Hade idag förmånen att delta i en radiodebatt om regeringens 100 dagar vid makten. Tycker generellt att vi fått en otroligt bra start. Det här är en ansvarstagande, handlingskraftig regering med siktet inställt på ett ekonomiskt, miljömässigt och socialt sett hållbart Åland.
Under 100 dagar har vi fattat 220 beslut, flest vid social- och miljöavdelningen och infrastrukturavdelningen. Vi har tillsatt styrelser och minskat bredden på Vårdöbron. Vi har kommit i mål med sparkraven för 2016 och inlett arbetet med budgeten för 2017. Det mest anmärkningsvärda är att statsministern, via Ålandsministern uttalat att man nu är beredd att höja klumpsumman från 0,45 till 0,48. Flera timmars fotarbete ligger bakom detta. Om det blir verklighet kommer vi att se en rejäl islossning i relationerna mellan Helsingfors och Mariehamn.
Foto: Ålands Radio / Owe Sjöblom
Visst har vi tuffa tider framför oss. Men personkemierna funkar, målen är tydligt satta och vi har alla förutsättningar att nå dem. Nu kör vi i 1360 dagar till! Minst!
Bästa församlade, Ålands landskapsregerings utgångspunkt är att tillgänglighet är ALLAS ansvar. Alla landskapsverksamheter bör genomsyras av tillgänglighetstanken. Alla 7 ministrar bör känna ett ansvar för tillgänglighetsfrågorna. Häri vilar förstås alltid faran i, att det som är allas ansvar – är ingens ansvar. Men hur får vi alla andra verksamheter att känna och ta ansvar för tillgänglighetsfrågorna? Det är en fråga som sysselsatt mig en del. Så mycket kan sägas redan nu, att landskapsregeringen eftersträvar en sektorövergripande approach. Vi tror att det är viktigt att – på regeringsnivå – överlägga om hur tillgänglighet främjas inom alla avdelningar. Det är viktigt, för att insikten om tillänglighetsfrågorna och dess mångfald ska kunna vinna insteg i samhällets alla sektorer. LR:s åtgärdsprogram ”Ett tillgängligt Åland 2013-2016” är ett led i att bedriva en aktiv systematisk politik med målet att ratificera FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I åtgärdsprogrammet ska begreppet tillgänglighet ses i tre nära sammankopplade perspektiv
Fysisk tillgänglighet handlar om möjlighet att ta sig fram i den fysiska miljön, om tillgänglighet i byggnader och utemiljö. (Tillgänglighet måste inte handla om rullstol, det kan lika bra handla om barnvagn)
Information/ kommunikation handlar om möjligheten att tillgodogöra sig information och möjlighet till dialog. (Tillgänglighet kan handla om att du inte ser eller hör informationen)
Bemötande handlar om samspelet mellan människor där ett tillgänglig bemötande görs korrekt med respekt och förståelse. Kunskap om olika typer av funktionsnedsättning är ett sätt som kan öka kompetensen i bemötande (Tillgänglighet handlar om samspelet mellan människor och är därför också en fråga om utbildning)
Ett tillgängligt Åland 2013-2016 är nu inne på sitt sista år. Dags att ställa frågan, vad har gjorts? Vad behöver göras? Vilka nya mål skall vi ställa? Och utifrån svaren revidera det handikappolitiska åtgärdsprogrammet. Fokus kommer att sättas på bemötande och tillgänglighet samt på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning ( i regeringsprogrammet). Utgångspunkten är att en del av åtgärderna i programmet ska användas till att undanröja nuvarande hinder på vägen mot delaktighet och jämlikhet. En annan del av åtgärderna stödjer långsiktig verksamhet som påverkar förverkligandet av rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I samband med det finländska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet kommer vi att på Åland få se nordiska seminarier om bland annat bemötande inom hälso- och sjukvård. Och vi har mycket att lära av våra Nordiska grannar. De nordiska ländernas funktionshinderspolitik har sitt ursprung i den generella välfärdspolitiken och genomgår en förändring från en tidigare dominerande socialpolitik till att skapa välfärd för personer med funktionsnedsättning genom andra välfärdspolitiska områden i samhället såsom t.ex. bostadspolitik, utbildningspolitik och arbetsmarknadspolitik. Här är det viktigt att vi inte glömmer bort näringspolitiken. Det fina med dagens event är just kopplingen till näringspolitik. Vi glömmer ofta bort att en väl fungerande näringspolitik i sig kan vara en mycket god socialpolitik. I synnerhet om vi kan hitta redskapen för att skapa faktisk jämlikhet, exempelvis genom en tillgänglighetsinventering. Vi behöver jobba på flera politikområden för att främja tillgänglighet. Slutligen, ett annat forum där tillgänglighetsfrågorna dyker upp är lr:s förslag om att införa e-röstning i kommande val. Än så länge gäller förslaget enbart för bortaålänningar, men bara att systemen kommer på plats vore i sig en seger för tillgängligheten. Effekten av olika åtgärderna inom olika sektorer och på olika nivåer förstärks av att de genomförs parallellt och samtidigt. Tillsammans åstadkommer åtgärderna en hållbar tillgänglighetspolitik. Tack för ordet.
I förrgår fattade jag, på enskild föredragning, beslutet om fördelning av 3,1 miljoner euro i PAF-medel till föreningslivet på Åland. Det handlar konkret om 56 ansökningar av olika storlek och olika syften. Före ärendet kom till mitt bord hade det beretts av ansvarig tjänsteman som gjort ett förslag och av fördelningsrådet som gjorde ett nytt förslag. Eftersom jag ansåg att det var fråga om ett så pass stort beslut förde jag dessutom ärendet till en överläggning i landskapsregeringen, för att diskutera principerna. Från och mer 2016 börjar landskapsregeringen mer och mer understödja friskvård och nya samverkansformer med tredje sektorn, som kan avlasta landskapsbudgeten.
Ålandstidningen 10.2.2016
PAF-medlen till tredje sektorn kommer att bli viktigare än någonsin under de närmaste 4 åren, av följande skäl:
* Den offentliga ekonomin ska spara 20 miljoner och då blir det än viktigare vad för verksamhet som stöds med dessa 20 miljoner.
* Detta är medel som "Sätter Åland i rörelse". Medlen bekostar ombud, verksamhetsledare och hyror.
* PAF-medlen skapar meningsfullhet, känsla av samhörighet, glädje och livskvalitet för hela Åland. En robust tredje sektor är en av de viktigaste orsakerna till varför medellivslängden på Åland hör till de högsta i världen. Samtidigt är det viktigt att det hela tiden finns en diskussion om det finns befolkningsgrupper som inte nås av PAF-medlen, vilka är i sådana fall de?
Det mest märkliga med fördelningen av PAF-medlen är den stora prövningsrätten som en enskild minister har i själva beslutsögonblicket. I princip kan ministern strunta i fördelningsrådets förslag och ta bort en siffra, och motivera detta med t.ex. att verksamhetens mål inte har uppfyllts. Detta är dock oerhört sällsynt i praktiken och det förtjänar att understrykas att många timmar av beredning, uppföljning och förankring ligger till grund för varje beslutsförslaget.
Tillgången till PAF-medel är något unikt för Åland och vi har all anledning att vara glada över den styrka de tillför Ålands civilsamhälle.
"Hur kan man ha en valkampanj på 8328 euro?", undrar säkert någon. Det korta svaret är att det beror på några av kampanjens grundprinciper:
Hållbarhet
Av hållbarhet följer att valbroschyren förstås var Svanen-märkt och kostade mer att trycka upp. Av hållbarhet följer att en stor del av valkampanjen gjordes med tidningsannonser. Av hållbarhet följer att jag betalade ett åländskt företag för att de skulle söka fram de hållbaraste möjliga produkterna som kampanjmaterial.
Det kan också tilläggas: Jag kan inte själv ta fram tidningsannonser (har ingen AD-kompetens), alltså måste jag hyra folk som kan ta fram annonser. För mig är en viktig princip att bara anlita åländska företag. Min samarbetspartner var April kommunikation. De var oerhört proffsiga och dessutom roliga att jobba med. De två största posterna i kampanjbudgeten var därför "Tidningsannonser" (2775,60) och "Kostnader för planering av reklam" (2512,55).
Långt
Kampanjen startade den 12 juli med en kaffebjudning på Brändö. För mig var det viktigt att ge tid åt kampanjen och besöka så många delar av Åland som möjligt under den. Att jag under valkampanjen var minister i landskapsregeringen gjorde att jag en stor del av min vakna tid var på jobbet och jobbade för landskapet. Under valkampanjen blev jag dessutom pappa. Då ville jag prioritera faderskapet, vilket gjorde att jag fick minimera kampanjtiden och betala mer för att andra skulle jobba.
Ärligt
Valkampanjen är garanterat en av de ärligaste. Den som orkar gå igenom de samlade kvittona kommer att upptäcka bl.a. 4,90 för en tusch att måla slagord på krattor till stränderna och 17,85 för 3 st. "gröna räfsor" som bl.a. levererades till Folkhälsans simstrand på Sottunga. Här finns ALLT.
Ångrar jag något?
Kampanjen var budgeterad för ungefär 7000 euro. Under förra mandatperioden hade jag sparat för denna summa, för jag ville ha jobbet och ville göra en kampanj som övertygade om detta.
På slutrakan kom April med flera idéer, bl.a. det eleganta förslaget att göra en valfilm till YouTube. I efterhand ångrar jag det inte. Det var ett kul grepp som gav nya erfarenheter om hur man bygger kampanj.
I dagens Nya Åland (s.6-7) finns en artikel med den slagkraftiga rubriken
"Osthyveln räcker inte - nu ska kniven fram". Jag vill bestämt ta avstånd från
flera saker i denna artikel, bl.a. rubriken "nu ska kniven fram". Jag har över
huvudtaget inte sagt något sådant. Inte heller stämmer det att
landskapsregeringen har överlagt om frågan om servicesedlar inom sjukvården.
Däremot har jag nog diskuterat med landskapsläkaren och gett honom klartecken
att fortsätta arbetet med att utreda servicesedlar också inom sjukvården (ett
arbete som inleddes under min företrädare Aaltonen).
Som politiker är det väldigt lätt hänt att man blir avtrubbad när tidningen
skriver något annat än vad man sade. "Det händer ju hela tiden" och "det kommer
en ny tidning i morgon", brukar vara jargongen. I det här fallet kände jag att
det är viktigt att ni vet att jag faktiskt inte står bakom uttalandet om att "nu
ska kniven fram". Det som stämmer är att vi har inlett ett långsiktigt arbete
för att se över kostnadsökningen på ÅHS, vilket kommer att vara en del av både
mina och den nya ÅHS-styrelsens arbetsuppgifter. Det är ett kunskapsintensivt
arbete som fordrar ett öppet sinne, ödmjukhet och att ta till vara alla
kunskaper som finns i organisationen.
Ni gör alla ett fantastiskt arbete för Åland. Varje dag.
I fredagens Nya Åland (s.6-7) finns en artikel med den saftiga rubriken
"Osthyveln räcker inte - nu ska kniven fram". Jag vill bestämt ta avstånd från
några saker i denna artikel, bl.a. rubriken "nu ska kniven fram". Jag har över
huvudtaget inte sagt något om att "kniven ska fram". Det som stämmer är att vi har inlett ett långsiktigt arbete för att se över kostnadsökningen på ÅHS, vilket kommer att vara en del av både mina och den nya ÅHS-styrelsens arbetsuppgifter.
Inte heller stämmer det att
landskapsregeringen har överlagt om frågan om servicesedlar inom sjukvården.
Däremot har jag nog diskuterat med landskapsläkaren och gett honom klartecken
att fortsätta arbetet med att utreda servicesedlar också inom sjukvården (ett
arbete som inleddes under min företrädare Aaltonen och som finns i det nya regeringsprogrammet).
Avslutningsvis kan man av artikeln få bilden av att det finns ett likhetstecken mellan ÅHS' kostnadsökning på 19 miljoner och landskapets hållbarhetsgap på 20 miljoner. Det finns det inte. Dessa två summor är inte jämförbara´storheter. Kostnadsökningen har stegvis ägt rum sedan år 2010, medan det s.k. hållbarhetsgapet finns "här och nu" och berör hela landskapsbudgeten. Under den närmaste framtiden kommer vi att sätta oss ner med ÅHS för att göra en grundlig analys av bakgrundsorsakerna.
Som politiker är det lätt hänt att man blir avtrubbad när tidningen
skriver något annat än vad man sade. "Det händer ju hela tiden" och "ja ja, det kommer
en ny tidning i morgon", brukar vara jargongen. I det här fallet kände jag att
det är viktigt att det kommer fram att jag faktiskt inte står bakom orden om att "nu
ska kniven fram". Framför oss har vi ett kunskapsintensivt
arbete som fordrar ett öppet sinne, ödmjukhet och att ta till vara alla
kunskaper som finns i organisationen.
Åländsk politik befinner sig just nu i ett "mellanläge", mellan den nya och gamla regeringen. Allt som går att avsluta börjar så småningom vara avslutat. Det som inte är avslutat förbereder sig den nya regeringen på att ta tag i. I huset bredvid, i lagtinget, pågår en märklig excercis som brukar upprepa sig vart fjärde år i åländsk politik. Den gamla majoriteten har lagt en budget och ska försvara den inför det nyvalda lagtinget. Alla inblandade vet att detta är politiskt spel för gallerierna: Den nya regeringen kommer ju att sätta ny kurs i en omställningsbudget i början av 2016. Samtidigt ska budgetdebatten inte underskattas. Det är kanske den bästa möjligheten som finns för alla politiker att marknadsföra SIN politik och hur den kan göra Åland ännu bättre. Och den är en mycket god markör för den som vill kartlägga hur de politiska vindarna blåser.
För partiet Moderat Samling har det gått bra. Vi går nu in i en regering med två tunga ministerposter. Den ena står i dagsläget för 44% av landskapets driftskostnader, den andra för 80% av investeringarna. Vår röstmagnet Tage Silander axlar ansvaret som Finans- och näringsutskottets ordförande. Johan Ehn & Gun-Mari Lindholm kommer att inta självstyrelsens högsta ämbete, talmansposten. De får därmed en ypperlig möjlighet att främja en slagkraftig åländsk externpolitik och sätta en moderat prägel på självstyrelagsarbetet. Två ministrar ger två nya ledamöter, Petri Carlsson och Annette Holmberg-Jansson. För dem är inte alla poster fördelade ännu, men så mycket står klart att Holmberg-Jansson blir viceordförande för lagtingets BSPC-delegation och därmed ett av Ålands ansikten utåt i det viktiga Östersjösamarbetet. Hur man än vänder och vrider på saken är detta mycket god utdelning som ger Moderat Samling för Åland mycket goda möjligheter att leda och ta ansvar. Det kommer att behövas.
Bild: Jonas Wilén
Före valet satt jag i Åland 24:s TV-soffa mitt emot Lisa Bergqvist som frågade vad jag eftersträvar att bli efter valet. Jag svarade social- och hälsominister, alternativt en reformerad variant av kansliminister. Jag är där jag vill vara och är tacksam för det stora förtroende som både Ålands folk och nu också lagtingsgruppen visat.
