Ja till Kroatien

I dagens parlamentariska debatt om Kroatien hade jag förmånen att redogöra för moderaternas ståndpunkt. Vi delar landskapsregeringens slutsatser, dvs. att det inte finns några hinder för att säga "ja" till Kroatiens EU-medlemskap. Krigshärjade Kroatien har arbetat hårt och länge för att bli EU-medlem, genom att steg för steg uppfylla unionens kriterier om respekt för minoriteter, mänskliga rättigheter och demokrati. Kroatiens EU-medlemskap betyder förbättrade möjligheter för handel och att freden på Balkan ytterligare stärks. Några i plenidebatten ville koppla samman Kroatien med vår konstitutionellt berättigade parlamentsplats, dvs. att vi skulle använda Kroatien som "vapen" eller "förhandlingsinstrument" gentemot Finland. Problemet är bara ett - Kroatien är inget "vapen", Kroatien är Kroatien. 

Längst i debatten gick Ålands framtid som deklarerade att man härefter kommer att säga "nej" till alla EU-fördrag tills Åland fått sin parlamentsplats. På debattens slutraka backade dock Åf och meddelade att man inte nödvändigtvis vill låsa sig vid ett "nej" för Kroatien, vilket väl måste ses som något slags framsteg. Att härefter rösta "nej" till alla EU-fördrag torde innebära också att Åf kommer att rösta nej till Islands EU-inträde och förbättringar inom Schengen-reglerna. Har personligen svårt att se hur detta bidrar till en bättre värld. 

Jag påminde i debatten om att det finns en dag efter att vi har sagt nej till Kroatien och frågade vad Åf:s plan är då. Som svar fick jag att vi kunde få publicitet genom internationella journalister.Man kan fråga sig vad denna publicitet skulle var värd för Åland. I mellanstatliga sammanhang anses det vara en tämligen ofin förhandlingsmetod att "klämma till" en tredje part (Kroatien) för att en annan part (Finland) ska ge oss något som vi finner berättigat. Det finns inget ädelt i detta, som skulle kunna ge sympatier eller resultat för Åland. 

Och det finns fler frågor: På vilket sätt stärker ett "nej" till Kroatien Finlands vilja att ge oss en parlamentsplats? På vilket sätt skulle ett "nej" sätta press på Finland, då Finland ändå kan meddela att man godtar Kroatien som EU-medlem. Den som vill att vi ska stoppa ratificeringen av Kroatiens anslutningsfördrag måste kunna visa för ålänningarna på vilket sätt detta leder till goda resultat, på vilket sätt det leder till att vi når vår parlamentsplats. 

Det är en sak att sätta ner foten i fråga om ett konstitutionellt fördrag (såsom Maastricht-fördraget eller Lissabonfördraget), en helt annan sak att stoppa ett enskilt lands anslutningsfördrag. Det är inte värdigt vårt parlament.  

Den bäst investerade energin är inte att fundera på hur vi bäst kan utnyttja ett blivande EU-land för våra syften. Den bäst investerade energin är att rakryggat fortsätta trycka på för vår konstitutionellt berättigade parlamentsplats - direkt gentemot Finland.