Om firandet av högtider i skolan

Talman,

Traditioner är viktiga i hela sin mångfald: Traditionen kan vara ett visst ”körschema” för julaftonen varje år, den kan handla om den sällsamma värmen som ett luciafirande kan ge, en skolavslutning eller varför inte gemenskapen kring en valborgsbrasa. Att traditioner skulle vara en relik från det förflutna är ett slags missförstånd, traditioner finns alltid och förändras. De är en del av vårt kulturella DNA idag och imorgon. Något vi vinner på att ha med oss i framtiden, något våra unga rentav kan må bra av i en turbulent tid. Traditionerna kan vara ett nyttigt arbetsredskap för den nyinflyttade som verkligen vill försöka förstå och bli en del av samhället. Jag tror att alla i denna sal ser att vi mest har att förlora på att skyffla undan traditionerna.  

Då en ny landskapslag om barnomsorg och grundskola antogs för 4 år sedan var det principiellt viktigt för oss moderater att denna lagstiftning inte skulle börja leva sitt eget liv. Det var därför viktigt att både ett enhälligt lagting och ett enhälligt lag- och kulturutskott slog fast att citat:

” en konfessionslös undervisning inte påverkar möjligheten att utöva kulturella handlingar som kan förknippas med religion exempelvis i samband med högtider.”

Vi har därefter kunnat läsa i lokala media om hur skola efter skola själva valt att inte besöka julkyrka, med motiveringen att det blev för krångligt. De saknar resurser att ordna parallella evenemang. Och varför i hela fridens namn ska de måsta göra det? Traditioner som kan inkludera är bland det finaste som finns.  

Talman, en av de största frestelserna som finns inom politik & förvaltningen är detaljstyrning, övertygelsen att vi måste styra upp något som våra lärare nog inte klarar av att göra.  Vi har alltså lärare som utbildats i 5 år, lärare i barnomsorg med högskoleutbildning – dessa människor känner sin grupp och är fullt kapabla att utforma en konfessionsfri undervisning i stöd av läroplanen. De är också fullt kapabla att ordna en skolavslutning där det möjligen sjungs ”En blomstertid nu kommer”, eller att fira hela skolavslutningen utomhus. Friheten att utforma undervisningen och tilliten till våra lärare är viktig. Ifall det skulle finnas frågetecken kring denna punkt, så uppmanar jag utskottet att höra lärarorganisationerna.

Så, ett hurudant samhälle ska vi då ha? Vi ska inte ha ett samhälle där vi lägger resurser eller tjänstemän på att fundera på om prästnallen är välkommen utan att omnämnas i kommunens arbetsplan, eller hur den alternativa sångstunden skulle kunna se ut eller om ”Prästens lilla kråka” möjligen är nåt slags gråzon. Det är onödigt. Vi kommer att ha större utmaningar än så i sviterna efter denna pandemi. Dessutom saknas uttryckligt stöd i lagen & förarbetena för den detaljrikedom som anvisningarna uppvisade i december 2021. Anvisningarna citeras för övrigt i senaste numret av Kyrkrpessen.

Har vi förresten idag ett samhällsproblem med församlingsmusiker som trugar sig på barnomsorgen? Mig veterligen handlar det om 1 eller 2 eldsjälar som under många år frivilligt erbjudit sångstunder, knappast något värt att reglera sönder.

Om vi nödvändigtvis ska måsta börja reglera detta, låt oss då hålla oss till enklaste möjliga tumregler. Sådana finner vi i justitiekanslerns utlåtanden om framför allt böner, vilket jag välkomnar utskottet att fördjupa sig i.

Avslutningsvis, varför innehåller vår motion en kläm om en lagändring? Räcker det inte rimligtvis med att ändra de anvisningar som Kyrkpressen återger? Vi har förstås ifrågasatt anvisningarna och fått beskedet att det är så här det blir när man antar en lag om konfessionslös undervisning. Vi önskar därför att utskottet rakryggat tar ställning till om dessa anvisningar är en konsekvens av lagen eller inte. Om de inte är det, så torde det inte vara svårt att förändra anvisningarna så att de motsvarar den vilja som ett enhälligt lagting redan gett uttryck för.

Och vad vill vi då med detta initiativ? För oss räcker det egentligen med att lag- och kulturutskottet bekräftar vad man sagt tidigare. Möjligen med tillägget skolor & barnomsorgsenheter besitter kan verkställa detta, också utan detaljstyrning.

Sist men inte minst: Det vi diskuterar idag är en liten del av en stor helhet, som till stora delar funkat väl och så som lagstiftaren avsåg.