Håll ögonen på Tyskland!

Tysk energipolitik fascinerar. Gerhard Schröders röd-gröna regering ingick år 2000 ett avtal med de tyska kärnkraftsdriftsbolagen om at fasa ut kärnkraften till år 2021. 10 år senare kom Angela Merkels konservativt-liberala regering fram till att tidtabellen är orealistisk och man förlängde den med 12 år. Så kom haveriet i Fukushima-kraftverket 2011. Och Tyskland hade val i tre delstater. Merkels regering drog slutsatsen att deras parti förlorar valen om man inte skärper sin energipolitik, så man återgick till målet om att stänga ner kärnkraftverken år 2022. Det fascinerande är att Tyskland nu verkligen lever med detta och har gått in för att satsa på vindkraft, solkraft och biomassaenergi i stor skala för att göra sig av med sitt kärnkraftsberoendet.

Eller för att citera miljöminister Rottgen på BBC: "It's definite. The latest end for the last three nuclear power plants is 2022. There will be no clause for revision."

Igår sammanträdde Östersjöorganisationen BSPC:s arbetsgrupp för energieffektivitet och grön tillväxt i Berlin. På vår agenda stod ett studiebesök på företaget Enertrags hybridkraftverk, där styrelsemedlemmen Werner Diwald berättade om hur man löser problemet med att det ibland inte blåser - och problemet med att solen ibland inte skiner på solpanelerna. Man tar helt enkelt överskottselen och omvandlar vanligt vatten till vätgas via elektrolys som man sedan förbränner (i lämplig blandning med biogas) för att täcka upp för "svackorna". Man ser framför sig ett helt samhälle som drivs av vätgas - bilar, uppvärmning av byggnader, etc. Och det gasnät man idag har naturgas i kan användas för att transportera vätgas.

Det ska sägas att detta är en vision - men det är en vision som börjar vara nära verklighet.
Det finns all anledning att hålla ögonen på Tyskland under de närmaste åren.

Parlamentsplatsanalys

I förrgår återvände lagtinget från studiebesöket i Bryssel, med flera nya insikter och kontakter i bagaget. Besöket var lyckat. Skulle jag lyfta fram särskilt lyckade ögonblick så var det mötet med kommissionens vicepresident Olli Rehn, besöket vid Valloniens parlament och debatterna med europaparlamentarikerna Olle Schmidt, Isabella Lövin, Nils Torvalds och Christofer Fjellner. Vi hade förmånen att  hela veckan få möta kunniga, engagerade och pålästa människor.

Under planeringen av resan tog jag mig an den åländska parlamentsplatsen. Då föreslogs ett besök på Finreppen med ansvariga tjänstemännen för jord- och skogsbruksfrågor, miljöfrågor och sjöfartsfrågor. Jag begärde att lagtinget skulle få träffa Finreppens tjänsteman med ansvar för konstitutionella frågor (bl.a. parlamentets mandatfördelning) - men fick svaret att ingen tjänsteman jobbar med detta längre (?) och att man numera kallar in en sakkunnig från Helsingfors då detta är aktuellt. Nå, jag tog upp frågan med Ålands specialmedarbetare på Finreppen och fick intrycket att denna fråga finns med bland prioriteterna, men att inte särskilt mycket händer för tillfället. 

Nästa dag tog jag upp parlamentsplatsen med europaparlamentariker Nils Torvalds (Sfp), som berättade att han arbetar för en åländsk parlamentsplats genom att föreslå att ta bort Regionkommittén och istället utöka antalet mandat i Europaparlamentet med 100 platser. Heder åt honom för det. Sådär i grova drag är detta nånting som åländska politiker gillar. Den dagen Åland får sin parlamentsplats, då lär ålänningarna inte sakna sin plats i Regionkommittén särskilt mycket. Regionkommittén ger kontakter och öppnar dörrar, medan en europaparlamentsplats ger möjlighet att påverka i större skala. Men att bara ta bort Regionkommittén utan parlamentsplats skulle innebära att en av Ålands få kontaktytor gentemot Bryssel skulle försvinna. Man kan dock ställa sig frågan om det verkligen finns stöd för detta förslag i Europaparlamentet och i rådet. Har detta förslag t.ex. stöd av Finlands regering och europaminister Alexander Stubb (Saml.)?

I mötet med komissionär Olli Rehn tog jag åter upp parlamentsplatsen och bad om att få höra hans syn på parlamentsplatsen. Jag åberopade det faktum att vår lagstiftande församling verkställer EU-direktiv och ser till att vår lagstiftning motsvarar EU-förordningarna inom vår behörighet. Vi måste verkställa direktiven och förordningarna inom vår behörighet (miljö, fiske, jakt, näringarna, hälso- och sjukvård, socialsektorn, utbildning och kultur), men vi har ingen "riksdagsledamot i Europa" att vända oss till om vi inte gillar innehållet i direktiven och förordningarna. Rehn svarade korrekt att kommissionen inte har behörighet över mandatfördelningen, det är medlemsstaterna och Europaparlamentet. Sedan noterade han att han har hört argumenten, men att saken inte finns som "ärende" inom EU för tillfället. 

Och det mesta bekräftar detta. Den s.k. Duff-rapporten om parlamentets mandatfördelning är lagd i malpåse på obestämd tid. Nästa "möjlighetsfönster" är Kroatiens inträde i EU sommaren 2013. Då finns en liten chans för Åland, men det förutsätter att  Finlands regering är aktiv och med på noterna - på samma sätt som  statsminister Vanhanen var i senaste förhandlingsrundan. Det som delvis talar emot detta är att alla medlemsstater solidariskt förväntas avstå från några parlamentsplatser. Men omöjligt är det inte. Till och med Duff-rapporten i sin mest pessimistiska och åtstramade version innebar en tilläggsplats för Estland, som exempel. 

Slutsatsen? Alla pilar pekar nu mot Helsingfors. Det är därifrån Åland behöver aktivt stöd och förståelse, oberoende om parlamentsplatsen förverkligas på europeisk eller finländsk nivå. 

Artiklar:

Torvalds: Åland in i EU-parlamentet.  

Olli Rehn: Parlamentsplatsen bör lösas nationellt

Ny revisionsmyndighet

Höll i måndags anförande om Ålands kommande revisionsmyndighet, som jag ställer mig positiv till:

"Ltl Wille Valve:

Fru talman! Lagtinget har idag att debattera remissen om lagförslaget om en oberoende landskapsrevision. Jag har förmånen att få framföra den moderata lagtingsgruppens gruppanförande. Det är inte vilket lagförslag som helst vi ska debattera idag, det handlar om att grunda en ny myndighet, tätt intill självstyrelsens hjärta - Ålands lagting.

Och revision är viktiga grejer. Hur många gånger är det inte som medborgarna, i debatter, i messaspalter och på gatan, ropat efter en kontroll – att de beslut som landskapsregeringen fattar, faktiskt blir genomförda? Och det är precis vad lagförslaget om en oberoende landskapsrevision handlar om.

Vi moderater välkomnar detta lagförslag, som en långsiktig förstärkning av transparensen, rättssäkerheten och uppföljningen av att besluten faktiskt blir genomförda.

Vi välkomnar också den minimalistiska lösning som landskapsregeringen valt, då man gick in för att samla alla revisionsresurser på samma ställe. Jag vill också lyfta fram den eleganta parallellen till Danmarks revisionsmyndighet, där man inte har skapat en ny myndighet för revision av EU-medel.

Jag vill tacka kollegan ltl Jörgen Pettersson för värdefull feedback i hans anförande. Det är saker som jag tror att utskottet kommer att titta på, möjligheten att ha ett eventuellt revisionsutskott och graden av politisk inblandning/styrning.

Som helhet känns lagförslaget väl genomtänkt. Utformningen av den nya lagens paragraf 15 ”Om sökande av ändring” skvallrar om att lagberedaren inte tagit lättvindigt på sin uppgift. Vi kan dock notera på sida 13; "Kostnaden för den nya myndigheten är svår att bedöma".  Detta är delvis en avvägningsfråga. Det är nödvändigt att kostnaderna hålls nere på en rimlig nivå - samtidigt ligger det i vårt intresse att denna myndighet ska få muskler just för att kunna hålla kostnader nere och ”bedöma om budgetmedlen använts i enlighet med principerna om sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet”.

Vad gäller valfinansiering så har det funnit saker att förbättra, vilket har konstaterats av GRECO (Group of States Against Corruption). Kritiken har gått ut på att Finland, och därigenom också Åland, har brustit i övervakningens oberoende, vilket man nog också kan säga om Åland där landskapsregeringens byråer hittills svarat för övervakningen. 

Ur ett rättssäkerhetsperspektiv är det sunt att inte enskilda personer åläggs att bistå landskapsrevisionen, enligt 4§. Denna myndighet ska hålla andra myndigheter – inte medborgare - i Herrens tukt och förmaning.

Revisionens mandat utvidgas till att gälla Ålands delegation i Nordiska rådet. För egen del välkomnar jag det. Det är inte meningen att Ålands delegation eller någon annan myndighet ska vara någon "frizon" i revisionshänseende. 

Fru talman! Det har föreslagits att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet, detta understöds. Tack."   

Det sociala samvetet



På Moderaternas förra medlemsmöte berättade en av våra medlemmar att hon hade diskuterat sociala skyddsfrågor på sin arbetsplats och plötsligt fick höra "Men det är väl inget ni moderater bryr er om?" Vi bryr oss väldigt mycket. Eller som presidentkandidaten Niinistö svarade då han fick frågan om vad som är den största utmaningen i ekonomiska kristider: Att "lyfta" de mest utsatta samhällsgrupperna så att de klarar sig igenom krisåren.

Varje gång moderata lagtingsgruppen huggit tag i en omställningsbudget eller övervägt ett förslag, har vi  ställt oss frågan hur detta kan göras så att det drabbar de svagaste, fattigaste och utsatta i samhället så lite som möjligt. Ett konkret exempel: Då sjukdomskostnadsavdraget debatterades i Finans- och näringsutskottet var det vi moderater som föreslog och vann gehör för den här texten:

"Multisjuka personer och personer med långvariga sjukdomar, påverkas mycket av det slopade sjukdomskostnadsavdraget. Utskottet har även erfarit att landskapsregeringen ska analysera behovet av eventuella åtgärder i syfte att kompensera vissa svaga grupper i samhället för avdragets slopande."

Så, vad skiljer då borgerlig politik från vänsterpolitik? Den stora vattendelaren är, som jag ser det, att vi brukar förespråka åtgärder för de mest utsatta och de som verkligen behöver det, medan vänstern brukar vara för samma lösning åt alla. Vi tycker att samhället ska stötta dem som behöver det, inte de som inte behöver det. De pengarna kan effektivare användas till något annat.

Våra resurser är begränsade, men det sociala samvetet finns. 

Manlig makt över pengar

Efter BSPC-mötet i S:t Petersburg blev delegationen uppringd av en av lokaltidningarna som undrade varför vi var bara "gubbar" i lagtingets BSPC-delegation. Då vi satt på S:t Petersburgs Pulkovo 2-flygplats började vi så fundera över det här med jämställdhet, 6 "göbbar" från lagtinget. Är det ett problem att det sitter 6 män i lagtingets BSPC-delegation?

Å ena sidan måste se Ålands externa relationer som en helhet. Tittar man på vem som är ansvarig för Ålands externa kontakter, Regionkommittén och Nordiska rådet så märker man snabbt att det är tre kvinnliga ministrar i landskapsregeringen som håller i trådarna. Så en kvinnlig infallsvinkel i dom externa relationerna saknas inte. Å andra sidan är BSPC ett specialfall. Landskapsregeringen är idag inte medlem i regeringsorganisationen CBSS. Detta talar för att kvinnor borde vara mera representerade i BSPC, vilket sannolikt också sker om ett år då Annette Holmberg-Jansson (M) träder in i lagtinget och BSPC-delegationen.

Det grundläggande problemet är att bara 6 av 30 lagtingsledamöter kvinnor. Kvinnorna har spridit ut sig hyfsat bra. De kvinnor som kom in i lagtinget hade höga röstetal och det är därför knappast förvånande att lantrådet är kvinna, att 4 av 3 ministrar är kvinnor, att lagtinget har utsett en kvinna till sin talman. Dessutom leds både lag- och kulturutskottet och självstyrelsepolitiska nämnden av en kvinna. Men med bara 6 av 30 kvinnor blir det obönhörligen problem med jämställdheten då utskottsplatserna ska fördelas enligt ett komplicerat poängsystem.

Ett sådant problem är budgetmakten. Alla som engagerat sig politiskt vet att den som styr budgeten styr över hela politiken. I lagtingets finans- och näringsutskott sitter idag enbart män. Deras ersättare är enbart män. Tittar vi på landskapsregeringen så ser vi att det är två män som ansvarar för styrning finans- och näringspolitiken. Nu är förvisso lantrådet kvinna - och det handlar förvisso om två män som flera gånger visat att de har förmåga att byta perspektiv, men det är ingen garanti för att det kvinnliga perspektivet beaktas i budgetarbetet.

Så, vem är ansvarig för detta? Utskottsfördelningen är i praktiken ett avtal mellan lagtingets samtliga partier, både regering och opposition. Det har knapapts funnits någon illvilja eller önskan att stänga ute kvinnorna från den ekonomiska makten. De 6 kvinnor som finns i lagtinget har själva kunnat meddela var de önskar sitta - och det kan mycket väl vara så att ingen har varit intresserad av att sitta i Finans- och näringsutskottet. Icke desto mindre är det störande ur ett jämställdhetsperspektiv.

Så, vad ska man dra för slutsats av detta? Jag anser att det kvinnliga inslaget - imom möjlighetens ramar - bör ökas, och alldeles särskilt inom finans- och näringspolitiken. Må vara att nästa möjlighet att göra detta först uppenbarar sig efter nästa val, men alternativet - att lämna hela landskapets ekonomiska makt i händern på männen - känns helt enkelt inte rimligt.

BSPC: Pussy Riot vs. Vitryssland

Är nu hemkommen efter en av de intressantaste arbetsresor jag hittills varit på. Lagtingsdelegationen inledde sin resa med att träffa ledande ledamöter i S:t Petersburgs lagstiftande församling för att syna framtida samarbetsmöjligheter. I ärlighetens namn var förväntningarna rätt lågt ställda inför detta möte, men det blev riktigt bra. Vicetalmannen för duman, Sergej Andenko var tydligt påläst och ställde initierade frågor om Ålands självstyrelse - om hur parlamentarismen fungerar och hur vi klarar av att hålla sams. Vi berättade och bjöd sedan in S:t Petersburgs duma till Åland nästa sommar.

På själva BSPC-mötet gick det bra för Åland. Vi fick igenom alla våra ändringsförslag utom ett i resolutionstexten - om övergång till förnyelsebar energi och ambitiösare arbete för att minska fosforutsläppen i Östersjön. BSPC:s rapportör Roger Jansson (M) presenterade sin rapport om sjöfartspolitik och Igge Holmberg (s) var ordförande för konferensen  under en av sessionerna. I övrigt deltog vi aktivt i debatterna, diskussionerna och nätverkandet. Åland har en helt självständig delegation i BSPC och delegationen har ett stort intresse av att delta i Östersjöarbetet.

Blev det några kontroverser på mötet, då? Domen mot Pussy Riot kritiserades hårt av flera länder - vi Ålands delegation hade diskuterat saken och kommit fram till att såsom självstyrelselagen är skriven idag är detta Finlands behörighet - och vi följer därför Finlands linje i den frågan. Nordiska rådets president Kimmo Sasi kom i sitt anförande mycket nära min uppfattning, då han uttalade att det förvisso är frågan om ett brott, men påtalade att frihetsberövande straff inte står i proportion till den begångna gärningen. De ryska delegaterna svarade ungefär att de inte nödvändigtvis betraktade domen som oskälig och att tröskeln bör vara hög för att blanda sig i andra staters rättssystem. Frågan om yttrandefrihet debatterades på ett vuxet och sakligt sätt - och det rådde inget tvivel om var länderna stod efter den debattan. Den riktigt inflammerade frågan blev Vitryssland.

En vitrysk delegation dök nämligen upp tre rader bakom den åländska - och plötsligt fanns dessutom en talare från det vitryska "parlamentet" upptagen på talarlistan. Vitryssland är inte medlem av BSPC och fick nyligen avslag på sin ansökan om observatörsstatus i organisationen. Orsaken är Vitrysslands "demokratiunderskott", med presidentval där andra kandidater än Lukasjenko utsätts för gangsterfasoner och misshandlas till medvetslöshet.  Parlamentet anses allmänt vara en marionett till Lukasjenka, som söker legitimitet genom BSPC. Nu hade då de ryska värdarna (?) bjudit in vitryssarna i alla fall. Svenskarna protesterade, tyskarna hotade att marschera ut om vitryssarna fick taltur. Den vitryske talaren ströks från listan efter en hetsig debatt i högsta beslutande organet Standing Committee. Senare började det gå rykten om att det ryska ordförandeskapet I ALLA FALL skulle låta Mihajl Orda från Vitryssland tala. Alla gjorde sig beredda att marschera ut igen, men ingen vitryss begärde ordet. Med 1 timme kvar av konferensen delade plötsligt vitryssarna ut ett skriftligt uttalande till delegationerna om hur man arbetar med hållbar energi. Detta var precis före det var dags för den avslutande debatten och tolkades som att vitryssarna i alla fall skulle tala. Ett oroligt surr bröt ut i salen och delegaterna gjorde sig än en gång redo att avbryta konferensen och marschera ut. Ingen begärde dock ordet, så krisen undveks. 

Mitt intryck? 

Jag kan tycka att det är otroligt trist att Österjsöparlamentarikernas energi ska behöva gå åt till sånt här i stället för att samarbeta kring miljö, näringsliv och sociala frågor. Det saknas inte direkt utmaningar. Men, det fanns inget val då Vitryssland en gång dök upp på konferensen. Vi kan inte ge Vitryssland ens en smula legitimitet så länge landet styrs som en nidbild av en kolchoz. Å andra sidan - ska vi gemensamt kunna göra någonting åt den miljöbelastning som Vitryssland tillför Östersjön, så behöver vi samarbete. 

Men inte till priset av grundläggande medborgerliga rättigheter.

Tal vid den 21:a Östersjökonferensen i S:t Petersburg

Ärade talman, parlamentariker, experter och konferensdeltagare,

Åland ligger geografiskt mitt i Östersjön. Med tanke på vårt läge är det naturligt att vi engagerar oss för BSPC-arbetet, att vi idag står här med en fulltalig delegation och en rapportör för maritima frågor.

Vi ser Östersjön som en ytterst konkret fråga: Om du inte kan äta fisken, om du inte kan simma, om du inte ens kan låta din hund dricka av vattnet - vad är det då för poäng med att bo bredvid vattnet, såsom vi och 90 miljoner andra gör runt Österjön?

Då jag hade den stora förmånen att besöka S:t Petersburgs reningsverk "Vodokanal" fick vi se en liten bit av det storslagna miljöarbete som Ryska federationen genomfört de senaste åren. För ja, "Vodokanal" är ett gränsöverskridande samarbetsprojekt, men INGET av detta hade hänt utan ryska eldsjälar, som brinner för att rena mer vatten - bättre.

Heder åt er som arbetat för detta! Heder åt er som fortsätter det gränsöverskridande samarbetet med Lahti Business Centre för att identifiera ännu fler lösningar på dagens och morgondagens utsläppsproblem.

Vi i Ålands delegation stöder varje ansats till ett ambitiösare och smartare miljöarbete. Vi vet vad fosforutsläppen gör mot miljön - och vi stöder en höjning av ambitionsnivån inför HELCOM:s följande ministermöte hösten 2013 i Danmark.

Däremot vill jag sätta ett frågetecken för om det är rätt att göra Östersjön till ett NECA-område. Är det verkligen rätt medel för att förbättra miljön i Östersjön? Finns det något resurseffektivare vi kunde göra? Jag anser nämligen att varje rubel, euro och krona bör investeras där den gör störst miljönytta.

Blagodarju za vasje vnimanie! (Jag tackar för er uppmärksamhet!)