Vårsång den 30.4, 18:00 på torget

I morgon eftermiddag sjunger Mariehamns Kvartetten in våren på Trobergshemmet, sedan skriker vi ut vårt vårtjut på torget i Mariehamn kl. 18:00.

Vi har vår i luften, var har ni er? ;)

Miljötalka

En klok man på Ålands Radio talade för några dagar sedan om hur beslutsfattandet flyttat längre bort ifrån bonden hela iden: byalaget -> socknen -> kommunen -> lagtinget/riksdagen -> EU. Idag har jag mest umgåtts med den första länken i kedjan: byalaget.

Dalkarby byalag hade städtalka idag. Vi var ett tappert litet gäng som plockade byn ren, varefter vi tog soporna till Jomala kommun. Tydligen har vi en deal med kommunen om att kommunen ger oss sopsäckar och tar hand om soporna, om vi står för sopinsamlingen. En mycket vettig deal.

Nu blir det bastu för resten av kvällen!

Gemenskap

Idag hade FS haft vårmöte och mycket intressant EU-skolning på naturbruksskolan. Sorry FS, men denna gång fick det stå tillbaka för en annan gemenskap - familjen. Idag har vi haft hela halva släkten på besök, med mycket glada småttingar. Efter detta brände jag resten av dagens krut på att korrekturläsa en mycket intressant text, som resten av Åland förhoppningsvis snart ska kunna läsa.

Till alla kämpar

Detta blogginlägg tillägnas alla kämpar - alla som kämpat hårt för att uppnå ett mål och faktiskt uppnått det.

Det tillägnas min mor som idag för första gången sedan hennes behandling inleddes har gått fem kilometer på motionsbanan i Jomala. Målinriktat och envist, med en enda kaffepaus.

Det tillägnas min studiekompis Maria Laaksonen som idag la sista handen vid sin avhandling om ryska lutheraner. Jag vet vad det innebär och hur mycket timmar av slit det ligger bakom.

Det tillägnas min goda vän Sofie Norrlund, vars målinriktade envishet är ett föredöme för andra.

Och det tillägnas min kusin Mia som den här helgen har lagt allt annat åt sidan för att åka över till fastlandet och se till att hennes farmor och farfar (min mormor och morfar) har det bra.

Jag bugar mig för Er!

Medmänniska

Idag anmärkte en kompis att det nästan hade gått en månad utan blogginlägg. Det har varit en rätt tungsmält månad - inte så mycket på det politiska planet eller inom föreningslivet, mera på det personliga planet. Under den senaste månaden har det funnits många i min närhet som varit i behov av stöd och tid - och då blir det självklart mindre bloggskrivande. Jag har också själv funderat mycket på hur man kan nå fram till medmänniskor som drabbats av sorg. Idag insåg jag att man kan vara närvarande - men medmänniska kan du bara vara om den andra parten också tillåter det.

Fler kontaktytor behövs

Det finns vissa utmaningar att ta sig an inom Biblioteks- och Kulturverksamheten i Jomala, har jag märkt efter bara 2 månader som Biblioteks- och Kulturnämndens ordförande. Ibland har det verkat som att BK-nämnden och kommungården är i två olika bubblor som aldrig möts och inte riktigt har vana av att samtala med varandra. Under de två första mötena har det inte funnits någon representant från kommunstyrelsen på BK-nämndens möten och ingen ersättare. Det kan handla om att nämndens mötestider är opassliga, eller bara om tillfälligheter - men det handlar egentligen inte om någon enskild person, utan om någonting större.

Här är ett litet exempel: för några veckor sedan ringde kommunstyrelsens representant för att diskutera några frågor som skulle tas upp till behandling i nämnden. En fråga gjorde mig aningen förvånad, nämligen den om att kommunstyrelsen och delar av fullmäktige upplever sig ha "blivit förda bakom ljuset" i samband med att nuvarande kultursekreterartjänsten kom till. Ytterligare förvånad blev jag när jag fick höra några partikamrater till mig säga samma sak. Ett av argumenten när kultursekreterartjänsten kom till var att denne skulle kunna koordinera projekt som t.ex. bondbröllopet. Några människor har tydligen känt sig förda bakom ljuset ända sedan de fått höra att en förening övertog koordineringsarbetet inför bondbröllopet 2008.

Hela denna känsla av att ha blivit förd bakom ljuset hade kunnat undvikas eller kraftigt lindras om det funnits en helt vanlig dialog med någon i nämnden eller ansvariga tjänstemannen. Det är tänkt att kultursekreteraren ska arbeta med projekt som bondbröllopet - men i början av år 2008, när det praktiska arbetet inleddes hade ingen kultursekreterare ännu anställlts. Om det hade funnits en då, så hade denne haft en realistisk chans att sätta sig in i projektet och t.o.m. axla huvudansvaret. Det är inte riktigt lika realistiskt när tjänsteförhållandet formellt inleds först under första halvan av maj. Enligt den ansvariga tjänstemannen deltar kultursekreteraren ändå redan i planeringsarbetet inför årets bondbröllop - inte som huvudansvarig, men för att samla så mycket erfarenhet som möjligt till nästa års bondbröllop.

Men nog om det: vad jag vill understryka är att vår kommun behöver mera dialog. Jag har flera gånger märkt i arbetslivet hur mycket bättre arbetet flyter på när man känner dem som man ska jobba med - när man har träffat någon som man annars bara mejlar med. Då vet man hur de tänker och resonerar. Just nu går för lite för mycket energi åt till missförstånd som kunnat undvikas bara med lite mera dialog. Här har naturligtvis jag ett ansvar som nämndens ordförande - men det är inte tillräckligt: fler kontaktytor behövs.

P.S: Det kommande utbildningstillfället för nämndledamöter är ett mycket bra initiativ från kommunens sida!