Återinför parlamentariska styrelser

Regeringen Sjögren inledde tyvärr sin mandatperiod med att avskaffa parlamentarisk representation i landskapets styrelser. Oppositionen reagerade starkt med att sammankalla en gemensam presskonferens.

Besluten att plocka bort all opposition ur exempelvis ÅHS, ÅMHM:s och Ålands Radios styrelser är skadliga för den långsiktiga, åländska samhällsutvecklingen. För det första bör varningsklockor alltid ringa när en regering stänger ute opposition eller själv bestämmer sig för att det är ”bättre med experter än opposition”.

En regering måste kunna tåla insyn och frågor. För det andra har den liberalt ledda regeringen nu omfattat den skadliga principen att partibok måste gå före kompetens på Åland, dvs. om du hör till regeringspartierna anses du kompetent nog att delta i handhavandet av de gemensamma angelägenheter. Annars nej tack.

”Man ska vara snäll mot dom små” heter det, och regeringen är alltid stor i förhållande till oppositionspartierna. Jag har viss erfarenhet av att stå upp för principen om att de största oppositionspartierna bör medverka i styrelserna och jag vill berätta varför det är en bra sak för Åland. ÅHS-styrelserna har ända sedan grundandet varit parlamentariskt tillsatta. Min personliga erfarenhet av oppositionsföreträdarna Cita Nylund (Lib) och Ulf Weman (s) var att de gjorde mycket värdefulla insatser i styrelsen, utvecklade politiken (kring preventivvård, sterilisering, fastighetsutveckling), ställde viktiga frågor, informerade sina partier och var pålästa. En positiv bieffekt var att onödiga missförstånd undveks i den offentliga debatten, detta är viktigt i den polariserade, fake-newsdrivna verklighet vi befinner oss i just nu. En annan är att vi undviker tvära kast i politiken t.ex. kring stora satsningar. En tredje positiv effekt är att oppositionens närvaro ger mera kvalitet i besluten då de tvingar regeringspartierna att ”skärpa till sig” lite. Ytterligare en positiv effekt är samling kring stora viktiga – och dyra – frågor som sträcker sig över flera mandatperioder, ex.  större upphandlingar eller sjukvårdens ombyggnad. Och till sist kanske ren självbevarelsedrift. Med nuvarande upplägg är regeringspartierna ensamt ansvariga för allt, oppositionen behöver inte anstränga sig.

Omvärldsanalyser brukar vara viktiga. Både öster och väster om oss styrs vårdorganisationer av politiska styrelser, rentav så att representationen motsvarar valens utfall. Också ÅHS-styrelsens arbete är politiskt. Experter ska givetvis stödja beslutsprocessen med bästa möjliga fakta och sakkunskap. Att ge apolitiska experter förslags- och rösträtt är i en politisk styrelse är problematiskt. Det intressanta blir ju då inte experternas sakkunskap, utan vilka värderingar som styr experterna när de ska fatta beslut om t.ex. grunderna för infertilitetsbehandling, högkostnadsskydden eller prioritering av mål i verksamhetsplanen. De facto har vi ett regeringsparti och ett expertparti i ÅHS-styrelsen.

Jag hoppas att regeringen, för Ålands bästa, kan återgå till den väl beprövade principen att de största oppositionspartierna är representerade i ÅHS-styrelsen. ( Och nej, jag är inte personligen intresserad 😊 )

Mvh Wille Valve

Styrelseordförande för ÅHS under 2020-2024

Återta lagförslaget

Eftersom regeringsblocket bordlade debatten om sjukkostnadsavdraget till en dag då Finans- och näringsutskottet är på arbetsresa, önskar vi framföra några avslutande synpunkter i insändarform. 

1. Ur remissvaren framgår att flera grupper påverkas av att sjukkostnadsavdraget slopas: pensionärer, ESB-boende, bärare av glasögon, multisjuka, långtidssjuka och synskadade. Däremot finns ingen plan eller kompenserande åtgärder för någon av grupperna, bara ett löfte om att landskapsregeringen utreder kompenserande åtgärder. Förslaget blir inte heller bättre av att vidlyftiga kompenserande åtgärder stressas fram på kort tid, en effektiv socialpolitik fordrar tid och eftertanke.
2. Sjukkostnadsavdraget består av två delar och endast den ena beskrivs i förslaget. Kostnader för Institutionsvård eller effektiverat serviceboende som kan dras av till 25 % nämns inte. Dessa är betydelsefulla för de äldre som bor på ett effektiverat serviceboende (ESB). Ett komplett lagförslag hade beskrivit både konsekvenserna av att slopa avdrag för sjukkostnader och för institutionsvård / ESB. 
3. Konsekvensanalyser. Mariehamns stad framhåller i sitt remissutlåtande avsaknaden av barnkonsekvensanalyser. Det är uppenbart att förslaget har konsekvenser för t.ex. barnfamiljer då familjer kan göra avdrag för barns sjukkostnader. Förslaget saknar jämställdhetskonsekvenser. För att nämna några konsekvenser så utgör 25% av alla privata vårdbesök på Åland idag av kvinnosjukdomar, förlossningar och eftervård. Åländska kvinnors besök till privat vård fördyras direkt efter att avdraget slopas. Kvinnor har mera sjukfrånvaro än män och kvinnor står för fler besök till ÅHS än män.
4. Mariehamns pensionärsförening framhåller att förslaget höjer skattetrycket för sjuka pensionärer och andra sjuka, som redan har en tung börda. Avdraget finns inte till för att utjämna en orättvisa mellan rika och fattiga, utan mellan friska och sjuka. 
5. Förslaget saknar en näringspolitisk analys av hur apotekare, optiker och privata vårdföretag påverkas. Inte heller resoneras det kring vad det innebär för Ålands ekonomi att ta 1 miljoner euro ur den. 
6. Förslaget saknar ärlighet. Det står inget i lagförslaget om att detta är ett förslag som ingår i en helhet för att balansera den åländska ekonomin, tillsammans med andra åtgärder. Detta kan tyda på oärlighet eller avsaknad av plan. 
7. Social- och miljöavdelningen avrådde i sitt utlåtande från att slopa sjukkostnadsavdraget, beroende på att avdraget ingår i en större ekonomisk helhet för den enskilde. Att regeringen inte bemödat sig att lyssna på tjänstemännen och ta fram kompenserande åtgärder är allvarligt, med tanke på att regeringen redan i mars tycks ha aviserat till skattebyrån att avdraget ska avskaffas. 

Till sist håller inte regeringens argument. Detta är ingen avbyråkratisering, utan en byråkratisering i och med införandet av ”avdraget för nedsatt betalningsförmåga”. Avdraget är gammalt, men att något är gammalt är inget bra argument för att avskaffa. För 10 år sedan motionerade liberalerna om en fördubbling av det ”gamla” avdraget (BM 31/2014-2015)

 

Det vore rakryggat att återta förslaget och återkomma med ett komplett, genomtänkt förslag som kan träda i kraft senare. Att stressa igenom avskaffandet blir inte bra. Att ta en time-out ger regeringen möjlighet att göra om, göra rätt och samla sitt fokus på den större planen, dvs. budget 2025. 

 

Moderat Samlings lagtingsgrupp: 

Wille Valve

Annette Holmberg-Jansson

Mika Nordberg

Anders Holmberg

Ärlighet efterlyses

 

Talman,

Vi har idag att behandla ett av de mera märkliga lagförslag vi skådat. Låt oss börja med grunden: ”Varför behövs lagförslaget?”. Här skulle det vara välgörande med lite ärlighet! ”Landskapet behöver mera pengar, därför höjer vi skatten”. I lagen finns ingen hänvisning till rambudgeten, till sparbetinget ingen motivering om att detta är en av flera namngivna åtgärder som regeringen behöver balansera ekonomin.

Om du tänker ta 1 miljon euro av ålänningarna så är det nog på sin plats att berätta varför och benämna saker och ting vid deras rätta namn: Skatten höjs för dem med sjukkostnader, landskapet behöver pengarna.

Det tycks också ha varit bråttom med lagförslaget, det märks på små skrivfel, grovt bristande konsekvensbedömningar och lösryckta meningar som sannolikt kommit till på slutrakan.

Finns en del motiveringar inne själva förslaget, t.ex. att hälsosystemet har blivit bättre, avdraget är föråldrat och fördelarna med avbyråkratisering. Vad gäller avbyråkratisering så gäller det rakt motsatta:

Landskapsregeringen tar nu i stället in det mest obegripliga som går att hitta i finländsk skatteuppbörd, nämligen det fulla avdraget för nedsatt skattebetalningsförmåga.

Låt oss börja vid den nya paragrafen 17.

” På basis av kostnader som enbart beror på sjukdom kan den skattskyldiges skattebetalningsförmåga anses ha blivit väsentligt nedsatt endast om det totala beloppet av den skattskyldiges och hans familjs sjukdomskostnader under skatteåret uppgår till minst 700 euro och samtidigt utgör minst 10 procent av den skattskyldiges sammanlagda nettokapital- och nettoförvärvsinkomster. ”

VAD ÄR DET? Jo,

Detta finns sedan tidigare i finländsk beskattning, det anses i Finland inte vara en av de bästa konstruktionerna då den är obegriplig för skattebetalaren. Så här upplevs det ur skattebetalarens synpunkt: Du ska börja med att samla sjukdomskostnader – minst 700 euro på ett år, annars ingen vits med det. Sen ska du räkna ut 10% av dina sammanlagda nettokapital- och nettoförvärvsinkomster (inte brutto), få bekräftat att summan av dina sjukdomskostnader överstiger 10% av dina sammanlagda nettokapital- och nettoförvärvsinkomster.

Och då var det klart? Absolut inte.

Sen ska du ansöka av skattebyrån om att få avdraget för nedsatt skattebetalningsförmåga. Och nej, det blir inte summan av dina insamlade räkningar som beviljas utan ett schablonbelopp baserat på en helhetsbedömning. Detta är vad regeringen för in i paragraf 17 och jag tror vi alla – faktiskt kan vara överens om - att det är magstarkt att påstå att regeringen serverar en avbyråkratisering eller en förenkling av en låginkomsttagares vardag.

Jag frågade skattebyrån hur DOM ser på införandet av nya paragraf 17§? Jag fick svaret att det är ett svårt och byråkratiskt avdrag. De förutspådde att många kommer att försöka yrka på avdraget, i tron att detta är "det nya sjukkostnadsavdraget" och det blir - arbetsdrygt för skattebyrån samt svårförståeligt för skattebetalarna.

Så nej, ni får ingen applåd för avbyråkratisering idag.

Nu kommer vi till själva avskaffandet av avdraget.

Låt oss börja med dom mycket fåordiga konsekvensbedömningarna – några halvkvädna ord kring jämställdhetskonsekvenser. Regeringen har här inte ens uppmärksammat ÅSUB:s statistik som visar på att kvinnor är mera sjuksksrivna än män. Illa! Men, märker ni att det finns några elefanter som saknas helt i kapitel 5?

Barnkonsekvensanalys. I remissvaret från Mariehamn konstateras att ”en mer ingående konsekvensanalys inklusive en barnkonsekvensenalys av avskaffandet av sjukkostnadsavdraget saknas” – i lagförslaget står att konsekvenserna för barnen är svåra att bedöma för statistiken är svåranalyserad. Så låter barnkonsekvensanalysen, ”det är svårt att säga”. Ska vi nöja oss med det?

Konsekvenser för ESB-boende, nämns över huvud taget inte! Och detta är skandal. När du bor på ESB-boende har du enorma avdragsgilla sjukkostnader, läkemedelskostnader och boendekostnader, till skillnad från när du bor på institution. Inte ett ord nämns om denna grupp i lagförslaget! Den största skandalen är kanske att dessa konsekvenser nog utförligt beskrivs i den överkörda social- och miljöavdelningens remissutlåtande. Och hör här: ”Social och miljöavdelningens rekommendation är att INTE AVSKAFFA SJUKKOSTNADSAVDRAGET men precisera det till de delar regleringen kan anses otydlig”. Låt de orden sjunka in. Vad hände med att lyssna på sakkunskapen?

Förutom bristande barnkonsekvensanalys och grovt bristande äldreanalys finns ytterligare några ”blinda fläckar” i lagförslaget värda att nämna. En sådan är näringspolitisk. Om du tar bort 1 miljon euro från en specifik del av den åländska ekonomin så kanske det påverkar näringslivet? Företagen? Köpkraften? Kan det vara så att förslaget möjligen påverkar våra apotek på nåt sätt? Kan det påverka människors vilja att handla glasögon och linser hemma? Kan detta leda till att människor börjar bunkra billigare, receptfria mediciner i Sverige? Och att detta påverkar apoteken och optikerna? Det finns inga resonemang - alls - kring detta i lagförslaget.

I budget 2018 ansågs det vara mycket betydelsefullt att tillföra 1,3 miljoner i landskapsmedel till ålänningarna och indirekt näringslivet genom att det s.k. arbets- och pensionsinkomstavdraget kom till. Avdraget skulle enligt budget ”stimulera tillväxten och stärka de åländska företagens omsättning”

Här tycks det nu inte få några konsekvenser alls att ta bort 1 miljoner euro från ålänningarna och den åländska ekonomin. Självklart får det samhällsekonomiska konsekvenser om vi stimulerar tillväxten med att tillföra 1,3 miljoner, då gör vi ocksp det motsatta genom att ta bort 1 miljon. Inte heller resoneras kring avdragets inverkan för Ålands attraktionskraft.

Så, vem drabbas direkt av att sjukkostnadsavdraget slopas? Det är framför allt två grupper:

1)     Pensionärerna, dvs. våra årsrika medborgare som i medeltal har högre sjukdomskostnadsavdrag och mindre inkomster än en förvärvsarbetande. ”Vi motsätter oss att sjukkostnadsavdraget slopas då det höjer skattetrycket för sjuka pensionärer och andra sjuka som redan har en tung börda” skrev Mariehamns Pensionärsförening kärnfullt.

Alldeles särskilt berör lagförslaget dem som bor på Effektiverat serviceboende. Våra pensionärer påverkas ännu mer av att också avdragsrätten för ESB & institutionsboende åker ut med badvattnet, denna effekt nämns inte ens i lagförslaget! Det nämns dock i social- och miljöavdelningens utlåtande som inte stödjer att avdraget avskaffas. Tja. Vi får hoppas på att utskottet är intresserat av pensionärernas vardag. Som grädde på moset får pensionärerna istället ett fullkomligt obegripligt ”avdrag för nedsatt skattebetalningsförmåga” som inte kommer att vara någon humörhöjare.

2)     Den andra gruppen som drabbas, talman, är låginkomsttagare som har höga sjukkostnader, låginkomsttagare med kroniska sjukdomar, multisjuka människor som får en årlig kompensatorisk effekt. 

I lagförslaget konstateras att ”kompensatoriska åtgärder” för grupperna ska utredas, här nämns traditionell vänsterpolitik som högre bidragsnivåer, mera tandvård (gissningsvis mera offentlig), men också högkostnadsskydden. Ingenting om servicesedlar, tandvårdssedlar riktade till den äldre befolkningen som kunde används både privat och offentligt.

Det är svårt att inte bli upprörd när man tänker på att ni höjer skatten (för det är det vad ni lyckas vara överens om) och ni försämrar den ekonomiska situationen för Ålands låginkomsttagare (står rentav i lagförslaget). Men det kan komma nåt snart, kanske.

Det finns många saker som är bekymmersamma med detta lagförslag, men framför allt är det kontexterna som skaver. 

Vi vet inget om den ekonomiska kontext som detta lagförslag placeras in i, vilka är de andra åtgärderna som ska balansera åländsk ekonomi? Är det bara de mjuka värdena som får genomgå stålbad? Kommer regeringen att spara – något alls - i sin egen förvaltning? Vi får knappast några svar idag. Vad stod t.ex. på den lapp som finansministern viftade med här i plenisalen? Den med 13,6 miljoner euro i form av ”effektiviseringar av den egna verksamheten”? Vete fasen. Men det HADE varit bra information inför detta beslut.

Och märk väl – vi kommer inte att få se nåt paket. För den politik regeringen för nu är ingen helhetspolitik, det är den minsta gemensamma nämnarens politik. Regeringen är – enbart - överens om att avskaffa sjukkostnadsavdraget. Inte om nåt annat. Och då gör man som en groda på ett sjunkande näckrosblad, man hoppar vidare till nästa som ser ut att kunna bära.

Vi vet heller inget om de ev. kompensatoriska åtgärderna som ska "utredas".  Kanske utredningen kommer fram till att inga åtgärder behövs? Lagförslaget argumenterar ju för att sjukkostnadsavdraget är onödigt.  

Vad gäller den tredje lagändringen - höjningen av grundavdraget så är det sunt bondförnuft. Självklart ska oavsiktliga effekter på andra avdrag neutraliseras. 

Talman, vi kommer inte att stödja lagförslaget. Motiveringarna håller inte, konsekvensanalyserna är grovt bristfälliga och kontexten är okänd. KST:s styrelse hade helt rätt när de varnade för att ”Det behövs en noggrann konsekvensanalys innan lagförslaget går vidare.”

Om man ska säga nåt positivt så verkar ni ha analyserat grundligt vad avskaffandet ger för kostnader inne i er egen förvaltning.

Till sist, idag har vi börjat få svar på frågan om vilka värderingar som styr landskapsregeringen. Ni höjer skatten för människor i behov av vård. Ni tar 1 miljon euro ur ålänningarnas fickor och lovar att utreda ev. bidragshöjningar i framtiden. Ni gör bristfälliga analyser av hur inkomstgrupper kan drabbas, hur ESB-boende och multisjuka drabbas och ni är fullkomligt blinda inför....det som håller igång det åländska samhället - företagarna, inför apotekarna och glasögonförsäljarna – hur dom påverkas verkar inte viktigt.  Detta säger inte allt men nog väldigt mycket.   

Tack för ordet.