Få ministrar har väl fått så mycket frågor som Sveriges försvarsminister Karin Enström (M) fick i Sveriges riksdags frågestund idag. En del uppmärksamhet kom givetvis från svenska ÖB:s tidigare uttalande om att Sveriges försvar håller i en vecka, men en ansenlig del av debatten handlade om det nordiska försvarssamarbetet som just nu "befinner sig nu i ett intensivt skede", enligt försvarsministern. Detta är helt riktigt. Men hur bör demilitariserade Åland förhålla sig till detta?
För egen del har jag dragit slutsatsen att detta är en bra utveckling för Åland. Förutsatt att vår folkrättsligt förankrade status noteras i en eventuell konvention eller fördrag, på samma sätt som vid EU-inträdet. Den dagen en gemensam nordisk försvars- och säkerhetsgemenskap är verklighet, har vi att verkställa denna på Åland - inom ramen för vår folkrättsliga status. Särskilt inom de områden som Åland har behörighet, såsom allmän ordning och säkerhet, samt befolkningsskyddet som är ett delat ansvar. Då är det vettigt att vi involverade på lämpligt sätt, så att vi har en förståelse för detta gemensamma, nordiska projekt.
Det finns också en annan aspekt. Det nordiska försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet söker ännu sina slutliga former. Om man tar Stoltenberg-rapporten som utgångspunkt, så kan samarbetet omfatta områden som fredsbygge och konfliktlösning. Detta är områden där Åland har ett visst kunnande och relevanta institutioner som kunde bidra till det gemensamma projektet.
På senaste nordiska rådsmöte tog jag därför upp frågan om att de självstyrande områdena få en inbjudan till den kommande rundabordskonferensen med Nordens försvarsministrar och försvarssamarbetsorganet NORDEFCO. Förslaget vann understöd och antogs av ett enigt presidium, vilket innebär att Åland, Färöarna och Grönland kommer att få en inbjudan till rundabordskonferensen om försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar