Mitt varmaste tack

Talman,

Vi befinner oss nu i ett brytningsskede: Samhället vaknar upp, sträcker på sig och återgår – pö om pö – till något lite mera normalt.

Det mest centrala verktyget vi har för att nå det ”nya normala” är: vaccinering. Den vaccinering som beskrivs i tilläggsbudgeten. Vaccineringen har inte bara betydelse för vår egen vardag, för en reseekonomi som Åland är det av stor betydelse att människor kan resa lite mer. Det är därför jätteviktigt för oss alla att vaccinationerna fortskrider, skalas upp och kan genomföras möjligast effektivt.

Inget av detta vore möjligt utan Ålands hälso- och sjukvårdspersonal som i prövningens stund visat handlingskraft, uppfinningsrikedom och en förmåga utöver det normala. Tack till er.

Men jag vill idag särskilt lyfta en annan människoskara: De frivilligarbetare som ställt upp, företrädelsevis genom röda korset.

Det här talet riktar sig till er: Tack för att ni ställt upp. Ni har gjort och gör en viktig insats för det åländska samhället. Ni finns också representerade här i denna sal och flera av er har hållit låg profil, jag respekterar det och tänkte inte lyfta någon särskild person – jag konstaterar bara att jag känner den djupaste respekt för er som ger er tid, hjärta och hjärna för att Åland ska ha det så bra som möjligt.

Vad har då er insats betytt så här långt? Jo, detta har et insats betytt:

-          ÅHS har inte behövt rekrytera lika mycket personal, tack vare att de frivilliga från Röda Korset ställt upp som kontrollanter vid ingången, ledsagare och övervakar att hygienrutiner efterföljs.

-          Det underlättar sjukskötarnas jobb då de frivilliga har kontroll över mängden personer i salen, så att alla kan hålla distans och undviker trängsel.

-          Och för det tredje: De frivilliga skapar trygghet på vaccinationsplatsen och frigör resurser för ÅHS så att personalen kan effektivare koncentrera sig på det medicinska.

För tillfället har vi ca 100 frivilliga. Tänk på den siffran! 100 åländska frivilliga som ger sin tid för att samhället ska komma på fötter så snart som möjligt. De frivilliga finns på plats 7 dagar i veckan kl. 9-16: ------ 3 frivilliga på förmiddagen och 3 på eftermiddagen. Vi har ett stort arbete framför oss, vaccinationerna kommer att fortgå i alla fall t.o.m. september, så fler frivilliga är välkomna att anmäla sig, till Röda Korset som svarar för rekrytering, utbildning, schemaläggning och koordinering.

1)     Nu kanske nån muttrar att vi ska ju inte bygga vår sjukvård & välfärd med talkoarbete, eller hur? Sant och visst, men den kritiken både missar målet och undervärderar indirekt de frivilligas insatser – insatser som har gjort mycket gott för det åländska samhället.

Vi kommer nämligen inte ifrån att - just exakt här och nu – så var det viktigt och betydelsefullt att Röda korset kunde ställa upp med frivillig kraft, med 100 människor som verkligen visat vad det betyder att göra något – Tillsammans för Åland.

Relativ skuldsättning

Landskapets underskott och lånebehov har under våren lyfts i flera debattinlägg. Min uppfattning är att landskapsregeringen nu gör rätt i att långsamt börja ”svänga pråmen” mot en hållbarare ekonomi, så att vi varken drar på oss överstora lån under de kommande åren eller sparar sönder Åland. Det lär ta 2-3 mandatperioder innan vi är på grön kvist igen, men det är värt det.

Men hur ser det ut i kommunerna? Ett bra ställe att börja titta är ÅSUBs utredning om Kommunernas och kommunalförbundens ekonomi och verksamhet (2020:2). I tabell 13 syns de åländska kommunernas skulder fördelat per kommun och skärgård / landsbygd / Mariehamn. Vid en första anblick ser skuldsättningen hyggligt balanserad ut. Mariehamn hade den 31.12.2019 23,7 miljoner i skuld och övriga landskommunerna 27,4 miljoner. Inte särskilt anmärkningsvärt sett till befolkning jämfört med landskommunerna. Lite ”häftigare” blir det ut om man börjar titta på koncernboksluten för t.ex. Mariehamn: 69 miljoner. Hit räknas då också skulder som Mariehamns energi har, Mariehamns andel av kommunalförbundens skuld. Men inte heller detta är anmärkningsvärt jämfört med andra kommuner av Mariehamns storlek.

Det är när vi tittar på siffran ”relativ skuldsättning” som det börjar sticka i ögonen. Den relativa skuldsättningen visar hur stor del av kommunens normala driftsinkomster som skulle behövas för återbetalning av det främmande kapitalet, skulden. Siffran för Mariehamn är 47%. Genomsnittet för alla Ålands kommuner är 43% av driftsinkomsterna. Men 43% är då ett genomsnitt mellan t.ex. Hammarland (11%), Lumparland (78%) och Kökar (138%). Samma trend ser vi i sett till ett annat centralt nyckeltal: Skuldsättning per invånare, där Hammarland har 1 euro per invånare, Lumparland 3803 euro per invånare och Kökar 8685 euro per invånare. Finns det något landskapsandelssystem i världen som kan jämna ut detta?

Till detta kan vi lägga den färska konjunkturöversikten från ÅSUB våren 2021. I den ser vi att knappast ens år 2023 kommer Ålands BNP att kunna vara tillbaka på 2019 års nivå. Detta inverkar både landskapets och kommunernas intäkter. Att landskapsregeringen nu höjer landskapsandelar för KST och äldreomsorg är bra som tillfällig lindring under pandemin, men ingen långsiktig lösning. 

Det finns alltså stora skillnader mellan kommunernas förutsättningar. Vi har idag både kommuner som står på egna, starka ben och kommuner som tappat hoppet om att kunna stå igen. Kommuner med skuldfrihet (exkl. koncernbokslut) , Finlands lägsta kommunalskatt, stark framtidstro och inflyttning. Och så har vi kommuner där 2 nya skolbarn gör att kommunen går i konkurs, för att citera Ålandstidningens ledarsida. Om Åland förr hade A- och B-kommuner har vi idag A-, B- och C-kommuner där de sistnämndas hopp står till landskapsregeringen. 

Den långsiktiga lösningen behöver vara ett mindre antal, starkare kommuner med större befolkningsbas och ett enklare landskapsandelssystem. Alternativet tär att vi fortsätter flytta ansvar från kommunerna: gymnasiet, sjukvården, socialvården och snart kanske räddningsväsendet. Detta är i längden inte någon bra lösning för ålänningarna, eftersom Ålands partier redan idag har problem med att fylla kommunfullmäktige med folk i vissa kommuner. Kompetensen och engagemanget blir därefter.

Det är därför bra att landskapsregeringen avsätter pengar för att föra kommunreformen framåt. Om vi vill stärka Ålands attraktionskraft och få de åländska hjulen i rullning behöver vi trygga centralorten Mariehamns utvecklingsbehov. Nånstans ska pengarna komma ifrån. De pengar som både ska återbetala kommunernas skulder och bli till vår äldreomsorg och skola.

Wille Valve (MSÅ)