Plenum och bronsstaty

På dagens plenum behandlades fyra beskattningsavtal och "Till Europeiska stadgan om lokal självstyrelse fogade tilläggsprotokollet om rätten att delta i de lokala förvaltningsmyndigheternas verksamhet". Beskattningsavtalen med Macao, Seychellerna, Costa Rica och Österrike kommer till lagtinget på grund av Ålands beskattningsbehörighet inom det kommunala. Den allmänna uppfattningen bland lagtingsledamöterna är att dessa avtal är ytterligt ointressanta, och det bekräftas av det fåtal som faktiskt läst igenom dem.

Något intressantare för Åland är Europeiska stadgan om lokal självstyrelse. Både med tanke på självstyrelsen och den kommunala självstyrelsen. Några av Europarådets konventioner är synnerligen ambitiösa åtaganden. Lagtinget beslöt här att begära yttrande från landskapsregeringen.

Resten av dagen - både före och efter plenum - handlade om att arbeta fram ett regeringsprogram för den kommande landskapsregeringen. Det är på många sätt en nyttig process att diskutera fram gemensamma spelregler för de kommande 4 åren, men också en rätt tidskrävande process. Idag hörde min arbetsgrupp tre sakkunniga, imorgon ska vi höra två till.

Som avrundning på dagen traskade jag över till stadshusbacken för att se när Maria Alexandrovnas/Мария Александровна staty avtäcktes. Kom i samspråk med två ryssar som visade sig höra till skulptörens team. De var (berättigat) stolta över arbetet dom utfört under hans ledning. Vi pratade historia, politik - och diskussionen slutade med att de överräckte sin bok med skulptörens samlade verk som man kan påträffa lite överallt i Ryssland och Europa. De passade också på att visa hur statyn nu står exakt i linje med von Knorring-bysten och Julius Sundbloms staty vid torget. Statyn känns både inhemsk och exotisk på samma gång. Och helt rätt att vi bejakar våra rötter. Tack, S:t Petersburg för den gåvan! Hoppas vi ålänningar kan komma på något minst lika klockrent att skänka till "staden på Nevan" i framtiden.

Första dan på jobbet

Igår var officiellt min sista dag vid Europaparlamentet, idag min första riktiga dag som lagtingsledamot. En dag fylld av glädje, stämning och starka intryck. Det enda jämförbara jag upplevt var mottagningen på Finlands ständiga representation i Bryssel, då vi äntligen fick upp Ålands flagga bredvid Finlands. Då min kollega Erika Janson på något mystiskt sätt fick alla närvarande att stämma in i "ålänningens sång".

Dagen började med kostym, överrock och hatt. Då jag skulle plocka ner hatten ramlade ett litet grattis-kuvert ur hatten. Det var min framsynta fästmö som köpt ett par svarta handskar. Tack. Väl framme i lagtinget förrättades talmansval, varefter promenerade vi till lagtingsgudstjänsten i S:t Görans kyrka. Vi hann bara traska 20 meter så mötte vi första Anders Wiklöf med hund (joo häj joo!). Just i det ögonblicket kändes det nog att nu är man på Åland.

Sen var det dags för lagtingsgudstjänst, med presidenten närvarande. Kyrkoherde Mårten Andersson höll i trådarna på gudstjänsten - och gjorde det bra. Kändes som att både psalmer och ord var utvalda med omsorg. Gudstjänstens absoluta höjdpunkt var Matilda Koskinens fiolspel som var så fenomenalt att mången ledamot höll på att ramla av bänken. Det finns unga, begåvade och skickliga musikanter som liksom tar i så det knakar och gör fortissimo till fortefortissimo. Det gjorde inte Matilda som spelade inlevelsefullt med djup, återhållsam känsla. Då jag berömde henne efteråt dök Sveriges före detta FN-sändebud Jan Eliasson upp bakom min rygg och stämde in i berömmet. Bara att ta till sig, Matilda! :)

Nu var det hög tid för Tarja Halonen att öppna lagtinget. I sitt tal betonade hon att självstyrelsen bör utvecklas "rejält och öppet" och underströk sitt personliga engagemang för Åland. I sitt svarstal betonade talmannen sjöfartens betydelse för Åland, och hur Finland och Åland gemensamt kunde bli internationellt ledande inom området. Efter talen bjöds på kaffe och tårta. Satte mig med Axel Jonsson (Åf), Annette Holmberg-Jansson (M) och Petri Carlsson (M). Hade riktigt trevliga diskussioner. Nyan frågade hur det känns. Jag svarade "glädje". Under de kommande 4 åren lär säkert finnas tider då det kommer att kännas motigt, men just den här dagen är till för det nyvalda lagtinget att glädjas.

Plötsligt knackade Johan Ehn på ryggen och sa att "Annette Gammals vill tala med dig". Undrade lite smått vad lagtingets kanslisekreterare kunde tänkas vilja. Tog mig förbi tre nitiska och skeptiska säkerhetsvakter ("jag jobbar här") för att komma till hennes kansli, där hon överräckte "Ålands lagsamling 2008" - som alla nyinvalda tydligen fått. Detta ögonblick var nog i sin anspråkslöshet ett av dagens högtidligaste.

Stack mig in på ett superkort plenum, där veckans kommande plenum kungjordes. Därefter bevägade jag mig vidare till Fredinstitutets internationella konferens om Ålandsexemplet, där jag fick den stora förmånen att träffa professor Markku Suksi som jag studerade offentlig rätt för i Åbo.

Hörde ett tänkvärt föredrag av Elisabeth Nauclér om Ålandsexemplets relevans på Balkan och ett av Per Stenbäck som talade om Ålandsexemplets marknadsföring internationellt. Men så var det dags att åka till Jomala och äta middag med familjen. Och här är jag nu. Medveten om att imorgon ska det arbetas stenhårt med kommande regerings regeringsprogram. Och om att det tidvis kommer att bli allt annat än medvind.

Men ändå, sällsynt nöjd och tacksam för denna dag.

250 tack

Först och främst: Ett enormt tack till var och en av er 250 som nu gett mig förtroendet att representera er i lagtinget. Det blev ett kanonval, både för partiet och för mig personligen. Moderaternas röstetal gick framåt med hela 47%. Våra mandat blev "dyrast" av alla: 452 röster per mandat för moderaterna, medan motsvarande siffra för (s) var 403 röster per mandat.

Under kampanjen besökte vi varendaste en av Ålands 16 kommuner. Vi delade ut ca. 108 kg bananer under en och en halv månad. Jag har känt av ett starkt stöd från fältet och fick det bekräftat igår då jag blev invald som den 11:e av lagtingets 30 ledamöter. Det har varit ett av de gladaste dygnen i mitt liv, samtidigt finns ett stråk av allvar i bakgrunden.

För vi har fyra tuffa år framför oss, oberoende av vilka partier som kommer att regera. Föregående regering fick den ekonomiska krisen och krympande klumpsumman i famnen. De hanterade det enligt bästa förmåga. Delvis med framgång, men delvis blev arbetet på hälft. Alla tecken i skyn talar nu för fortsatt ekonomisk nedgång och fortsatt minskning av landskapsintäkterna. Det här betyder att Åland behöver en handlingskraftig landskapsregering som klarar av att få landskapets budget i balans, skapa tillväxt och långsiktigt arbeta för ekologisk hållbarhet.

Men allt är inte bara allvar: Vår utökade lagtingsgrupp höll sitt första sammanträde idag. Visst pratade vi en del allvar, men det var mycket glimten i ögat och mycket nära till skratt. Det är viktigt och behövs, för att vi som lag ska kunna göra ett gott jobb. Jag sov inte många timmar i natt, men det visade sig stämma också för de andra i gruppen (även om vissa skyllde på jet-lag... )

Ett särskilt tack till alla Er som jag mött under studiebesöken och frivilligarbetet. Tack för att ni med kort varsel öppnat upp er verksamhet och tålmodigt förklarat vad den går ut på och var utmaningarna finns. Dessa erfarenheter är enormt värdefulla, när vi nu inleder arbetet vid Ålands lagting.

Slutspurt

Idag blir det kaffediskussion med de ca. 16 småföretagare som är hyresgäster på GE-villan. Ålands näringsliv frågade tidigare vad jag vill göra för småföretagarna, svarade jag att jag vill anställa en projektbunden "företagslots" för EU-medel, som får till uppgift att 1) vara företagarnas kontaktperson med myndigheterna och 2) göra en förteckning över byråkratiska hinder som beslutsfattarna sen får till uppgift att ta bort. Ska bli intressant att höra vad småföretagarna tänker om det.

Lagom till fredagsfikat (15-17) dyker vi Moderater upp med "närproducerade" chokladbollar på Torggatan. Chokladbollarna är dock begränsade, så först till kvarn får först mala... Vi tar gärna en pratstund om hur Åland bör styras under de fyra kommande åren. På lördag kan man träffa moderater både i Godby och i Mariehamns centrum 11-13. Därefter finns vi på Ålandstravets säsongsavslutning, som börjar ca 15.00.

På söndag kommer vi att respektera valfriden och inte föra någon kampanj. Det är då det är dags för dig att i lugn och ro säga ditt om vilka människor du vill att ska styra Åland under följande fyra år. Det finns de som inte röstar alls. De röstar i praktiken på "soffliggarpartiet", det enda parti som med säkerhet aldrig levererat någonting alls. Det enda parti som aldrig inte lyft ett finger för att göra något åt sophantering, knark, krisande kommuner, eller fallererande tillväxt.

Så, när du röstar: Lägg din röst med glädje och stolthet över att du tar ansvar för våra gemensamma frågor. Vi behöver så mycket vettiga människor som möjligt i lagtinget, så din röst har betydelse.

Med vänlig hälsning,

Wille Valve,
Nummer 201

Tonårsfylleri. Alla överens?

"Drogdebatter brukar var rätt förutsägbara", konstaterade en bekant. Han tillade att alla partier tävlar i att överträffa varandra i slagord om "kriget mot narkotikan" och "nolltolerans", utan att föreslå några praktiska lösningar. Håkan Franssons föreläsning sticker ut i mängden. Den var något så ovanligt som en praktisk vägledning om hur man utrotar ungdomsfylleriet i en kommun, såsom man gjort i Öckerö. Presentationen var väl underbyggd, övertygande och tog avstamp i Öckerö kommun som i medlet av 90-talet hade mycket mer tonårsfylleri än Sverige i övrigt.

Franssons teser är:
1) "Vi är övertygade om att om alla vuxna i en kommun bestämmer sig för detta så är problemet med ungdomsfylleriet snart historia."
2) "Alkohollagen syftar till att ingen under 18 år ska komma i kontakt med alkohol, men detta är en lag som inte efterlevs i någon av Sveriges 290 kommuner." Här drog Fransson en parallell till 15-åringar som kör bil. Det är på något sätt lätt för föräldrarna att fördöma - varför ska det då vara svårare att hålla på 18-årsgränsen för alkoholintag? Det är det inte.
3) Unga som brukar mycket alkohol har lägre tröskel för att börja röka, testa på cannabis och så vidare. Föga förvånande och bekräftas av nästan alla som arbetar med frågan.

Vad är nyckeln - eller nycklarna? Föräldramöten, där alla föräldrar kommer överens om att det inte är OK att barnen driker alkohol för 18 årsgränsen. Föräldramöten där man föräldrarna kommer överens om att ange varandras barn om man stöter på dom rökande eller fulla. Nu kanske någon lärare invänder: "Men det är ju föräldrarna som inte kommer som är problemet!". Och det är här som "Kronobergsmodellen" kommer in. Om polisen påträffar berusade minderåriga under helgen så häller man ut spriten, meddelar föräldrarna och stämmer möte i socialarbetares närvaro på måndag. Mycket effektivt. Lär ska funka "i teorin" på Åland idag.

Franssons råd var konkreta, realistiska och går att förverkliga. Det vi politiker behöver göra är enligt Fransson att vara engagerade i frågan och prioritera en drogsamordnare för hela landskapet. Och vi behöver tydlig, överskådlig statistik från ÅSUB över hur mycket det sups i de åländska högstadierna. En drogsamordnare kostar och innebär att vi måste prioritera bort något annat. Men om vi får rätt människa som samordnare kommer det att spara samhället mycket i missbrukarvård, psykiatri och socialtjänster.

Varje år - eller månad - som ett barns alkoholdebut kan skjutas framåt är "hemåt" för hela samhället.

Frivilligarbete & studiebesök

Frivilligarbete
- Krattat algsörja 2 timmar (26.8)
- Klippt Överby dagis gräsmatta 6 timmar (28.8)
- Diakoniarbete 3 timmar (8.9.2011)
- Hungerdagsinsamling 2 timmar (16.9.2011)
- Emmaus-packning 3 timmar (19.9.2011)
- Matbanken den 2,5 timmar (6.10.2011)
Totalt: 18,5 timmar frivilligarbete.

Studiebesök
- Överby dagis
- Potatisplockning med Finströmbonde
- De gamlas hem
- ÅHS vuxenpsykiatri
- Ålands vatten
- Allwinds Ab (Ålands vindkaft)
- Ungdomsgården Tvärsan
Inga timmar räknade.

Insikter från frivilligarbetet? Att otroligt mycket kan göras med frivilligarbete. Friviligarbete kan vara nödhjälp, protestaktion och gemenskap. Andra insikter är att det finns fattiga människor på Åland som "ramlar mellan stolarna". Att det finns kommunal verksamhet som funkar bra och mindre bra. Att det är en förbaskat bra idé att stöda Matbanken. Och att det tar hårt på krafterna att packa en långtradare - eller klättra upp i ett vindkraftverk.

Mitt budskap är att vi politiker måste stå i direktkontakt med den verklighet vi fattar beslut om. Det är vårt ansvar att vara kunskapssökare, så att besluten blir så vettiga som möjligt. Och det är stor skillnad på teori och praktik. På Europaparlamentet har jag arbetat med modeller för hur EU:s fiskeripolitik och skogsbestånd ska förvaltas, diskussioner om hur Östersjön ska renas, kalkyler för vindkraftsstöd. Debatten är viktig, men man får helt andra insikter då man står ombord på en fiskebåt som berörs av fiskekontrollförordningen.

Alltså: Fram för politiker som tar sig tid att göra studiebesök och vågar ställa dumma frågor. Det är enda sättet att få reda på hur det egentligen ligger till. Ingen politiker kan kunna allt i dagens snabba och kunskapsbaserade samhälle, men vi kan minimera vår okunskap. Därför kommer jag att fortsätta med studiebesöken också om jag blir invald i lagtinget. Men oberoende av hur det går i lagtingsvalet 2011, så sätter jag stort värde på alla möten jag haft under valkampanjen och på varenda liten insikt. En extra krydda var att kampanjen uppmärksammades också utanför Ålands gränser, i tidningen Västra Nyland.

Tack alla ni som tog er tid att sätta er ner och förklara vad det riktigt är ni gör och vad det betyder. Ser fram emot att samarbeta med Er också i framtiden!

Kostnadseffektiv hemspråksundervisning

Tack Sirpa Eriksson för insändaren om hemspråk. Du är på rätt spår. Vi har idag en ö med över 70 nationaliteter. Det innebär att vi har en enorm kulturell kompetens som vi inte tar till vara.

Hemspråksundervisningen i Sverige har fått utstå kraftig kritik från lärarnas riksförbund, sfi-lärare och t.o.m. litteraturprofessorn Ebba Witt-Brattström. Främst för att det fungerar dåligt och inte gett någon förbättring i svenskkunskaperna, men också för att det är en dyr lösning. I Köpenhamn lades hemspråksundervisningen ner, efter att man inte sett någon förbättring i kunskaper. Det finns dock exempel på hur hemspråksundervisning kan arrangeras på ett kostnadseffektivt sätt. Ett är hemspråk på webben som provats i Ljusdal. Ett personligt exempel: På rödakorsgymnasiet RCNUWC fanns 82 nationaliteter och alla fick studera sitt modersmål (ryska, finska eller amhariska) genom något som kallades "self-taught". Man fick välja litteratur på sitt eget modersmål som man därefter skulle analysera, skriva uppgifter om och tentera under ett år. Proven skickades sen till I.B.-lärare i världens olika hörn för rättning. Det funkade bra, men ställde rätt stora krav på elevernas studiedisciplin.

Den största praktiska utmaning är att garantera ett minimum av jämlikhet - det ska inte spela någon roll om du har finska, farsi, urdu eller litauiska som modersmål. Om vi lyckas hitta en kostnadseffektiv lösning på det, då har vi gjort Åland en stor tjänst.