Stephan Toivonen skriver i onsdagens (6.2) Nya Åland om kostnader för flyktingmottaning och avslutar med frågan ”Om den återvändande IS-soldaten tömmer sina sista magasin i Kalashnikoven i Vikingterminalen, som en hälsning från Syrien. Betalar staten då också?”. Jag har personligen svårt att förena mig med en världsbild där ondskan bara kommer utifrån.
Det vi borde minnas är att flyktingar är helt vanliga människor, dock med väldigt ovanliga erfarenheter. Flyktingmottagning kommer alltid att vara resurskrävande, trots att landskapsregeringen fått till stånd lagändringar som innebär att staten tar sitt ansvar i enlighet med Självstyrelselagens behörighetsfördelning. Flyktingar kan vara krigstraumatiserade, apatiska och förutsätts starta ett helt nytt liv i ett nytt land med nya regler. Det kan vara svårt och då behövs stöd. Hur mycket stöd som behövs varierar från individ till individ.
Att Mariehamns stad nu gör sig redo för att ta emot 20 flyktingar är bra. Däremot, ifall jag hade suttit i stadens socialnämnd, skulle jag ha röstat för att vänta med ytterligare mottagande efter år 2015. Varför? För att vi nu tillämpar ett nytt regelverk, nya anvisningar och nya rutiner. För att vår flyktingmottagning långsiktigt ska bli så lyckad som möjligt vore det bra med en ordentlig utvärdering av vad som funkade och vad som inte gjorde det efter första mottagandet.
Låt oss göra detta så bra som möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar