Erfarenheter från ÅHS vuxenpsykiatri

Under senaste veckan har jag haft ÅHS vuxenpsykiatri som studieobjekt. Har talat med patienter, psykologer och träffat företrädare för ÅHS vuxenpsykiatri. Här är några av slutsatserna:

- En fungerande vuxenpsykiatri kan idag vara den avgörande skillnaden mellan en arbetsför och en sjukskriven, mellan ett fungerande liv och ett kraschat. Det totala antalet besök på ÅHS vuxenpsykiatriska mottagning ökade från 3500 till ca 8000 mellan 1990 och 2011. Antalet tjänster har i stort hållits på samma nivå. Vuxenpsykiatrin har klarat detta genom interna omfördelningar och omprioriteringar. Förresten: Från 3500 till 8000 besök per år, för en befolkning på 28.000. Det säger något om den roll som ÅHS vuxenpsykiatri spelar för det åländska samhället idag.

- Vissa av vuxenpsykiatrins behov är uppenbara redan idag. Det behövs en förstärkning av psykiatrin på primärvårdsnivå, socialkuratorer som hjälper klienter att själva få kontroll över sin ekonomi och en läkartjänst. Men, för att göra en långsiktig och rättvis politisk bedömning av behoven bör vi ta hänsyn till flytten och låta verksamheten på den nya kliniken komma igång först.

- I en insändare i Nya Åland påstods att det kan ta upp till 10 veckor att få en tid. På grund av flytten har det dock tagit ännu längre än så. I september fanns det de som tagit kontakt i mars och ännu inte fått vård (dessa hade dock varit på bedömningsbesök och en del gett sitt samtycke till att vänta).

- Rutinerna för bedömning av patienters vårdbehov har setts över. En patient som tog kontakt år 2007 fick frågan "om det är akut". Om det var akut skulle han ha fått tid direkt, om det inte var akut skulle det ta 10 veckor. Därefter fick han den ledande frågan "är du till fara för dig själv eller din omgivning?". Han svarade då att han kanske var det och fick tid direkt. Idag behöver inte patienter ställa diagnos på sig själva på det här sättet, de får direkt ett besök hos bedömningsteamet som fattar beslut om vidare åtgärder.

- Privata alternativ innebär förstås möjligheter, men för den offentliga vuxenpsykiatrin är det en av de största utmaningarna. En del högutbildad personal inom psykiatrin arbetar idag hellre privat, då de kan arbeta när de vill, få mer betalt och mera frihet. De får kunder som hellre betalar än väntar i 10 veckor på en tid. Det här kan på sikt leda till en ohållbar situation som den i Vasa, där man idag har 55% obesatta läkartjänster inom psykiatrin. Inom psykiatrin pågår en kontinuerlig diskussion om var gränsen mellan den offentliga och den privata psykiatrins uppgifter går: Hör t.ex. botande av flygskräck verkligen till samhällets uppgifter, om det hindrar dig från att åka på semesterresa?

Den offentliga vuxenpsykiatrin är en av samhällets grundstommar. Den har också betydelse för barn- och ungdomspsykiatrin. Då en förälder vårdas, kommer det också barnen till godo. Det ligger i allas intresse att den offentliga psykiatrin fungerar och det är dags att prioritera den under nästa mandatperiod.

Grattis, miljöminister Lena Ek!

Idag kom nyheten om att europaparlamentariker Lena Ek (C) utsetts till Sveriges miljöminister. Det här är goda nyheter för Åland, vars politiker samarbetat med Ek i flera forum. Under mina två år vid Europaparlamentet, har vi flera gånger samarbetat med Lena Eks kontor - i fråga om timmerdirektivet, skogsgrönboken och i miljöfrågor. Jag känner Lena Ek som en utåtriktad människa med vettiga värderingar. Hennes utnämning bådar gott för alla ålänningar som vill se ett aktivt, internationellt Östersjösamarbete, gärna med Åland som mötesplats.

Men innan vi tar oss an detta bör vi, ärligt talat, först sopa rent framför egen dörr - och kraftigt reducera våra egna fosforutsläpp i Östersjön.

Nu har miljön en chans!

Vart fjärde år har vi alla möjlighet att göra miljön en tjänst. Gillar du rena blå fjärdar? Gillar du ren frisk luft? Gillar du gott vatten? Gillar du ekologiskt odlad mat, närproducerad mat? Tror du på jordvärme, bergvärme, solpaneler, vindkraftverk , biogas från fiskavfall, från kreatursgödsel, från avfall, som framtida energikällor? Tycker du att ett Åland där bilarna drivs med egen vindkraftproducerad el är en fin framtidsvision? Skulle du önska ett ”smart elnät” dit man även kan leverera egen överskotts-el till?
Då tycker du som vi.

Wille Valve (M) och Kille Williams (M)
201 och 202 i lagtingsvalet

Utbildningsdebatt på stadsbiblioteket

Från vänster: Erica Scott (Obs), Axel Johnson (Åf), Sara Kemetter (S), Sune Alén (Lib), Wille Valve (M) och Veronica Thörnroos (C).

Socialdemokraterna ordade igår en utbildningspolitisk debatt med svenska socialdemokraternas utbildningspolitiske talesman Mikael Damberg (s). Damberg höll en rapp presentation om vart han anser att svensk utbildning är på väg. Det saknades inte tjuvnyp mot utbildningsminister Jan Björklund (fp), men överlag var tonen konstruktiv. Flera saker som Björklund genomdrivit hade också socialdemokraterna gjort om de varit i regeringsställning. Det var lätt att hålla med Damberg i mångt och mycket - jag delar dock inte hans uppfattning om att betygssystem egentligen inte är så viktiga. Det är bara att föreställa sig ett totalt avskaffande av betygsystemet och de konsekvenser det skulle ha för grundskolan.

Efter Dambergs presentation inleddes debatten. För Moderaternas del framhöll jag att vi omgående vill avskaffa inkomsttaket för studiestödet. Om du klarar studierna, så ska du kunna arbeta så mycket du vill utan att AMS eller FPA kommer med kryptiska återbetlaningskrav. Det stjäl bara resurser i form av byråkrati och tjänstemannasvett. Det är också principiellt fel, då studiestödet redan beskattats med 10%.

För grundskolan lyfte jag fram den målträngsel som idag råder där, efter att många "tillsatsämnen" tillförts, utan att timresurser har tillkommit. Flera tillsatsämnen leder till stress för lärare och elever. Gymnasieskolan och dess periodisering skulle ha kunnat bli ett helt separat debattillfälle - jag är starkt kritiskt mot att många av de praktiska ämnena har "hackats sönder" av periodiseringen, men vi måste nu ge yrkesgymnasiet arbetsro och hjälpa dem att hitta formerna för sin verksamhet. Detta höll i stort hela panelen med om.

Jag vill se en mera självständig åländsk högskola. Idag fattas mycket av besluten på föredragning i landskapsregeringen. Det är stelbent och tunggrott och gör att Högskolan inte kan förverkliga sin uppgift som "spindeln i nätet" mellan näringsliv och utbildning. Här fick jag överraskande stöd från Ålands socialdemokrater, det bådar gott för framtiden.

Denna debatt hade kunnat bli hur lång som helst. Själva debatten igår var bra, eftersom den inte var onödigt konfrontativ - snarare försökte vi förena våra krafter för att komma på lösningar för framtidens utbildning.

Valturnén fortsätter... på fastlandet!

Läget nu är att vi besökt 15 av 16 åländska kommuner. Saltvik får påhälsning den 1 och och 8 oktober. Under nästa vecka ser det ut så här:

- Måndag-onsdag valtillfällen i Jomala och Mariehamn
- Torsdag 29/9, valmöte för Åboålänningar i Åbo kl. 20.30 på restaurang Blanko.
- Fredag-lördag. Finns i Vasa. Om du vill träffas och diskutera vad som är viktigt för dig i valet 2011, kan du ta kontakt på wvalve[a]gmail.com eller på 040-596 2929.

Korvgrillning med Åke Mattsson i Godby igår.

De gamlas hem

Problem med ledarskapet, förtroendekris och ännu mera problem. En bild av Harry Jansson (c) med rynkad panna. Det är ungefär mediebilden som tutats ut om De gamlas hem i Jomala. Visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig då de ringde upp och meddelade att de gärna antar utmaningen om frivilligarbete och studiebesök. "Vi ska nog hitta på nånting för dig".

Fick en minnesbild av då jag pryade på kirurgiska avdelningen vid ÅHS. Bar patienter, tvättade och torkade patienter. Fick göra en del saker som jag efteråt var förvånad över att en 15-åring på prao får göra. Men lärorikt var det.

Dagens besök på DGH blev ett studiebesök. Först fick jag föra två klienter till terapi - en timmes spel och sysselsättning. Därefter ett på besök på fysioterapin och diskussion med klienterna. När läkaren kom och min guide gick på rond invecklade jag mig i en lång diskussion med en klient om livets stora frågor. "Man ska inga ha fler älsklingar än en, man orkar liksom inga med" och "Varför ska man hålla på och svära, när man kan låta bli? Det är ju liksom bara att låta bli". Sen var det dags att besöka nästa klient som pratade finska. Vi pratade länge. Hon var hjärtans glad över att kunna prata finska med någon. Hon verkade annars väldigt tillfreds med livet. En annan klient brukade förr tala finska med henne, men hon hade gått bort nu förklarade en vårdare. Fick veta att många av de anställda idag kommer långt bort ifrån - Vitryssland, Rumänien och så vidare.

En av vårdarna lyste upp när hon fick höra att jag sjunger i kör. Vips hade någon skrivit ut Tove Janssons "Höstvisa". Det var mycket uppskattat bland klienterna. "Sävel oli tuttu", låten var bekant konstaterade den finskspråkiga klienten. Efter sång och diskussion om livets allvar tog jag lunch med vårdarna. Fick en bra känsla av samtalet med vårdarna. Det var lätt att se varför de klienter jag talat med verkade tillfredsställda med hur det funkar på DGH. Vi pratade också ledarskapsfrågan som ventilerats mycket i media. "Men vi ger förbannat bra vård", konstaterade en vårdare. Det blev också mitt intryck.

Men allt var inte bara rosor. Fick också intrycket av att det fortfarande finns en del olösta frågor som har sin rot i "ledarskapskrisen". Inköpsbehov som det inte funnits pengar för, ingen vet riktigt varför. För en utomstående som bara varit på DGH en förmiddag är detta bara ett ytskrap. Svårt att avgöra vad som är orsaken och vad som är symptomet.

När det var dags att lämna DGH anmälde jag mig som frivillig ifall de kommer på något som behöver göras. "Du får gärna komma tillbaka och sjunga", svarade min guide.

Det ska jag lägga bakom örat. Vi syns!

Öppna upp vårt Åland!

Hade idag den stora förmånen att delta i partiutfrågningen på Svenska för inflyttade (sfi) på Medis. Det var väldigt intressant och kändes som en av de viktigaste debatterna jag deltagit i under valrörelsen. En av de största problemen som många inflyttade brottas med på Åland är att det inte finns några jobb. Ja, du läste rätt, det finns inga jobb. På Åland med 1,8 % arbetslöshet.

Anledningen är att jobben fördelas genom kontakter på Åland. Genom grannens pappas kusin till din svågers arbetskompis. Dessa arbetsplatser sållas ut och kommer aldrig till Ams, dit kommer, enkelt uttryckt, de arbetsplatser som din svågers arbetskompis inte ville ha. Som inflyttad möts du av en massa stängda dörrar - på ett Åland som påstår sig vara öppet och välkomnande. Jag tror att mycket av detta är på personlig nivå. Vi måste själva börja med att visa gott exempel.

Jag minns då jag fick höra att en Åländskägd lägenhet var ledig och tog kontakt, för att en bekants kompis var intresserad. Kompisen hade arabiskt efternamn. När lägenhetsinnehavaren fick höra det arabiska efternamnet fanns det plötsligt ingen lägenhet. Då spelade det ingen roll att personen ifråga var en skötsam samhällsmedborgare med bra jobb. Det här är inte bara politikernas eller AMS' uppgift - det är allas vår uppgift att öppna de stängda dörrarna.

Att öppna upp vårt Åland.