Varför behöver vi en MEP?

Igår var en milstolpe i relationsbygget mellan Åland och Finland. MSÅ gästade sitt systerparti, Samlingspartiet i Helsingfors. Vi hade bokat 45 minuter med förberedda anföranden och diskussioner om Självstyrelselagsreformen, social- och hälsovårdsreformen och Europaparlamentsplatsen.

Ett pressmeddelande om diskussionerna sänds ut just nu. Personligen tyckte jag att bästa delen av besöket var när kollegan Petri Carlsson argumenterade för en åländsk plats i Europaparlamentet. Efter att nu ha tagit del av statsrådets beslut om mandatfördelningen kan jag konstatera att vi nog sällan har varit ute i så rätt tid som just igår.

På hemvägen mötte jag en åländsk medborgare som var något skeptisk till nyttan med en MEP. Han höll nog med om att platsen är berättigad. Men vad har vi för konkret nytta av den? Är det inte bara prestige och paller? Jag svarade med att lyfta vår riksdagsledamot - har vi inte haft nytta av att ha en ledamot i riksdagen? Joo förvisso. Till bilden hör att riksdagsledamoten dessutom har en assistent, en praktikant och ingår i en politisk grupp med stab. I Europaparlamentet skulle det då handla om 3 specialmedarbetare som långsiktigt bevakar vårfågeljakten, tullkodexen och ser till att så många frågor som möjligt löses på för ålänningarna vettigt sätt.

Lite synd är det att just denna aspekt hamnat "i skuggan", för en åländsk MEP skulle otvetydigt öka sammanhållningen och förståelsen för EU, i tider då t.ex. Europainformationen skurits ner till ett minimum.

Anförande om behörighetskrav för serveringspersonal

Talman,

Det lagförslag vi har framför oss idag berör en detalj, om än en viktig sådan. Det handlar i sak om att det inte längre ska krävas två års heltidsarbete med servering, för att förvärva yrkesskicklighet som ansvarig föreståndare, utan tre månader. Jag vill kort redogöra för de överväganden som ligger till grund för förslaget:

Ett av de uttryckliga målen i vårt gemensamma regeringsprogram är ”enklare regler för medborgare och företag”. Enklare regler har också orsaken till varför erfarenhetskravet togs bort i Finland. (Det som har bedömts ha betydelse är däremot ett kompetensintyg över kännedom om alkohollagstiftningen, i folkmun benämnt ”alkohålpappren”.) Serveringsbranschen är idag hårt styrd och tillsynade. Inte heller i Sverige förutsätts arbetserfarenhet av ansvarig föreståndare.

Det finns dom som tycker att vi rätt och slätt kunde ha samma regelverk som i vår omgivning, men vi har efter nogsamt övervägande ändå landat i en något strängare reglering än i vår omgivning. Vi föreslår att kravet på arbetserfarenhet fortsättningsvis skall kvarstå. Det är också mitt och regeringens förslag. Orsaken är att polisen, ÅMHM och också delar av näringslivet ser ett värde i kravet på någon arbetserfarenhet för att vara ansvarig föreståndare. Ett uttryckligt krav på yrkeserfarenhet kan man också anse att stärker våra möjligheter att nå målsättningarna i det risk- och missbrukspolitiska programmet.

Den åländska restaurangbranschen skiljer sig från vår omgivning i och med att den är kraftigt säsongsbetonad och därmed beroende av de ca 1 miljon turister som årligen färdas över Åland, i synnerhet sommartid. Det betyder att unga ålänningar som vill jobba inom den åländska serveringsbranschen och kunna vara ansvariga föreståndare i många fall har 2-3 månader på dig per år att samla erfarenhet. Det innebär i sin tur att du som studerar utanför Åland och bara jobbar på sommaren rent matematiskt måste jobba 8 år för dig att komma upp i dagens krav på 24 månader.

Talman, detta är fullkomligt orimligt och den bedömningen delas av aktörer på fältet, såväl offentliga som privata. I den dialog vi haft med branschen har det framkommit att en sommar bedöms som tillräckligt för att förvärva de praktiska färdigheterna för att vara ansvarig föreståndare (trots att det är 0 somrar i vår omgivning). Vår bedömning är också att detta kan skapa framtidshopp för den som vill bedriva restaurangrörelse i skärgården. I Mariehamn kan det ibland vara en utmaning för restaurangbranschen att hitta en ansvarig föreståndare med 2 års erfarenhet, men i skärgården kan det mycket väl vara så att den ende som hade 2 år (eller 8 säsonger) på nacken flyttar bort och därmed måste rörelsen upphöra eller ha en annan lägre rättighetsnivå. Det är inte heller säkert att den ende som har 2 års erfarenhet är lämpad för uppdraget. Som kuriosa kan nämnas att de som utexamineras från hotell- och restaurangskolan idag direkt får vara ansvariga föreståndare, dvs. inget yrkereserfarenhetskrav ställs på dem. Vad vi vill visa med detta lagförslag är att arbetserfarenhet värderas på Åland och ska löna sig.

Vi bedömer folkhälsokonsekvenserna som ringa, av några skäl. På senaste tid har betydande avreglering skett inom den åländska detaljhandeln, utan att vi kunnat se någon rusning till butikerna. 34% av ålänningarna uppgav i ÅSUB:s undersökning att de inhandlat alkohol på färjan eller flygplatsen 2-3 gånger under de senaste 12 månaderna. Det förefaller som att ålänningarna inte ändrat detta beteendemönster.

Det viktigaste skälet till att folkhälsokonsekvenserna bedöms som ringa är att i den mån förslaget gynnar någon, så är det små, turistiska företagare i skärgården dvs. små rörelser som är verksamma bara under 2 av årets månader.  I den åländska vardagen innebär det alltså att möjligen Remmarhamnen på Kumlinge kunde skaffa sig A-rättigheter, men i Mariehamn knappast någon förändring alls.

Talman, vi hoppas att denna lagändring ska kunna träda i kraft så snart som möjligt inför turistsäsongen 2018 och vi hoppas därför att just detta lagförslag kan behandlas i snabb ordning.