Talman,
Först tack till finansminister Eliasson för en mycket god redogörelse av skatterockadens konsekvenser för arbetande ålänningar, som garanterat är av intresse för en bredare allmänhet. Låt oss denna gång börja med att blicka bakåt på vad vi haft. Det kan knappast kallas en “god” arbetslinje, snarare en partiell arbetslinje, en arbetslinje som bara gäller vissa utvalda. Av någon anledning har vi i detta rum beslutat att inte värdesätta det arbete som görs av alla med en högre inkomst än 55.000. Vi moderater värdesätter ALLAS arbete, allas arbete bygger vårt samhälle. Inte bara dens som tjänar mindre än 55.000 genom arbete eller pension. Vi var alltså inte nöjda med den modell vi hade och vi är inte heller helt nöjda med den modell vi nu får.
Talman, just idag går det knappast att stå här, slå sig för bröstet och säga att denna åtgärd är god moderat politik. Men denna åtgärd GÅR att förstå i ett bredare sammanhang, såsom den beskrivs i budget 2021. Den går att förstå I ljuset av den nya verklighet vi befinner oss i.
Det här slopandet är nämligen en enskild ingrediens - i cocktail av åtgärder som beskrivs i budget 2021. Den går att förstå i en kraftigt förändrad kontext: Landskapets accelererande skuldsättning, en arbetslöshetsgrad på 10%, pandemi med all osäkerhet det medför för ålänningarna. Och behovet att I detta akuta läge kunna prioritera upp andra saker: Att vår sjukvård fungerar och behovet att kunna stärka upp de kommuner med mycket samfundsskatteintäkter som sannolikt blir de hårdast drabbade. Det är den bredare kontext där detta förslag läggs. Alldeles särskilt det faktum att vi lyfter lån i 50-miljonersklassen just nu. Det tvingar hela vårt samhälle till hårdprioritering som vi tyvärr kommer att se mer av.
Det hade inte heller varit toppen att fortsätt med det “gamla” arbets- och pensionsavdraget. Vi hade ursprungligen en snålt tilltagen inkomstgräns på 35.000, vi moderater drev på för att det skulle omfatta alla, då allas arbete ska värdesättas lika mycket. Det blev 55.000 men vi var inte nöjda. Vi ville att detta skulle komma alla arbetande och pensionslyftande ålännignar till godo. Det gjorde det inte och gör inte i denna dag.
Blickar vi 5 km norrut, på min hemkommun Jomala där vi just under 2021, i pandemitider låter alla hushåll, oavsett inkomst, ha lite mer pengar i plånboken under beskattningsåret 2021. Det tror vi att är bra för Åland just nu. Där ser vi den målbild som vi strävar emot, men som tyvärr just nu är svårförverkligad för landskapet som nu ska lyfta lån för flera miljoner.
Talman, vår självstyrelsepolitiska behörighet gör det möjligt att inrätta, förändra och upphäva kommunala avdrag I beskattningen. Detta är ett av de mest värdefulla redskapen vi har, för att forma världens bästa vardag. Bara tänk på vilken skillnad vi kunde göra för t.ex. bygget av ett hållbart Åland om vi hade hela beskattningsbehörigheten!
De kommunala avdrag vi har idag bör förstås präglas av någon slags långsiktighet över tid och får gärna vara förmån för bredare överenskommelser. Då Kanske vi undviker detta med att gasa i nerförsbacke och bromsa i uppförsbacke.
Jag vill
dock be Finans- och näringsutskottet att särskilt titta närmare på, I vilken
utsträckning vi själva bestämmer över avdragen. Ändring I avdragen är nämligen alltid
en jättemanöver där bl.a. kommunförbunden och skattebyrån är med. Minister
Eliassons anförande var bara toppen på detta isberg. Det kostar dessutom att
införa avdragen.
Det är nu viktigt att nu se framåt, försöka se konturerna av de långsiktiga åtgärder som vårt Åland är behov av. Det finns ibland en tendens att överskatta förändring på kort sikt och underskatta förändringen på lång sikt.
Talman, jag
vill avsluta med ett citat av Tage Danielsson: Den som varken vill se framåt eller bakåt måste se upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar