Talman,
Jag tänkte tala lite om det ämne som nämnden ägnat mest uppmärksamhet åt i sitt betänkande: EU:s tullkodex och skattegränsen. Det är för mig uppenbart verkställigheten av de s.k. genomförandeförordningarna inte fungerar på Åland år 2021. Symptomen är helt uppenbara, själva ”sjukdomen” är för tidigt att säga något bergsfast om, det kan vara att vi har att göra med flera ”sjukdomar” på en och samma gång.
Jag kommer i detta anförande att fokusera på några av symptomen
på en icke-fungerande skattegräns och sen föreslå några lösningar på hur vi kan
komma tillrätta med det: Vi kunde i lokala media läsa en tullöverinspektör slå
fast att brevförsändelser aldrig förtullas, sånt händer inte. Juridiskt omöjligt. Punkt! Jag har nu – som hobby - samlat in exempel på brevförsändelser som förtullats, både
paket som kallas ”brevförsändelse” och så helt vanliga brev som måste
förtullas. Den definition på ”brevförsändelse” jag tillämpar här är enkel: ett
ihopvikt papper i ett kuvert.
Jag ska ge er en episod. En f.d. fotograf på Ålandstidningens
fick ett rekommenderat brev, ett hopvikt papper i ett kuvert. Brevet fastnade i
tullen och skulle deklareras. Han ringde, precis som jag själv, tullens nummer
och också han fick rådet att falskeligen ange brevet som inköpt värde, men att
det denna gång skulle tullas in med värdet noll euro. Denna episod slutade med
att han tröttnade och i stället deklarerade sitt brev som en gåva, vilket förvånansvärt
nog gick vägen. Här kanske tullen har en helt egen definition av ”brevförsändelse”
som innebär att just rekommenderade brev inte är brev, även om de råkar vara ett
ihopvikt papper i ett kuvert. Detta vore lite märkligt, men kanske en lösning då kunde
vara att göra som tullöverinspektören säger i tidningen: Brev ska inte
förtullas. Sluta alltså med det. Kanske vi också skulle slippa en del
tandagnisslan med en något generösare definition av ”brevförsändelse”.
Jag ska ge er en episod till för att belysa symptomen. En
åländsk författare har skrivit bra böcker och säljer riktigt bra utanför Åland.
När en författare säljer riktigt bra så brukar författarna få några friexemplar
av förlaget. Detta är branschpraxis i världen utanför Åland, du får 10 eller 20
exemplar av boken du själv skrev som du kan dela ut till släkt & vänner. Det
enda du inte ”får” göra är att sälja dessa böcker, det anses omoraliskt i
branschen för då konkurrerar du med bokhandlarna. Dessa friexemplar kommer till
tullen med en nollfaktura. Olyckligtvis är ju avsändaren då ett förlag, inte en
privatperson. Hittills har personen fått sina böcker efter mycket långa
diskussioner. Som också omfattat uppmaningar att ljuga, dvs. uppge att detta är
ett köp.
Det här andra ”symptomet” är värre. Här finns det också en
tydlig sjukdomsbild. Det finns folk som har uppmanats att ljuga av tullen,
t.ex. jag själv som fick det vänliga rådet att ljuga att jag köpt en bok av
folktinget som jag fått i välkomstgåva. Vi kan nog alla vara överens om att det
är rätt stor skillnad på att deklarera att du fått något eller köpt något.
Det finns idag på Åland en viss mentalitet att huka sig för dårskaperna och tänka att det blir nog bara värre om vi nojsar, tullen o finansministeriet skruvar tumskruvurna lite till, till ett ännu värre regelverk. Men ungefär här går en röd linje för mig: Jo, du kan få din bok, du behöver inte betala med något annat än sanningen. Ska vi ha det så här? På riktigt?
Det här är så allvarligt att vi behöver begrunda det en
stund: Tullen har två ”systermyndigheter”, polisen och gränsbevakningen som ofta
samarbetar. Hur skulle vi reagera om polismyndigheten eller gränsbevakningen skulle ge
rådet att ljuga? Nej det var inte en gåva, det var ett köp, eller hur? Jamen då så, då ordnar det sig. Skulle polisen bete sig så här i vår vardag, då skulle jag lämna
ett tips till centralkriminalpolisen om att inleda en förundersökning. När
medborgare ljuger försätts de också i en sårbar position gentemot myndigheter.
Inget hindrar en ny tulltjänsteman från att ringa upp och fråga att vad är det
här, varför påstår du att du köpt detta om det är en medlemsgåva? Vi måste ställa högre förväntningar på vårt samhälle än så här. Fortsätt berätta öppet
om allt galet ni varit med om, om tumskruvarna sätts åt ska vi berätta också om
det.
Så till den verkligt brännande frågan: Varför är det då så här? Det är för att regelverket är undermåligt. Du behöver inte ens en måttstock från Kanarieöarna för att se det. Ska också sägas att en intern uppsträckning inom tullen knappast löser problemet.Enda sättet att komma tillrätta med detta är att få till stånd en ändring av regelverket. Gåvor kan idag bara existera mellan privatpersoner, men verkligheten motsvaras inte av denna definition.
Vi behöver varken känna
skuld, skam eller tacksamhet för skattegränsen. Skattegränsen är inte raketvetenskap,
den är i grunden ett vanligt europeiskt regelverk som finns också på annat håll
i unionen! Vi måste kunna lita på att det funkar och vi måste ställa samma
grundläggande krav på rättssäkerhet som vi ställer också på andra regelverk.
Talman, det jag har sagt så här långt behövs för att förstå
det förslag om ändring av tullfrihetsförordningen som jag kommer att lägga. Tullfrihetsförordningen
behöver ändras så att där står ”fysiska och juridiska personer”. Då
slipper vi rimligtvis en del av det institutionaliserade ljugandet. Tullen slipper
lägga system och energi på att förtulla Radio X3M-muggar, en handduk från Bamse,
broschyrer till Handicampen och statistikpamfletten från Eurostat som jag helst skulle vilja glömma. Det är också så, talman, att det i
näringslivet i övriga världen, utanför Åland, händer att företag ger varandra helt vanliga gåvor. Fenomenet har olika benämningar: ”giveaways”, julhälsning, varuprov,
oftast till ett värde av under 45 euro (150 på Kanarieöarna!) för att väcka intresse för framtida
samarbete. Jag konstaterar bara att detta är en företeelse som tullen inte ska
behöva jaga, till skillnad från droger och vapen.
Att lägga till ”juridiska personer” i tullfrihetsförordningen
skulle inte lösa alla problem, men en del av dem. Utan hinder av denna ändring kan
tullen fortsättningsvis jaga brottslingar, göra hur mycket stickprov som helst i
stöd av Tullagen paragraf 8.
Jag vill be landskapsregeringen att undersöka om denna
förändring kan göras rationellt, på nationellt plan. Om den behöver göras på
EU-plan ska vi inte heller rädas det. Europaparlamentariker Henrik Lax fick
till stånd goda förändringar i EU:s tullkodex till förmån för Åland, i dag har
vi ännu fler åländska krafter i EU än vad vi hade då.
Viktigast av allt är att landskapsregeringen får till stånd
en meningsfull diskussion med finansministeriet och tullen. Tullens deltagande
är viktig, för tullen har värdefull kompetens om verkställigheten som de två
andra myndigheterna saknar.
Låt oss alltså inte förtröttas av dårskaperna, låt oss kavla
upp ärmarna ett snäpp till.
Tack för ordet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar