Knark gör dig dum

ÅSUB presenterade igår en färsk undersökning som innehåller många goda nyheter ur ett folkhälsoperspektiv: ålänningarna röker mindre, dricker mindre och brukar generellt sett mindre narkotika än övriga Norden. Men den "dåliga nyheten", som jag ser det är att Cannabisbruk ökar och att attityden mot just Cannabis går i mer tillåtande riktning.

Jag motsätter mig en liberalisering som skulle avkriminalisera eller legalisera Cannabis. Främst för att jag värnar ålänningarnas hjärnceller. En gedigen, men ofta kritiserad sammanställning är folkhälsoinstitutets sammanställning från 2008 (”Skador av hasch och marijuana, en genomgång av vetenskapliga studier publicerade till och med år 2008”). Det finns också andra studier, bland annat en omfattande Nya Zeeländsk som gjordes 2012 angående Marijuanans fördummande effekt. En genomgång och kritik av studien finns på sajten www.livescience.com.

Cannabis’ inverkan på hälsa har studerats i Kanada (Imtiaz, 2016). I Kanada uppskattade man att cannabis hade förorsakat 287 dödsfall, 10 533 förlorade levnadsår och 55 813 levnadsår med funktionsnedsättning. Ställt i relation till Ålands population och med samma nivå av beroende som grundantagande skulle detta på Åland motsvara årligen 0,2 dödsfall, 9 förlorade levnadsår (p.g.a. tidigare dödlighet) och 45 levnadsår med funktionsnedsättning. Å andra sidan har cannabis inte samma inverkan på dödligheten som opiater och andra droger har (Degenhardt, 2013). Hälsoföljderna av cannabis består mestadels av trafikolyckor, lungcancer och schizofreni.

Är då fördumningen permanent eller inte? Därom tvista de lärde ännu. Risken för att fördumningen är permanent har inte lyckats uteslutas av det vetenskapliga samfundet ännu och det är i sig ett kraftigt argument mot liberalisering.

Wir schaffen das! (Tal om budget 2017)

Talman,

 

Budgeten för 2017 ger anledning att se lite ljusare på framtiden. I denna lunta visar vi med hela handen att den här regeringsbasen tar tag i Ålands långsiktiga problem. Det stärker åtminstone min framtidstro. Och visst har vi fortfarande utmaningar framför oss, men vi kommer att greja det här. Eller som förbundskansler Angel Merkel uttryckte det:

Wir schaffen das!

 

Vi har nyligen haft en spörsmålsdebatt om hälso- och sjukvården och i den framfördes en hel del intressanta invinklingar, jag ska försöka att inte förfalla till upprepningar. Men  en lagtingsledamot undrade om vi hade gjort reformarbetet inom ÅHS, ifall vi INTE haft ett underskott?

 

Det är en bra fråga. Ett svar kunde vara att det oberoende är vettigt att med några års mellanrum utvärdera och ställa dom stora frågorna som: Hur ska framtidens vård se ut på Åland? Vad ska vi ha för vård på våra holmar? Helt oberoende av det underskott vi har så finns en utveckling där driftskostnaderna för ÅHS närmat sig 50% av den totala budgeten. Är detta rimligt, med tanke på vårt övriga välfärdsuppdrag? Hur mycket får vården kosta? Jag menar att de här frågorna hade behövt ställas oberoende av underskottet. Det finns flera skäl till det: Den tekniska utvecklingen, med sina möjligheter och utmaningar, ändrar förutsättningarna för modern sjukvård , det är viktigt att vår utveckling inte ska hämmas av t.ex. en onödigt stor IT-skuld. Den åländska befolkningen förändras : De grupper som var utsatta 1996 är inte nödvändigtvis samma grupper som är mest utsatta på Åland 2016. (Extra: Idag är det framför allt barnfamiljer, ensamfrsörjare och barn- och ungdomar som kan behöva få ett lite starkare skyddsnät.)

 

Den som läser budgeten från sida 155 och framåt kan notera att den här landskapsregeringen investerar rejält i vården: 16,7 miljoner euro för att vara exakt. Här ryms IT-satsningar, magnetresonanskamera och geriatrisk klinik. Datortomograf och ett behövligt nödvattensystem för ÅHS. Det är fråga om viktiga investeringar för en effektivare vård och för kvalitetshöjning. Samtidigt kan vi notera att det s.k. ”hållbarhetsgapet” minskas med 2 miljoner euro, till en följd av nya patientavgifter, effektiveringar och omstruktureringar. Det här är ett jätteviktigt arbete som ÅHS’ styrelse – och hela ÅHS ska ha stor ”cred” för.

 

Låt oss gå över till den sociala sidan: Här fortsätter arbetet med att samordna socialtjänsten på Åland, tillsammans med Ålands kommunförbunds koordinator. Samtidigt uppdaterar vi socialvårdslagstiftningen som helhet där vi lägger grunden för ny äldreomsorgs- och handikappservicelagstiftning. Att stärka vård- och servicekedjorna mellan kommun och ÅHS kommer under 2017 att vara högprioriterat, genom projektet ”Äldres psykiska ohälsa” som strävar till att höja kunskapsnivån inom äldreomsorgen.

 

Inom området ”Tillgänglighet” har Åland nu lyckats säkra en permanent plats i Finlands nationella delegation nämns i FN-konventionens 33 artikel. Det här bra nyheter, för det ger Åland bättre förutsättningar att jobba än mer med tillgänglighetsfrågorna, när vi under 2017 reviderar det funktionshinderspolitiska åtgärdsprogrammet ”Ett tillgängligt Åland”. Nästa steg blir att inrätta det i budgeten nämnda ”Råd för personer med funktionsnedsättning för landskapet Åland”

 

Talman, detta är en drogbudget. Kampen mot risk- och missbruk kommer att trappas under 2017. Vi ser det i hela luntan: polisens prioriteringar, kulturområdet, hälsoområdet. Polisen kommer den 1 juni 2017 att få utökade befogenheter vid offentliga tillställningar att använda knarkhund, vilket landskapsregeringen välkomnar och avser förverkliga också på Åland. ÅPM har dessutom initierat samarbeten med Sydvästra Finlands polisdistrikt, uttryckligen med fokus på att bli bättre på att identifiera drogmissbrukare.

 

Det viktigaste drogarbetet i social- och hälsovårdsområdet är att vi lägger mer resurser på att revidera Ålands handlingsprogram mot risk- och missbruk. Det är fråga om ett långsiktigt arbete där alla goda idéer från alla parter måste nu upp på bordet. Landskapsregeringen kommer under 2017 att satsa mycket på förebyggande åtgärder, vi inleder ett sprututbytesprogram vid hälsovårdsbyrån. Missbruk av narkotika är ett folkhälsoproblem på Åland och till de största utmaningarna hör bl.a. liberala attityder mot framför allt cannabis. Attitydarbetet behöver givetvis kompletteras med avskräckande straffskalor för narkotikabrott och ökade befogenheter till polisen att bedriva effektiv spaning.

 

Landskapsregeringen blir en rökfri myndighet vid årsskiftet. Den långsiktiga betydelsen av att regeringen fimpar för gott ska inte underskattas. Det är viktigt att vi i den verkställande makten kan vara förebilder för att detta ska fortplanta sig till våra övriga, underlydande myndigheter på att bra sätt.

 

Jag vill nämna reformerna av Åmhm. Landskapsregeringen avser under 2017 presentera ett nytt förslag till lag om Åmhm – en genuint åländsk myndighet som egentligen saknar motsvarighet någon annanstans. Vi avser att förverkliga ytterligare förändringar i hälsoskyddslagstiftningen, fortsättningsvis med målet att uppnå inbesparingar och långsiktigt minskad tillsynsbyråkrati. Myndigheten ÅMHM följer utvecklingen i Finland och Sverige. Målsättningen är fortsättningsvis att införa en ny taxa från 1.2. 2017. Den kommer i högre grad att utgå från riskbedömningar och egenkontrollsystem.

 

Talman, avslutningsvis vill jag nämna förverkligandet av det s.k. konkurrenskraftsavtalet. Det är av stor betydelse för hela det åländska samhället att det kan förverkligas under 2017. Landskapsregeringen har ända sedan den tillträdde förhållit sig positivt till att förverkliga detta på Åland och det har stor betydelse för omfattningen av våra kommande sparbeting. Vi har stora utmaningar, men om alla drar sitt strå till stacken så grejar vi detta - Wir schaffen das!

 

Talman, jag utvecklar gärna tankegångarna kring de områden där det finns ett särskilt intresse och jag ser fram emot den kommande utskottsbehandlingen.

Tack för ordet

 

En fråga om förtroende.

De senaste dagarna har vi sett en häftig debatt om avgående PAF-ordföranden Jarl Danielsson. Bakgrunden är att PAF-styrelsens ska förnyas i enlighet med landskapsregeringens nya ägarstyrningsdirektiv. I den processen har finansministern meddelat att den nya styrelsen också kommer att ha en ny styrelseordförande.

I media svallar nu en debatt med moraliska övertoner, kring Vårdös flyktingmottagande, kring huruvida Jalle är rasist. Låt mig slå fast åtminstone följande saker:
- Huruvida en kommun väljer att ta emot flyktingar eller inte har inte påverkat MSÅ:s bedömning av ordförandes lämplighet. Det kan inte och får inte påverka. Det som däremot kan inverka är t.ex. allmän mediehantering, eftersom vi i landskapsregeringen vet att PAF har betydande utmaningar framför sig som kommer att fordra ett "spelöga" i alla väder.

- De som - med moraliska övertoner - nu försöker stämpla Jarl Danielsson som rasist och hjärtlös människa bör lägga av med det. Det är djupt orättvist gentemot människan Jarl Danielsson. Tror inte att någon kan peka på ett enda främlingsfientligt uttalande från honom.

Det som för vårt parti har varit ledstjärnan är helheten - att vi tror och har förtroende för att tex. just Jarl Danielsson är den som kan styra PAF:s styrelse vidare över mörka vatten, hålla ett stadigt grepp om rodret, hantera uppkommande rekryteringssituationer och framför allt leda själva styrelseteamet. Kontinuitet är inget argument i sig själv, det är rentav farligt om vi ens indirekt accepterar tanken att landskapets styrelseposter är något man prenumererar på.

Det är alltså det förtroendet - och inget annat - det handlar om. Förtroende finns eller så finns det inte. Man kan inte, såsom t.ex. Göran Persson gjorde, gradera sitt förtroende genom att säga att förtroendet har "naggats i kanten". Antingen finns det eller så finns det inte. Vi har gjort en helhetsbedömning och kommit fram till att - ur ett strikt ägarstyrningsperspektiv - hade det blivit ohållbart att fortsätta så här.

Så, vad händer nu? Rekryteringen av en ny styrelsebas och nya medlemmar kommer att fortsätta. Det kommer att vara viktigt att den nya styrelsen har en viss nivå av specialisering, t.ex. inom digitala spelupplevelser och viss politisk fingertoppskänsla är inte heller till skada, med tanke på bolagets verksamhetsförutsättningar. Bolaget har ny vd och står inför ett av sina mest intressanta skeden hittills. Och hade jag varit spelmänniska skulle jag satsa en hacka på att detta blir bra.

Fokus på rätt saker

Centerns ordförande Jörgen Pettersson kritiserar idag landskapsregeringen, i ett häpnadsväckande debattinlägg, för att vi "fokuserar på fel saker". Centerordförande beskriver vad landskapsregeringen fokuserar på, dvs. lägger ord i vår mun. Låt mig, med egna ord, berätta vad det är vi fokuserar på. Det är framför allt två stora saker (och flera mindre saker):

1) Att få ekonomin i balans och
2) Förändra dagens kommunstruktur i en hållbarare riktning.

Hur tacklades dessa två frågor under föregående mandatperiod?

1) Regeringens sista budget (2016) hade ett underskott på 17,6 miljoner euro. Jag satt själv med i den förra regeringen och såg vart det barkade. För ett år sedan gick jag ut i media för att offentligt berätta åt ålänningarna om hur dåligt det står till och vartåt det barkar. Att vi är på väg in i en situation med ett hållbarhetsunderskott på 20 miljoner och att detta hotar hela den åländska välfärden. Vi moderater anser fortsättningsvis att det är rätt fokus att se till att den åländska välfärden står på stabila ben och att nuvarande regeringsprogram förverkligas. Hur ställer sig oppositionspartiet Centern till detta?
Den som läser Centerns budgetmotioner kan konstatera att de konsekvent går ut på att vi ska spara mindre och att 17,6 miljoner i underskott nog inte var så farligt i alla fall. Det står i skarp kontrast till vad två andra oppositionspartier uttalat, nämligen Ålands framtid och Obunden samling som flera gånger meddelat att de ser situationens allvar och stöder åtgärderna för att få en ekonomi i balans.

2) Så länge centern satt med i regeringen var det omöjligt att ens prata om att förändra kommunstrukturen. Vi förändringsvilliga partier tryckte därför på för att enskilda sakområden istället skulle samordnas. Dessa initiativ (utom KST) sköts i regel ner, en efter en. Infrastrukturområdet var för krångligt att samordna. En samordning av byggnadsinspektionen kunde inte diskuteras. En samordning av det kommunala brand- och räddningsväsendet "saknade parlamentariska förutsättningar". Nu när "centerpropparna" är borta har vi äntligen ett flöde i processerna och det flödet avser vi presentera närmare i en plan till lagtinget i oktober. Vad hörs från centerhåll? Jo, att Sottunga är Finlands bäst skötta kommun och att de (gissningsvis) borde få lån i stället för det stöd som de kommer att beviljas för att säkerställa äldreomsorgen för Sottungaborna. Tror det är viktigt att minnas att en kommuns främsta funktion är att trygga kommuninvånarnas sociala rättigheter. Det är det kommunen finns till för. När kommunen inte klarar av detta är det läge att se över strukturerna, för att människan, kommuninvånaren inte ska bli lidande. Sottunga måste nu antingen begära pengar eller höja det kommunala skatteöret till uppskattningsvis 50% för att kunna ta hand om sina äldre. Det är inte hållbart och inte heller värdigt. Sottunga har ett exceptionellt starkt föreningsliv och tredje sektor, vilket är jättebra. Men inte är det sunt när lagstadgade rättigheter och kommunal basservice börjar bedrivas med frivilligkrafter, då kan hela kommunens funktion ifrågasättas, med rätta.

Åland kan bättre! Och oppositionen kan bättre än så här!

Europeiskt samarbete. Varför? (Öppningstal på europeiska samarbetsdagen 21.9)

Europeiskt samarbete – varför? En bra fråga.

Låt oss inleda med ett knutpatriotiskt, rentav finländskt perspektiv. Finlands orientering mot Europa började – på allvar – av ekonomisk nödvändighet. Jag vill särskilt lyfta fram det så kallade Fineftaavtalet, från 1961 genom vilket Finland inträdde som associerad medlem i European Free Trade Association (Efta), som bildats året innan. Sovjets dåvarande ledare Hrustjov hade sagt ”Njet” men det mildrades till att ”Da njet da” eller ”jo nej joo” (som det heter på åländska), lagom till Kekkonens 60-årsdag.

 

En förutsättning för Fineftaavtalet var att Finland gav östblocket samma möjligheter, vilket är förklaringen till att det i mitt barndomshem kunde finnas julgransljus tillverkade i... Östtyskland! Finland var på sätt och vis pionjär i Europeiskt samarbete då man - som i princip enda Europeiska land hade handelssamarbete både med både öst och väst.  För den finländska industrin innebar avtalet en tredubbling av exporten under åren 1964-1969 och en 3,5-dubbling av importen från Efta till Finland. Det var detta som drev fram det europeiska samarbetet, bit för bit – nödvändigheten att kunna handla.

Det är också det som är den främsta fördelen med Europeiskt samarbete – som ett handelsblock har EU betydligt större tyngd än 28 medlemsländer.

Den andra nyttan med EU är förstås den fria rörligheten – för dig som människa. Efter BREXIT-omröstningen har flera britter vaknat upp till en verklighet som innebär att de kommer att behöva VISUM. Till Europa! För det är det det innebär att inte vara med i det europeiska samarbetet.

Central Baltic är, som jag ser det, en av EU-tankens främsta budbärare som uppmuntrar till samarbete över gränserna för att sprida budskapet: tillsammans kan vi göra mer! Vi kan tillsammans skapa en medvetenhet i alla Östersjöländer om att det är viktigt att plocka bort skräp, återvinna båtar av plastfiber och minska utsläpp av kväve och fosfor. Vi kan skapa en pilgrimsled som stärker intresset för hela vår region och för vårt kulturella utbud.

Interreg-projekt har som sådana ett – delvis oförtjänt – rykte av att vara överdrivet byråkratiska och krångliga. Flera steg har tagits i riktning mot enklare förfaranden och enklare projektstyrning. Och det är bra! Det bör bli ännu enklare och alla behöver veta hur enkelt det är. Och framför allt:

Tillsammans kan vi göra mer!

Goda råd är dyra

Forne kollegan Veronica Thörnroos kritiserar i en insändare landskapets inbesparingar för att vara ”orealistiska”. Låt oss börja där vi är överens: Ålands offentliga ekonomi är inte i balans, för att uttrycka det milt. Vi befinner oss i en situation med ett underskottsgap på ca 20 miljoner och vi ser nu bottnen i kassakistan.  

Det vi inte är överens om är förverkligandet av sparbetinget på 20 miljoner. Att halvera inbesparingarna, som Thörnroos föreslår, innebär att en miljon måste sparas någon annanstans. Varifrån? I Centerns  budgetmotion (39/2016-2017) har en post som heter ”Övrigt” blåsts upp från 64.000 till 827.000. Detta är misstänkt likt populism. I budgetdebatten ställdes flera gånger frågan om vad detta ”Övrigt” är som landskapet i stället borde spara på. Ett av få svar som kom var att ”avreglering av rådjusrsjakten” lämpligen kunde vara en del.

Läget är svårt. Vi är nu i ett läge där vi måste omstrukturera verksamheter i landskapets regi, minska landskapsandelarna till kommunerna och minska sociala förmåner. Vi måste göra detta, för alternativet är att låna för drift  vilket innebär att vi en dag betalar 2 miljoner euro i ränta som skattebetalarna inte får någonting alls för.

Vi kan inte heller vänta oss ”bättre väder”. Gårdagens negativa besked om avräkningsgrunden var en självstyrelsepolitisk kalldusch som innebär att det är dags att handla och att det nu är vi, Ålands folkvalda, som själva måste lösa våra problem. Antal tjänster inom landskapsförvaltningen minskade mellan 2011 och 2015 från 1076 till 984 (Se årsredovisning 2015 sida 15), tack vare en - till den delen - framgångsrik politik som fördes under förra mandatperioden. Detta är dock inte tillräckligt.

Vi kommer under 2018 att behöva spara ytterligare, också på Ålands hälso- och sjukvård som står för nästan hälften av driftskostnaderna. Landskapsregeringen kommer att bistå ÅHS’ styrelse i detta arbete med en gemensam tankesmedja med fokus på hur morgondagens vård ser ut på Åland. Många goda förslag har kommit framför allt från personalen på ÅHS och det här är en tid då goda råd är dyra.

Vi kommer under de närmaste åren att behöva mycket gemensamt, lösningsorienterat samarbete för att klara av detta. Men jag är övertygad om att vi klarar det.  

Wille Valve (MSÅ)
Social- och hälsovårdsminister.

Svar till Bror Lundberg

Bäste Bror Lundberg,

Bortsett från några personliga påhopp i din insändare, så håller jag faktiskt med! Vi har långsiktigt mycket att vinna på om Åland kunde upplevas som en härlig plats för husbilsägare (som i regel har andra intressen än campare).

Husbilsägare är en penningstark grupp som rullar på långt in på sensommaren. I mina diskussioner med Mariehamns stad och polisen har framkommit att dagens reglering egentligen inte skapar några större problem, med tanke på upprätthållande av allmän ordning och säkerhet.

Ett problem som idag dock finns är t.ex. att en del husbilsägare lämnar sopor efter sig på Norra Mariehamns parkering. Detta är tyvärr inte någon enskild företeelse, utan något som verkar upprepa sig. Det finns därför skäl för att vi borde ha faciliteter för husbilsägare, där deras avfall (mot en avgift) tas om hand och där man kan fylla på färskvatten , på liknande sätt som det finns det för båtgäster. Här finns en uppenbar nisch för någon som redan bedriver campingverksamhet.

Vi möts idag kl. 14.00 och diskuterar detta ämne vidare.

Med vänlig hälsning,

Wille Valve

Dejourerande minister