Ett intensivt skede

Få ministrar har väl fått så mycket frågor som Sveriges försvarsminister Karin Enström (M) fick i Sveriges riksdags frågestund idag. En del uppmärksamhet kom givetvis från svenska ÖB:s tidigare uttalande om att Sveriges försvar håller i en vecka, men en ansenlig del av debatten handlade om det nordiska försvarssamarbetet som just nu "befinner sig nu i ett intensivt skede", enligt försvarsministern. Detta är helt riktigt. Men hur bör demilitariserade Åland förhålla sig till detta?

För egen del har jag dragit slutsatsen att detta är en bra utveckling för Åland. Förutsatt att vår folkrättsligt förankrade status noteras i en eventuell konvention eller fördrag, på samma sätt som vid EU-inträdet. Den dagen en gemensam nordisk försvars- och säkerhetsgemenskap är verklighet, har vi att verkställa denna på Åland - inom ramen för vår folkrättsliga status. Särskilt inom de områden som Åland har behörighet, såsom allmän ordning och säkerhet, samt befolkningsskyddet som är ett delat ansvar. Då är det vettigt att vi involverade på lämpligt sätt, så att vi har en förståelse för detta gemensamma, nordiska projekt.

Det finns också en annan aspekt. Det nordiska försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet söker ännu sina slutliga former. Om man tar Stoltenberg-rapporten som utgångspunkt, så kan samarbetet omfatta områden som fredsbygge och konfliktlösning. Detta är områden där Åland har ett visst kunnande och relevanta institutioner som kunde bidra till det gemensamma projektet.

På senaste nordiska rådsmöte tog jag därför upp frågan om att de självstyrande områdena få en inbjudan till den kommande rundabordskonferensen med Nordens försvarsministrar och försvarssamarbetsorganet NORDEFCO. Förslaget vann understöd och antogs av ett enigt presidium, vilket innebär att Åland, Färöarna och Grönland kommer att få en inbjudan till rundabordskonferensen om försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete.

Kan vi bidra, så ska vi det.

Det allt mer fördjupade, nordiska samarbetet är en verklighet som demilitariserade Åland har att förhålla sig till. Redan tidigare har de nordiska försvarsministrarna diskuterat gemensamma materialanskaffningar och luftrumsbevakningar – nu kommer det också förslag om ett mer formaliserat samarbete i konvention eller överenskommelse. Den här utvecklingen lär fortsätta vare sig Åland är med på tåget eller inte – och därför är det viktigt att vår folkrättsliga särställning uppmärksammas i denna process. Ett praktiskt exempel på detta finns i Ålands EU-inträde, då Finlands anslutningsakt tog uttrycklig hänsyn till ”Ålands särställning enligt folkrätten”. Som ordförande för Ålands delegation i Nordiska rådet har jag uppmärksammat nordiska rådets politiska ledning och Finlands försvarsministerium på den rådande juridiska situationen för Ålands demilitarisering och neutralisering. Det är viktigt att vår juridiska ställning inte glöms bort, utan uppmärksammas på liknande sätt som vid EU-inträdet – i fall försvarssamarbetet tar steget ut till en politisk överenskommelse.

 

Förutom att det nordiska försvarssamarbetet fördjupas, kan man även se en ansenlig bredd i ambitionerna. I den försvarspolitiska Stoltenberg-rapportens första kapitel talas om ”Fredsbyggning” som en central del av det nordiska försvarssamarbetet. Detta handlar om civil krishantering i ordets bredaste bemärkelse. Vi ska minnas att Ålandsexemplet inte är en hög trista papper, utan en levande verklighet och ett exempel på framgångsrik konfliktlösning som än idag studeras av utländska besökare från betydligt mer krisdrabbade delar av världen. Om det finns sammanhang där vi kan bidra med exempel på hur man bygger upp en fredlig vardag, så anser jag att vi ska göra det.

Wille Valve (M)

Ordförande i Ålands delegation för Nordiska rådet

P:S: Om du är intresserad av resonemang kring finländskt/svenskt NATO-medlemskap kan jag varmt rekommendera denna artikel av Sveriges f.d. Moskvaambassadör Sven Hirdman

Försvarspolitisk markering

Försvarssamarbete är på modet i Norden under 2013. Ända sedan Stoltenberg-rapporten har det diskuterats gemensamma flygövningar, materialanskaffningar och nordiskt avvärjande av cyber-hot. Utvecklingen har gått så långt att man i gårdagens Hbl kan få intrycket att det redan finns en nordisk försvarspakt. Detta är inte nödvändigtvis någon negativ utveckling, men det finns skäl att vara uppmärksam från åländsk sida.

Idag behandlar Nordiska rådets sekretariat ett politiskt PM från rådsdirektör Jan-Erik Enestam. I  detta PM föreslås ett Nordiskt försvarssamarbete med utgångspunkt i "i ett politiskt avtal, en konvention eller en överenskommelse" i enlighet med den s.k. CENS-rapporten. Med anledning av detta PM detta har Ålands delegation vid Nordiska rådet skrivit ett brev till Nordiska rådets högsta beslutande organ och påmint om demilitariseringen, neutraliseringen, samt upplyst om att den rådande juridiska situationen bör beaktas ifall en försvarskonvention ingås:

Brevet distribuerades på dagens möte och har i skrivande stund mest fått positiv feedback. Men: Vi vill ju inte per definition vara EMOT försvarssamarbete. Därför föreslår vi positiva sätt för Åland att bidra till nordisk krishantering, främst civil sådan. Åland är ju i sig själv ett exempel på framgångsrik krishantering - och ett exempel som än idag studeras av besökare från Nagorno-Karabach och Serbien. Fredsbyggande och konfliktlösning ska inte ställas i någon motsättning till försvarssamarbete. Tvärtom ingår det i Stoltenberg-rapportens första kapitel under "Fredsbygging".

Som ordförande för Ålands delegation i Nordiska rådet kommer jag att prioritera dessa frågor under 2013. Försvarssamarbete kommer att fortsätta vara aktuellt på nordisk nivå, inte minst med tanke på att Nordiska rådets nästa temasession i april handlar om just försvars- och utrikespolitik. 

Ett hoppfullt citat av Julius Sundblom

"Låtom oss aldrig förtröttas i kampen för det goda!", brukar en god vän som arbetat på Ålandstidningen slå fast när läget känns som dystrast. Orden lär ska ha yppats av självaste Julius Sundblom. Idag hade jag den stora förmånen att få se källan - Finlands Svenska Sång och Musikförbunds 100-årshistorik (1891-1991), sidan 54 där man kan läsa:

Sångfesten i Vasa 1912 bjöd bl.a. på en uppseendeväckande incident. Den frispråkige lantdagsmannen Julius Sundblom blev stoppas i sitt tal av polismästare Feodoroff. Sundblom var kritisk mot det förstörelseverk som som riktades mot de svenska institutionerna. Innan Sundblom steg ner från estraden sade han "Nåväl, jag skall sluta, men ett par ord måste jag ändå få säga till avsked: Solen har gått ned, men hon skall åter stiga upp, och vi skola åter se dagen som trots allt skall gry, nlott vi ej låta oss förtröttas i den goda kampen, och det skola vi aldrig."

En rätt hoppfull hälsning från 100 år tillbaka.

Konventionen om arbete till sjöss

Fru talman! Vad är en matros? Svaret på den enkla frågan finner vi i konventionens anvisning B.2 punkt 2 lön, där det står; ”en matros är en sjöman som bedöms vara kompetent utföra alla uppgifter som kan krävas av manskap i däckstjänstgöring”. Att den hör till B-delen betyder att den icke är bindande utan enbart instruktiv för staterna. Däremot är definitionen för sjöman bindande för den finns i själva konventionstexten, liksom alla bilagor till denna som börjar med ett A. 

Den här konventionen blir ett slags sjömannens internationella kanon, ett ambitiöst projekt som går ut på att sammanställa alla hittills framkomna sjöfartskonventioner från förr till en enda enhetlig konvention. Det är ett ambitiöst projekt. Det här är en text som kommer att gälla för samtliga sjömän genom riksbehörigheterna i självstyrelselagens 27 §, 13 § och 21 §, möjligen också i framtiden för landskapets sjömän om de i framtiden står i tjänsteförhållande. Jag återkommer till detta.

I det här sammanhanget kunde det vara motiverat att titta närmare på Färöarna som redan idag har ett eget fartygsregister. Det kunde också vara värt att titta närmare på om Färöarna har suttit med vid förhandlingsbordet då den här ILO-konventionen togs fram. Vad skulle det i sådana fall innebära för Åland att sitta med vid förhandlingsbordet?

Slutligen ett kort resonemang kring behörighetsfördelning. Vi ser samma i landskapsregeringens yttrande och i regeringens proposition på sidan 7. Det står; ”landskapsregeringen har i sitt utlåtande om konventionen konstaterat att det inte föreligger hinder för att en del av besättningen på landskapets färjor i framtiden står i tjänsteförhållande till landskapet.”Landskapsregeringen bekräftar det som riksmyndigheterna säger, som landskapsregeringen har bekräftat tidigare. Jag skulle vara lite försiktig med att köpa det här resonemanget rakt av. Det här är lite som en skattedeklaration, man ska inte okritiskt godkänna det år efter år bara för att det är ungefär samma siffror. Jag hoppas att utskottet tittar en extra gång på behörighetsfördelningen mellan riket och Åland här. Är det verkligen så att eventuella framtida tjänsteförhållanden är det enda tillämpningsområdet för denna konvention?

Talmanskonferensen har föreslagit att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet och detta understöds.