Avoin kirje Tuomas Enbuskelle

Hyvä Tuomas, 

Nimeni on Wille Valve ja olen Ahvenanmaan sosiaali- ja terveysministeri. Luin otsa rypyssä taannoin kirjoittamasi blogitekstin ja totesin, että sinä ja minä elämme mitä ilmeisimmin eri todellisuuksissa. Ahvenanmaan julkishallinnon budjetista karsitaan menoja nyt jo kolmatta vuotta. Rahat on loppu ja velkaantua emme halua. Vuonna 2016 leikkasimme terveyden- ja sairaanhoitopalveluista 650.000 euroa, vuonna 2017 kaksi miljoonaa euroa ja vuonna 2018 todennäköisesti kaksi miljoonaa lisää. Lisäksi olemme muun muassa nostaneet maksuja, tehneet rakenteellisia muutoksia ja hankintojen kautta etsineet halvempaa sairaanhoitoa Ahvenanmaan ulkopuolelta. 

Miksi teemme tämän? Hallituskautemme alussa vuoden 2015 loppupuolella meillä oli Ahvenanmaan kokoon nähden hirvittävä alijäämä: 17,6 miljoonaa euroa. Toukokuussa 2016 minä ja kollegani valtiovarainministeri Mats Perämaa kommentoimme Manner-Suomen uutisissa tilannetta näin: "Yleisesti ottaen julkinen talous on kriisissä". Ja on vieläkin.

Varmaan ihmettelet miten tämä on mahdollista. Työttömyyshän on alhainen ja Ahvenanmaan elinkeinoelämä pärjää kohtuullisesti. Valtiosta, kirkosta ja kunnista poiketen itsehallinnollamme ei kuitenkaan ole omaa verotusta. Maakunnan julkinen ja yksityinen talous elävät siis "eri kuplissa". Joka vuosi valtion budjetissa siirretään 0,45% tulopuolelta Ahvenanmaan itsehallinnolle. Samanlainen systeemi on Färsaarilla ja Grönlannilla niin kutsutussa "bloktilskudet" järjestelyssä. 

Se että aina, siis poikkeuksetta, Ahvenanmaalle siirretään 0,45% valtion budjetin tulopuolelta tarkoitti kuluvana vuonna käytännössä sitä, että tämän niin sanotun könttäsumman suuruus oli 221,5 miljoonaa euroa. Tämä summa on aina sama riippumatta siitä, asuuko Ahvenanmaalla kaksi asukasta vai miljoona asukasta. Kuvittelepa Tuomas! Jos vain me kaksi asuisimme Ahvenanmaalla, saisimme jaettavaksemme 221,5 miljoonaa euroa! SILLOIN vasta olisikin leveitä hymyjä ja bling-blingejä. 

Kehitys on Ahvenanmaalla kuitenkin mennyt päinvastaiseen suuntaan. Väestömäärä on kasvanut. 90-luvun alussa Ahvenanmaan osuus Suomen väkiluvusta oli 0,48%. Nyt vuonna 2017 osuus on 0,53%. Kasvava väestö, mutta edelleen sama 0,45 %:n osuus budjetista. Tällä osuudella maksamme terveyden- ja sairaanhoidon, poliisin, asumislisät, opintotuet, kotihoidontuet, toimeentulotuet ja kaiken sen, josta Suomen valtio muuten olisi vastannut. Huomattavasti järkevämpi systeemi olisikin se, että summa olisi sidottu väestöosuuteen siten, että se kasvaisi väestönkasvun mukana ja laskisi väestön vähetessä. 

Jaa-a, Tuomas. Myönnän, paljon numeroita. Mutta kaikki numerot ovat "real news". Löydät ne muun muassa valtiovarainministeriön selvityksestä vuodelta 2013 ("Förändringsbehov av avräkningsgrunden för landskapet Åland, 2013").

Toinen asia, jonka mainitsit blogissasi, oli kotiseutuoikeus. Tiesitkö, että kotiseutuoikeus on itse asiassa etuoikeus Suomen kansalaisille? Jos esim. ruotsalaisena muutat Ahvenanmaalle ja haet kotiseutuoikeutta, täytyy sinun ensin hankkia Suomen kansalaisuus. Mietipä sitä. Kun selvitin tämän eräälle YLE:n toimittajalle oli hänen seuraava kysymyksensä: "Koetteko usein, että teidät ymmärretään väärin"? Kyllä, kyllä koemme!

Kirjoitat myös Pohjoismaiden neuvoston äänestyksestä, jossa puheenjohtaja Britt Lundberg äänesti suomen kielen asemaa vahvistavan kompromissiehdotuksen puolesta. Jos minulta kysyt, on mielestäni kyseessä ollut aivan mieletön uutisankka. Lundberg oli nimenomaan miettinyt, miten suomen ja islannin kielten asemaa voitaisiin VAHVISTAA pohjoismaisessa yhteistyössä. Hän äänesti siksi sen ehdotuksen puolesta, jolla oli edellytykset tulla hyväksytyksi marraskuun istunnossa. 

Lopuksi, Tuomas, TERVETULOA AHVENANMAALLE! Tarjoan kahvit taikka oluet ja voin kertoa lisää maailmankuvastamme ja haasteistamme. Kaikkein vaarallisinta mitä me poliitikot ja journalistit voimme tehdä, on se, että vahvistamme liikkeitä kuten Brexit, Trump ja AfD. Liikkeitä, joiden mielestä Ahvenanmaasta kannattaisi luopua ja Karjala tulisi ottaa takaisin.

Kahdenkeskisellä kunnioituksella ja pyrkimyksellä ymmärtää toisiamme näytämme hyvää esimerkkiä muulle maailmalle. Me pystymme kyllä parempaan!

Öppet svar till Tuomas Enbuske

Bäste Tuomas,

Mitt namn är Wille Valve och jag är social- och hälsovårdsminister på Åland. Läste din blogg och fick en bekymmersrynka i pannan. Vi verkar leva i olika verkligheter, du och jag. För tredje året i rad bantar vi nu den offentliga förvaltningen på Åland. Pengarna är slut och vi vill inte gå till banken. År 2016 skar vi 650.000 i bara hälso- och sjukvården. År 2017 skär vi 2 miljoner i sjukvård, 2018 skär vi ytterligare 2 miljoner.  Vi har klarat det tack vare bl.a.  avgiftshöjningar, omstruktureringar och genom att upphandla billigare vård utanför Åland.

Varför gör vi detta? När vi tillträdde år 2015 hade vi ett budgetunderskott på hiskliga 17,6 miljoner euro. I april förra året gjorde jag och finansminister Mats Perämaa ett gemensamt uttalande i finländska medier, där vi berättade att Ålands offentliga ekonomi är i kris. Det är den fortfarande.

Du undrar säkert hur det kan komma sig. Arbetslösheten är ju låg och att det åländska näringslivet går hyfsat. Men till skillnad från finska staten, kyrkan och kommunerna har vi ingen egen beskattning på Åland. Ålands offentliga och privata ekonomi är alltså två "slutna system". Det som varje år överförs till Åland är en klumpsumma på 0,45% av intäktssidan i Finlands statsbudget. Detta är ett liknande system som Färöarna och Grönland har i det s.k. "bloktilskudet".

Att vi alltid, alltid får 0,45% av intäktssidan Finlands statsbudget betydde för år 2017 att Åland fick 221,5 miljoner euro i klumpsumma/(fi "könttäsumma"). Det är samma summa oberoende om det bor 2 ålänningar på Åland eller 1 miljon ålänningar. Föreställ dig det, Tuomas! Om det var bara du och jag som bodde på Åland och delade på 221,5 miljoner euro! DÅ skulle vi snacka bling-bling och breda leenden!

Utvecklingen på Åland har dock varit motsatt: Befolkningen har växt. I början av 90-talet vår Ålands andel av Finlands befolkning 0,48%. Ålands andel av Finlands befolkning är idag (2017) 0,53%. Vi har större befolkning, men vi får samma andel (0,45%). Med dessa pengar betalar vi sjukvård, polis, bostadsbidrag, studiestöd, hemvårdsstöd och utkomststöd och allt annat som finska staten annars hade gjort. Ett smartare system vore om "klumpsumman" hängde ihop med befolkningsutvecklingen, dvs. om den ökar så ökar den - och om befolkningen minskar så minskar också summan.

Jaa-a, Tuomas. Mycket siffror, men allt ovan är "real news", inte fake news. Du hittar dom i bl.a.  finansministeriets utredning från 2013 (Förändringsbehov av avräkningsgrunden för landskapet Åland, 2013).

En annan sak du nämner i din blogg är hembygdsrätten / kotiseutuoikeus. Visste du att hembygdsrätten är ett privilegium enbart för finländska medborgare? Alltså: Om du som svensk flyttar till Åland måste du först skaffa finländskt medborgerskap för att kunna söka hembygdsrätt. Fundera på det. Då jag berättade detta för en YLE-reporter frågade han: "Känner ni er ofta missförstådda på Åland". Jo, det gör vi!

Du skriver om omröstningen i Nordiska rådet där Britt Lundberg röstade för ett kompromissförslag som stärker finskans ställning i NR. Detta är en alldeles sanslös medieanka, om du frågar mig. Lundberg har funderat på hur finskans och isländskans ställning kunde STÄRKAS i det nordiska samarbetet. Hon har som ordförande lagt ett förslag som kommer att kunna gå igenom och som stärker finskans & isländskans ställning.

Avslutningsvis, Tuomas, VÄLKOMMEN TILL ÅLAND! Jag bjuder på en kaffe / öl och kan berätta mer om hur vi ser på saker. Det farligaste vi, politiker och journalister, kan göra är att uppmuntra krafter som Brexit, Trump och för all del AfD. Krafter som säger att vi borde ge bort Åland eller ta Karelen tillbaka.

Vi kan bättre än så!


 

10 år av politik.

Det är exakt 10 år sedan jag började med politik. 10 år sedan jag tog en lunch med dåvarande ordförande Johan Ehn och raskt beslöt mig för att bli politiskt aktiv. 10 år sen första bloggposten. År 2007 var mycket annorlunda. En sak som slår mig idag är att kortrutt t.ex. bland det absolut mest politiskt, välkammat korrekta som fanns. Alla var för kortrutt. Kortrutt var svaret.

Under 10 år hände det också mycket i partiet. En liberal lagtingsledamot kom över till oss, hela Obunden Samlings lagtingsgrupp och en stor del av partiet. Senaste trenden verkar vara centerpartister som vi välkomnar som MSÅ:are. Vårt parti har bytt namn 2 gånger, bytt logotyp 2 gånger och ändrat stadgorna. Vi har visat prov på att vi kan fatta modiga beslut, tänka om och våga vara visionära - med fötterna stadigt i marken. Viktiga egenskaper som behövs för att ta ansvar för Åland i en föränderlig tid. Efter 10 år tycker jag fortfarande att MSÅ är det mest dynamiska och spännande partiet som finns. Samtidigt det mest eftertänksamma.

Att ställa upp i val 2007 var i sig en upplevelse. Jag gjorde mycket som idag känns pallrigt, men ångrar inget. Bland annat en radioreklam som jag hoppas har begravts långt ner i Steel FM:s arkiv. Men det var nog ett viktigt val, för det var lärorikt. De 30 röster jag skrapade ihop var jag nöjd med. Tydligen hade jag lyckats övertyga någon mer än min familj.

När nu "supervalåret" 2019 närmar sig vill jag bara säga detta: Ställ upp! Ställ upp för det är bra för dig själv att prova på det. Det är lätt att reta upp sig på idiotiska politiker, men prova att själv stå upp för något, driva en förändring och se vad som funkar / inte funkar. Jag lovar att det är en värdefull upplevelse.