Bordläggning på obestämd framtid

Under mandatperioden har det vanligtvis torra ämnet "bordläggningar" blivit hett. Debatten kom igång av att oppositionen i lagtinget bordlade ärende efter ärende, synbarligen utan något särskilt syfte. Lemlands kommun dock har tagit detta till en helt ny nivå i och med bordläggningen av kommunreformarbetet... ända in i nästa mandatperiod. Med rätta höjs en del ögonbryn.

Detta handlar om en allmänt känd bestämmelse i kommunallagen (24§) som gör det möjligt för 1/3 av de beslutande att bordlägga ett ärende tills nästa fullmäktige. Bestämde mig för att göra en helt egen djupdykning i lagberedningens arkiv för att se om jag kunde utröna "lagstiftarens vilja" i förarbetena till paragrafen.

Det handlar alltså om lydelsen kommunallagens 24 paragraf, 3 momentet:

"För ett beslut om bordläggning krävs att det biträds av minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna. För att fatta beslut om bordläggning av ett ärende gällande val eller ett tidigare bordlagt ärende krävs det dock att beslutet biträds av minst hälften av de närvarande ledamöterna. Ärendet skall bordläggas till nästa sammanträde om inte organet beslutar om en annan tidpunkt."

Ur förarbetena till den idag gällande paragrafen framgår lagstiftarens vilja:
"De föreslagna bestämmelserna om omröstning motsvarar dem i gällande lag"

Lagstiftarens vilja har alltså varit att omröstningsbestämmelserna i sak skulle motsvara bestämmelserna i den gamla lagen, dvs. Kommunallag för landskapet Åland 19.2.1980/5.
Propositionen till den lagen är väl värd att begrunda: 

Om man läser propositionen till 1980 år lagtext (28§) så framträder följande mekanik som avsetts för det kommunala beslutsfattandet: 

1) Fullmäktige kan bordlägga ärendet med 1/3 majoritet till nästa fullmäktigemöte. Enda undantaget är ett fullkomligt enigt fullmäktige som kan bordlägga ärendet till ett datum längre fram. 

2) På nästa fullmäktigemöte kan en majoritet (50%) av ledamöterna bordlägga det längre fram. Eventuellt också i ett separat beslut med 50% majoritet. 

Det som nog inte är möjligt är att 1/3 av fullmäktige bordlägger ärendet till nästa mandatperiod. Då kan alla obekväma ärenden alltid bordläggas av 1/3 av ledamöterna. Därmed har bestämmelsen upphört att vara ett minoritetsskydd och blivit ett minoritetstyranni. 

Min egen slutsats? Att Jomalas kommundirektör John Erikssons argumentation håller. Som grundregel går det inte för 1/3 av fullmäktigeledamöterna att bordlägga längre än till nästa fullmäktigemöte.

Vad detta betyder för en enskild kommun som skjutit ärendet långt in i framtiden låter jag vara osagt. Det är inte heller min sak att uttala mig om, men tror att de som läser förarbetena kan dra sina egna slutsatser.