Kommentarer till tullöverinspektör Sture Skinnars uttalanden i Nya Åland den 2.10.

Det är tyvärr så att jag inte är ensam om att ha fått tullinstruktionen att ljuga. Jag har samlat på mig exempel på detta institutionaliserade ljugande, det kanske mest tydliga exemplet är ex-idrottsminister Asumaa som fick en gåva (vattenflaska) från fotbollsklubben Liverpool. Hans ”deklarationsresa” blev längre än min eftersom han först valde det mindre lögnaktiga alternativet ”gåva från en privatperson”. Den deklarationen gick inte igenom, Tullen meddelade då att deklarationen måste korrigeras och kompletteras med icke-existerande faktura/forsedel. Detta slutade med att tullen makulerade deklarationen och bad Asumaa göra en ny där han skulle ljuga att han köpt varan, uppskatta värdet och betala moms. Först då fick han ut vattenflaskan. Tidsmässigt kostade det honom två turer till posten och några mejl till tullen. Om tullöverinspektör Skinnar är intresserad av fler konkreta exempel på detta är han välkommen att kontakta mig, mitt telefonnummer och min e-postadress är offentliga.

Skinnar slår vidare fast att ”brevförsändelser har ett eget regelverk, de förtullas inte”. Jag har också samlat praktiska exempel på när förtullningar av brevförsändelser avkrävts. Bland annat stod det i det avi jag fick hemsänt från Folktinget att jag måste förtulla en ”brevförsändelse”. Detta kan förstås vara en enskild miss i kommunikation, min huvudpoäng här är att det finns många ålänningar som kan intyga att de råkat ut för det som Skinnar säger att är omöjligt: De har i skrift fått kravet att förtulla en ”brevförsändelse”. Min uppmaning till alla ålänningar att inte kasta dessa avi:n, utan spara dem inför kommande prövningar.

Jag vill ta tillfället i akt och ge några fler bisarra exempel: Jag har under dagarna kontaktats av ålänningar som slutat delta i Radio X3M:s lyssnartävlingar eftersom de kan leda till att man oväntat får hem en Radio X3M-mugg, ibland som en överraskning för lyssnaren. Bäst för alla vore alltså att också YLE slutade skicka överraskningar till Åland.

Som medlem i EU:s Regionkommitté fick jag EUROSTAT:s urtråkiga statistikpamflett (utan att ha bett om den). Eller rättare sagt: jag fick ett avi om förtullning. Den fastnade också i tullen eftersom gåvor enligt tullfrihetsförordningen inte kan existera mellan offentliga samfund eller företag. Det här betyder också att riksdagens sporadiska försändelser (t.ex. årsberättelsen om nordiska rådets verksamhet) fastnar i tullen, likaså Europaparlamentets.

Det duger inte i rådande läge att säga att ”vi följer bara lag och förordning”. När grova missförhållanden upptäcks har tullen, precis som andra myndigheter, ett ansvar enligt grundlagen att påtala missförhållandena och utveckla sin verksamhet genom att föreslå lösningar för att avhjälpa dem. Det bästa för alla vore om tullen nu gjorde gemensam sak med Ålands landskapsregering och finansministeriet för att föreslå nya, fungerande skrivningar i tullfrihetsförordningen.

Alternativet vore att gilla läget och låta förtroendet för tullen sjunka som en sten. Tullen är en myndighet som jag mest har positiva erfarenheter av i egenskap av f.d. kansliminister och det gör mig beklämd att nu möta människor som misstror tullen så till den grad, att de aldrig skulle kontakta tullen. När medborgarna tappar förtroendet för en myndighet är det i regel hela det offentliga som drabbas av det.

Jag misstänker att också tullpersonalen är trötta på att ”bära hundhuvudet” för detta otympliga regelverk och förmodar att mycket resurser nu går åt till sådant som skulle kunna användas vettigare på t.ex. östgränsen för att stoppa sådant som medborgarna på riktigt förväntar sig att tullen ska stoppa.

Vänligen, Wille Valve (MSÅ) Lagtingsledamot.