Invigningstal, Åland Pride 2014

Kära publik. Det är en glädje att få inledningstala på Ålands första Pride-festival, - någonsin.

Vad handlar Pride om, förutom att det är ett ord som betyder stolthet? För mig handlar åtminstone om en sak till: Frihet. Frihet är ett ord med anor på våra öar. Våra historieböcker lär oss att bönderna på Åland fick leva i frihet. Den fria åländska bondebefolkningen kontrasteras ofta med de hårt förtryckta, livegna bönderna längre österut. Vi anses ha en tradition av frihet. ”Frihetens arvsrätt vi bära”

I Finström står den s.k. Frihetsstenen som påminner oss om ålänningarnas motstånd mot den ryska överhögheten 1808-1809. Det var då ett 100-tal arga – och fria - bönder lyckades tillfångata 500 ryska soldater och därmed fördröja ockupationen av Åland med nästan ett helt år. Vad står det på den stenen? Frihet är det bästa ting. Det är hälsningen till oss från våra förfäder – och mödrar.

Frihet kan handla om att kunna vara den man är, om något så basalt som att slippa bli förskjuten av din familj för den du är eller på grund av den du älskar. Frihet kan också handla om det du känner när du träffar ”den rätta”. För jag tror att när du träffar den rätta känner du dig inte ”bunden” eller ”fjättrad”. Du känner frihet. Det är inte alla som får uppleva denna frihet – friheten att få vara den man vill och med den man vill.

Pride handlar inte bara om glädjen över att få vara fri. Mitt i alla färgsprakande parader, intressanta föreläsningar och nya upplevelser finns en allvarsam röst som understryker: Ta oss på allvar. Arrangörerna för Pride-festivalen har formulerat det så här:

”Regnbågsfolket bjuder på härlig feststämning och ett varierande utbud av kulturella och sociala evenemang. Och, inte minst, sin första PRIDE-parad - lika sprakande som viktig”

Låt oss stanna upp och begrunda de fyra sista orden, ”lika sprakande som viktig”. För jag tror det kommer nära pride-rörelsens innersta väsen. Sprakande, men viktig. Lite motsägelsefullt, som ”strikt men livfull”. Livfullheten i att vara sig själv eller någon annan för en dag. Men samtidigt viktiga, viktiga frågor, som handlar om: Jämlik äktenskapslagstiftning, lika rättigheter. Om insikten om att samkönade föräldrar kan vara lika bra – och för all del också lika dåliga – som alla andra föräldrar. Om omröstningen i riksdagens lagutskott. Om något så grundläggande som likhet inför lagen.

Och det finns en internationell dimension, som vi år 2014 ser tydligare än någonsin. I en annan del av världen kan du inte ens glänta lite på garderobsdörren, utan att råka illa ut. Att insistera på att få vara den du är kan kräva stort mod. Det visar Hbtq-folkets situation i Uganda och också i vårt östra grannland, Ryssland.

Bästa ålänningar, låt oss idag glädjas över vår första pride-festival någonsin. En sommarfest i färger som både talar kärlekens språk och som resonerar med förnuftet. En kul, spännande, öppen fest som i bästa fall kan lära oss något om oss själva och om detta med att vara människa. Låt framför allt vår fest locka fram människans bästa egenskap: empatin. Förmågan att se och känna hur det är att vara någon annan för en stund eller hur det kunde ha varit.

Njut av festen, men ta oss på allvar. Och frihet är det bästa ting.

Tack för ordet.

Foto: Lina Antman / Nyan

Avskedstal till polismästare Ristola 14.6.2014

Bästa polismästare Ristola,

Du har länge arbetat på Åland och för Åland. Först vid centralkriminalpolisen, sedan som polismästare. När jag tittar på din cv slås jag av två tankar: -Vilken enorm kunskap om människans - och särskilt ålänningarnas - natur du måste ha genererat genom dessa år. Och vad bra att du kom till Åland.

Varför? Vi ålänningar blir lätt lite hemmablinda. Vi ser liksom inte riktigt potentialen i dom där gamla slottsruinerna som står där på backen. Ett slott som är unikt i sitt slag och som bara behöver fixas upp lite för att bli en tillgång för hela landskapet, idag och i framtiden. 

Landsprosten Valdemar Nyman var en människa som kom utifrån till Åland. Han såg saker som ålänningarna hittills inte hade sett. Han pekade på att det hade funnits en synnerligen begåvad konstnär och författare vid namn Joel Pettersson, som annars kanske hade förblivit oupptäckt.

Och du måste ha sett extremt mycket av det åländska samhället under denna tid. Sidor som ingen annan sett. Och en av dina styrkor är just att du har sett och pekat på saker som vi har blivit ”hemmablinda” för: ”Det måste inte vara så här, det kan vara annorlunda också!”

Bäste polismästare Ristola, jag är övertygad om att du flyttat in för alltid, i många ålänningars hjärnor – och hjärtan. Jag ser inte detta som ett avslut, utan som ett nytt kapitel i ditt umgänge med Åland. Jag är övertygad om att vi kommer att samarbeta också i framtiden och jag säger därför inte ”farväl”, utan ”tack för vad som varit och tack för vad som kommer".

Rösta på nummer 179

Bästa ålänning, det är nu det gäller. På onsdag inleds förhandsröstningen i Finland (14-20.5) och utomlands (14-17.5) i Europaparlamentsvalet. I detta val kan vi rösta in den åländska kandidaten Britt Lundberg i Europaparlamentet. Möjligheterna är bättre nu än någonsin. Det här är det enklaste sättet att få en plats i parlamentet och vi kan få det nu. Allt hänger på om du, din familj och dina vänner röstar.

Jag kommer att rösta på Britt för jag vet att hon grejar detta. Hon visade som Ålands representant i Regionkommittén stor aktivitet, att hon kan det europeiska ”spelet” och att hon kan uppnå resultat.

Det här är ett viktigt val för Åland. Och det är vi som avgör det. Det är bara vi som kan visa att Åland bryr sig om att ha inflytande i EU. Det är vi som kan rösta in en åländsk MEP. Låt oss försöka glömma parti- och personmotsättningar för ett enda val. Låt oss rösta åländskt.

Rösta, rösta, rösta!

Fick idag ett anonymt, handskrivet brev utan avsändare. Brevet innehöll flera sakliga och intressanta frågor. Tänkte här besvara en av dem.

"Varför ställer vi upp för Sfp i Europaparlamentsvalet? Vi avsäger ju oss möjligheten till en egen plats. Heter inte detta konkludent handlande på fint språk?"

Varför ställer de tre största åländska partierna upp en åländsk kandidat på Sfp:s lista? Och innebär detta att vi avsäger oss en egen åländsk plats? Mitt korta svar är nej, tvärtom.

Att vi ställer upp tillsammans med Sfp: innebär att vi får en reell möjlighet att få vår kandidat invald i Europaparlamentet. Detta förutsätter att Britt Lundberg gör ett bra val också på fastlandet, vilket hon ser ut att göra. Och det är detta som gör årets val så spännande. Om en annan av Sfp-kandidaterna blir vald, så utser vi en åländsk specialmedarbetare, vilket har gett oss goda möjligheter att påverka i Europaparlamentet.

Att åländska partier ställer upp tillsammans med Sfp innebär inte att landskapsregeringen avsagt sig möjligheten till en egen europaparlamentariker. Den frågan driver landskapsregeringen fortfarande och den är högt prioriterad i Ålands EU-redogörelse. Jag skulle i stället argumentera för att Åland fick bättre möjligheter att driva frågan om en åländsk parlamentsplats, då vi gemensamt räddade det finlandssvenska mandatet i 2009 års europaparlamentsval. Då fick vi Ålandsvänliga krafter "på plats" i Bryssel som kunde lägga ändringsförslag om en åländsk parlamentsplats och vi fick dessutom nya kontaktytor gentemot Helsingfors.

Ett argument som jag har använt mig av, i kampen för en åländsk parlamentsplats, är att Åland i valet 2009 hade det näst högsta valdeltagandet i hela Finland. Ett högt valdeltagande 2014 skulle vara ett tydligt besked om att Åland vill påverka i EU och det skulle ge oss åländska politiker ett till argument för en åländsk parlamentsplats. Därför är det så viktigt att rösta i detta val.

Om sex dagar inleds förhandsröstningen och då är det du som har makten. Du kan då rösta på kandidat nr. 179 eller på någon helt annan. Men det viktigaste är att rösta, för genom att rösta visar vi att vi bryr oss om att ha inflytande i EU.


P.S: Idag utkom för övrigt bildningsförbundets bok "Svenskfinlands röst". På sida 47-51 berättar jag om arbetet med Ålandsfrågorna i Europaparlamentet.

Regeringskris?

Är hemkommen efter lång dag med många långa sammanträden. Är förundrad över ett av regeringspartiernas agerande. Det problematiska är egentligen inte själva innehållet i det PM som skickades ut i förrgår, utan tajmingen. Vi har under 1,5 år stridit, kompromissat, förankrat, remissat och lyssnat noga på näringen, varefter vi gemensamt (alla 3 regeringspartier) presenterat ett förnyat LBU-program med +3,5 miljoner euro - som bl.a. ska ge flera åtgärder för ekoodling och miljöstöd.

I samma ögonblick som vår näringsminister går upp i talarstolen för att redogöra för det gemensamma programmet kräver Centerns styrelse i ett PM ytterligare 3,5 miljoner. Ingen av dessa miljoner finns täckta i budget.

Kanske viktigast av allt: Om man tillsammans har gått igenom en tung process och sedan skakar hand på resultatet, så brukar ingångna avtal gälla. I alla fall i min värld. Annars är något fundamentalt del. 

Kommer denna regering att fortsätta sitt arbete? Ja, det tror jag. Av två skäl: 1) Regerandet handlar också om andra viktiga frågor (än LBU-programmet), där vi haft ett verkligt konstruktivt och tillitsfullt samarbete och 2) Det verkar - trots allt - finnas en gemensam vilja bland våra 3 partier att blicka framåt och reda upp också svåra frågor.

Marie bebådelsedags predikan i Brändö kyrka den 23.3.2014

Vi reser oss för att lyssna på dagens evangelium, Luk. 1:39-45

"Vid den tiden skyndade Maria till en stad i Juda bergsbygd och gick in i Sakarias hus och hälsade på Elisabet. När Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv, och hon blev uppfylld av den helige Ande och ropade med hög röst: "Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt! Men varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig? Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till i mig av glädje. Och salig är du som trodde, ty det som Herren har sagt till dig skall gå i uppfyllelse."

Så lyder dagens evangelium. 

Kära församlade, 

Vi firar idag Marie bebådelsedag. Dagen, då jungfru Maria fick det svåra uppdraget att bära Jesusbarnet i 9 månader, av ärkeängeln Gabriel. Vad sade då slutligen Maria, när hon fick detta svåra uppdrag? ”Låt det ske med mig som du har sagt”.

Finns här någon parallell till politiker? Kanske det. För i samma ögonblick som du inträder i ett politiskt ämbete tar du på dig en börda för en viss tid. Du är plötsligt inte bara ansvarig för dina egna misstag, du är också ansvarig för andras. Du granskas och bedöms och det är du som har ansvaret ifall något går fel. Detta skall du bära.

Men Marie bebådelsedag är kanske främst en dag att glädjas, över att jungru Maria, notre dame, faktiskt valde att svara ja trots att det var svårt och att hon var oförberedd på uppgiften. Det gjorde att vi fick en gudsbild på jorden som vandrar med oss än idag. Låt oss idag därför glädja oss för alla människor (politiker eller inte) som säger ja, trots att det är svårt. Som står inför en svår uppgift, men accepterar bördan, för allas skull. Vad skulle vi göra utan er?

Men parallellen mellan Jungfru Maria och en politiker ska knappast dras för långt. Är det över huvudtaget lämpligt att koppla ihop religion och politik? Många svarar instinktivt nej på den frågan. ”Politik måste höra till det ogudaktigaste som finns”, kanske man hör en trött politiker säga efter en lång arbetsdag. ”Politik och religion hör i princip inte ihop, det leder ju bara till terrordåd, jihad och ofruktbar dogmatism”, fnyser någon annan. Säger inte till och med Jesus, Guds son i Markusevangeliet: ” ”Ge då kejsaren vad som tillhör kejsaren, och Gud vad som tillhör Gud.”?

Allt detta till trots vill jag hävda och tro, att politiken måste vara nära Gud. Varför? Politik bygger på värderingar om vad som är rätt och fel. Du skall icke dräpa, du skall icke stjäla, du skall icke vittna falskt mot din nästa. Regler och moraliska begrepp som inte bara präglar förnuftig politik, utan dessutom kodifierats i den världsliga politikens lagar.  

En god politik bör ha den uttryckliga ambitionen att göra rätt. Vi lyckas inte alltid med det, vi är inte ens alltid ense om vad som är rätt, men det är det vi försöker göra. Vi kanske har tänkt ut en smart karta för att bygga ett bra samhälle, men har vi någon egentlig nytta av kartan utan en moralisk kompass, som vägleder vårt samvete och vårt arbete?

Jag tror att politik och religion i högsta grad har med varandra att göra. Och jag tror att det värdsliga samhällsbygget hänger ihop med vårt inre tempelbygge.

Låt alltså det ske med mig som du har sagt.

Amen.

Psalmer:

456: Hejda du vår väg mot stupet

553: Guds kärlek är som stranden

398: Löftena kunna ej svika 

431: Inte med makt

Flyktingseminarium

Dagens seminarium om flyktingmottagande var lärorikt. De 80 deltagare representerade en enorm kunskapsansamling i Arkens kaptenssal. Var står vi nu i flyktingfrågan? Just nu står vi inför en lagändring av den finländska lagen om integration, som ska möjliggöra mottagande av flyktingar på Åland. Kansliavdelningen har haft en god dialog med arbets- och näringsministeriet och lagändringen kommer att ske med rask tidtabell. I avvaktan på det är det bra om intresserade kommuner kan inleda sitt arbete med att ta fram integrationsprogram. Det är nämligen två saker som behövs för att en kommun ska kunna ta emot flyktingar: Ett integrationsprogram och ett avtal med NTM-centralen.

Framför allt gäller det att minnas är att detta inte handlar om 20 syrier. Det handlar om ett långsiktigt system för mottagande av flyktingar, inte bara syrier och kanske inte 20. Antalet beror i sista hand på de åländska kommunerna.  Och flyktingar kan idag vara syrier, kongoleser, afghaner eller sudaneser. Alla är lika mycket flyktingar i juridisk bemärkelse. Det vi dock sannolikt kan förvänta oss är att de flyktingar som Åland tar emot är att de kommer från samma "grupp", eftersom erfarenheter har visat att det då går lättare att integrera.

Personligen ser jag fram emot att arbeta på för att vi ska nå den dag då vi tar emot de första flyktingarna i hamnen eller på flygfältet.