Skattegränshelvete

För några veckor sedan valde lagtinget in mig som en av Ålands 7 ledamöter i Folktinget. Ett förtroende jag är hedrad av och ett uppdrag jag är motiverad inför. Igår fick jag då ett brev om "försändelse som kräver förtullning". En "brevförsändelse" med okänt innehåll hade sänts från Folktinget som krävde förtullning. 

 

Jag drog en djup suck, för här på Åland måste allt förtullas. Har t.ex. slutat näthandla nästan helt, bara för att slippa strul. Skulle aldrig få för mig att börja sälja något alls över nätet. Detta är normal vardag på Åland. Då jag satt i Regionkommittén gjorde sekretariatet det fatala misstaget att sända mig EUROSTAT:s årliga statistikbok, en hårt bunden violett bok som jag krasst sagt skulle värdera till 0 euro, dvs. jag skulle aldrig köpa den men fick den på samma vis som alla andra EU-kommittémedlemmar. Den gången ringde jag till en av Tullens högsta tjänstemän som hade mandat att "befria mig från momsen" på denna gåva som jag aldrig önskat. 

Men tillbaka till Folktinget! Jag kunde först inte göra någon förtullning alls, för förtullning förutsätter att du vet vad du har i paketet / brevet. Genom informella kontakter fick jag reda på att försändelsen är Folktingets jubiléumsbok som delats ut till medlemmar och ersättare. 

Jag tog mod till mig och började förtulla elektroniskt, sådär som man ska göra föra att bespara alla parter från onödigt jobb. Det var ca 20 rutor att gå igenom. Där kunde jag bara välja att ljuga, dvs. fylla i att detta är något jag köpt, alternativt att detta är en värdelös gåva från en privatperson. Inget av detta stämde, så jag ringde Tullens informationsnummer. En trevlig, serviceinriktad kvinna svarade och gav mig rådet... att ljuga! Fyll i att detta är något du köpt. Jag fick sen rådet att fastställa varans värde till 0,01 euro. Sagt och gjort, jag satt igång med att ljuga i enlighet med de officiella instruktioner: Detta har jag köpt från Folktinget joo joo! Det var värt 0,01 euro ,varken mer eller mindre. Och visst har jag en orderbekräftelse som bekräftar värdet på 0,01 euro! (obligatorisk uppgift). 

Som brasklapp sa den vänliga tulltjänstekvinnan att om någon mindre vänlig tulltjänsteman ringer så skulle jag ljuga en gång till och säga att paketet är en "medlemsgåva", tvärt emot vad jag fyllt i deklarationen. 

Efter att deklarationen var ihopljugen mejlade jag en person i Folktinget och bad dem att aldrig mer skicka vanlig post till Åland, enbart elektroniskt. Obs! Ingen skugga må falla över varken Folktinget eller ens Tullens tjänstemän. Det är systemet som är fullkomligt åt skogen, inte människorna.

Men så här kan vi inte ha det! Detta skulle jag ha tyckt att var helt normalt när jag bodde i Ryssland och försökte tulla in ett paket hos ryska posten. Också då var det en statistikpamflett från socialministeriet till Nordiska rådets informationskontor i S:t Petersburg.  Det är inte för inte som det finns en lek som heter "ryska posten". 

Men vi lever ju för tusan inte i Ryssland! Det kan inte vara rimligt att ha system som tvingar medborgare att ljuga. Det är ovärdigt! Verkställs verkligen detta regelverk på samma sätt också på Kanarieöarna? Det tror jag inte. 

Avslutningsvis: Det jag har varit med om idag är bara en västanfläkt jämfört med vad våra företagare har att tampas med varje dag. Det här är rena giftet för vårt näringsliv och fullständigt omotiverat vardagsförtryck.

Tack för ordet. 

P.S: Den som undrar varför vi alls har detta system kan läsa denna bloggpost av näringsminister Karlström.

Tal vid Östersjökonferensen BSPC:s 30-årsjubiléum (svenska och engelska)

Tal vid Östersjökonferensens 30-årsjubiléum den 28.8.2021

Ärade talmän, ers excellenser och – kära kolleger

Idag är en viktig dag. Vår organisation fyller 30 år. Östersjökonferensen BSPC (Baltic Sea Parliamentary Conference) har överlevt ekonomiska kriser, pandemier och internationella spänningar, för att nämna några saker. Vår organisation har drivit fram Östersjöstrategin och blivit en slags förebild för andra regionala samarbetsformer.

I mitt tal idag vill jag särskilt lyfta miljötillståndet i vårt gemensamma hav, Östersjön. Som ålänning lever du konstant mitt i Östersjön. Du ser Östersjöns föränderliga ansikte och det är tyvärr inte alltid vackert. Bäste Hr Fuchs, kan du visa bilden?

Fotograf: Daniel Eriksson. Bilden får användas för "påverkan av opinion och beslutsfattande"

Varje sommar förvandlas vårt hav, som ni kan se, under några veckor till en giftig gröt. Du kan inte simma och du måste skydda djur och små barn från att dricka vattnet. Orsaken är enkel: utsläpp av fosfor och kväve i Östersjön. Fosfor och kväve kommer från fartygs toalettavfall, enskilda avlopp, jordbruk och vattenbruk.

Dom goda nyheterna är: Vi kan göra nåt! När fosfater förbjöds i tvättmedel kunde vi se en viss förbättring i Östersjöns miljömässiga status. Bygget av reningsverket ”Vodokanal” i S:t Petersburg minskade utsläpp av kväve och fosfor med 5,4 gånger respektive 1,5 gånger enligt officiell statistik. Den 7 juni 2017 öppnade reningsverket i Kaliningrad. Mycket goda nyheter för Östersjön! Sist men inte minst: Östersjön är första havet i världen där dumpning av kryssningsfartygs toalettavfall förbjudits. Detta förbud träder i full kraft under detta år, 2021.

Och för att vara tydlig: Vi har mycket att förbättra också där jag hör hemma, på Åland. En oacceptabel andel av våra enskilda avlopp är fortfarande inte anslutna till ett avloppsreningssystem, särskilt gäller detta stugor. Inom vattenbruket finns ett juridiskt ”fosfortak”, men vi kunde vara betydligt bättre i att uppmuntra kreativitet och utveckling i att minska näringsutsläppen. Varje åtgärd räknas, oberoende av hur liten, i våra gemensamma ansträngningar.

Mina damer och herrar, vårt hav är fortfarande inte friskt. Det är därför viktigt att vi fortsätter med våra internationella ansträngningar. Särskilt viktigt är att vår resolution nu slår fast att ”ökade gemensamma, strukturerade ansträngningar” behövs för att minska näringsutsläppen.

Vi har alla förutsättningar att kunna bli en framgångshistoria för andra områden i världen, med liknande utmaningar. Låt oss fortsätta vårt arbete med ännu mer ambition, det är vi skyldiga våra barn!

Tack för ordet.

Wille Valve,

Speech held at the 30th anniversiary of the Baltic Sea Parliamentary Conference at the 28th of August 2021

Honoured Speakers of Parliament, your excellencies and dear colleagues,

It is an important day for all of us. Our organization is now turning 30 years . The BSPC has withstood the tests of economic crises, pandemics and international tensions, just name a few things. Our organization has propelled the devolopment of the Baltic Sea Strategy and even evolved into a kind of role-model for other regional modes of co-operation.

In today’s speech, I would like to emphasize the environmental status of our common sea, the Baltic Sea.

As an Ålander, you constantly live in the middle of the Baltic Sea. You see the changing face of the Baltic Sea, it is not always a beautiful sight. Mr. Fuchs, please show the delegates the picture:

Photographer: Daniel Eriksson. The picture may be used for the purposes of  "influencing opinions and decision-making"

Every summer, Our Sea turns into a poisonous porridge for a couple of weeks. You cannot swim and you need to protect animals and small children from drinking the water. The reason for this is very simple: outlet of phosphorus and nitrates into the Baltic Sea. Phosphorus and nitrates come from toilet waste from ships, private drainage, agriculture and aquaculture.

The good news is: We can do something! When the use of phosphates were banned in laundry detergents, we could actually see a small improvement of the environmental status of the Baltic Sea. The buildning of ”Vodokanal” in S:t Petersburg reduced the nitrogen and phosphorus with 5.4 times, and of total nitrogen - 1.5 times, according to official statistics. On 7 June 2017, Kaliningrad in Russia inaugurated its wastewater treatment plant. Very good news for the Baltic Sea! And last but not least, the Baltic Sea is the first in world to ban cruise ship wastewater dumping. This ban takes full effect this year 2021.

And just let me be clear: We have a lot to improve also where I live at the Åland Islands. An unacceptable amount of households are still not connected to a sewage cleaning system, in particular cottages. For Aquaculture there is a ”phosphorous ceiling” set, but we could do better in terms of encouraging creativity to further reduce the outlet of nutrients. Every action counts, no matter how small, in this joint effort.

Ladies and gentlemen, our Sea is still not healthy. It is important that we continue this success story of international co-operation. It is particularly important that our resolution stresses the need of ”increased joint structured efforts” to reduce nutrient influx into the Sea.

We do, however, have the potential to becoma a success story for other areas in the world, facing similar challenges. Let us continue our work with increased ambition, we owe it t to our children!

Thank you.

Mitt varmaste tack

Talman,

Vi befinner oss nu i ett brytningsskede: Samhället vaknar upp, sträcker på sig och återgår – pö om pö – till något lite mera normalt.

Det mest centrala verktyget vi har för att nå det ”nya normala” är: vaccinering. Den vaccinering som beskrivs i tilläggsbudgeten. Vaccineringen har inte bara betydelse för vår egen vardag, för en reseekonomi som Åland är det av stor betydelse att människor kan resa lite mer. Det är därför jätteviktigt för oss alla att vaccinationerna fortskrider, skalas upp och kan genomföras möjligast effektivt.

Inget av detta vore möjligt utan Ålands hälso- och sjukvårdspersonal som i prövningens stund visat handlingskraft, uppfinningsrikedom och en förmåga utöver det normala. Tack till er.

Men jag vill idag särskilt lyfta en annan människoskara: De frivilligarbetare som ställt upp, företrädelsevis genom röda korset.

Det här talet riktar sig till er: Tack för att ni ställt upp. Ni har gjort och gör en viktig insats för det åländska samhället. Ni finns också representerade här i denna sal och flera av er har hållit låg profil, jag respekterar det och tänkte inte lyfta någon särskild person – jag konstaterar bara att jag känner den djupaste respekt för er som ger er tid, hjärta och hjärna för att Åland ska ha det så bra som möjligt.

Vad har då er insats betytt så här långt? Jo, detta har et insats betytt:

-          ÅHS har inte behövt rekrytera lika mycket personal, tack vare att de frivilliga från Röda Korset ställt upp som kontrollanter vid ingången, ledsagare och övervakar att hygienrutiner efterföljs.

-          Det underlättar sjukskötarnas jobb då de frivilliga har kontroll över mängden personer i salen, så att alla kan hålla distans och undviker trängsel.

-          Och för det tredje: De frivilliga skapar trygghet på vaccinationsplatsen och frigör resurser för ÅHS så att personalen kan effektivare koncentrera sig på det medicinska.

För tillfället har vi ca 100 frivilliga. Tänk på den siffran! 100 åländska frivilliga som ger sin tid för att samhället ska komma på fötter så snart som möjligt. De frivilliga finns på plats 7 dagar i veckan kl. 9-16: ------ 3 frivilliga på förmiddagen och 3 på eftermiddagen. Vi har ett stort arbete framför oss, vaccinationerna kommer att fortgå i alla fall t.o.m. september, så fler frivilliga är välkomna att anmäla sig, till Röda Korset som svarar för rekrytering, utbildning, schemaläggning och koordinering.

1)     Nu kanske nån muttrar att vi ska ju inte bygga vår sjukvård & välfärd med talkoarbete, eller hur? Sant och visst, men den kritiken både missar målet och undervärderar indirekt de frivilligas insatser – insatser som har gjort mycket gott för det åländska samhället.

Vi kommer nämligen inte ifrån att - just exakt här och nu – så var det viktigt och betydelsefullt att Röda korset kunde ställa upp med frivillig kraft, med 100 människor som verkligen visat vad det betyder att göra något – Tillsammans för Åland.

Relativ skuldsättning

Landskapets underskott och lånebehov har under våren lyfts i flera debattinlägg. Min uppfattning är att landskapsregeringen nu gör rätt i att långsamt börja ”svänga pråmen” mot en hållbarare ekonomi, så att vi varken drar på oss överstora lån under de kommande åren eller sparar sönder Åland. Det lär ta 2-3 mandatperioder innan vi är på grön kvist igen, men det är värt det.

Men hur ser det ut i kommunerna? Ett bra ställe att börja titta är ÅSUBs utredning om Kommunernas och kommunalförbundens ekonomi och verksamhet (2020:2). I tabell 13 syns de åländska kommunernas skulder fördelat per kommun och skärgård / landsbygd / Mariehamn. Vid en första anblick ser skuldsättningen hyggligt balanserad ut. Mariehamn hade den 31.12.2019 23,7 miljoner i skuld och övriga landskommunerna 27,4 miljoner. Inte särskilt anmärkningsvärt sett till befolkning jämfört med landskommunerna. Lite ”häftigare” blir det ut om man börjar titta på koncernboksluten för t.ex. Mariehamn: 69 miljoner. Hit räknas då också skulder som Mariehamns energi har, Mariehamns andel av kommunalförbundens skuld. Men inte heller detta är anmärkningsvärt jämfört med andra kommuner av Mariehamns storlek.

Det är när vi tittar på siffran ”relativ skuldsättning” som det börjar sticka i ögonen. Den relativa skuldsättningen visar hur stor del av kommunens normala driftsinkomster som skulle behövas för återbetalning av det främmande kapitalet, skulden. Siffran för Mariehamn är 47%. Genomsnittet för alla Ålands kommuner är 43% av driftsinkomsterna. Men 43% är då ett genomsnitt mellan t.ex. Hammarland (11%), Lumparland (78%) och Kökar (138%). Samma trend ser vi i sett till ett annat centralt nyckeltal: Skuldsättning per invånare, där Hammarland har 1 euro per invånare, Lumparland 3803 euro per invånare och Kökar 8685 euro per invånare. Finns det något landskapsandelssystem i världen som kan jämna ut detta?

Till detta kan vi lägga den färska konjunkturöversikten från ÅSUB våren 2021. I den ser vi att knappast ens år 2023 kommer Ålands BNP att kunna vara tillbaka på 2019 års nivå. Detta inverkar både landskapets och kommunernas intäkter. Att landskapsregeringen nu höjer landskapsandelar för KST och äldreomsorg är bra som tillfällig lindring under pandemin, men ingen långsiktig lösning. 

Det finns alltså stora skillnader mellan kommunernas förutsättningar. Vi har idag både kommuner som står på egna, starka ben och kommuner som tappat hoppet om att kunna stå igen. Kommuner med skuldfrihet (exkl. koncernbokslut) , Finlands lägsta kommunalskatt, stark framtidstro och inflyttning. Och så har vi kommuner där 2 nya skolbarn gör att kommunen går i konkurs, för att citera Ålandstidningens ledarsida. Om Åland förr hade A- och B-kommuner har vi idag A-, B- och C-kommuner där de sistnämndas hopp står till landskapsregeringen. 

Den långsiktiga lösningen behöver vara ett mindre antal, starkare kommuner med större befolkningsbas och ett enklare landskapsandelssystem. Alternativet tär att vi fortsätter flytta ansvar från kommunerna: gymnasiet, sjukvården, socialvården och snart kanske räddningsväsendet. Detta är i längden inte någon bra lösning för ålänningarna, eftersom Ålands partier redan idag har problem med att fylla kommunfullmäktige med folk i vissa kommuner. Kompetensen och engagemanget blir därefter.

Det är därför bra att landskapsregeringen avsätter pengar för att föra kommunreformen framåt. Om vi vill stärka Ålands attraktionskraft och få de åländska hjulen i rullning behöver vi trygga centralorten Mariehamns utvecklingsbehov. Nånstans ska pengarna komma ifrån. De pengar som både ska återbetala kommunernas skulder och bli till vår äldreomsorg och skola.

Wille Valve (MSÅ)

Anförande om alkohollagen den 21.4.2021

Talman,

Vi har under det gångna året pratat mycket om vikten av att få hjulen i rullning igen. Många ord har yttrats om att vi måste få ner den historiskt höga arbetslösheten på över 10 %. Goda råd är fortsättningsvis dyra. Nu har då landskapsregeringen kommit med ett konkret förslag, där man säger att här har vi något som kan öka sysselsättningen, kan få i gång hjulen lite under sommaren. En enhällig landskapsregering framför att det är jättebra om vi kan få lagen i kraft så snart som möjligt, utskottet instämmer och lägger allt annat åt sidan för att behandla denna... blankettlag, för det är det vi pratar om nu. Nu är jobbet klart och betänkandet ligger på bordet. 

Och vad gör vi då i denna sal? I måndags föreslog ltl Toivonen återremiss till Finans- och näringsutskottet. Idag föreslår Toivonen att lagen sänds tillbaka till regeringen. Övriga oppositionen kom med förslag om bordläggning på en vecka. Det blev omröstning och bordläggningen blev "bara" 2 dagar. Flera talare framhöll att de absolut inte hatar näringslivet på något sätt. Och rätten till bordläggning har oppositionen, inget snack om det.

Idag presenteras klämmar till förslaget, vilka i sig innebär ytterligare bordläggning in i nästa vecka. Ikraftträdandetidpunkten lär då skjutas fram med 1 månad, ta en titt på Ålandsdelegationens sammanträdestidpunkter så ser ni varför. Jag tycker det här är ett ganska beklagligt ögonblick. Det vi pratar om idag är... en blankettlag som har beretts ca 4 år, för att vara genomtänkt och socialt ansvarsfull.

Jag tycker verkligen det är tråkigt att vi fortsätter dra detta i långbänk. Våra tjänstemän har jobbat med detta i 4 år, beredningen har varit omsorgsfull och omfattat 2 remissrundor, 2 regeringar har jobbat med frågan, utskottet har lagt mycket tid på en lag. Som inte skiljer sig mycket från den första skissen.  Det vi gör nu i denna sal drabbar Ålands företagare, det drabbar dem som sliter och betalar skatt som blir - till våra månadslöner som utbetalades för 4 dagar sedan. 

Lagförslaget berör Ålands företagare. Ålands företagare är ingen anonym, grå massa. Det är människor med drömmar och förhoppningar. Människor som har satsat sina liv, delvis fått sina drömmar sönderslagna av en pandemi, människor som söker efter något hopp, något att bygga framtiden på. De här människorna lyssnar på oss idag och undrar: Hur ska det bli? 

För mig som är det en självklarhet att ge mitt bifall till ett förslag som gör livet enklare för de människor som är våra företagare. Det är en självklarhet att det ska vara enklare för våra företagare att bedriva catering, det är en självklarhet att du inte ska behöva betala ny avgift för varje gång.

Och det är också en värderingsfråga. De otrevliga, fulla vuxna som ledamoten Fellman beskrev finns förstås och kan utgöra ca 3-4% av befolkningen. Ska vi då bygga lagstiftningen som om 100% av befolkningen var fulla, otrevliga vuxna? Nej det ska vi inte! Vi ska ha frihet under ansvar och friheten upphör om du inte kan bete dig.

Tack för ordet.

Anförande om alkohollagen den 19.4.2021

Talman,

Social- och miljöutskottet har antagit en ny alkohollag, utskottet går alltså på regeringens linje. Varför behövs då en ny lag? Jo, den åländska alkohollagen är idag lite av ett muséum: Enda stället där enportionsregeln fanns kvar i lag, även om den slutade tillämpas i praktiken. Unikt detaljerade mattillagningskrav för den som serverar alkohol. Enda stället med A, B, och C-rättigheter. Vi är också  - tyvärr – enda stället där catering-verksamhet ävarit omgärdat av ohyggligt mycket krångel.

Detta sistnämnda är särskilt svårt att försvara när vi lever i en pandemi, där restaurangerna från tid till annan tvingats vara helt stängda. I talande stund får alkoholservering pågå till 22.00 och offentliga sammankomster är begränsade till 10 personer. Oberoende av hur pandemin utvecklar sig så torde de förenklade reglerna för catering-verksamhet kunna ingjuta åtminstone en liten gnutta framtidstro i branschen.

På det hela taget ger förändringarna en lite enklare vardag för krögarna och för arrangörerna av sommarevenemang som ”Sjödagarna”. På det hela taget är detta också en sträng lag, betydligt strängare än dess förlagor. Enbart 16-åringar som utbildat sig får servera. Vi inför ett Norgeinspirerat krav på alkoholfria alternativ på serveringsställena, ÅMHM ges muskler att begränsa alkoholstyrka och öppethålllningstider, rentav stänga verksamheter ifall det finns anledning att tro att barn och ungdomar kan komma till skada. Åland förutsätter 3 månaders arbetserfarenhet för ansvarig föreståndare vilket jämföras med 0 månader i Finland.

En bestämmelse som utskottet fördjupat sig extra i handlar om läktarservering. Utskottet har erfarit att bestämmelsen inte innebär någon betydande förändring i den åländska vardagen, men att den kan ge ett visst mervärde för t.ex. fotbollsklubbarna om de skulle röna internationell framgång och verkligt stora matcher spelas på Åland. Denna bestämmelse är för övrigt lika tillämplig på Mariehamns litteraturdagar som härefter har möjlighet att servera vin på litteraturdagarna. Vi kan notera att ett enhälligt utskott också tar ställning för att starksprit inte hör hemma på dessa evenemang: ” Utskottet anser att på läktarutrymmen ska företrädesvis lättare alkoholdrycker med maximalt 22 volymprocent etylalkohol serveras.”

I pandemitider har en del olyckskorpar kraxat om att det dricks mer, att konsumtionen ökar. THL:s färska siffror (7 april) visar motsatsen: i pandemins första år 2020 minskade konsumtionen med 5,2%, vilket kommer efter ett år där förändringen var 0. Detta motsvarar den trend vi har kunnat skönja också i åländska undersökningar: Intresset för alkohol fortsätter att minska och föga förvånande med tanke på 1) priset och 2) brukarnas allt högre ställda förväntningar.

I hörandena har framkommit att den föreslagna, åländska lagstiftningen både välkomnas och i stort verkar motsvara allmänhetens uppfattning om vad som är rätt och fel, vilket måste bedömas som något positivt.

Avslutningsvis är Åland inte det enda stället i världen där saker försinkats på grund av pandemi. Social- och hälsoministeriet i Finland skulle nu ha gjort en totalutvärdering av förändringarna som föregående alkohollagsrevidering innebar, men sådant har inte funnits tid till. Utskottet föreslår att Åland gör sin egen utvärdering av lagens effekter om ca 3 år, men att också konklusionerna från rikets utvärdering bör ges viss tyngd.

Utskottet har behandlat lagen i rask ordning, men utan att ge avkall på att fördjupa oss i särskilt svåra frågeställningar. Vi moderater delar förhoppningen om att denna lag ska kunna träda ikraft så snart som möjligt, vi tror att det är bra för Åland och hoppas att alla åtgärder vidtas för att möjliggöra det.

Vi har idag sett att det finns dom som gärna tar en tankepaus och fördröjer behandlingen av alkohollagen och ikraftträdandet av olika skäl, vi tror att det vore ett misstag att göra det. Vi behöver kunna ingjuta lite framtidstro på Åland nu.

Tack för ordet.

Kommunreform 2.0

                                                        Bild: Malin Lundberg, Ålands Radio

Talman, 

Jag kommer att tala länge idag, så jag ber om ert överseende.

Framför oss har vi ett av denna mandatperiods intressantaste lagförslag. Landskapslagen om en reform av kommunstrukturen på Åland föreslås upphävas, men Kommunstrukturlagen för Åland kvarstår med några kompletteringar.

Den 16:e kommunen Mariehamn skapades 1861. Efter detta har det har det på intet sätt rått något stillestånd. Signildskär överfördes från Eckerö till Hammarland, 1961 inkorporerades en del av Jomala in i Mariehamn. Men dom här gränsjusteringarna är ändå bara småpotatis om vi tittar på gränsförskjutningarna som ägt rum över tid i kommunernas ansvarsområden.

Till skillnad från kommuner i vår omvärld har inte Ålands kommuner ansvar för gymnasialstadiet. På Åland beslöt vi att det nog är bäst att landskapet handhar det. Samma evolution ägde rum på sjukvårdsområdet, vilket kulminerade i att landskapsorganisationen ÅHS slog upp sina dörrar den 1 januari 1994. Då en gemensam brand- och räddningsmyndighet skulle värkas fram framfördes också tanken att kunde inte landskapet bara ta över det.

Inte nog med det! Vi i denna sal har skapat tvingande kommunalförbund för specialomsorg där alla åländska kommuner har obligatoriskt medlemskap, Ålands omsorgsförbund. Om 3 veckor äger ögonblicket rum då detta tvingande kommunalförbund ombildas till Kommunernas kommunaltjänst, KST med ännu större ansvar, nämligen de 16 kommunernas socialvård.

Därutöver har kommunerna själva valt att organisera sig i kommunförbund som Södra Ålands högstadiedistrikt, Norra Ålands högstadiedistrikt, Oasen, osv. Den ledande frågan är förstås: Varför har vi överfört behörigheter till landskapet, varför tvingar vi in kommunerna i nya samarbeten? Varför kunde vi inte låta våra 16 kommuner fortsätta ha hand om sina verksamheter? I ett större perspektiv är frågan: Varför har behörighetsriktningen bara gått BORT ifrån primärkommunerna de senaste 50 åren?

Talman, Det är inte konstigt att kommunreform länge har diskuterats på Åland och seriösa ambitioner till kommunreform har prytt våra löpsedlar åtminstone sedan 60-talet, vilket ltl Påvals noterade i en replik. Och jag skulle vilja hävda att utvecklingen mot kommunreform började ta fart på allvar under den förförra regeringen.

Det var då ÅSUB första gången publicerade en statistiskt sett stark opinionsundersökning som bekräftade att 70% av ålänningarna vill ha kommunreform. Undersökningen gjordes om 4 år senare och siffrorna stod sig, men fick då betydligt mer uppmärksamhet. Det var under förförra regeringen som frivilliga kommunprocesser tog fart på Norra Åland och frågan började debatterades i det offentliga rummet. Det var då, dvs. under förförra regeringen, som landskapsregeringen beslöt att aktivt börja stödja samgång av kommunerna på norra Åland.

Det är alltså nu tre regeringar som arbetat med kommunreform på något sätt, men bara två som haft det i sitt regeringsprogram. En skillnad mellan denna regering och de två tidigare är att de två tidigare regeringarna arbetade utifrån hypotesen att kommunreform kunde vara bra att göra nu medan det är bra tider. Det tankesättet kan vi nog bara släppa nu, den nuvarande regeringen kan knappast sägas ha ”bra tider”. Faktum är att vi nu lyfter lån i mångmiljonbelopp för att kunna hålla landskapet flytande, vi har kriskommuner och våra kommuner upplever en klimatförändring till det sämre: minskade landskapsandelar och genom att ålänningarna väljer att bosätta sig och pendla på ett sätt som inte motsvarar dagens kommunindelning. Det kan vi knappast klandra ålänningarna för.  

En bieffekt av detta är att det idag är rätt svårt att få någon – över huvudtaget – att ställa upp i val i några kommuner. Och då pratar jag inte om att få någon att ställa upp för ett specifikt parti, utan att överhuvudtaget få någon att ställa upp. Ska vi verkligen ha det så, att vår vardag styrs av människor som egentligen inte har den minsta vilja att vara där, än mindre att sätta sig in i svåra frågor utan ersättning? Det här är en ond cirkel, för dessa kommuner tappar både i legitimitet och attraktionskraft, det ökar inte viljan att bosätta sig i dessa kommuner. Demokratiunderskottet urholkar på längre sikt hela idén med kommunal självstyrelse och det är ett problem som också belysts av Ålandstidningen på ledarplats den 6 november. 

Vad tycker vi då om föreliggande lagförslag? Det korta svaret är, att detta är värt att pröva. Lagförslagets ambition är kommunreform och lagförslaget argumenterar för varför det är önskvärt med en kommunreform. Det är möjligt att kommunreformsprocesser tar fart i stöd av dessa lagändringar. De kommuner som verkligen har behov av det kommer att ta initiativ till det. Vi ser en sån process spira mellan Lemland & Lumparland, delvis också mellan Jomala och Lemland-Lumparland. Vi kan vänta oss att Sottunga kommer att ta initiativ i stöd av lagen. I bästa fall får vi en ”snöbollseffekt” om kommunerna landar i att det är nu det ska ske, i värsta fall består dagens kommunstruktur ett litet tag till.

Så för att göra min och gruppens ställning klar: Vi stöder lagförslaget. Det har positiva ambitioner och argumentationen för behovet av kommunreform är klar i lagförslaget. Om förra modellen var en dansk modell med mycket piska, lite morot så är den vi har framför oss idag en norsk modell med mycket morot och nästan ingen piska. Inget är "raserat", tvärtom fortsätter vi bygga från denna grund med nya lagstiftning om kriskommuner och en översyn av kommunallagen. Vi vet att det kommer initiativ ”från fältet”, det vi inte vet idag är om dessa initiativ blir till något. 

Det har ibland argumenterats för att den kommunala självstyrelsen är så stark att den inte går att rucka. På den punkten håller jag inte med och jag är därför glad för att lagförslaget inte argumenterar juridiskt på den punkten, utan utgår från ändamålsenlighet. Tvingande kommunreform kan enligt grundlagsutskottet göras om medborgarnas grundlagsfästa fri- och rättigheter inte tillgodoses. Omfattningen av denna möjlighet är rent faktiskt okänd, för den har inte prövats. Det är viktigt att säga det idag, men det är inte avgörande för ärendets fortsatta behandling. I mitt tycke är det inte heller viktigt att utskottet fördjupar sig i frågan – för just den frågan har inget svar innan det prövats i lag.

Men jag delar nuvarande regerings uppfattning om att om vi ska göra det bra så är det bäst om kommunerna förmår förverkliga det själva, utgående från sin egen verklighet. Får vi detta att funka så är det bra. 

Jag vill ge några juridiska randanmärkningar inför den förestående utskottsbehandlingen:

-         1) Riksdagens grundlagsutskott, som granskar lagförslags förenlighet med grundlagen, har i betänkanden konstaterat att lagstadgade kommunalförbund som skulle få ansvar för över hälften av kommunernas verksamhet innebär för stora ingrepp i kommunernas grundlagsskyddade självstyrelse och beskattningsrätt (GruUU 67/2014; 75/2014 Rd). Det här är en intressant sak med tanke på den åländska samhällsutvecklingen. Ju mer ansvar vi förflyttar från kommunerna, desto mer sannolikt blir det att ”taket kommer emot”, dvs. en lösning presenteras som innebär att ett kommunalförbund får ansvar för hälften av verksamheten. Det här talar för att fler kommunförbund knappast är en vettig väg framåt.

-         2) Vi kan notera att den nya kommunstrukturlagen ger väldigt stor prövningsrätt åt landskapsregeringen som ska bedöma vad som är vettigt / inte. I den prövningen styrs landskapsregeringen juridiskt egentligen bara av det kvarstående kravet (i gamla lagen) på att den nya kommunen ska ha sammanhängande landgräns. Här skulle jag önska ett klargörande. Jag vill be utskottet, om möjligt, förtydliga att landgräns i åländska förhållanden också kan vara vattengräns. Att inte förtydliga detta skulle innebära att ingen skärgårdskommun kan göra kommunreform och det torde inte vara lagstiftarens vilja, jag ber därför utskottet förtydliga den punkten. Ge skärgårdskommunerna frihet att göra reform om de så vill.

-         3) I min nästa punkt vill jag förflytta fokus till kommunallagen, som vår regering aviserat att se över under mandatperioden. Jag hoppas att vi i den revideringen kan skapa frihet för framför allt skärgårdsborna att organisera sin tillvaro såsom de själva vill. Det ska vara möjligt att t.ex. Föglö, Sottunga och Kökar kan vara tre separata kommuner, men med en gemensam adminsitration, gemensamma nämnder och kanske ett gemensamt fullmäktige. Jag vill med detta förslag påminna om att vi kan lösa effektiveringsproblem också utan kommunsammanslagningar, om vi i kommunallagen ger skärgårdskommunerna friheten att frivilligt organisera sig så som de finner bäst.

-         4) En till punkt om skärgården: Det kan vara så att vi närmar oss det ögonblick då det är orimligt att förutsätta samma lagkrav för skärgården som för Mariehamn. Detta skulle tala för att vi ger kommunerna olika servicenivåer, där fasta Åland får ansvaret att producera en del service och trygghet som är gemensam med skärgården. Det är den modellen som tillämpas på öarna utanför Själland i Danmark, där landskommunerna tar ett lite större kommunalt ansvar än skärgården.

-         Avslutningsvis en mera politisk anmärkning. I sin prövning binds landskapet politiskt i det som överenskommits i regeringsprogrammet: ”Frivilliga samgåenden inom tidigare givna ramar, exklusive skärgården”. Högstadiedistriktsmodellen lever alltså på fasta Åland, men inte juridiskt bindande utan som politisk vision som ska förverkligas.

Talman, efter att denna lagändring antas kommer bollen att ligga hos kommunerna. Jag kommer för min del att aktivt undersöka möjligheter till samverkan och samgång, med fokus på de åländska kommuninvånarnas bästa.

Om vi sätter allt detta i ett lite större perspektiv: Vad är alternativen? Att ta lån för att höja landskapsandelar är inte vettigt. Vilka andra alternativ har vi? Att överföra mer kommunal behörighet till landskapsnivå är inte hållbart eller trovärdigt (med möjligt undantag för brand- och räddningsväsendet), att urholka de lagar som förpliktigar kommunerna till kommunal service ger bara småpotatis i sammanhanget. Att tvinga in kommunerna i fler kommunförbund med tvingande medlemskap går, om man tänker efter, egentligen emot hela grundtanken med den kommunala självstyrelsen.

Slutsatsen är för mig uppenbar, hoppas den är det för er också.

è  Talman, jag vill avsluta på den lättare sidan. På väg hem från lagtinget mötte jag igår en kollega i Jomala fullmäktige som sa:

-          Nog är det för hemskt med alla dom här många kommunerna som går dåligt ekonomiskt!

-          Jo, svarade jag, vi behöver ha en enda kommun på Åland

-          Jaha! Sa kollegan.

-          Jo för då har vi bara EN kommun som går dåligt ekonomiskt, inte 16.

För talman, det här är min viktigaste poäng: Att slå ihop 2 balansräkningar är egentligen ingen konst, att ha 2 kommundirektörer efter att 2 kommuner gått samman är inte heller någon konst. Men, 3 kommuner – som fortfarande är 3 kommuner, men som har EN gemensam administration, DET är en konst.