Intensiva dagar

Ibland går livet på högvarv, och det har det gjort de senaste dagarna: satt i tingsrätten i tisdags, sedan på möte med de olika arrangörerna av bondbröllopet i Jomala. På onsdag kväll pysslade jag med Mariehamns Kvartettens ekonomi och igår kväll ledde jag Jomala Biblioteks- och kulturnämnds möte. I kväll blir det kickoff med Mariehamns Kvartetten, uppe i Geta.

Det är helt OK att ha det så ibland, för det blir mycket gjort, det händer saker och kan till och med vara lärorikt. Men när man har hållit på så i några veckor kan det kännas som att det blir lite för mycket. Det finns ju så mycket annat intressant i livet också.

En sak som jag funderar på ibland är hur nästan alla yrkesverksamma människor har någon form av tystnadsplikt: jobbar du på bibliotek skall du inte yppa någonting om vad andra lånar för böcker, jobbar du på bank binds du av banksekretessen, sitter du som nämndeman i tingsrätten har du svurit domareden, och så vidare. Egentligen otroligt att det finns saker att skriva om ;)

Under helgen börjar min bror lägga grunden för sitt hus. Själv ska jag lägga grunden för en föreläsning om humanitärrätt. Var och en må göra det han/hon är bäst på.

Sordin

Här hade jag tänkt ge dig en inblick i mitt liv. Berätta lite om opera.ax i badhusparken. Berätta lite om en oväntad arbetsresa till Helsingfors. Ta ställning i lite biblioteks- och bildningsrelaterade frågor.

Men budet om Lasse Wiklöfs bortgång har liksom lagt sordin på allt idag. På jobbet, av förståeliga orsaker. Men också lite hemma. Jag kände inte Lasse Wiklöf så bra - de gånger jag träffat honom upplevde jag honom som en intensiv person med otroligt engagemang. Det är i sådana här ögonblick som jag börjar fundera. Över livets skörhet. Över hur mycket vi tror att vi har kontroll över våra liv. Över frågor som den mångordiga politiken oftast står svarslös inför.

Mina tankar går till hans anhöriga i denna svåra stund.

En röst för Östersjön

Så har man haft förmånen av att få vara en av rösterna för Östersjön på Andersudde, den 15-16 augusti (i fredags och lördags). Det var en mäktig operaupplevelse, med ett miljöbudskap som kom fram inte minst i scenografin och scenkläderna.



Eller vad sägs om den groteska draken, bestående av en ryssja och sex orangea fötter? (Ja, det är jag som är drakens mage). I Benita Mattsson-Eklunds recension i Ålandstidningen står det att odjuret var "både komiskt och läskigt", men jag gissar att det var mera komiskt på fredagen då svansen fastnade i trappan och Edgar Öhberg raskt fick gripa in för att lösgöra den. Show must go on. Efter att vi svettats i odjursdräkten och kom tillbaka bakom scen, stötte vi ihop med en ordningsvakt som tackade oss för att vi nyss gjort operan "mera folklig". Ähm.



Här dör det grymma, fula odjuret en plågsam död efter att Tamino (Dan Karlström) räddats av tre undersköna sjöjungfrur med spjut. En av de absolut roligaste sakerna i hela föreställningen var att (inifrån drakens mage) följa Dan Karlströms skräckfyllda minspel medan han jagades av draken - "o hjälp mig, o hjälp mig - nu äär jag förlorad..!"



En annan höjdare var när Mariehamns Kvartetten
"gjorde ett elegant intrång i flickornas revir" och drog Toreador med Tuomas Pursio. Sällan får man springa, sjunga och härja på så mycket i frack som då. Här på bilden ska vi strax ta champagnesången i början av andra akten.



Tre sköna sjöjungfrur.
Det har varit ett intensivt projekt, men samtidigt intensivt roligt att vara med. Flera månader av inövande, och sista veckan blev man liksom helt absorberad av projektet. På jobb, till Andersudde, öva låtar, öva koreografi, hem, sova, på jobb, till Andersudde, klä ut sig till drake, skruda om sig till präst, sjunga Läderlappen och så vidare.

Så att lite skönt är det nog att återgå till "normala" rutiner.

Skarpt läge: Ryssland & Georgien

Har idag bekymrat följt den eskalerande konflikten mellan Ryssland och Georgien över BBC. Nyss kom nyheten om att också utbrytarrepubliken Achasien gett sig in i konflikten. Nu finns det alltså 3-4 separata stridande parter och risken är överhängande för att konflikten eskalerar bortom mänsklig kontroll.

Här hotar en humanitär katastrof med flera civila offer och försämrade relationer mellan de internationella stormakterna U.S.A. och Ryssland. Det finns ändå små strimmor av hopp: Ryssland är inte intresserat av en direkt konflikt med väst, och väst är inte heller intresserat av en direkt konflikt med Ryssland. Det här lägger förhoppningsvis band på kombatanterna. Faran är dock att det går prestige i konflikten, och då blir den ännu mer svårhanterbar.

Det känns otroligt att det ännu på 2000-talet kan förekomma krig mellan två staters reguljära arméer och det här är utan tvekan det allvarligaste som hänt den internationella freden på länge. Samtidigt är det här en hälsosam påminnelse för Rysslands västliga grannländer att stormakten Ryssland inte riktigt resonerar på samma sätt som t.ex. större E.U.-länder. I detta behöver man inte lägga någon värdering om att "vårt sätt att resonera är bättre", det räcker med att konstatera att det är annorlunda.

En fästing!

Den här veckan har varit första arbetsveckan efter semestern som börjat kännas rutinartad - på ett positivt sätt. Arbetet börjar återgå till sina normala fåror, i takt med att folk återvänder från semestern. I onsdags hände dock en lite ovanlig sak på jobbet.

På vänster axel upptäckte jag plötsligt en stor, sprattlande fästing som tydligen bitit sig fast när jag och min bror röjde undan stubbar under måndag-tisdag kväll. Jag kunde se hur håret reste sig hos mina kvinnliga arbetskompisar (Aaah! en FÄSTING!). Min chef höll sig dock helt cool (hon är van vid betydligt större djur) så hon knep lugnt och snabbt bort den lilla krabaten. Sen återgick arbetsdan till det normala.

Hemma vid matbordet började jag, min bror och hans sambo att prata om vilket djur som är det farligaste hos oss i Norden. Enligt min brors sambo skulle getingen och korsspindeln vara de farligaste djuren hos oss - farligare än huggormen. Detta ställde jag mig aningen skeptisk till - nog måste väl huggormen vara värre? Då messade hon vår före deta biologilärare på lycéet och frågade om det stämmer. Han bekräftade att getingen verkligen är det farligaste djur som finns i vår fauna, men avfärdade korsspindeln som en myt. Så att jag får väl tro på det då, tills motsatsen har bevisats... ;)

En annan blogg

En släkting menade i förrgår att jag nog borde ha en andra blogg. Å ena sidan en seriös blogg med politiska åsikter och en annan, mindre seriös där jag kan berätta om när jag blev bjuden på indisk brandy ur plastflaska - som hade en arom av vårtborttagningsmedel plus en lätt anstrykning av ångbåtsbrygga. Min släkting försäkrade dessutom att hon regelbundet skulle läsa "den andra sidan".

Kanske också en tredje blogg, där jag kan posta bokrecensioner och favoritdikter av Runeberg, vore något? Och det finns ju folk som dubbelbloggar med viss framgång - titta bara på Fredrik Federleys seriösa sida och jämför med hans andra sida.

Men... måste säga att jag känner en liten motvilja mot att "splitta upp" bloggen. Känns i nuläget redigare med en enda blogg och att skriva när man har något att skriva om, oberoende av ämnet. Ibland är innehållet mer åt det politiska hållet och ibland mindre - men det ger ju lättare någon slags helhetsbild av bloggaren, eller hur?

Röda korsmarknaden

I går vid 17-tiden samlades fler Röda kors-frivilliga än jag sett på många år (och tre personer som var med redan när första marknaden ordnades, för 43 år sedan). Lite regn föll det, men det kändes som att vädrets makter var med oss ända till slut, då marknaden skulle plockas ihop.

Som alla frivilliga vet, består det verkliga mandomsprovet i att slå fast sidodörren till lastvagnen - förra året gick det med kofot, men i år fick en lyftkran från Max Lyft göra grovjobbet. Men fint gick det. Ett stort tack till alla som ställde upp för årets Röda korsmarknad!