Rösta Nej den 28.1.

Det är nu ett år sedan ÅSUB:s omfattande enkätstudie om den framtida kommunindelningen på Åland publicerades.  Det folkliga stödet för en kommunreform hade då ökat från 63% (2010) till 69% (2016). Ännu intressantare var att dagens kommunstruktur (16 kommuner) var det förslag som fick minst stöd av Ålands befolkning. Ur MSÅ-synvinkel kunde vi notera att ålänningarna motiverade behovet av förändring med exakt samma argument som MSÅ har framfört: Ökad valfrihet, tryggandet av personalens kompetens och frågan om hur  vi ska kunna trygga framtidens välfärd. 

Ett år senare, har vi en situation där invånarna i Brändö, Eckerö, Hammarland, Saltvik, Sund och Vårdö ska ha en folkomröstning med frågan om man ska fortsätta som självständiga kommuner eller inte. Det är lika bra att säga detta direkt: Folkomröstningarna är inte landskapsregeringens idé. Hade det varit vårt initiativ, så hade den genomförts i samtliga kommuner samtidigt. Vi ville inte göra det, för i det här skedet av reformen skapar det mest bara förvirring och frågetecken. Mera meningsfullt hade då varit att göra folkomröstningar i nästa skede, när det finns konkreta kommunindelningsutredningar att ta ställning till.

Låt oss återvända till ÅSUB:s utredning. I den kunde man också läsa att de åländska kommunpolitikerna är betydligt mindre positiva (53%) till en förändrad kommunindelning än sina invånare (69%). Nu frågar alltså kommunala beslutsfattare i 5 kommuner sina invånare om kommunen ska fortsätta vara självständig eller inte. Vad detta "inte" innebär lämnas obesvarat.  Motivet är för mig uppenbart - att hitta ett verktyg för att bromsa kommunreformen så mycket som möjligt. Bromsa, bromsa och bromsa lite till.

Vill DU se en förändring av kommunstrukturen? Sätt då ner foten rejält den 28.1, så det skakar ända i kommunkansliet. Rösta då NEJ den 28.1.

Wille Valve
1 viceordf, MSÅ.

Tal på värdsmentalhälsodagen

På ÅHS den 10.10.

 

Den 31 augusti 1998 meddelade den norske statsministerns kontor kortfattat att Norges statsminiser Bondevik är ” sykmeldt på grunn av en depressiv reaksjon.” Innanför Norden väckte detta knappast någon större uppståndelse, men ute i världen ansågs det vara en sensation: Den hittills högstrankade världsledaren som offentligen medgett att han/hon har en mental sjukdom! Så här rapporterade BBC om saken: Too blue to run the Country, Norwegian PM too depressed to govern och Norwegian PM still too depressed to govern.

 

Dåvarande kulturminister Anne Enger Lahnstein tog över som statsminister i 3 veckor. Bondevik återvände till ämbetet den 23 september och blev då överraskad av tusentals uppmuntrande brev från hela landet. Än mer uppmärksammat blev att medborgarna gav honom sitt fortsatta förtroende i nästa val.  

Och visst är det en lite söt historia? Samtidigt sätter den fingret på flera viktiga saker:

-         Värdet av erfarenheter och värdet av att omsätta erfarenheterna i praktiken. Vilket kommer att vara vårt tema idag. Jag är rätt säker på att Bondevik blev en bättre politiker av dessa svåra erfarenheter, inte sämre!

-         En annan, lite tristare sak, som historien sätter fingret på är: hur känsligt det ibland fortfarande kan vara med mental ohälsa. Och det vet alla som själv levt med mental ohälsa eller haft en anhörig med det: Det finns fortsättningsvis en laddning, rentav ett visst stigma kring mental sjukdom. Det är därför vi är här idag! Det är därför som världsmentalhälsodagen behövs. Något så oerhört. Det är därför vi på Åland firar den för femte året och det är därför vi måste fortsätta bekämpa fördomarna, fortsätta att upplysa. Det är vår uppgift att jobba bort den laddningen. Vi måste bekämpa stigmat med öppenhet: Om statsministern kan tala om sin mentala ohälsa, då kan vi också!

En annan, internationell dimension finns förstås i FN:s utvecklingsmål för hållbar utveckling: "hälsa och välbefinnande". I det budgetförslag som jag kommer att lägga till landskapsregeringen betonar vi särskilt vikten av att flickors och pojkars psykiska hälsa kartläggs, och att deras mående undersöks.  Och detta är jätteviktigt. Viktig är också känslan av mening och trygga ramar som ett arbete kan ge. Vi har idag många åländska arbetsgivare som axlat sitt sociala ansvar och fått ”återbetalt” många gånger om, för sin roll i arbetsrehabiliteringen. Vår roll, det offentliga Ålands, är förstås att stötta – men ännu viktigare: Den är att stötta och uppmuntra stöttarna.

Från landskapsregeringens sida vill jag önska en god världsmentalhälsodag. Må den bidra till ökad förståelse om vad mental ohälsa är – och inte är. Må den undanröja en del fördomar som finns kring mental  ohälsa. Och må den uppmuntra oss alla att ta ansvar för varandra!

Tack för ordet.

Avoin kirje Tuomas Enbuskelle

Hyvä Tuomas, 

Nimeni on Wille Valve ja olen Ahvenanmaan sosiaali- ja terveysministeri. Luin otsa rypyssä taannoin kirjoittamasi blogitekstin ja totesin, että sinä ja minä elämme mitä ilmeisimmin eri todellisuuksissa. Ahvenanmaan julkishallinnon budjetista karsitaan menoja nyt jo kolmatta vuotta. Rahat on loppu ja velkaantua emme halua. Vuonna 2016 leikkasimme terveyden- ja sairaanhoitopalveluista 650.000 euroa, vuonna 2017 kaksi miljoonaa euroa ja vuonna 2018 todennäköisesti kaksi miljoonaa lisää. Lisäksi olemme muun muassa nostaneet maksuja, tehneet rakenteellisia muutoksia ja hankintojen kautta etsineet halvempaa sairaanhoitoa Ahvenanmaan ulkopuolelta. 

Miksi teemme tämän? Hallituskautemme alussa vuoden 2015 loppupuolella meillä oli Ahvenanmaan kokoon nähden hirvittävä alijäämä: 17,6 miljoonaa euroa. Toukokuussa 2016 minä ja kollegani valtiovarainministeri Mats Perämaa kommentoimme Manner-Suomen uutisissa tilannetta näin: "Yleisesti ottaen julkinen talous on kriisissä". Ja on vieläkin.

Varmaan ihmettelet miten tämä on mahdollista. Työttömyyshän on alhainen ja Ahvenanmaan elinkeinoelämä pärjää kohtuullisesti. Valtiosta, kirkosta ja kunnista poiketen itsehallinnollamme ei kuitenkaan ole omaa verotusta. Maakunnan julkinen ja yksityinen talous elävät siis "eri kuplissa". Joka vuosi valtion budjetissa siirretään 0,45% tulopuolelta Ahvenanmaan itsehallinnolle. Samanlainen systeemi on Färsaarilla ja Grönlannilla niin kutsutussa "bloktilskudet" järjestelyssä. 

Se että aina, siis poikkeuksetta, Ahvenanmaalle siirretään 0,45% valtion budjetin tulopuolelta tarkoitti kuluvana vuonna käytännössä sitä, että tämän niin sanotun könttäsumman suuruus oli 221,5 miljoonaa euroa. Tämä summa on aina sama riippumatta siitä, asuuko Ahvenanmaalla kaksi asukasta vai miljoona asukasta. Kuvittelepa Tuomas! Jos vain me kaksi asuisimme Ahvenanmaalla, saisimme jaettavaksemme 221,5 miljoonaa euroa! SILLOIN vasta olisikin leveitä hymyjä ja bling-blingejä. 

Kehitys on Ahvenanmaalla kuitenkin mennyt päinvastaiseen suuntaan. Väestömäärä on kasvanut. 90-luvun alussa Ahvenanmaan osuus Suomen väkiluvusta oli 0,48%. Nyt vuonna 2017 osuus on 0,53%. Kasvava väestö, mutta edelleen sama 0,45 %:n osuus budjetista. Tällä osuudella maksamme terveyden- ja sairaanhoidon, poliisin, asumislisät, opintotuet, kotihoidontuet, toimeentulotuet ja kaiken sen, josta Suomen valtio muuten olisi vastannut. Huomattavasti järkevämpi systeemi olisikin se, että summa olisi sidottu väestöosuuteen siten, että se kasvaisi väestönkasvun mukana ja laskisi väestön vähetessä. 

Jaa-a, Tuomas. Myönnän, paljon numeroita. Mutta kaikki numerot ovat "real news". Löydät ne muun muassa valtiovarainministeriön selvityksestä vuodelta 2013 ("Förändringsbehov av avräkningsgrunden för landskapet Åland, 2013").

Toinen asia, jonka mainitsit blogissasi, oli kotiseutuoikeus. Tiesitkö, että kotiseutuoikeus on itse asiassa etuoikeus Suomen kansalaisille? Jos esim. ruotsalaisena muutat Ahvenanmaalle ja haet kotiseutuoikeutta, täytyy sinun ensin hankkia Suomen kansalaisuus. Mietipä sitä. Kun selvitin tämän eräälle YLE:n toimittajalle oli hänen seuraava kysymyksensä: "Koetteko usein, että teidät ymmärretään väärin"? Kyllä, kyllä koemme!

Kirjoitat myös Pohjoismaiden neuvoston äänestyksestä, jossa puheenjohtaja Britt Lundberg äänesti suomen kielen asemaa vahvistavan kompromissiehdotuksen puolesta. Jos minulta kysyt, on mielestäni kyseessä ollut aivan mieletön uutisankka. Lundberg oli nimenomaan miettinyt, miten suomen ja islannin kielten asemaa voitaisiin VAHVISTAA pohjoismaisessa yhteistyössä. Hän äänesti siksi sen ehdotuksen puolesta, jolla oli edellytykset tulla hyväksytyksi marraskuun istunnossa. 

Lopuksi, Tuomas, TERVETULOA AHVENANMAALLE! Tarjoan kahvit taikka oluet ja voin kertoa lisää maailmankuvastamme ja haasteistamme. Kaikkein vaarallisinta mitä me poliitikot ja journalistit voimme tehdä, on se, että vahvistamme liikkeitä kuten Brexit, Trump ja AfD. Liikkeitä, joiden mielestä Ahvenanmaasta kannattaisi luopua ja Karjala tulisi ottaa takaisin.

Kahdenkeskisellä kunnioituksella ja pyrkimyksellä ymmärtää toisiamme näytämme hyvää esimerkkiä muulle maailmalle. Me pystymme kyllä parempaan!

Öppet svar till Tuomas Enbuske

Bäste Tuomas,

Mitt namn är Wille Valve och jag är social- och hälsovårdsminister på Åland. Läste din blogg och fick en bekymmersrynka i pannan. Vi verkar leva i olika verkligheter, du och jag. För tredje året i rad bantar vi nu den offentliga förvaltningen på Åland. Pengarna är slut och vi vill inte gå till banken. År 2016 skar vi 650.000 i bara hälso- och sjukvården. År 2017 skär vi 2 miljoner i sjukvård, 2018 skär vi ytterligare 2 miljoner.  Vi har klarat det tack vare bl.a.  avgiftshöjningar, omstruktureringar och genom att upphandla billigare vård utanför Åland.

Varför gör vi detta? När vi tillträdde år 2015 hade vi ett budgetunderskott på hiskliga 17,6 miljoner euro. I april förra året gjorde jag och finansminister Mats Perämaa ett gemensamt uttalande i finländska medier, där vi berättade att Ålands offentliga ekonomi är i kris. Det är den fortfarande.

Du undrar säkert hur det kan komma sig. Arbetslösheten är ju låg och att det åländska näringslivet går hyfsat. Men till skillnad från finska staten, kyrkan och kommunerna har vi ingen egen beskattning på Åland. Ålands offentliga och privata ekonomi är alltså två "slutna system". Det som varje år överförs till Åland är en klumpsumma på 0,45% av intäktssidan i Finlands statsbudget. Detta är ett liknande system som Färöarna och Grönland har i det s.k. "bloktilskudet".

Att vi alltid, alltid får 0,45% av intäktssidan Finlands statsbudget betydde för år 2017 att Åland fick 221,5 miljoner euro i klumpsumma/(fi "könttäsumma"). Det är samma summa oberoende om det bor 2 ålänningar på Åland eller 1 miljon ålänningar. Föreställ dig det, Tuomas! Om det var bara du och jag som bodde på Åland och delade på 221,5 miljoner euro! DÅ skulle vi snacka bling-bling och breda leenden!

Utvecklingen på Åland har dock varit motsatt: Befolkningen har växt. I början av 90-talet vår Ålands andel av Finlands befolkning 0,48%. Ålands andel av Finlands befolkning är idag (2017) 0,53%. Vi har större befolkning, men vi får samma andel (0,45%). Med dessa pengar betalar vi sjukvård, polis, bostadsbidrag, studiestöd, hemvårdsstöd och utkomststöd och allt annat som finska staten annars hade gjort. Ett smartare system vore om "klumpsumman" hängde ihop med befolkningsutvecklingen, dvs. om den ökar så ökar den - och om befolkningen minskar så minskar också summan.

Jaa-a, Tuomas. Mycket siffror, men allt ovan är "real news", inte fake news. Du hittar dom i bl.a.  finansministeriets utredning från 2013 (Förändringsbehov av avräkningsgrunden för landskapet Åland, 2013).

En annan sak du nämner i din blogg är hembygdsrätten / kotiseutuoikeus. Visste du att hembygdsrätten är ett privilegium enbart för finländska medborgare? Alltså: Om du som svensk flyttar till Åland måste du först skaffa finländskt medborgerskap för att kunna söka hembygdsrätt. Fundera på det. Då jag berättade detta för en YLE-reporter frågade han: "Känner ni er ofta missförstådda på Åland". Jo, det gör vi!

Du skriver om omröstningen i Nordiska rådet där Britt Lundberg röstade för ett kompromissförslag som stärker finskans ställning i NR. Detta är en alldeles sanslös medieanka, om du frågar mig. Lundberg har funderat på hur finskans och isländskans ställning kunde STÄRKAS i det nordiska samarbetet. Hon har som ordförande lagt ett förslag som kommer att kunna gå igenom och som stärker finskans & isländskans ställning.

Avslutningsvis, Tuomas, VÄLKOMMEN TILL ÅLAND! Jag bjuder på en kaffe / öl och kan berätta mer om hur vi ser på saker. Det farligaste vi, politiker och journalister, kan göra är att uppmuntra krafter som Brexit, Trump och för all del AfD. Krafter som säger att vi borde ge bort Åland eller ta Karelen tillbaka.

Vi kan bättre än så!


 

10 år av politik.

Det är exakt 10 år sedan jag började med politik. 10 år sedan jag tog en lunch med dåvarande ordförande Johan Ehn och raskt beslöt mig för att bli politiskt aktiv. 10 år sen första bloggposten. År 2007 var mycket annorlunda. En sak som slår mig idag är att kortrutt t.ex. bland det absolut mest politiskt, välkammat korrekta som fanns. Alla var för kortrutt. Kortrutt var svaret.

Under 10 år hände det också mycket i partiet. En liberal lagtingsledamot kom över till oss, hela Obunden Samlings lagtingsgrupp och en stor del av partiet. Senaste trenden verkar vara centerpartister som vi välkomnar som MSÅ:are. Vårt parti har bytt namn 2 gånger, bytt logotyp 2 gånger och ändrat stadgorna. Vi har visat prov på att vi kan fatta modiga beslut, tänka om och våga vara visionära - med fötterna stadigt i marken. Viktiga egenskaper som behövs för att ta ansvar för Åland i en föränderlig tid. Efter 10 år tycker jag fortfarande att MSÅ är det mest dynamiska och spännande partiet som finns. Samtidigt det mest eftertänksamma.

Att ställa upp i val 2007 var i sig en upplevelse. Jag gjorde mycket som idag känns pallrigt, men ångrar inget. Bland annat en radioreklam som jag hoppas har begravts långt ner i Steel FM:s arkiv. Men det var nog ett viktigt val, för det var lärorikt. De 30 röster jag skrapade ihop var jag nöjd med. Tydligen hade jag lyckats övertyga någon mer än min familj.

När nu "supervalåret" 2019 närmar sig vill jag bara säga detta: Ställ upp! Ställ upp för det är bra för dig själv att prova på det. Det är lätt att reta upp sig på idiotiska politiker, men prova att själv stå upp för något, driva en förändring och se vad som funkar / inte funkar. Jag lovar att det är en värdefull upplevelse.

Tal i tusenskönan till 1000 medlemmar

Kära vänner, bästa medlemmar i Ålands Natur och Miljö.

Visst är det nåt speciellt med just tusen? Tusenskönan. I de tusen lindarnas stad. I landet med tusende öar och skär. Och idag: Tusen medlemmar. Att just Ålands Natur och miljö har tusen medlemmar är viktigare än någonsin, för vi är en del av något större. 

Men, ärligt talat, under det senaste året har den globala miljörörelsen haft några tunga motgångar: USA sade upp Parisavtalet, detta enda klimatavtal som mänskligheten hittills har lyckats enats kring. Turkiet har meddelat att man följer efter. USA öppnar stängda kolgruvor, i den amerikanske arbetarens namn.

SÅ: Är världen på väg åt skogen? Jag tror inte det. Det är inte så illa som det ser ut! Vi ser nu hur motkrafterna samlar sig. Vi ser hur Frankrikes president Macron utnämner miljökämpar till sitt kabinett. Vi ser hur världen börjar söka ett RIKTIGT moraliskt ledarskap (Se t.ex. hur USA nu sjunker i "soft power", medan Frankrike stigit från plats 5 till förstaplats under 2017). Jag är övertygad om att tiden springer ifrån kolgruvorna och USA:s administration bränner nu mycket krut på att övertyga världen om att man ÄNDÅ kommer att hålla fast vid parisavtalets utsläppsmål.

Vi ser också hur FN:s 17 globala mål för hållbar utveckling vinner terräng. I Almedalen fick jag, av Jan Eliasson höra att det finns asiatiska länder som nu går ”all in” för hållbarhet och som tagit in de globala målen i regeringskansliets styrdokument.

På Åland kommer omställningen till ett hållbart samhälle att synas och kännas, inte bara i regeringskansliets dokument, också i den kommande budgeten för 2019. Det senare är jätteviktigt. Få in hållbarheten i budgeten. Om vi entydigt kommunicerar att det här är viktiga mål, kommer vi också att kunna nå dem.

1000 medlemmar är häftigt. Det är inte bara ett kvitto på en förening med livskraft, utan också handlingskraft. Vår förening satte nämligen som mål att nå 1000 medlemmar och vi nådde det. 1000 medlemmar ger tyngd. Nu ska vi, alla 1000 medlemmar, tillsammans skapa mening för oss och våra barn. Som en av de 1000 medlemmarna känner jag glädje och optimism.  

För: Ålands Natur och Miljö för fram sitt budskap på många sätt: Genom att öppna ålänningarnas ögon för naturglädje, genom att upplysa och uppleva. Genom att vara sparringpartner för det offentliga Åland, ibland som blåslampa. Med djupt allvar och med humor.

Mera medlemmar, mera tyngd, och mera glädje.

Så: Ja må vi leva i hundrade år. Med tusen medlemmar till. 

Näringsliv, forskning och politik i samma båt.

På bilden från vänster prof. Fredrik Gröndahl från KTH, Åsa Hansson från PA Consulting och en fundersam social- och hälsominister. 

I årets Almedalen hade jag förmånen att medverka i en paneldebatt, med ett tungt ansvar vilande på mina axlar: Jag skulle representera hela den samlade politikerkåren och ge förslag på hur stat, näringsliv och akademi kunde samarbeta bättre för Östersjöns framtid. I dessa sammanhang brukar den s.k. Triple Helix-modellen dyka upp:

Den stora frågan är: Hur hamnar vi i det pyttelilla området i mitten, där alla drar åt samma håll? Före debatten bokade jag in ett möte med Ålands näringslivs vd och fd rektorn för Högskolan på Åland. Vi satte oss ner och hade en förutsättningslös brainstrom kring vad det är som hindrar dessa tre aktörer från att samarbeta. Vi identifierade gemensamt några punkter. 

Sunt att ändra kartan

I offentliga sammanhang är det fullt normalt att staten tar fram en 500 sidors utredning som ska gälla för 5 år framåt. I värsta fall kan det bli ett politiskt prestigeprojekt och därmed omöjligt att rucka på. Detta skiljer sig från näringslivet, där man mycket osentimentalt måste skrota ett projekt om utvecklingen sprang ifrån en - och så börjar man med nåt annat. Ju snabbare, desto bättre. 

All innovation är bra innovation

Politiker faller lätt för frestelsen att segementera innivationen och t.ex. enbart betona innovation inom energiklustret. I stället borde vi ha ett klimat som uppmuntrar all innovation, eftersom energiinnovationen kan komma från ett helt annat håll.

Tänk på vad du studerar
Samhällsutvecklingen har gått rasande snabbt de senaste åren. För dig som studerar kan det innebära att det yrke du lärt dig plötsligt inte finns, eftersom utvecklingen sprungit ifrån en. Vi behöver därför tänka om hur utbildningsväsendet fungerar, så att det ger en solid plattform för att byta yrkesidentitet flera gånger under livet. En sak som också Annie Lööf (c) lyfte fram i sitt tal i Almedalen igår. Tänk på Steve Jobs och Bill Gates. Bägge avbröt sina universitetsutbildningar och lärde sig i stället direkt av näringslivet.

Slutligen, vad kan då näringslivet göra för Östersjön? Personligen tror jag inte vi ska underskatta näringslivets "soft power" som pådrivare. Vi politiker fattar beslut om regler, standarder och förbud. Men när näringslivet säger "nej, vi kan inte förbjuda plastpåsar" tenderar politikerna att lyssna. Likaledes lyssnar politikerna när näringslivet säger "ja, vi kan förbjuda plastpåsar det finns andra alternativ och det stärker konkurrenskraften på ett sätt som kommer att märkas i resultaträkningen". 

Tack Hanaholmen för ett gott samarbete med Ålands landskapsregering och många givande paneldebatter!