Manstarkt i BSPC?

I en tänkvärd ledare tar Nina Fellman upp den manliga dominansen i lagtingets BSPC-delegation. Att sex män och inte en enda kvinna representerar Åland i det parlamentariska Östersjösamarbetet. Vi har varit sex män i delegationen ända från början av 2011 och vi har, ärligt talat, inte sett det som ett problem. Varför inte? Orsaken är att samtliga som idag ansvarar för externpolitiken i landskapsregeringen är kvinnor: Veronica Thörnroos (c), Gun-Mari Lindholm (Obs) och Camilla Gunell (s). Det kvinnliga perspektivet finns alltså representerat och kommer fram i t.ex. regeringens svar till BSPC-delegationen om hur konferensresolutionen har verkställts. Till detta kunde tilläggas att lagtingets externpolitik också företräds av lagtingets talman Britt Lundberg.

Utanför bilden av de sex männen står alltså 3 kvinnliga ministrar och kommande delegationsmedlemmen Annette Holmberg-Jansson (M). Den sistnämnda är för övrigt ingen "stackars symbolisk kvinna", för att citera Fellman. Vi talar om moderaternas viceordförande, en landskapsrevisor och en egenföretagare. T.ex. Landskapsrevisor blir man varken genom att vara "stackars" eller "symbolisk". I fall Fellman inte håller med ber jag henne fundera över hur det klingar med t.ex. "stackars symbolisk kvinnlig partiledare" eller "stackars symbolisk kvinnlig chefredaktör". Kunde någon tänkas ta illa upp för det? Borde inte en jämställdhetskämpe i princip avhålla sig från att bruka förklenande härskartekniker gentemot sina medsystrar?

Däremot har jämställdheten länge varit hotad inom finans- och näringssektorn. Finans- och näringsutskottet består fortsättningsvis bara av män och här finns det inga kvinnor i landskapsregeringen som "balanserar upp". Det är återigen inget fel på personerna, varken i lagting eller i regering men det är ett systemfel som vi borde ta på allvar. För här kan vi verkligen tala om att kvinnoperspektivet går förlorat. Den som kontrollerar budgeten kontrollerar mer eller mindre allt - och det är endast män som idag kontrollerar budgeten. Detta är ett problem oberoende av orsaken. Oberoende av om det handlar om att Ålands folk har valt in 6 kvinnor av 30 i lagtinget, att partierna kommit överens om fördelningen  - eller om att ingen av de 6 kvinnorna uttryckt sitt intresse för finans- och näringssektorn.

Wille Valve (M)

Speech held at the 22nd Baltic Sea Parliamentary Conference, Pärnu, on the 26th of August 2013

Dear chairman, honoured participants, 

   

What innovation does the Baltic Sea Region need to become sustainable? My answer is: land-based fish-farming, or more broadly speaking "Closed Containment Aquaculture". I will elaborate on this briefly. Within the Common Fisheries Policy of the European Union, developing aquaculture is considered to be one of the answer to challenges such as depletion of fish stocks and overfishing. Large-scale Aquaculture - or fish farming - is, however, not an unproblematic solution for our Baltic Sea - a shallow, semi closed ecosystem.  

As of today, open-net cages are mostly used for fish-farming. Environmental NGOs rightly consider this to be a high-risk aquaculture method as they allow for free and unregulated exchange of phosphorous between the farm and the environment. On the other hand: Open fish farms can provide jobs, income, food - but at the direct cost of the environment. This is not sustainable. It is not environmentaly sustainable - and I would argue that it is not either sustainable economically. If we would cover the coastlines of the Baltic with open-net fish farms, it would not take long before it would be impossible to bath, not adviceable to swim and very difficult to convince someone to rent a cabin or hotell room next to "Mare Nostrum". Eutrophication is bad business.  

It is for this reason I am happy about the amendment from the European Parliament to our resolution (para. 11) on supporting research and development in blue, marine technologies, such as aquaculture. It is needed. This technology is emerging -  four Atlantic Salmon facilities are today either under construction or just starting production, one in each of Chile, Denmark and the eastern U.S., and Vancouver, Canada. 

For my own part, I hope that the time one day will be ripe for a Baltic Agreement on promoting only Closed Containment Aquaculture in the Baltic Sea. In the shorter run, I hope that the European institutions, in particular the European parliament, will make environmentally sustainable aquaculture one of the top priorities of its Common Fisheries Policy. Since we do have the capacity and the technology to be the forerunners of Closed Containment aquacalture. We only need to focus our resources. 

Thank you for your attention. 

Den absurda "enportionsregeln"

Jag kommer att stödja näringsministerns initiativ till en klargörande ändring av alkohollagen. Att du bara får köpa en öl när du går till disken för att köpa öl till kompisgänget är ingen vettig, folkhälsofrämjande åtgärd. Det är en absurd regel som varken främjar laglydighet eller folkhälsa, den skapar irritation. Dåligt för turist-Åland, dåligt för krog-Åland, dåligt för kunderna. Därför bra att en beredningsprocess inleds för en översyn av regelverket.

Juridiskt sett är regeln en konstig historia - som lär klargöras ytterligare. Den tillämpas på Åland genom blankettlag och går tillbaka till en finländsk lag från 1995 som (mig veterligen) inte har tillämpats så här rigoröst i Finland. Denna tillämpning av lagen stötte jag t.ex. aldrig på under min studietid i Åbo.

Denna regel är inte en smart, för Åland anpassad åtgärd för att begränsa råsupande/alkoholism. För begränsningar behövs i en åländsk alkohollag: effektiva åtgärder som begränsar råsupande och främjar folkhälsan. Men "enportionsregeln" är inte en sådan åtgärd. När finländsk blankettslagstiftning börjar bli absurd för åländska förhållanden bör vi gå in för egen lagstiftning.

En god EU-tjänsteman

I veckan damp den europeiska kodexen för god förvaltningssed ner i brevlådan, liksom till alla medlemmar i Regionkommittén och deras ersättare. Trots sin något torra titel är detta ett oerhört charmigt dokument. Resultatet av att 27 medlemsländer satt sig ner och diskuterat vilka principer som bör vägleda en god EU-tjänsteman. En förvaltningslag för EU.

Mycket är bekant tankegods, såsom principerna om lagenlighet och icke-diskriminering. Men så finns det pärlor som Artikel 12 (3): Artighet:

Om ett fel begås som får negativa konsekvenser för en privatpersons rättigheter eller intressen skall tjänstemannen be om ursäkt för detta och bemöda sig om att så snabbt som möjligt korrigera de negativa följder som hans eller hennes fel gett upphov till

och informera den berörda personen om möjligheterna att överklaga i enlighet med artikel 19 i förvaltningskodexen.

Eller vad sägs om de vägledande principerna för offentlig tjänst för EU-tjänsteman, Artikel 4 Respekt för andra: 

Tjänstemännen ska bemöta varandra och medborgarna med respekt. De ska vara artiga, hjälpsamma och samarbetsvilliga samt agera i god tid. De ska anstränga sig för att förstå vad andra säger och uttrycka sig klart och tydligt och med begripligt språk.

Dessutom bör tjänstemännen vara öppna för nya idéer, deras arbete ska styras av bevis och de ska vara villiga att lyssna till olika åsikter. 

Vad kan man då säga om principerna ur en nordisk synvinkel? Allmänhetens tillgång till handlingar (Artikel 23) är ytterst återhållsam och hänvisar bara till förordning (EG) 1049/2001, vilket är "godkänt", men inte särskilt ambitiöst. Detta kämpade Finland och Sverige hårt för vid EU-inträdet och man lär få fortsätta kampen. 

Men överlag innehåller kodexen många tänkvärda saker för både politiker, tjänstemän - till och med medmänskliga relationer. För visst är det egentligen bra om man anstränger sig för att förstå vad andra vill säga och ber om ursäkt om man handlat fel?

Satsa på Nordjobb!

Nordiska rådets näringsutskott möttes i veckan på Åland för att fatta beslut om hur vi ska förhålla oss till de nordiska budgetnedskärningarna. Mestadels har denna punkt varit en rätt trist historia om var vi nu ska skära ner, men ett enigt utskott fattade faktiskt beslut om att Norden bör utöka anslagen för Nordjobb med 2 miljoner danska kronor. Detta är en viktig satsning för åländska ungdomar, mot ungdomsarbetslöshet.

Den åländska ungdomsarbetslösheten varierar kraftigt med säsongen. Den är i regel som högst i december med ca 10% och lägst i juni med ca. 5-6 % (Se ÅSUBs rapport sida 3 här). Nordjobbs effekt på den åländska arbetsmarknaden har hittills varit att Norden lånar arbetskraft till oss över sommaren, närmare bestämt 30 st. nordiska sommarjobbare när de behövs som mest på Åland. Från Åland brukar varje sommar ca 3 Nordjobbare åka ut till Norden för att få nordisk arbetserfarenhet. Det finns alltså en enorm underutnyttjad potential för åländska ungdomar (18-28 år) som vill ut och jobba i Norden. De ålänningar som deltagit i Nordjobb kan inte bara vittna om att det varit förbaskat kul, det har också varit värdefullt för dem att få arbetserfarenhet och därmed en fot i den nordiska arbetsmarknaden.

Vad betyder satsningen för det åländska samhället? Mycket. Först och främst är Nordjobb en stor möjlighet för åländska ungdomar som söker arbete och nya, nordiska erfarenheter. För ett stort land som Norge eller Sverige är Nordjobb närmast en pikant krydda på den inhemska arbetsmarknaden. På Åland har vi i snitt ca 100 arbetslösa ungdomar under 25 år. Om ca. 30 av dem skulle vara intresserade av att jobba några månader på Island, Färöarna eller i Finland så skulle detta ha en positiv verkan på den åländska sysselsättningen. En nyhet är dessutom att det nu är möjligt att söka Nordjobb utanför sommarsäsongen, vilket ger åländska ungdomar en möjlighet att söka också i t.ex. november-februari då ungsomsarbetslösheten är som mest kännbar.

Nordjobb är ingen mirakelmedicin som kommer att radera den åländska ungdomsarbetslösheten, men det är en hittills outnyttjad medicin som nu får ännu kraftigare verkan. Min övertygelse är att landskapsregeringen gjort rätt när man satsat på sommarlovsentreprenörer och (nyligen) utökat antalet studieplatser på handelsläroverket. Ingen av dessa åtgärder kommer ensamt att lösa problemet med ungdomsarbetslöshet, men flera olika åtgärder i kombination kan göra det.

Wille Valve (M)

Kontakta Nordjobb på Åland

Bilder från Finlands delegations besök på Åland

En betydande del av Finlands delegations besök på Åland var sakorienterad. Besöket gav en solid plattform för lagtingsledamöter att diskutera med riksdagsledamöter om nordiskt energisamarbete, inmatningstariffer och utvecklandet av den åländska självstyrelsen. Politiskt tror jag det sistnämnda var av störst betydelse - att riksdagsledamöterna tog ställning till det arbete som Jansson-kommittéerna och Aalto-kommittén gjort.

Programmet hade också en mera lättsam del.

Nåja, inte fullt så lättsam.

Ett av de värdefullaste inslagen var då Ulla-Lena Lundberg guidade oss och berättade om bakgrunden till sin Finlandia-prisade Nordiska rådet-nominerade bok "Is". Lundberg besitter dessutom närmast otroliga insikter om bronsålderstiden på Kökar.

Sammantaget var det ett värdefullt besök som gav åländska och finländska politiker möjlighet att träffas och diskutera gemensamma utmaningar. Ser fram emot att stå värd för nästa Nordiska möte då Nordiska rådets näringsutskott möts på Åland den 25-27.6.

Brutala kontraster på Kökar

En av de viktigaste händelserna för Ålands delegation i Nordiska rådet ägde rum i veckan, då 11 riksdagsledamöter från Finlands delegation i Nordiska rådet besökte oss. För mig personligen var det både omvälvande och berikande. Kanske framför allt eftersom Finlandiaprisade författaren Ulla-Lena Lundberg tog sig tid att guida oss igenom bakgrundslandskapet till romanen "Is". "Det känns som att den heliga ande svävar över Kökar", konstaterade en av besökarna efteråt.

Rent politiskt hände två saker under besöket: Det bekräftades att besked om vindinmatningstarifferna borde komma före midsommar - och dessutom skedde något som närmast kunde kallas "islossning" i självstyrelsefrågorna. Kansler Bertil Roslin höll ett sakkunnigt anförande om hur Åland kunde utvecklas till ett föredöme bland autonomier. "Islossningen" skedde då det var dags för riksdags- och lagtingsledamöterna att kommentera. Då blev det tydligt att idéerna om självstyrelseutvecklingen har tagit flera, konstruktiva steg framåt.

Efter våra seminarier åkte vi vidare till Kökar, där vi mötte kommunstyrelsens ordförande Philip Hällund och kommundirekter Kurt Forsman. De berättade frispråkigt om kommunens utmaningar. Brutalast framstår nog kontrasten om man jämför med en annan åländsk kommun, Jomala:

- Kökars kommun har ett underskott på 2.500.000 euro, eller 10.000 €/person. Jomala firade nyligen med tårta att man lyckats amortera bort samtliga skulder.
- Kökars befolkning var år 1950 664 personer, år 2013 är den 248 personer.Jomala hade år 1950 2858 invånare, år 2013 är den 4355 invånare.
- Jomalas strategi har varit att man ska vara så oberoende som möjligt av eventuella, kommande förändringar i landskapsandelssystemen. Kökar kan inte ha någon strategi, man är idag är mer beroende av landskapsandelarna än sina egna skatteintäkter.
- Att få Ålandstidningen att göra att reportage i Jomala är inget problem. När de skulle komma till Kökar funkade inte landskapsfärjornas tider för dem - och inte heller någon annan båt.

- I Jomala slår Maxinge upp sina dörrar med Clas Ohlson, Alko och bankomat. 

Kökars enda andelshandel är hotad och kan komma att läggas ner i höst. Kökar befinner sig i en negativ spiral som bara kan brytas om man får fler invånare, Jomala slår nya rekord i inflyttning. 

Det offentliga Kökars händer är på sätt och vis bakbundna. Å ena sidan vill man påtala bristerna med nivån av sjukvård i Kökar, å andra sidan vill man inte göra det till något problem - för det finns bara ett sätt att bryta den onda spiralen - inflyttning.
 

Jämförelsen är övertydligt plågsam. Vi måste vara medvetna om att det är två väldigt olika världar som ska samsas i samma, offentliga Åland. Samtidigt ska vi vara medvetna om att det finns ett annat Kökar - ett med livsglädje, framtidstro och envishet. Ett Kökar där man kan själv.

Sen finns det smått makabra problemet med dödsbona. Det finns en myckenhet oskiftade dödsbon på Kökar, vars delägare bor i Australien, U.S.A. eller Sverige sedan många år. Dessa hemman och marker står tomma och ingen kan bo, ta dem i besittning eller bruka dem. Snacka om hinder för utveckling. En av mötesdeltagarna föreslog att man kunde koppla hembygdsrätten till delägarskapet: Har man varit så länge utanför Åland att hembygdsrätten upphört, så har man en skyldighet att lösa in andelen till marknadspris. Ett rätt radikalt förslag, särskilt om det kommer från ett parti som värnar den privata äganderätten. Finns också "problemet" att lagar i regel inte kan tillämpas retroaktivt. Men frågan måste ställas, om inte kommunens behov av utveckling inte börjar väga tyngre än enskilda andelsägares.