Invigning av Ålands kontaktpunkt för Central Baltic

Ärade åhörare,

Idag slår Central Baltic-programmet 2014-2020 formellt upp dörrarna på Åland, genom att och att vi idag officiellt öppnar Ålands kontaktpunkt, Contact Point Åland. Här kan du söka pengar, närmare bestämt 115 miljoner euro

Ålands kontaktpunkt har ansvar för att sprida information om Central Baltic-programmet, sammanföra kontakter i mellersta Östersjöregionen och med tiden presentera hur programmet förverkligas i Östersjöregionen.

Att Åland har en egen kontaktpunkt är häftigt. Finland har en kontaktpunkt, Sverige har en kontaktpunkt som betjänar Sverige – och nu har också Åland fått en egen kontaktpunkt.

Nu fördelas 115 miljoner euro som fördelas under programperioden till gränsöverskridande projekt inom kommuner, myndigheter, tredje sektorn och företag. Summan än förra programperiodens 96 miljoner. En tydlig signal om att kommissionen prioriterar detta samarbete.

Detta välkomnar vi även från landskapsregeringen. De ”stora nyheterna” i programperioden är en efterlängtad avbyråkratisering, ökad flexibilitet, samt att föreningar och företag nu kan ansöka om projektmedel, tidigare var det mest offentliga myndigheter. Det är nu otroligt viktigt att intresserade åländska aktörer är med från början. Det mesta av dessa 115 miljoner reserveras nämligen i början av perioden.

Projekten har fyra huvudkategorier, nämligen: Stärkande av regionens ekonomiska konkurrenskraft, hållbar användning av våra gemensamma naturresurser, ökad tillgänglighet i regionen, förbättrad kompetens och ökad samhällsgemenskap

 

Personligen har jag två typer av ”drömprojekt”:

 

-         Projekt som kan skapa grogrund för tillväxt och långsiktiga jobb i vår region, för det behöver vi i dessa tider då BNP sviktar. 

-         Projekt som skapar hållbarhet i Östersjön, som kan minska framför allt fosforutsläppen i vårt hav. 

Har du en idé som du vill ”testa” är du välkommen att kontakta Central Baltics kontaktpunkt. Informatör Ester Miiros' uppgift är att tillsammans med Central Baltics övriga personal lotsa dig fram till en bra idé som kan förverkligas och bidra till regional utveckling.

Jag förklarar härmed Central Baltics åländska kontaktpunkt - öppnad.

Polisen behöver en styrelse

 

Före detta polismästare Teijo  Ristola lyfter i en intervju i Ålandstidningen 16.9 flera grundläggande, politiska frågor som det finns skäl att bemöta.

Först och främst är det inget annat än beklagligt att Ristola inte känt helhjärtat stöd från landskapsregeringen. Som ansvarig minister (sedan november 2013) har jag vinnlagt mig om fortlöpande kontakt med Ålands polismyndighet, så att politiker och polis ska ha en god förståelse för varandras realiteter. De 400 metrarna mellan marmorborgen och polishuset kan annars lätt växa till ett oöverbryggligt ”gap”, vilket inte ligger i självstyrelsens intresse.  

Då denna landskapsregering bildades var två av våra mål att anta ny polislagstiftning och att ersätta polisdelegationen med en polisstyrelse. Detta har vi genomfört och det är bland annat den senare åtgärden som nu är föremål för kritik.

Ristola åberopar Montesquieus maktdelningslära som kritik mot att lagstiftare i polisstyrelsen styr polismyndigheten. Det kan vara skäl att minnas varför vi alls har en polisstyrelse på Åland. 

Vi har en polisstyrelse, eftersom det behövs demokratisk insyn i Ålands polis. På samma sätt som ÅHS har en styrelse, Ålands gymnasium har en styrelse, borde inte också Ålands polis ha en styrelse? Talar inte det faktum att Ålands polismyndighet dessutom har våldsmonopol, inom lagens råmärken, särskilt för att det behövs en demokratisk insyn i verksamheten?

Den demokratiska insynen måste dock begränsas. Det är orsaken till att polisstyrelsen inte får fatta beslut i polisoperativa frågor. Polisstyrelsen får nog diskutera enskilda ärenden, i den mån det hjälper polisstyrelsens arbete med de stora, övergripande frågorna. I de fallen binds polisstyrelsens ledamöter av sekretessbestämmelser.

Är polisstyrelsens sammansätning lämplig? Polisstyrelsen består idag av de fem lagtingspartiernas företrädare och en skärgårdsrepresentant. Vi kunde förstås förbjuda lagstiftande politiker att sitta i polisstyrelsen, men risken finns då att vi utestänger sakkunskap från polisstyrelsen, vi försvagar ”länken” mellan marmorborg och polis - och vi kan dessutom då få en svagare styrelse, som då inte förmår balansera en ev. stark polismästare.

Den grundläggande frågan är: I fall Ålands polismyndighet inte hade en polisstyrelse, vad borde den då ha? Styre direkt från ministern och kansliavdelningen? En polisdelegation som möts två gånger per år för att diskutera ännu mer övergripande frågor? 

Jag tror att polisstyrelsen behövs och fortsättningsvis kommer att behövas. Men jag lyssnar, ifall det finns alternativa förslag.

Min uppfattning är att Ristola har varit en konstruktiv kraft inom språkfrågan, vilket han inte minst gav prov på genom att nyligen bjuda in polisyrkeshögskolans lärare till Ålands polismyndighet. Detta gav en möjlighet att lyfta ”katten på bordet” och ta upp behovet av svensk specialutbildning. 

Vi har också sett språkliga förbättringar, bland annat inom polisens datasystem. Det är viktigt att vi fortsätter kämpa för förbättringar och alldeles särskilt viktigt att vår nya polismästare kan känna ”stöd uppifrån” och får en god start i sitt arbete.  

Wille Valve (MSÅ)

Kansliminister

Välkomsthälning till polisyrkeshögskolans lärare, på Ålandsbesök

Ärade lärare vid Polisyrkeshögskolan, bäste planerare för KEJO-projektet,

Lärare förändrar liv, och därmed den verklighet vi lever i. Ni undervisar och överför därmed värderingar till polismän och -kvinnor, till dem som har våldsmonopol och som kan bestämma vem som hör hemma i cellen eller inte. Dom som gör den första bedömningen av om något är grov ärekränkning eller vanlig ärekränkning. Dom som bestämmer var gränsen går mellan rätt och fel, mellan lagligt och olagligt. Att forma dessa människors tankevärld är en av de viktigast samhällsuppgifterna. Och det gör NI.  

För att polisen ska kunna fungera på Åland, är det absolut centralt med svenskspråkig polisutbildning. Det är en förutsättning för en fungerande, rättssäker polisförvaltning på Åland. Åland och Finland har idag delad behörighet över polislagstiftningen, men i praktiken tillämpar vi 90% finländsk lagstiftning (inom förundersökning och tvångsmedelslagstiftning). Det gör er till vår naturligaste samarbetspartner i hela världen.

Då våra poliser inte kan få vidareutbildning på svenska, får vi ett läge där de poliser som arbetar på Åland utvecklas till ett slags B-lag, som inte har tillgång till all den vidareutbildning och kompetens som kollegerna i Finland har. Denna devolution av det åländska polisiära arbetet vill jag som ansvarig minister inte se.

Vi har dock också sett positiv utveckling genom de senaste åren. Inte minst de nya dataprogrammen fungerar i allt högre utsträckning på flera språk.

Från landskapsregeringens sida hoppas jag att ni får ett intressant och givande besök på Åland och att det ger er möjlighet att känna den verklighet som de nyutexaminerade poliserna möter på Åland, den verklighet som också NI formar genom ert viktiga arbete.

Jag tar gärna emot frågor och diskuterar.

Tack för ordet!

Tutti fratelli! (Röda korsmarknaden den 2.8)

Bästa åhörare, kära vänner

Vår marknad ordnas idag för 49:e gången. För 49:e gången skrudar vi oss i kläder som reflekterar modet för ungefär 150 år sedan.

Det här kan jag tycka att är klockrent. Vad hände för 150 år sen? Då såddes fröet till vår globala rörelse. I Italien, i slaget vid Solferíno. Läkaren Henri Dunant fann sig själv framför en massiv förödelse, framför ett fält av sårade. Under parollen Tutti fratelli – dom är alla våra bröder – organiserade han tillsammans byborna fältsjukhus, där de skötte de sårade. De lindrade lidandet.

Det här är vad vår organisation gör än idag. Vi lindrar lidandet. I krig, naturkatastrofer, men också i vår åländska vardag. Det är därför vi finns till, det är därför vi ordnar marknader, första hjälpkurser, rekryterar medlemmar och gör insamlingar. Vi har det bra på Åland. Vi kan hjälpa andra och varandra. Och vi är inte så dåliga på det. Vi är nu till och med bäst i hela Finland, när det gäller insamlingsresultat. Det gör mig stolt över att vara Röda korsare.

När jag jämför de nyheter som står i våra tidningar med dom som kommer från Ukraina, slås jag ibland av hur otroligt bra vi har det på Åland. Skillnaden handlar inte om att gå till en skola med bättre eller sämre PISA-poäng. Den handlar om huruvida det FINNS en skola att gå till. Igår, då jag loggade in på ett av våra sociala medier hade min ukrainska studiekompis lagt upp en bild på skolan i sin hemstad. Hennes föräldrars skola. Den var fullständigt sönderskjuten. I Europa. Idag.

Vi på Åland är inte isolerade från omvärlden. För en vecka sedan stoppade tullen i Finland, på Helsingfors-Vanda flygplats en flygcontainer med materiel för missilers styrsystem. Apparaturen var på väg till Ukraina. I en värld där allt hänger ihop har vi större möjligheter än någonsin att påverka – både att förbättra och förvärra.

Så, vad vill vi göra? En sak vi kan göra är att hjälpa Röda korset att hjälpa. Röda korset värnar sin opartiskhet för att kunna hjälpa alla i nöd, på svåråtkomliga platser, där politiken har havererat för länge sen. Någon måste kunna nå fram till människorna när allt slutat att funka – och denna någon är ofta Röda korset.

Temat för i år är familjen. Röda korset i Finland stöder familjen genom s.k. skyddshus för 12-19 åriga ungdomar med små eller stora (livs)problem. Ute i världen arbetar Röda korset med familjeåterförening. Men: familjearbete kan också handla om att ge tid. Om att ge ditt eget – eller någon annans barn tid. Det finns många sätt att vara en Tutti fratelli.

Bästa åhörare, vår marknad idag är viktig. Alla ni som gett er tid och kraft för att bygga marknaden har idag berikat vårt landskap med färger, smaker och roliga saker. Ett varmt tack till er. Det ni gör är både roligt och viktigt.

Njut av marknaden och gläds över att vi arbetar för en god sak.

Med dessa ord förklarar jag Röda korsets 49:e marknad öppnad.

Invigningstal, Åland Pride 2014

Kära publik. Det är en glädje att få inledningstala på Ålands första Pride-festival, - någonsin.

Vad handlar Pride om, förutom att det är ett ord som betyder stolthet? För mig handlar åtminstone om en sak till: Frihet. Frihet är ett ord med anor på våra öar. Våra historieböcker lär oss att bönderna på Åland fick leva i frihet. Den fria åländska bondebefolkningen kontrasteras ofta med de hårt förtryckta, livegna bönderna längre österut. Vi anses ha en tradition av frihet. ”Frihetens arvsrätt vi bära”

I Finström står den s.k. Frihetsstenen som påminner oss om ålänningarnas motstånd mot den ryska överhögheten 1808-1809. Det var då ett 100-tal arga – och fria - bönder lyckades tillfångata 500 ryska soldater och därmed fördröja ockupationen av Åland med nästan ett helt år. Vad står det på den stenen? Frihet är det bästa ting. Det är hälsningen till oss från våra förfäder – och mödrar.

Frihet kan handla om att kunna vara den man är, om något så basalt som att slippa bli förskjuten av din familj för den du är eller på grund av den du älskar. Frihet kan också handla om det du känner när du träffar ”den rätta”. För jag tror att när du träffar den rätta känner du dig inte ”bunden” eller ”fjättrad”. Du känner frihet. Det är inte alla som får uppleva denna frihet – friheten att få vara den man vill och med den man vill.

Pride handlar inte bara om glädjen över att få vara fri. Mitt i alla färgsprakande parader, intressanta föreläsningar och nya upplevelser finns en allvarsam röst som understryker: Ta oss på allvar. Arrangörerna för Pride-festivalen har formulerat det så här:

”Regnbågsfolket bjuder på härlig feststämning och ett varierande utbud av kulturella och sociala evenemang. Och, inte minst, sin första PRIDE-parad - lika sprakande som viktig”

Låt oss stanna upp och begrunda de fyra sista orden, ”lika sprakande som viktig”. För jag tror det kommer nära pride-rörelsens innersta väsen. Sprakande, men viktig. Lite motsägelsefullt, som ”strikt men livfull”. Livfullheten i att vara sig själv eller någon annan för en dag. Men samtidigt viktiga, viktiga frågor, som handlar om: Jämlik äktenskapslagstiftning, lika rättigheter. Om insikten om att samkönade föräldrar kan vara lika bra – och för all del också lika dåliga – som alla andra föräldrar. Om omröstningen i riksdagens lagutskott. Om något så grundläggande som likhet inför lagen.

Och det finns en internationell dimension, som vi år 2014 ser tydligare än någonsin. I en annan del av världen kan du inte ens glänta lite på garderobsdörren, utan att råka illa ut. Att insistera på att få vara den du är kan kräva stort mod. Det visar Hbtq-folkets situation i Uganda och också i vårt östra grannland, Ryssland.

Bästa ålänningar, låt oss idag glädjas över vår första pride-festival någonsin. En sommarfest i färger som både talar kärlekens språk och som resonerar med förnuftet. En kul, spännande, öppen fest som i bästa fall kan lära oss något om oss själva och om detta med att vara människa. Låt framför allt vår fest locka fram människans bästa egenskap: empatin. Förmågan att se och känna hur det är att vara någon annan för en stund eller hur det kunde ha varit.

Njut av festen, men ta oss på allvar. Och frihet är det bästa ting.

Tack för ordet.

Foto: Lina Antman / Nyan

Avskedstal till polismästare Ristola 14.6.2014

Bästa polismästare Ristola,

Du har länge arbetat på Åland och för Åland. Först vid centralkriminalpolisen, sedan som polismästare. När jag tittar på din cv slås jag av två tankar: -Vilken enorm kunskap om människans - och särskilt ålänningarnas - natur du måste ha genererat genom dessa år. Och vad bra att du kom till Åland.

Varför? Vi ålänningar blir lätt lite hemmablinda. Vi ser liksom inte riktigt potentialen i dom där gamla slottsruinerna som står där på backen. Ett slott som är unikt i sitt slag och som bara behöver fixas upp lite för att bli en tillgång för hela landskapet, idag och i framtiden. 

Landsprosten Valdemar Nyman var en människa som kom utifrån till Åland. Han såg saker som ålänningarna hittills inte hade sett. Han pekade på att det hade funnits en synnerligen begåvad konstnär och författare vid namn Joel Pettersson, som annars kanske hade förblivit oupptäckt.

Och du måste ha sett extremt mycket av det åländska samhället under denna tid. Sidor som ingen annan sett. Och en av dina styrkor är just att du har sett och pekat på saker som vi har blivit ”hemmablinda” för: ”Det måste inte vara så här, det kan vara annorlunda också!”

Bäste polismästare Ristola, jag är övertygad om att du flyttat in för alltid, i många ålänningars hjärnor – och hjärtan. Jag ser inte detta som ett avslut, utan som ett nytt kapitel i ditt umgänge med Åland. Jag är övertygad om att vi kommer att samarbeta också i framtiden och jag säger därför inte ”farväl”, utan ”tack för vad som varit och tack för vad som kommer".

Rösta på nummer 179

Bästa ålänning, det är nu det gäller. På onsdag inleds förhandsröstningen i Finland (14-20.5) och utomlands (14-17.5) i Europaparlamentsvalet. I detta val kan vi rösta in den åländska kandidaten Britt Lundberg i Europaparlamentet. Möjligheterna är bättre nu än någonsin. Det här är det enklaste sättet att få en plats i parlamentet och vi kan få det nu. Allt hänger på om du, din familj och dina vänner röstar.

Jag kommer att rösta på Britt för jag vet att hon grejar detta. Hon visade som Ålands representant i Regionkommittén stor aktivitet, att hon kan det europeiska ”spelet” och att hon kan uppnå resultat.

Det här är ett viktigt val för Åland. Och det är vi som avgör det. Det är bara vi som kan visa att Åland bryr sig om att ha inflytande i EU. Det är vi som kan rösta in en åländsk MEP. Låt oss försöka glömma parti- och personmotsättningar för ett enda val. Låt oss rösta åländskt.