröja en del fördomar som finns kring mental  ohälsa. Och må den uppmuntra oss alla att ta ansvar för varandra!

Tack för ordet.

Avoin kirje Tuomas Enbuskelle

Hyvä Tuomas, 

Nimeni on Wille Valve ja olen Ahvenanmaan sosiaali- ja terveysministeri. Luin otsa rypyssä taannoin kirjoittamasi blogitekstin ja totesin, että sinä ja minä elämme mitä ilmeisimmin eri todellisuuksissa. Ahvenanmaan julkishallinnon budjetista karsitaan menoja nyt jo kolmatta vuotta. Rahat on loppu ja velkaantua emme halua. Vuonna 2016 leikkasimme terveyden- ja sairaanhoitopalveluista 650.000 euroa, vuonna 2017 kaksi miljoonaa euroa ja vuonna 2018 todennäköisesti kaksi miljoonaa lisää. Lisäksi olemme muun muassa nostaneet maksuja, tehneet rakenteellisia muutoksia ja hankintojen kautta etsineet halvempaa sairaanhoitoa Ahvenanmaan ulkopuolelta. 

Miksi teemme tämän? Hallituskautemme alussa vuoden 2015 loppupuolella meillä oli Ahvenanmaan kokoon nähden hirvittävä alijäämä: 17,6 miljoonaa euroa. Toukokuussa 2016 minä ja kollegani valtiovarainministeri Mats Perämaa kommentoimme Manner-Suomen uutisissa tilannetta näin: "Yleisesti ottaen julkinen talous on kriisissä". Ja on vieläkin.

Varmaan ihmettelet miten tämä on mahdollista. Työttömyyshän on alhainen ja Ahvenanmaan elinkeinoelämä pärjää kohtuullisesti. Valtiosta, kirkosta ja kunnista poiketen itsehallinnollamme ei kuitenkaan ole omaa verotusta. Maakunnan julkinen ja yksityinen talous elävät siis "eri kuplissa". Joka vuosi valtion budjetissa siirretään 0,45% tulopuolelta Ahvenanmaan itsehallinnolle. Samanlainen systeemi on Färsaarilla ja Grönlannilla niin kutsutussa "bloktilskudet" järjestelyssä. 

Se että aina, siis poikkeuksetta, Ahvenanmaalle siirretään 0,45% valtion budjetin tulopuolelta tarkoitti kuluvana vuonna käytännössä sitä, että tämän niin sanotun könttäsumman suuruus oli 221,5 miljoonaa euroa. Tämä summa on aina sama riippumatta siitä, asuuko Ahvenanmaalla kaksi asukasta vai miljoona asukasta. Kuvittelepa Tuomas! Jos vain me kaksi asuisimme Ahvenanmaalla, saisimme jaettavaksemme 221,5 miljoonaa euroa! SILLOIN vasta olisikin leveitä hymyjä ja bling-blingejä. 

Kehitys on Ahvenanmaalla kuitenkin mennyt päinvastaiseen suuntaan. Väestömäärä on kasvanut. 90-luvun alussa Ahvenanmaan osuus Suomen väkiluvusta oli 0,48%. Nyt vuonna 2017 osuus on 0,53%. Kasvava väestö, mutta edelleen sama 0,45 %:n osuus budjetista. Tällä osuudella maksamme terveyden- ja sairaanhoidon, poliisin, asumislisät, opintotuet, kotihoidontuet, toimeentulotuet ja kaiken sen, josta Suomen valtio muuten olisi vastannut. Huomattavasti järkevämpi systeemi olisikin se, että summa olisi sidottu väestöosuuteen siten, että se kasvaisi väestönkasvun mukana ja laskisi väestön vähetessä. 

Jaa-a, Tuomas. Myönnän, paljon numeroita. Mutta kaikki numerot ovat "real news". Löydät ne muun muassa valtiovarainministeriön selvityksestä vuodelta 2013 ("Förändringsbehov av avräkningsgrunden för landskapet Åland, 2013").

Toinen asia, jonka mainitsit blogissasi, oli kotiseutuoikeus. Tiesitkö, että kotiseutuoikeus on itse asiassa etuoikeus Suomen kansalaisille? Jos esim. ruotsalaisena muutat Ahvenanmaalle ja haet kotiseutuoikeutta, täytyy sinun ensin hankkia Suomen kansalaisuus. Mietipä sitä. Kun selvitin tämän eräälle YLE:n toimittajalle oli hänen seuraava kysymyksensä: "Koetteko usein, että teidät ymmärretään väärin"? Kyllä, kyllä koemme!

Kirjoitat myös Pohjoismaiden neuvoston äänestyksestä, jossa puheenjohtaja Britt Lundberg äänesti suomen kielen asemaa vahvistavan kompromissiehdotuksen puolesta. Jos minulta kysyt, on mielestäni kyseessä ollut aivan mieletön uutisankka. Lundberg oli nimenomaan miettinyt, miten suomen ja islannin kielten asemaa voitaisiin VAHVISTAA pohjoismaisessa yhteistyössä. Hän äänesti siksi sen ehdotuksen puolesta, jolla oli edellytykset tulla hyväksytyksi marraskuun istunnossa. 

Lopuksi, Tuomas, TERVETULOA AHVENANMAALLE! Tarjoan kahvit taikka oluet ja voin kertoa lisää maailmankuvastamme ja haasteistamme. Kaikkein vaarallisinta mitä me poliitikot ja journalistit voimme tehdä, on se, että vahvistamme liikkeitä kuten Brexit, Trump ja AfD. Liikkeitä, joiden mielestä Ahvenanmaasta kannattaisi luopua ja Karjala tulisi ottaa takaisin.

Kahdenkeskisellä kunnioituksella ja pyrkimyksellä ymmärtää toisiamme näytämme hyvää esimerkkiä muulle maailmalle. Me pystymme kyllä parempaan!

Öppet svar till Tuomas Enbuske

Bäste Tuomas,

Mitt namn är Wille Valve och jag är social- och hälsovårdsminister på Åland. Läste din blogg och fick en bekymmersrynka i pannan. Vi verkar leva i olika verkligheter, du och jag. För tredje året i rad bantar vi nu den offentliga förvaltningen på Åland. Pengarna är slut och vi vill inte gå till banken. År 2016 skar vi 650.000 i bara hälso- och sjukvården. År 2017 skär vi 2 miljoner i sjukvård, 2018 skär vi ytterligare 2 miljoner.  Vi har klarat det tack vare bl.a.  avgiftshöjningar, omstruktureringar och genom att upphandla billigare vård utanför Åland.

Varför gör vi detta? När vi tillträdde år 2015 hade vi ett budgetunderskott på hiskliga 17,6 miljoner euro. I april förra året gjorde jag och finansminister Mats Perämaa ett gemensamt uttalande i finländska medier, där vi berättade att Ålands offentliga ekonomi är i kris. Det är den fortfarande.

Du undrar säkert hur det kan komma sig. Arbetslösheten är ju låg och att det åländska näringslivet går hyfsat. Men till skillnad från finska staten, kyrkan och kommunerna har vi ingen egen beskattning på Åland. Ålands offentliga och privata ekonomi är alltså två "slutna system". Det som varje år överförs till Åland är en klumpsumma på 0,45% av intäktssidan i Finlands statsbudget. Detta är ett liknande system som Färöarna och Grönland har i det s.k. "bloktilskudet".

Att vi alltid, alltid får 0,45% av intäktssidan Finlands statsbudget betydde för år 2017 att Åland fick 221,5 miljoner euro i klumpsumma/(fi "könttäsumma"). Det är samma summa oberoende om det bor 2 ålänningar på Åland eller 1 miljon ålänningar. Föreställ dig det, Tuomas! Om det var bara du och jag som bodde på Åland och delade på 221,5 miljoner euro! DÅ skulle vi snacka bling-bling och breda leenden!

Utvecklingen på Åland har dock varit motsatt: Befolkningen har växt. I början av 90-talet vår Ålands andel av Finlands befolkning 0,48%. Ålands andel av Finlands befolkning är idag (2017) 0,53%. Vi har större befolkning, men vi får samma andel (0,45%). Med dessa pengar betalar vi sjukvård, polis, bostadsbidrag, studiestöd, hemvårdsstöd och utkomststöd och allt annat som finska staten annars hade gjort. Ett smartare system vore om "klumpsumman" hängde ihop med befolkningsutvecklingen, dvs. om den ökar så ökar den - och om befolkningen minskar så minskar också summan.

Jaa-a, Tuomas. Mycket siffror, men allt ovan är "real news", inte fake news. Du hittar dom i bl.a.  finansministeriets utredning från 2013 (Förändringsbehov av avräkningsgrunden för landskapet Åland, 2013).

En annan sak du nämner i din blogg är hembygdsrätten / kotiseutuoikeus. Visste du att hembygdsrätten är ett privilegium enbart för finländska medborgare? Alltså: Om du som svensk flyttar till Åland måste du först skaffa finländskt medborgerskap för att kunna söka hembygdsrätt. Fundera på det. Då jag berättade detta för en YLE-reporter frågade han: "Känner ni er ofta missförstådda på Åland". Jo, det gör vi!

Du skriver om omröstningen i Nordiska rådet där Britt Lundberg röstade för ett kompromissförslag som stärker finskans ställning i NR. Detta är en alldeles sanslös medieanka, om du frågar mig. Lundberg har funderat på hur finskans och isländskans ställning kunde STÄRKAS i det nordiska samarbetet. Hon har som ordförande lagt ett förslag som kommer att kunna gå igenom och som stärker finskans & isländskans ställning.

Avslutningsvis, Tuomas, VÄLKOMMEN TILL ÅLAND! Jag bjuder på en kaffe / öl och kan berätta mer om hur vi ser på saker. Det farligaste vi, politiker och journalister, kan göra är att uppmuntra krafter som Brexit, Trump och för all del AfD. Krafter som säger att vi borde ge bort Åland eller ta Karelen tillbaka.

Vi kan bättre än så!


 

10 år av politik.

Det är exakt 10 år sedan jag började med politik. 10 år sedan jag tog en lunch med dåvarande ordförande Johan Ehn och raskt beslöt mig för att bli politiskt aktiv. 10 år sen första bloggposten. År 2007 var mycket annorlunda. En sak som slår mig idag är att kortrutt t.ex. bland det absolut mest politiskt, välkammat korrekta som fanns. Alla var för kortrutt. Kortrutt var svaret.

Under 10 år hände det också mycket i partiet. En liberal lagtingsledamot kom över till oss, hela Obunden Samlings lagtingsgrupp och en stor del av partiet. Senaste trenden verkar vara centerpartister som vi välkomnar som MSÅ:are. Vårt parti har bytt namn 2 gånger, bytt logotyp 2 gånger och ändrat stadgorna. Vi har visat prov på att vi kan fatta modiga beslut, tänka om och våga vara visionära - med fötterna stadigt i marken. Viktiga egenskaper som behövs för att ta ansvar för Åland i en föränderlig tid. Efter 10 år tycker jag fortfarande att MSÅ är det mest dynamiska och spännande partiet som finns. Samtidigt det mest eftertänksamma.

Att ställa upp i val 2007 var i sig en upplevelse. Jag gjorde mycket som idag känns pallrigt, men ångrar inget. Bland annat en radioreklam som jag hoppas har begravts långt ner i Steel FM:s arkiv. Men det var nog ett viktigt val, för det var lärorikt. De 30 röster jag skrapade ihop var jag nöjd med. Tydligen hade jag lyckats övertyga någon mer än min familj.

När nu "supervalåret" 2019 närmar sig vill jag bara säga detta: Ställ upp! Ställ upp för det är bra för dig själv att prova på det. Det är lätt att reta upp sig på idiotiska politiker, men prova att själv stå upp för något, driva en förändring och se vad som funkar / inte funkar. Jag lovar att det är en värdefull upplevelse.

Tal i tusenskönan till 1000 medlemmar

Kära vänner, bästa medlemmar i Ålands Natur och Miljö.

Visst är det nåt speciellt med just tusen? Tusenskönan. I de tusen lindarnas stad. I landet med tusende öar och skär. Och idag: Tusen medlemmar. Att just Ålands Natur och miljö har tusen medlemmar är viktigare än någonsin, för vi är en del av något större. 

Men, ärligt talat, under det senaste året har den globala miljörörelsen haft några tunga motgångar: USA sade upp Parisavtalet, detta enda klimatavtal som mänskligheten hittills har lyckats enats kring. Turkiet har meddelat att man följer efter. USA öppnar stängda kolgruvor, i den amerikanske arbetarens namn.

SÅ: Är världen på väg åt skogen? Jag tror inte det. Det är inte så illa som det ser ut! Vi ser nu hur motkrafterna samlar sig. Vi ser hur Frankrikes president Macron utnämner miljökämpar till sitt kabinett. Vi ser hur världen börjar söka ett RIKTIGT moraliskt ledarskap (Se t.ex. hur USA nu sjunker i "soft power", medan Frankrike stigit från plats 5 till förstaplats under 2017). Jag är övertygad om att tiden springer ifrån kolgruvorna och USA:s administration bränner nu mycket krut på att övertyga världen om att man ÄNDÅ kommer att hålla fast vid parisavtalets utsläppsmål.

Vi ser också hur FN:s 17 globala mål för hållbar utveckling vinner terräng. I Almedalen fick jag, av Jan Eliasson höra att det finns asiatiska länder som nu går ”all in” för hållbarhet och som tagit in de globala målen i regeringskansliets styrdokument.

På Åland kommer omställningen till ett hållbart samhälle att synas och kännas, inte bara i regeringskansliets dokument, också i den kommande budgeten för 2019. Det senare är jätteviktigt. Få in hållbarheten i budgeten. Om vi entydigt kommunicerar att det här är viktiga mål, kommer vi också att kunna nå dem.

1000 medlemmar är häftigt. Det är inte bara ett kvitto på en förening med livskraft, utan också handlingskraft. Vår förening satte nämligen som mål att nå 1000 medlemmar och vi nådde det. 1000 medlemmar ger tyngd. Nu ska vi, alla 1000 medlemmar, tillsammans skapa mening för oss och våra barn. Som en av de 1000 medlemmarna känner jag glädje och optimism.  

För: Ålands Natur och Miljö för fram sitt budskap på många sätt: Genom att öppna ålänningarnas ögon för naturglädje, genom att upplysa och uppleva. Genom att vara sparringpartner för det offentliga Åland, ibland som blåslampa. Med djupt allvar och med humor.

Mera medlemmar, mera tyngd, och mera glädje.

Så: Ja må vi leva i hundrade år. Med tusen medlemmar till. 

Näringsliv, forskning och politik i samma båt.

På bilden från vänster prof. Fredrik Gröndahl från KTH, Åsa Hansson från PA Consulting och en fundersam social- och hälsominister. 

I årets Almedalen hade jag förmånen att medverka i en paneldebatt, med ett tungt ansvar vilande på mina axlar: Jag skulle representera hela den samlade politikerkåren och ge förslag på hur stat, näringsliv och akademi kunde samarbeta bättre för Östersjöns framtid. I dessa sammanhang brukar den s.k. Triple Helix-modellen dyka upp:

Den stora frågan är: Hur hamnar vi i det pyttelilla området i mitten, där alla drar åt samma håll? Före debatten bokade jag in ett möte med Ålands näringslivs vd och fd rektorn för Högskolan på Åland. Vi satte oss ner och hade en förutsättningslös brainstrom kring vad det är som hindrar dessa tre aktörer från att samarbeta. Vi identifierade gemensamt några punkter. 

Sunt att ändra kartan

I offentliga sammanhang är det fullt normalt att staten tar fram en 500 sidors utredning som ska gälla för 5 år framåt. I värsta fall kan det bli ett politiskt prestigeprojekt och därmed omöjligt att rucka på. Detta skiljer sig från näringslivet, där man mycket osentimentalt måste skrota ett projekt om utvecklingen sprang ifrån en - och så börjar man med nåt annat. Ju snabbare, desto bättre. 

All innovation är bra innovation

Politiker faller lätt för frestelsen att segementera innivationen och t.ex. enbart betona innovation inom energiklustret. I stället borde vi ha ett klimat som uppmuntrar all innovation, eftersom energiinnovationen kan komma från ett helt annat håll.

Tänk på vad du studerar
Samhällsutvecklingen har gått rasande snabbt de senaste åren. För dig som studerar kan det innebära att det yrke du lärt dig plötsligt inte finns, eftersom utvecklingen sprungit ifrån en. Vi behöver därför tänka om hur utbildningsväsendet fungerar, så att det ger en solid plattform för att byta yrkesidentitet flera gånger under livet. En sak som också Annie Lööf (c) lyfte fram i sitt tal i Almedalen igår. Tänk på Steve Jobs och Bill Gates. Bägge avbröt sina universitetsutbildningar och lärde sig i stället direkt av näringslivet.

Slutligen, vad kan då näringslivet göra för Östersjön? Personligen tror jag inte vi ska underskatta näringslivets "soft power" som pådrivare. Vi politiker fattar beslut om regler, standarder och förbud. Men när näringslivet säger "nej, vi kan inte förbjuda plastpåsar" tenderar politikerna att lyssna. Likaledes lyssnar politikerna när näringslivet säger "ja, vi kan förbjuda plastpåsar det finns andra alternativ och det stärker konkurrenskraften på ett sätt som kommer att märkas i resultaträkningen". 

Tack Hanaholmen för ett gott samarbete med Ålands landskapsregering och många givande paneldebatter!

Nyval? Seriöst?

I dagens Ålandstidning (s.14) ägnar lagtingsledamot Harry Jansson (c) en krönika åt att sabla ner regeringens politik, bl.a. genom att slunga anklagelser om budgetmanipulation och försöka väcka liv i "betygsfrågan" igen. Det är givetvis Harry Janssons fulla demokratiska rätt som oppositionspolitiker och - på samma sätt är det min demokratiska rätt att ifrågasätta påståendet om att kommunreformen "faller på juridiska grunder". Vore intressant att höra en vidareutveckling av det temat. Och det lär vi få, i måndagens lagtingsdebatt om kommunreformen. Missa inte den.

Men det mest häpnadsväckande är inte anklagelserna mot regeringen, utan påståendet att  "Nyval kryper allt närmare". Nyval är något som förrättas när det är riktigt råddigt och när lagtinget har upplösts. Upplösning av lagtinget kräver 20 lagtingsledamöters stöd. Janssons parti har idag 7 mandat. Den samlade oppositionen, inklusive Janssons parti, har 13 mandat. Det betyder att 1 eller 1,5 regereringspartier behöver vara "med på tåget" för att stödja ett nyval. Nyval brukar vara aktuellt när det råder parlamentariskt kaos och ingen lyckas bilda regering. Nu är vi i ett läge där vi har en regering, vi är snart halvvägs in i mandatperioden och regeringen står stadigt, gissningsvis fram till nästa ordinarie val 2019.

Och, allvarligt talat, varför i hela fridens namn skulle vi vara intresserade av nyval? Vi är tre partier som har samlat oss för kommunreform och för att få bukt med budgetunderskottet. Vi har hittills gjort exakt vad vi har lovat ålänningarna att vi skulle göra.

Att "Nyval kryper allt närmare" är alltså ett luftslott som saknar täckning. Det är inget att tro på och den manövern är så pass fjärran från verkligheten att man nog kan börja undra om centern helt har tappat kontakten med åländsk politik.

Änglar bland skuggor

Invigningstal vid matbankens nya lokaler den 7 april 2017

Dom borde egentligen inte behövas, hörde jag en gång en politikerkollega muttra om Matbanken. Kollegan menade i princip väl, han har ett starkt socialt patos och argumenterade för att staten bör täcka in alla och särskilt välfärdsstaten bör vara så stark att egentligen borde samhället inte behöva någon välgörenhet.  Och så kan det vara i teorin, men som vi vet – inte i praktiken. 

Vi vet – och ni vet, att det alltid funnits och finns medmänniskor som faller emellan. Människor som varken täcks in av missbrukarvård eller mentalvård. Människor som inte orkar eller passar in. Människor som hamnar utanför, asylsökande som officiellt sett inte existerar. Människor ute i skuggorna. Och som tur är finns det änglar bland skuggorna.

Ni gör en stor gärning, också för att minska matsvinnet. Mat som annars skulle kasseras ges till dom som behöver det. Det är en stark gärning för ett hållbart Åland. Och företagarna som donerar mat stärker med detta enkla handlande känslan av gemensamt ansvar för vårt Åland. 

Flera organisationer som tar gemensamt ansvar för matbanken (Rädda Barnen på Åland tillsammans med Mariehamns församling, Missionskyrkan, Pingstkyrkan och Socialmissionen, för att nämna några) men framför allt, flera frivilliga som varje vecka ställer upp för Matbanken. För mig personligen var det en ögonöppnare att jobba några pass på Matbanken. Jag hade en mycket luddig förståelse av vad ”diakoni” är. Lät lite som en kanslifunktion inom kyrkan. På matbanken ramlade poletten in: Diakoni är kärnan i det kristna budskapet, att ge bröd åt den hungrande, att ge vatten åt den törstande.

Så, bästa vänner, ni är behövda. Det är en högtidlig stund för mig att inviga Matbankens nya lokaler, för dom behövs och ni behövs.

Den åländska drogsituationen.

Så här lät det i lagtinget i torsdags då jag bemötte lagtingsledamot Toivonens påståenden om den åländska drogsituationen. 

Ltl Stephan Toivonens skriftliga fråga SF 4/2016-2017

En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får sedan hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten.

För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan övriga yttranden inte får överstiga tre minuter.

Svaret kommer att ges av minister Valve. Ordet ges först till lagtingsledamoten Toivonen.

Ltl Stephan Toivonen

Tack, herr talman! Enligt uppgifter från polismyndigheten på Åland har fem narkotikarelaterade dödsfall inträffat på Åland under år 2016.

Detta skulle då innebära att Åland placerar sig i toppen i Europa, med en mortalitet om 272/miljon, vilket är dubbelt högre än den officiella ettan Estland hade 2015.

I september 2016 sade ansvarig minister Valve inför lagtinget: ”Detta är ett trendkänsligt område, som landskapsregeringen följer mycket noga och kommer att föreslå fler åtgärder till. ”

Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: Vilka åtgärder har landskapsregeringen vidtagit sedan september 2016 och kommer landskapsregeringen att vidta skyndsamma åtgärder med anledning av denna oerhört alarmerande situation?

Minister Wille Valve

Tack till ltl Toivonen för att ledamoten lyfte ett angeläget ämne. Den skriftliga frågan kan egentligen grupperas så att den handlar om fyra olika saker vilka landskapsregeringen avser att besvara.

Först gäller det statistik. Vilken statistik är det som landskapsregeringen agerar på. Sektion B handlar det om: Vad gör vi just nu? Sektion C handlar landskapsregeringens generella arbetssätt, vilket även kommenteras i ledamotens fråga. Slutligen kan det vara av visst allmänt intresse att kort beskriva hur landskapsregeringen ser på framtiden.

Först och främst är det viktigt att notera att de siffror som ltl Toivonen hänvisar till inte är officiell statistik. Dessa siffror är enbart av indikativ karaktär och innebär rent konkret att en polisutredare i bästa fall har gjort en kvalificerad gissning om att dessa fall kan ha haft något med droger att göra. Det är alltså inte ansvarsfullt att dra några politiska slutsatser på basis av dessa siffror.

Landskapsregeringen anser vidare att det är vanskligt att ta icke-officiella siffror från ett sammanhang och extrapolera den för att jämföra med förmodat officiell statistik från Portugal eller Estland. Det är verkligen att jämföra äppel och päron, dels med tanke på att vad som anses drogrelaterat nationellt varierar exempelvis mellan Portugal och Estland. Dels med tanke på att Ålands population är så liten att några fall på ett år kan se väldigt groteskt ut under just det året utan att det egentligen säger något om samhällets tillstånd. Samma utmaning finns för övrigt inom smittskyddsstatistiken.

Däremot finns det statistik, faktaunderlag uppgifter som landskapsregeringen finner oroande. Det handlar om polisens uppgifter om att flera rattfulla idag är knarkpåverkade än tidigare, vilket är allvarligt med tanke på hur t.ex. cannabis försämrar reaktionsförmågan.

Vi noterar också i ÅSUB:s omfattande drogundersökning att de åländska attityderna mot lätta droger har blivit mera tillåtande. I ÅSUBs ANDTS-undersökning såg vi framförallt en ökning av personer som minst en gång använt cannabis. Dessa siffror betraktar landskapsregeringen som till stora delar tillförlitliga och statistiskt säkerställda och på dem baserar landskapsregeringen också i viss mån sitt beslutsfattande på. Jag säger ”till stora delar”, eftersom en del av ÅSUBs undersökning t.ex. undersökningen ”Hälsa i skolan” hade ett nationellt datafel som gör att just de siffrorna till den delen tyvärr är otillförlitliga.

Vad gör landskapsregeringen? Vilka insatser gör landskapsregeringen?

Låt oss börja med polisen. Polisen har, sedan september 2016 som ltl Toivonen anger som tidsgräns, blivit mycket bättre på att upptäcka knarkbrott och har jobbat metodiskt i samarbete med Sydvästra Finlands polisdistrikt.

Polisen har efter offentliggjort ett nytt samarbete mellan myndigheterna för att effektivare bekämpa knarket. Det här är viktigt, för en del av kampen mot drogerna handlar om att hindra att det alls kommer in i landskapet. Därför är det värdefullt att framförallt polisen blir ännu bättre, ännu skickligare på att upptäcka droger, langning och drogberoende vilket jag vågar påstå att polisen också har blivit.

Polisen i Finland och på Åland ska få ökade befogenheter, specifikt att använda knarkhund vid vissa offentliga tillställningar.

Det finns också – hos polisen - planer på att arrangera utbildning bl.a. om droger och drogtecken som riktar sig mera åt myndigheter men också för specifika arbetsgrupper som kan komma i kontakt med droger; skolor, krogar, ordningsvakter.

Polisen, och framför allt ungdomspolisen har en viktig roll i det allmänna attitydförändrande arbetet. Här finns väldigt mycket att jobba med.

I detta samband vill jag också nämna att infrastrukturavdelningen just nu, denna vecka, tittar på lämpliga lösningar för strategiskt användning alkobommar och alkolås, vilka är ägnade åt att minska risk- och missbruket i trafiken på Åland.

Vad sker på utbildningssidan?

Ungdomens hus förverkligas vilket är en drogfri samlingsplats. Ungdomens Hus, vilket har nämnts tidigare i den här salen, är ett av den här regeringens huvudprojekt och det öppnade dörrarna efter september 2016, i oktober 2016. Och när vi visionerar, skisserar och funderar om hur Ålands framtida arbete mot risk- och missbruk ska se ut, så är det värt att stanna upp lite kring just Ungdomens Hus. Ungdomen känner inga förvaltningsgränser, sade Norges statsminister Erna Solberg på toppmötet om psykisk ohälsa bland unga för två veckor sedan. Ungdomens hus är uttryckligen ett ställe där du som är ung kan komma med praktiska problem. Det är inte en fritidsgård i traditionell bemärkelse, utan en plats där du som vill få problem lösta kan komma.

Förutom arbetet med ungdomens hus arbetar utbildnings- och kulturavdelningen också med framtagandet av ett idrotts-, motions- och hälsopolitiskt program där tonvikten kommer att ligga på fysisk rörelse som hälsofrämjande åtgärd och den viktigaste målgruppen blir barn och unga. Friskfaktorernas betydelse ska inte underskattas, vilket jag kommer att återkomma till längre fram i anförande.

Vad mer har gjorts mer efter september 2016?

Utbildningsavdelningen har inlett en effektiverad uppföljning av SANT-planer på grundskolorna, dvs. att det finns en SANT-plan i varje grundskola som berättar hur man bör agera, på lång sikt och kort sikt, då en elev kommer full eller narkotikapåverkad till skolan. Här är det skäl att nämna grundskolornas arbetsplaner. Varje grundskola har en arbetsplan som ska innehålla en detaljerad beskrivning för hur deras verksamhet är organiserad och hur man uppfyller grundskolelagens och framförallt läroplanens intentioner. Lemland är t.ex. ett utmärkt exempel på hur uppföljningen skärptes inför detta läsår. Till detta kan nämnas att alla åländska grundskolor och gymnasier kommer att delta i den nationella utvärderingen Hälsa i skolan 2017, där även användandet av narkotika finns med i delen hälsovanor. Det här är jätteviktigt för att både vi och kommande landskapsregeringar ska få en möjligast tillförlitlig och verklighetsnära bild av våra ungas förhållande till rusmedel och missbruk.

Angående Ålands gymnasium kan jag berätta att vid informationsmöten för vårdnadshavare till ungdomar i årskurs 1 och 2 informeras regelbundet om den drogpolicy som finns i skolan och betonar allas ansvar att hjälpa till. Om misstanke finns gällande droger i skolan kontaktas polisen omedelbart. Samarbetet med polisen fungerar för tillfället mycket bra men kunde utvidgas. Värt att nämna är att lärarna också fortbildas kontinuerligt i ämnet.

Föreningar som arbetar med och för barn och ungdomar ska ha en fastställd drog- och alkoholpolicy för att beviljas verksamhetsbidrag ur PAF-medel. Detta gäller alla barn- och ungdomsverksamheter oberoende sektorer: ungdomsföreningarna förstås men också idrott, kultur och hela den sociala sektorn.

Nå, vad gör vi på social- och hälsovårdssidan?

Nyligen fördelade vi PAF-medlen. Här är det viktigt att drogförebyggande arbete prioriteras: Tobaksfri Duo är oerhört viktigt, liksom vision Nolltolerans som faktiskt håller i den berömda operativa gruppen mot risk- och missbruk.

Om PAF-medlens användning kan man väl allmänt säga att de ger ålänningarna möjlighet till en aktiv och frisk livsstil och goda sociala kontakter för alla generationer vilket i sig är främjande och problemförebyggande. Och viktigt här är tidiga insatser för familjer med problem, god barnomsorg och en erkänt bra skola – i världsklass, faktiskt.

Jag vill här särskilt betona betydelsen av den förebyggande verksamheten och den betydelsen som en robust socialpolitik har: Starka skyddsnät, högre barnbidrag än i riket, högre hemvårdsstöd, högre utkomststödsnivåer i kombination med sjunkande arbetslöshet. Ett tryggt samhälle ger trygga unga.

Socialvårdsbyrån har gett Högskolan på Åland i uppdrag att ordna kurs i ansvarsfull alkoholservering i vår, och ser ut att bli en del med konflikthantering också i samma paket). Detta är en viktig åtgärd inte minst med tanke på den nya finländska alkohollagen, vilken jag ska återkomma till längre fram i detta anförande.

Nästa åtgärd: En parlamentarisk ANDTS-kommitté utnämndes i torsdags, där samtliga lagtingspartier ingår. Det här är en symboliskt viktig handling från landskapsregeringen: I kampen mot knarket står vi alla enade. Det är inte regering mot opposition, vi ska samla den åländska politikens alla bästa krafter för att ta oss an denna utmaning. Både ltl Toivonen och minister Valve sitter i ANDTS-kommittén, tillsammans sida vid sida ska vi jobba för att stoppa knarket. Kommittén sammanträder första gången nästa tisdag och kommer att ta sig an revideringen av risk- och missbrukspolitiska programmet. Sekreterare för gruppen kommer att vara Anna Hannus från vision nolltolerans. Det här arbetet är en viktig del av revideringen av landskapets ANDTS-program och det är här som nya, konkreta åtgärder kan födas och läggas upp på bordet i denna sal.

Landskapsregeringen har, som jag nämnde tidigare, utlåtit sig kritiskt om den nya finländska alkohollagen. Vi är bekymrade över att starkare öl flyttar in i butikerna och framförallt över alkoläsken vars marknadsföring uttryckligen riktar sig till unga. Det vore bra med egen behörighet så att vi åtminstone kunde förbjuda alkoläsken.

Vi drar igång sprututbytesprogram för att förebygga smittsamma sjukdomar, för att erbjuda bättre vård till drogberoende och för att vara så väl rustade som möjligt inför framtiden. Denna nya verksamhet beräknas inledas under sommaren 2017.

Talman! Jag vill också lyfta fram den nationellt uppmärksammade Tobakskampen, där ÅHS erbjuder professionell hjälp till tobaksanvändare att sluta med cigaretter, snus, cigariller, cigarrer samt långvarigt bruk av nikotinmedel vilket det än må vara.

Landskapsregeringen är rökfri sedan årsskiftet. Vi har utmanat samtliga myndigheter på Åland och frågan diskuteras nu i åländska kommuner. Rökfrihet ska inte underskattas. Tillgänglig forskning talar för att tröskeln generellt är lägre för rökare att prova på t.ex. alkohol eller narkotika och även erfarenheterna från ”Tobaksfri Duo” talar i samma riktning.

Bästa åhörare, talman! Vi är framme vid punkt C: Generellt arbetssätt.

Landskapsregeringen åtgärder är av långsiktig natur. Skyndsamma åtgärder utförs i första hand av aktörer på fältet vilka landskapsregeringen stöder genom insatser i lagstiftning, styrning och utveckling, inte enbart rusmedelspecifika insatser utan också allmänt förebyggande insatser.

Det är viktigt att hela samhället är med: Vi politiker, föräldrar, tredje sektor, lärare och poliser. Då Tobaksfri Duo drog igång var politiker och föreningar närvarande och tillsammans stod vi upp mot missbruk, regering och opposition, sida vid sida mot knarket.

Hur ser landskapsregeringen på framtiden?

Allt beslutsfattande måste basera sig på fakta. Och all statistik, såväl dyster som munter statistik måste sättas in i sitt korrekta sammanhang.

På det tidigare nämnda toppmötet i Oslo hade jag förmånen att diskutera trender inom risk- och missbruk med framförallt de svenska kollegerna som något förvånande kunde visa på glädjande siffror från centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. I korthet gick siffrorna ut på att intresset för droger generellt minskar och att fler unga framförallt är nyktra. Det senare är en utveckling som vi har fått statistiskt belagd på Åland. Det gäller alltså för landskapsregeringen, denna och kommande, att hitta kloka sätt att bygga vidare på de positiva trenderna: Att en ökande del av våra unga är nyktra och intresserar sig för att vårda sin hälsa.

Men, varje ansvarsfull landskapsregering måste alltid utgå från att skräckscenariot kan förverkligas och vara beredd på det. Det är vårt ansvar att förbereda oss för det värsta. Det är framförallt i det ljuset man ska se polisens intensifierade, gemensamma insatser och sjösättandet av sprututbytesprogram. För denna regerings vision – som vi också hört att en stor del av oppositionen står upp för – är att det ska vara så svårt, oattraktivt, osexigt och motbjudande som möjligt att börja med droger. Och det ska vara så lätt som möjligt att sluta. Tack för ordet.

Ltl Stephan Toivonen

Tack, herr talman! Tack minister Valve för ett utomordentligt svar. Det är kanske svårt att inom tre minuter kommentera.

Det som ni bl.a. sade att ett tryggt samhälle ger trygga ungdomar är ju nyckeln till hela.

När jag för någon månad sedan anmälde mitt intresse att vara med i ANDTS-kommittén och ville lite ta reda på hur situationen ser ut så märkte jag att det inte fanns någon statistik över det som jag hade hört, att ett antal personer faktiskt hade dött av missbruk. Jag kontaktade polisen och fick den informationen som visserligen är informell eftersom den inte finns. Men den visade att Åland var nummer ett, tyvärr, när det gäller dödlighet åren 2016, 2015 och under de åtta åren före. Vi är visserligen en liten population men vi har haft 1-2 dödsfall vilket betyder att vi vartannat år har varit etta i Europa och vartannat år kanske topp tre. I helgen fick jag ny statistik som var ännu lite äldre och som visade att Åland tyvärr har legat i topp kanske 15-16 år. Sedan finns det också annan statistik som man kan ta upp.

Ministern talade om undersökningen av ÅSUB och den bekantade jag mig också med. När det gäller övriga droger, inte cannabis eller läkemedel, så år 2011 visade det sig när man frågade 18-24 åringar så var det inte någon som hade använt övriga droger, det var noll procent, medan det år 2016 var 8 procent som hade använt övriga droger. Det var till och med dubbelt fler än de som hade använt cannabis. Vad jag har förstått så är det kanske där som vissa risker är större.

Minister Valve gick igenom många saker som har gjorts. Många av dem är saker som har upprepats, upprepats och upprepats år efter år efter år. Våra siffror blir bara sämre, sämre och sämre.

Jag kan ta ett konkret exempel som jag blev väldigt förvånad över. Som ni vet så vistas jag också i Portugal och bor i Lissabon med 2,8 miljoner invånare. År 2013 var deras bästa år hittills, de införde en ny narkotikapolitik 2001. Med 2,8 miljoner invånare så hade de år 2003 6 dödsfall! När man jämför att vi på Åland har fem dödsfall på 29 000 invånare så blir åtminstone jag chockad.

En annan liten kuriosa, jag tycker om siffror som ni vet, är att i Portugal dör ungefär 25 gånger flera av trafikolyckor än av narkotika. På Åland ligger den siffran de senaste fem åren ungefär 3-4 per medan det kanske är ett eller noll dödsfall per år på grund av trafikolycka.

Minister Wille Valve

Tack, ltl Toivonen. Landskapsregeringen tar gärna del av den statistik som ltl Toivonen hänvisade till enligt vilken Åland skulle ha toppat drogstatistiken i Europa under 15 år. Det är i sådana fall ytterst anmärkningsvärt. Vi har inte funnit något sådant belägg från statistikcentralens statistik, THL eller från ÅSUB. Det finns ett allmänt intresse av att ta del av dessa siffror i sådana fall.

Ltl Stephan Toivonen

Tack, herr talman! Situationen är oerhört allvarlig som jag ser den. Ministern talade om att till stora delar använda sådana åtgärder som vi har använt under föregående period, perioden före osv. Borde vi inte fundera mera radikalt, fundera om och se vad vi kan göra när läget är så som det är?

Minister Wille Valve

Tack ltl Toivonen. Det är precis därför som ltl Toivonen har utnämnts till landskapsregeringens ANDTS-kommitté, vars uttryckliga syfte är att tänka i nya banor, få nya förslag på bordet och leverera ett reviderat ANDTS-program under detta år. Tack för ordet.

Stulen rätt

Pastisch på Edvard Istos berömda målning "Anfall" från 1899.  

Artist: Jonas Wilén

Den 15 februari 1899 utfärdades det s.k. Februarimanifestet som i ett enda slag underställde den  finländska autonomin ryska lagar. Manifestets innebörd var att rikslagarna, dvs. sådana finländska lagar, som kunde anses beröra hela rikets intressen, härefter inte skulle stiftas av kejsaren och Finlands lantdag, utan att beslutanderätten skulle tillkomma kejsaren och det ryska riksrådet. Lantdagen skulle endast få avge utlåtande om dessa lagar. Det var denna stöld av finländsk rätt som satte igång hittills oanade krafter: Strejker, protester och slutligen mordet på självaste guvernör Bobrikoff (1904). Finländarnas vilja till självbestämmande växte sig starkare än någonsin och 1917 blev Finland självständigt.

Det är nu 2017. Vi åländska politiker har efter snart 100 år av åländsk autonomi vant oss vid att finsk rätt gäller i Finland åländsk rätt gäller på Åland. Vi har egna lagar och egen behörighet som är delad med riksdagen, inte delegerad. Vi sköter vårt och ni sköter ert.

Nu har hovrätten efter omröstning beslutat att åländsk lag inte gäller på Åland, ifall den avviker för mycket från den finländska. Vårt grundlagsfästa självbestämmande har plötsligt förvandlas till en intressant grundlagsprincip som kan vägas mot andra. Andemeningen är att vi nog får stifta lagar, men att de inte får avvika för mycket från den finländska. Det är en rättsskandal utan like och det verkar som att vårt rättsväsende har glömt vad autonomi är. Det är tyvärr inte första gången. När Ålands förvaltningsdomstol tolkade Plan- och bygglagen med anledning av besvären mot Smakbyn gick man även in för att finländsk lag gäller framom åländsk, av för mig obegripliga skäl.

Är jämförelsen med Finland 1899 långsökt? Ja, en konkret jämförelse håller inte. Vi kommer inte att få att se generalstrejk och politiska våldsdåd på Åland. Men samma drivkrafter håller nu att sättas igång på Åland som i Finland 1899. Samma, tidlösa krafter som stod bakom Brexit och Trump. Och när de väl är igång är det för sent att stoppa.

Det är tuffa tider för relationen Åland-Finland just nu. Åland blev nyligen det enda stället i världen där en finländsk studerande inte får bostadstillägg, på grund av en miss riksdagen. Vi är dessutom djupt missnöjda med hur den finländska social- och hälsovårdsreformen drabbar självstyrelsen.

Men detta med domstolarna är riktigt illa. För det handlar om en relativisering av den åländska, grundlagsfästa självstyrelsen. Om denna domstolarnas erodering av självbestämmandet tillåts fortsätta kommer vi mycket snart att på allvar diskutera återförening med Sverige eller självständighet. Och det spelar ingen roll om det är vettigt eller inte, för förnuftet spelar ingen roll när dessa krafter satts i rörelse. Det här är en utveckling som knappast gagnar Finland, varken ekonomiskt, säkerhetspolitiskt eller utrikespolitiskt.


”När tjugofemtusen människor slår vakt om sin självbestämmanderätt kallas de separatister. Men när fem miljoner gör samma sak, då spelar man Finlandia.” (President Kekkonen i lagtinget år 1972).

Originalet av Edvard Isto. Kan beskådas på Finlands Nationalmuséum.

Källa: Wikipedia