fredag 25 april 2008
Medmänniska
Idag anmärkte en kompis att det nästan hade gått en månad utan blogginlägg. Det har varit en rätt tungsmält månad - inte så mycket på det politiska planet eller inom föreningslivet, mera på det personliga planet. Under den senaste månaden har det funnits många i min närhet som varit i behov av stöd och tid - och då blir det självklart mindre bloggskrivande. Jag har också själv funderat mycket på hur man kan nå fram till medmänniskor som drabbats av sorg. Idag insåg jag att man kan vara närvarande - men medmänniska kan du bara vara om den andra parten också tillåter det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jonä, det är inte alltid lätt att hinna skriva. Tycker själv det är bättre att gå ut bland andra och våga visa sig som "medmänniska" än försöka nå ut bland andra via ett så fånigt media som datorn. Nå här sitter man ju själv då och läser ditt blogginlägg och till på köpet skriver ett svar. Varför? Jo för att vissa dagar är det skönt att skriva och inte säga, man orkar inte sätta sig öga mot öga med "medmänniskan" och konfronteras, oftast med sig själv. Skall sägas att jag saknat dina blogginlägg och blev glatt överraskad då det fanns två nya idag. Att vara medmänniska bara då den andra tillåter var dock det dummaste du har skrivit på länge i din blogg!!! Man skall alltid vara medmänniska, kanske inte aktivt och försöka gå emot dennes personliga integritet i dennes sorg över något. Dock skall man alltid finnas där, motparten till medmänniskan skall alltid veta att den kan ringa, skriva ett meddelande eller ett svar på ett blogginlägg! Eller missförstod jag det sista i ditt inlägg?
I det nyaste inlägget fanns det något helt annat. Om ryska lutheraner! Låter spännande. Tragglar på med mina lutherska psalmer bara.
Till sist: Var en medmänniska men våga också vara en motpart som tar emot medmänniskan i de svåra stunderna och i de lätta stunderna i livet. Livet är roligare då man kan vandra på stigen två tillsammans som delar sina erfarenheter. Och detta inte bara i ett förhållande som inkluderar köttslig kärlek utan kärlek till nästan!
Tjäna!
Nej, det här med att vara medmänniska bara när andra tillåter det är inget som jag skulle upphöja till någon generell regel. Det är just det som du själv nämner - den personliga integriteten - som bland sätter sina begränsningar. En av människorna jag känner (som upplevt sorg), mådde helt tydligt bättre av att få prata med någon... medan den andra inte alls ville prata (trots att vi känner varandra rätt bra) - och då är det bara någonting som man får acceptera. Och försöka finnas till för den personen på något annat sätt istället.
Skicka en kommentar