Här hade jag tänkt ge dig en inblick i mitt liv. Berätta lite om opera.ax i badhusparken. Berätta lite om en oväntad arbetsresa till Helsingfors. Ta ställning i lite biblioteks- och bildningsrelaterade frågor.
Men budet om Lasse Wiklöfs bortgång har liksom lagt sordin på allt idag. På jobbet, av förståeliga orsaker. Men också lite hemma. Jag kände inte Lasse Wiklöf så bra - de gånger jag träffat honom upplevde jag honom som en intensiv person med otroligt engagemang. Det är i sådana här ögonblick som jag börjar fundera. Över livets skörhet. Över hur mycket vi tror att vi har kontroll över våra liv. Över frågor som den mångordiga politiken oftast står svarslös inför.
Mina tankar går till hans anhöriga i denna svåra stund.
2 kommentarer:
För mig gjorde sig Lasse sig oförglömlig när denne i lagtinget drog till med uttrycket "slabbadang" i något sammanhang jag inte riktigt minns så här efteråt. Men slabbadang, det kommer att leva för evigt.
Ja själv minns jag honom tydligast från en Östersjötillställning i lagtinget, då det var meningen att jag och några andra 18-19-åringar skulle stå och hålla i flaggor - och Lasse Wiklöf dirigerade oss energiskt åt höger och vänster. Det stämmer nog att det aldrig blev tråkigt när han var med.
Skicka en kommentar