Östersjön är på rätt väg!

Förra veckan hölls ett viktigt rådslag om hur den åländska fiskevården kunde finansieras i framtiden. En av de mer uppfriskande presentationerna hölls av Kaj Matsson, verksamhetsledare för Åbolands Fiskarförbund. Också känd som ekotoxikolog.

Hans huvudbudskap var att Östersjön mår bättre än vad den gjort på länge: Dioxinnivåerna har sjunkit radikalt sedan 70-talet, utsläppen från Leningrad/S:t Petersburg har minskat med 3973 ton (år 1978) till 433 ton (år 2013) - en minskning med fantastiska 3540 ton ren fosfor per år. Jämförelsevis "producerar" Mariehamn 0,5 ton fosfor per år. För ganska exakt 2 månader sedan meddelade HELCOM att ett totalförbud mot utsläpp av toalettavfall i Östersjön kommer att träda i kraft från och med 2019. En stor seger för Åland, vars eniga politikerkår länge har kämpat för ett förbud.

Bara minskningen av de ryska utsläppen  kommer på 10-15 års sikt att märkas i Östersjön och speciellt i Skärgårdshavet & Ålands hav där havsströmmarna går igenom. Redan nu börjar blåstången komma tillbaka. I fjol publicerade forskare för första gången en rapport där man sade att vi nu går mot bättre håll i Östersjön och "kulmen" har passerats.

Börjar det då bli dags för oss beslutsfattare att konstatera att vi snart har gjort tillräckligt och att vi snart kan bocka av och dra ett sträck under? ABSOLUT INTE! De sista tonnen fosfor vi avlägsnar från Östersjön kommer att bli dyrare och svårare att motivera. Men det är desto viktigare att vi fullföljer miljöarbetet, målmedvetet och med full kraft. Om vi gör den här resan tillsammans, så kommer vi kommer att kunna ge våra barnbarn en ren Östersjö i gåva. Har svårt att tänka mig en finare gåva till kommande generationer.

Givetvis hade Mattsson också ett "säljbudskap" insprängt i sin presentation. Han berättade om yrkesfiskets viktiga roll som "fosforavlägsnare" i Östersjön: 600 ton fosfor och 3200 ron kväve avlägsnas årligen av yrkesfiskarna. Han avrundade med de begrundansvärda orden "Om ni vågade äta fisk på 70-talet med de dioxinnivåer som fanns då, så vågar ni garanterat göra det också nu." Nåja :) En viss försiktighet råder fortfarande.

Men visst är vi på rätt väg!

Om dåliga folkomröstningar

I samband med lagtingets behandling av Lissabonfördraget minns jag en medborgare som var rent ut sagt förbannad. Han var arg för att det fanns åländska politiker som krävde en folkomröstning av denna ändring av EU:s grundfördrag. Han undrade vad tusan vi då har lagtinget för, för det borde ju vara deras jobb att:
1) Läsa igenom ett juridiskt detaljerat dokument på 271 sidor.
2) Göra en helhetsanalys av om detta är bra för Åland eller inte.
3) Bära det politiska ansvaret för bedömningen

Jag höll med. Jag tyckte det var direkt oschysst att lassa över ett komplicerat politiskt problem som ingen kommer att hinna sätta sig in i. Det vore oschysst, för debatten skulle komma att handla om andra saker än själva Lissabonfördraget. Om snuset och vårfågeljakten. Vårt parlament tog dock sitt ansvar och behandlade Lissabonfördraget i föreskriven ordning.

Liknande element fanns i gårdagens BREXIT-omröstning. Idag har vi kunnat läsa om besvikna nej-röstare som inte insett att de röstade nej till EU då de röstade nej till EU. Det kan låta absurt, men det är fullt begripligt. För många britter har det här valet handlat om invandring, Brysselbyråkrater och om Storbritanniens förmåga att stå på sina egna ben. Det har inte handlat om den gemensamma marknaden, fri rörlighet eller brittiska företags etableringsmöjligheter i Europa. "Ja eller nej till EU" har inte ens handlat om EU utan om ren inrikespolitik: Gillar du Cameron eller Johnson? Till detta kan läggas en oerhörd mängd desinformation och lögner som ohämmat spritts av landets tidningar.

I universitetsstaden Cambridge röstade 73,8% för att "Remain". I Oxford var siffran 70,3%. Om det kan antagligen sägas mycket. Den som har tillgång till en helhetsanalys av för- och nackdelarna måste rimligtvis ha sett att Farage och Johnson inte hade någon plan, vilket i sig är ett litet under av ansvarslöshet. Oxfordborna måste dessutom ha sett att hela deras fria rörlighet i Europa satts på spel, liksom i princip vartenda akademiskt samarbete med Europa.

Är det då så att det är akademikerna som borde bestämma, med sin tillgång till helhetsanalyser? Demokrati á la Platon? Absolut inte. Det jag vill lyfta fram är snarare att det finns en viktig förutsättning som måste uppfyllas för att "Folket alltid har rätt". Den förutsättningen är att folket är upplyst, har tillgång till den information som behövs för att kunna fatta beslutet, överblicka konsekvenserna och ta ansvar för sin röst.

I Storbritannien kommer vi nu att få se High Chaparall i konsekvenser. 1 miljon britter kräver ytterligare en folkomröstning om samma sak. Skottland vill folkomrösta om självständighet. Nordirland vill folkomrösta om återförening och Spanien har börjat tala om delad överhöghet över Gibraltar. Vem tar ansvar? Det är betydligt enklare att överblicka konsekvenserna av, säg, vänstertrafik eller alkoholförbud.

Det kommer knappast som någon överraskning för den som läst så här långt att jag motsätter mig en kommande finländsk folkomröstning om NATO. Varför?

1) Den information som behövs för att fatta ett upplyst beslut (ja eller nej till NATO) är inte tillgänglig för allmänheten och dessutom föränderlig. Informationen finns i riksdagens försvarsutskott och i försvarsministeriet. Det är där besluten borde beredas och där besluten fattas.

2) Vi är redan allierade med väst. Frågan om ja eller nej till NATO handlar inte om vi ska vara det, utan om NATO är rätt verktyg för vårt samarbete med väst. Den frågan är försvarsministeriet och riksdagens försvarsutskott bäst lämpade att avgöra.

3) Vi lever inte bara i informationens tidsålder, vi lever också i desinformationens tidsålder. En folkomröstning om NATO skulle öppna upp för informationskrigföring. Det är helt säkert att externa parter skulle försöka påverka omröstningens utgång. Det är inte värdigt vår demokrati.

Det finns för all del också positiva exempel på folkomröstningar. I EU-folkomröstningen 1994 fanns det två sidor, en Ja- och en Nej-sida som fick ungefär lika mycket utrymme i media och risken för extern inblandning var låg. Information från bägge sidor fanns tillgänglig. En folkomröstning av Ålands kommunstruktur kan också bli aktuell, under förutsättning att alternativen går att ställa mot varandra.

Folkomröstningar kan, rätt använda, vara riktigt bra för hela samhället. Men generellt sett är det inte fler folkomröstningar vi behöver idag. I stället behövs fler politiker som gör sitt jobb, vilket är att ta ansvar i alla väder.

Invigningstal, Fountainhouse 23.5.2016

Ärade åhörare,

 

Det är en glädje och ära att finska klubbhusnätverket förlägger sitt vårseminarium på Åland. Ni gör ett viktigt jobb för att skapa sammanhang och trygghet. Det första Fountain House Klubbhuset i Finland inledde sin verksamhet år 1995 i Tammerfors. Idag har vi 25 fungerande Klubbhus runtom i landet, vilket är en tredjedel av alla Klubbhus i Europa. Det är anmärkningsvärt!

Egentligen är det självklart: Varje människa har rätt till goda mänskliga kontakter, att tillhöra en gemenskap, ett meningsfullt arbete, att lära sig nya färdigheter och att komma vidare i livet! Samarbetet mellan er och det offentliga är viktigare än någonsin, i vårt ögonblickliga, superdigitala och många gånger stressande samhälle.

Fountaoinhouse-rörelsens grundbudskap är idag viktigare än någonsin: Att bryta med vårdens traditionella fokusering på sjukdomsbilden. Att i stället betona förmågan till arbete, delaktighet och social gemenskap. Framhäva det friska hos människor och individens produktiva förmåga. Och ge självförtroendet växtkraft.

Vi i landskapsregeringen är övertygade om att vårt samhälle har att vinna på samarbete mellan den offentliga, privata och tredje sektorn. Samarbete i syfte att stärka friskvården och hitta nya former för mental friskvård. I vårt gemensamma samhällsbygge är er rörelse en värdefull samarbetspartner.

Med dessa ord förklarar jag finländska klubbhusnätverkets vårseminarium för öppnat.

Hur stoppar vi drogerna?

De senaste dagarna har tidningarna rapporterat om drogbruket på Åland. Finns det anledning att vidta åtgärder? Ja. Är läget så illa som det framställs i media? Både ja och nej.

Den sammanlagda bild vi får, om vi lägger ihop polisens brottsstatistik och folkhälsoundersökningar är att det finns droger på Åland och att en liten ökning har skett. Det finns dock ingen statistik som talar för en stor ökning. Också en liten ökning får dock våra varningsklockorna att ringa. Landskapsregeringen har gett ÅSUB i uppdrag att ta fram statistik över ålänningarnas alkohol- och narkotikabruk samt spelvanor. Dessa siffror kommer att levereras i oktober och torde ge en exaktare beskrivning av läget. I en nära framtid kommer vi att sammankalla operativa gruppen mot risk- och missbruk för att göra en lägesgenomgång av drogsituationen på Åland. Här ingår bl.a. polisen och fältarna. Fältarna rör sig i skolorna hela tiden och är nu inplanerade på  föräldramötena.

Vad gör då landskapsregeringen utöver detta? 
- Satsar på det långsiktiga, preventiva arbetet. Vi vet att tobak är inkörsporten till andra beroenden. Tillsammans med ÅHS och skolorna har vi gått in för projektet Tobaksfri Duo som har visat sig minska både tobaksbruk och bruk av andra droger. Vi kommer att satsa mer på detta under mandatperioden.
- Strängerar Tobakslagen mer än direktivet förutsätter genom att vi förbjuder alla smaksatta e-cigarretter. Detta är nikotinprodukter som till sin utformning och marknadsföring riktar sig till minderåriga. Ett övergripande mål för drogpolitiken är att förhindra att minderåriga börjar med tobak och droger.
- Understöder strängeringar av polislagen, som ger möjlighet till ökad fältövervakning, t.ex. med droghundar vid Rockoff.
Vi har beredskap att göra mer och kommer under de närmaste månaderna att följa situationen på fältet noggrant.

Wille Valve (MSÅ), Nina Fellman (s), Tony Asumaa (Lib)

Vi tar ansvar.

Talman,

Politik som bäst handlar om att ta ansvar. Om att ta ansvar, ta mera ansvar och ännu mer ansvar. Den dag du slutar ta ansvar är det sannolikt dags att byta ut dig. Och nu tar vi ansvar. Landskapsregeringen har lagt ett förslag till första tilläggsbudget som, om man vill, kan sammanfattas med just detta tunga ord: Ansvar. Men här finns också ljus och en stor dos framtidstro.  Vi tar nu det offentliga Ålands öde i våra egna händer.

Vi tar ansvar för att bringa det offentliga Ålands ekonomi i skick. Ansvar för att inte våra barn ska behöva betala för en lånecheck som vi undertecknat. Ansvar för att hela Åland ska kunna fortsätta må bra också i framtiden och ansvar för de mest utsatta grupperna i samhället.

Det s.k. hållbarhetsgapet uppgår till 20 miljoner euro och vi börjar se bottnen i kassakistan. Vi konstaterar att besparingsbehoven är av sådan magnitud att detta innebär sänkningar av servicenivåer, nedläggning av verksamheter samt ökning av inkomster.  Kostnadsmedvetenheten måste genomsyra alla våra reformer: Den kommer att genomsyra översynen av socialvården, översynen av självfinansieringsgraden på ÅHS och översynen av Åmhm.

Men: Det finns ”ljus i tunneln”. Mycket rentav. Det s.k. avtalet om stärkt konkurrenskraft torde på sikt innebära besparingar på ca 2,2 miljoner euro vilket underlättar det sparbeting vi har framför oss. Spartalkan ger oss också möjlighet att se över föråldrade strukturer och riva ineffektiva murar mellan avdelningarna. ÅHS har här visat vägen, vilket märks t.ex. genom att besparingen för år 2016 redan är verkställd. Nu är blicken fokuserad på 2017 års ramar.

Styrelsen för ÅMHM utgår i sin planering ifrån att nettokostnadsnivån minskas med 200.000 euro. Beställningen från landskapsregeringen är tydlig: Mindre byråkrati, en översyn av tillsynsintervallerna och en enklare vardag för den ålänningen, inte minst företagaren.

Det största ljuset i tunneln är att Åland är i rörelse! Se ÅSUBs konjunkturöversikt för april. Arbetslöshetsgraden är fortsättningsvis låg, liksom ungdomsarbetslösheten. Framtidstron och köpkraften är hög. F.d. näringsminister Karlströms långa arbetslinje har helt tydligt burit frukt. Avgörande för 2016 blir chipsfabrikens framtid. Landskapsregeringen, framför allt genom näringsminister Gunell, arbetar intensivt med detta.

Landskapsregeringen jobbar målmedvetet för att öka landskapets intäkter. Idag berättar finansminister Perämaa och undertecknad om social- och hälsoreformens bisarra konsekvenser i nio finländska tidningar. Det är viktigt att det på rikshåll finns kännedom om Sote-reformens konsekvenser för självstyrelsen. Och det är viktigt att vi – i nya tider med nya tag – också hittar nya sätt att nå ut med vårt budskap. 

Vi har också flera satsningar framför oss, vilka aviseras i tilläggsbudgeten. Landskapsrevisionen har konstaterat att ÅHS har en enorm IT-skuld, vilken landskapsregeringen tar på allvar. Att åtgärda IT-skulden sparar i det långa loppet såväl tid, pengar som människokraft. Och IT-skulden är indirekt delaktig i de tidigare nämnda murarna som finns mellan avdelningarna.

Talman, Vi kommer under den här mandatperioden att höja blicken och aktivt söka samarbete inom social- och hälsovården på nordisk nivå, för vi upplever att vi här både har mycket att lära och en del, faktiskt, att lära ut. På rikssidan finns t.ex. ett intresse för ÅHS-reformen vi genomförde på 90-talet. Vi var på sätt och vis före vår tid på hälsoområdet (om inte på det sociala området).  

Talman, vi har alltså ett utmanande budgetläge. Men vårt Åland mår gott – och kris innebär alltid möjligheter. Personligen anser jag att denna landskapsregerings främsta förtjänst är den agilt lyckats ta tillvara varje möjlighet som varje kris ger, för Ålands bästa. Vi lever Winston Churchills om att aldrig förspilla de möjligheter en rejäl kris innebär. (“Never let a good crisis go to waste”)

Talman, tack för ordet.

Frukost mot ångest?

Ang. Ledaren

I sin ledare den 18/3 ställer redaktör Carin Karlsson frukost mot ångest (”Frukost hjälper inte mot ångest”). Från landskapsregeringens sida har vi konstaterat att rapporten ”Hälsa i skolan” pekar på flera trender.

En av trenderna hänför sig till livsstil: 40% av lyceisterna uppger sig ha problem med dygnsrytmen pga Internet och 58% av eleverna på Ålands Yrkesgymnasium sover mindre än 8 timmar. Om man till detta lägger att 60% av pojkarna i Ålands yrkesgymnasium helt skippar frukosten så blir siffrorna kring skoltrötthet och allmän trötthet begripliga. Livsstil är något som eleven själv och familjen tar ansvar för, därav min uppmaning: Ät frukost, sov ordentligt och sätt Åland i rörelse!

Jag tror dock viktigt att hålla denna diskussion skild från siffrorna kring flickors ångest. De s.k. livsstilsiffrorna varierar nämligen inte nämnvärt beroende på respondentens kön, men i ”ångestsiffrorna” ser vi en kraftig variation mellan könen, både på Ålands yrkesgymnasium och Ålands lycéum. På ÅYG upplever över 30% av flickorna ångest, mellan motsvarande siffror för pojkarna är kring 10%. På Ålands lycéum upplever över 20% av flickorna ångest, mot 4% bland pojkarna. Jag är inte den första social- och hälsovårdsministern som ställs inför dessa siffror. Samma siffror och, kusligt nog, samma proportioner fanns i ”Hälsa i skolan 2013”. När frågorna har analyserats på finländskt håll (Hbl 13/3) lyfts ofta orimliga förväntningar fram – bilden av den superstarka kvinnan som förväntas både förvärvsarbeta, sköta hushållet och en massa annat. Flickorna kämpar med att skapa sig själva i förhållande till normer och förväntningar om hur kvinnor ska vara.

För oss politiker som vill se ett Åland med välmående, trygga flickor (utan ångest) är detta en formidabel utmaning. Vi jobbar med detta på bred front genom att långsiktigt förändra förväntningarna, med ”jämställd barnomsorg” och ”jämställd fritid” där kärnan är att se barnet och ge 100 möjligheter att vara barn på, inte bara 2 (duktig flicka eller busig pojke). Vi jobbar också tillsammans med Rädda barnen och ordnar tillsammans ett seminarium den 7 april kl. 14.00 i Ålands lycéums hörsal då  Suzanne Ostens film ”Flickan, mamman och demonerna” visas. Vi vill ge perspektiv och  kunskap med fokus på det utsatta barnet och samhällets ansvar. Vårt mål måste vara att färre flickor känner ångest då siffrorna för 2017 års ”Hälsa i skolan” publiceras

Målmedvetet och professionellt

 

Vi vill uttrycka vår uppskattning för det långsiktiga arbete som ÅHS' ledningsgrupp har gjort och gör för att tygla kostnaderna. Överskottet på 2 miljoner bokslutet 2015 kommer att vara till hjälp i arbetet med att överbrygga hållbarhetsunderskottet i landskapets budget. Vi sätter stort värde på ledningsgruppens målmedvetna och professionella arbete.

 

Wille Valve, Social- och hälsovårdsminister, 

Mats Perämaa, Finansminister