Om dåliga folkomröstningar

I samband med lagtingets behandling av Lissabonfördraget minns jag en medborgare som var rent ut sagt förbannad. Han var arg för att det fanns åländska politiker som krävde en folkomröstning av denna ändring av EU:s grundfördrag. Han undrade vad tusan vi då har lagtinget för, för det borde ju vara deras jobb att:
1) Läsa igenom ett juridiskt detaljerat dokument på 271 sidor.
2) Göra en helhetsanalys av om detta är bra för Åland eller inte.
3) Bära det politiska ansvaret för bedömningen

Jag höll med. Jag tyckte det var direkt oschysst att lassa över ett komplicerat politiskt problem som ingen kommer att hinna sätta sig in i. Det vore oschysst, för debatten skulle komma att handla om andra saker än själva Lissabonfördraget. Om snuset och vårfågeljakten. Vårt parlament tog dock sitt ansvar och behandlade Lissabonfördraget i föreskriven ordning.

Liknande element fanns i gårdagens BREXIT-omröstning. Idag har vi kunnat läsa om besvikna nej-röstare som inte insett att de röstade nej till EU då de röstade nej till EU. Det kan låta absurt, men det är fullt begripligt. För många britter har det här valet handlat om invandring, Brysselbyråkrater och om Storbritanniens förmåga att stå på sina egna ben. Det har inte handlat om den gemensamma marknaden, fri rörlighet eller brittiska företags etableringsmöjligheter i Europa. "Ja eller nej till EU" har inte ens handlat om EU utan om ren inrikespolitik: Gillar du Cameron eller Johnson? Till detta kan läggas en oerhörd mängd desinformation och lögner som ohämmat spritts av landets tidningar.

I universitetsstaden Cambridge röstade 73,8% för att "Remain". I Oxford var siffran 70,3%. Om det kan antagligen sägas mycket. Den som har tillgång till en helhetsanalys av för- och nackdelarna måste rimligtvis ha sett att Farage och Johnson inte hade någon plan, vilket i sig är ett litet under av ansvarslöshet. Oxfordborna måste dessutom ha sett att hela deras fria rörlighet i Europa satts på spel, liksom i princip vartenda akademiskt samarbete med Europa.

Är det då så att det är akademikerna som borde bestämma, med sin tillgång till helhetsanalyser? Demokrati á la Platon? Absolut inte. Det jag vill lyfta fram är snarare att det finns en viktig förutsättning som måste uppfyllas för att "Folket alltid har rätt". Den förutsättningen är att folket är upplyst, har tillgång till den information som behövs för att kunna fatta beslutet, överblicka konsekvenserna och ta ansvar för sin röst.

I Storbritannien kommer vi nu att få se High Chaparall i konsekvenser. 1 miljon britter kräver ytterligare en folkomröstning om samma sak. Skottland vill folkomrösta om självständighet. Nordirland vill folkomrösta om återförening och Spanien har börjat tala om delad överhöghet över Gibraltar. Vem tar ansvar? Det är betydligt enklare att överblicka konsekvenserna av, säg, vänstertrafik eller alkoholförbud.

Det kommer knappast som någon överraskning för den som läst så här långt att jag motsätter mig en kommande finländsk folkomröstning om NATO. Varför?

1) Den information som behövs för att fatta ett upplyst beslut (ja eller nej till NATO) är inte tillgänglig för allmänheten och dessutom föränderlig. Informationen finns i riksdagens försvarsutskott och i försvarsministeriet. Det är där besluten borde beredas och där besluten fattas.

2) Vi är redan allierade med väst. Frågan om ja eller nej till NATO handlar inte om vi ska vara det, utan om NATO är rätt verktyg för vårt samarbete med väst. Den frågan är försvarsministeriet och riksdagens försvarsutskott bäst lämpade att avgöra.

3) Vi lever inte bara i informationens tidsålder, vi lever också i desinformationens tidsålder. En folkomröstning om NATO skulle öppna upp för informationskrigföring. Det är helt säkert att externa parter skulle försöka påverka omröstningens utgång. Det är inte värdigt vår demokrati.

Det finns för all del också positiva exempel på folkomröstningar. I EU-folkomröstningen 1994 fanns det två sidor, en Ja- och en Nej-sida som fick ungefär lika mycket utrymme i media och risken för extern inblandning var låg. Information från bägge sidor fanns tillgänglig. En folkomröstning av Ålands kommunstruktur kan också bli aktuell, under förutsättning att alternativen går att ställa mot varandra.

Folkomröstningar kan, rätt använda, vara riktigt bra för hela samhället. Men generellt sett är det inte fler folkomröstningar vi behöver idag. I stället behövs fler politiker som gör sitt jobb, vilket är att ta ansvar i alla väder.