Gruppanförande om en oberoende landskapsrevision

Fru talman,

Landsksapslagen om en oberoende landskapsrevision har nu behandlats i Lag- och kulturutskottet. Vi moderater betraktar landskapslagen som en välkommen modernisering av landskapets revision.

I lagförslaget säger landskapsregeringen att kostnaden för den nya myndigheten är svår att bedöma men målsättningen har varit att förslaget inte ska leda till ökade kostnader totalt sett. Vi delar landskapsregeringens bedömning och målsättning samt konstaterar att försiktighet bör iakttas vid dimensioneringen av den nya myndigheten. Detta är bra. Utskottet föreslår några förändringar, främst av språklig natur. Den största förändringen jämfört med lr:s förslag – och som definitivt inte är av språklig natur - finner vi paragraf 12:

” Förutom av de skäl som gäller uppsägning av lagtingets tjänstemän får landskapsrevisorn dock sägas upp om något av villkoren som anges i 10 § 2 mom. inte längre uppfylls.”

På ren svenska innebär detta att landskapsrevsorn får sägas upp om denne plötsligt försätts i konkurs, får sin handlingsbehörighet begränsad, blir omyndigförklarad eller - ve och fasa - invald i lagtinget. I ursprungsförslaget var detta enbart omständigheter som inte får finnas vid utnämningsögonblicket – du får inte vara omyndig, konkursförsatt eller lagtingsledamot. Nu blir det något som kan utgöra grund för landskapsrevisorns uppsägning. Om t.ex. landskapsrevisorn har ställt upp i val och blivit ersättare som plötsligt blir lagtingsledamot.

 

Avsikten med detta förslag är att en genuint oberoende landskapsrevisor inte under några omständigheter samtidigt ska kunna vara ledamot i eller anställd vid landskapsregeringen eller lagtinget. Landskapsrevisorns uppgift är ju att granska just dessa myndigheter.

Fru talman,

Detta är ett lagförslag som utskottet idisslat mycket. Ungefär när lagförslaget passerat våmmen, nätmagen och närmade sig bladmagen kom vi in på § 15 - bör den nya myndighetens beslut kunna överklagas till Hfd eller FD? I ljuset av de krav som grundlagens § 21, 2. mom. uppställer kan vi inte lämna frågan obesvarad. Jag förenar mig i landskapsregeringens resonemang, dvs. att i det mikrokosmos som självstyrelselagen utgör är det skäligt att förutsätta att landskapsrevisionen jämställs med landskapsregeringen till den del det handlar om till vilken ett besvär ska riktas.  Landskapsrevisionen är såsom landskapsregeringen en separat myndighet direkt underställd lagtinget och därmed unik i sitt slag.

Avslutningsvis stöder vi inte Åf:s ändringsförslag, eftersom denna möjlighet redan tydligt finns utskriven i tjänstemannalagen § 10: Om kanslikommissionen anser att särskilda skäl föreligger så kan man ha 1 års prövotid, precis som tjänstemannalagen föreskriver. Jag ser ingen orsak till varför vi skulle begrönsa kanslikommissionens prövningsrätt här. Utskottet har tagit ställning för att "stor omsorg bör läggas vid rekryteringen av landskapsrevisorn" - och därmed måste vi kunna förutsätta att kanslikommissionen gör just det.

 

Tack för ordet.

 

Budgetanförande om landskapsregeringen och kansliavdelningens förvaltningsområde

Landskapsregeringen och kansliavdelningens förvaltningsområde (42 och 43 Ht)

Fru talman, vi kan inledningsvis notera utvecklingen från kansliavdelning till regeringskansli, i och med att avlönandet av en förvaltnings- och utvecklingschef nu finns under huvudtiteln ”landskapsregeringen”.

Angående landskapsregeringens EU-arbete är det bra att lr på sida 15 gör tydliga EU-prioriteringar i EU-redogörelsen – och också bra att landskapsregeringen uppmärksammar gemensamma Nordiska ståndpunkter i EU-frågor. När Norden börjar formulera gemensamma ståndpunkter i EU-frågor är det viktigt att vi är aktiva.  

Budgeten minskar för kansliavdelningens allmänna förvaltning, t.ex.. eftersom arrangemanget med en nationell expert vid kommissionen dras in. Detta arrangemang bedömdes ge landskapet begränsad nytta. Detta är en vettig avvägning och, ärligt talat, inget FNU egentligen behöver fördjupa sig i desto mer.

Kommunikationsverksamhet och externa kontakter: jag välkomnar en lättöverskådlig hemsida för landskapsregeringen. Vi förtjänar ett bättre och kundvänligare ”fönster utåt” på webben.

Ålandshavskommissionen: Här gäller det framför allt att sålla fram angelägna, konkreta frågor för Åland som varken kan lösas på nordisk nivå eller med normala, bilaterala kontakter. Detta vill jag särskilt understryka – också för våra svenska kolleger är det otroligt viktigt med konkreta frågor att arbeta med. Har vi det, så ser jag ingen orsak till varför inte detta skulle kunna bli bra.

Främjande av jämställdheten: några av de bäst investerade pengarna här är de som går till samarbetet med ”Alternativ till våld” i Norge och ”Nationellt centrum för kvinofrid”, dvs. kvinnofridslinjen. Min personliga erfarenhet från medlingsbyrån är att dessa insatser behövs.

Jag applåderar övergången till skattebaserad avgift för Radio- och TV-verksamheten. Det torde ge en rättvisare uppbörd, men [smäller med handen mot bänken] vi får inte ta lättvindigt på frågan om att säkra Ålands Radio/TV:s oberoende gentemot oss.

43.40 Fastighetsenheten – förnuftigt att landskapsregeringen kopplar ett helhetsgrepp över fastighetsbeståndet och avyttrar de som saknar ”särskilda kulturhistoriska eller miljövärden”. Vi torde se mera resultat av detta under 2013 – och det är bra.

43.60 – Polisverksamhet – lr arbetar vidare med att uppföra kompletterande utrymmen för polisens verksamhet på en angränsande tomt till befintliga polishuset. Här ber jag utskottet överväga möjligheten att bygga i olika vädersteck, skulle det t.ex. gå att bygga österut? Skulle en till våning på den befintliga delen kunna vara en kostnadseffektiv lösning utrymmesbehovet?  Eller är detta inte kostnadseffektivt eftersom man då måste påla upp källarvåningen?

Nästa punkt 43.91 – vi storsatsar på Integration. Att satsa på inkludering av nya ålänningar är i en vettig satsning. Vi måste dock vara noga med att följa upp nyttan av dessa investerade pengar.

43.95 – Personalarbete och arbetsmiljö. Vi inom moderaterna välkomnar satsningen på en gemensam värdegrund för medarbetarskap och ledarskap inom landskapsregeringen.

Sammanfattningsvis en bra budget till denna del - med många offensiva och väl genomtänkta satsningar -  som behövs.

Några tankar kring skärgården

I denna sal har det debatterats mycket om skärgårdskommunernas roll i det framtida Åland – med rätta. Vi behöver ta särskilda hänsyn till skärgården arbetet med en samhällsstruktur för Åland. Men omöjligt kan det inte vara för en population på 28.000 människor utspridda på 50 öar att hitta en fungerande samhällsmodell.

Det är idag inga större problem att pendla från Saltvik till Mariehamn. Jag känner flera som pendlar i motsatt riktning, från Jomala norrut. Därför borde det inte heller, logiskt sett, vara något problem med att ha en tydligt avgränsad del av förvaltningen i Godby eller i Saltvik – detta må sen vara en lokal myndighet eller en landskapsmyndighet. Godby och Saltvik är idag tillgängliga härifrån sett, tack vare broar och vägar. Den tillgängligheten saknas gentemot skärgården. En sak jag lärde mig på ABF:s 30-årsjubiléum var att man aldrig ska ordna möten som du själv inte vill gå på, men som du nog tror att andra gott kunde åka på. Då blir det en flopp. Transponerar vi detta resonemang till skärgården blir frågan – vill DU bo i skärgården? Jag vill inte bo i skärgården, men det är nog bra om andra gör det. Skulle DU vara beredd att bosätta dig i skärgården, bortsett från Föglö och Vårdö? Jag ställde den frågan till mig själv när jag flyttade till Åland – och svaret blev nej. Varför? Det var för otillgängligt, fanns inga intressanta jobb och den offentliga servicen fungerar haltande. Dessutom ser det statistiskt sett ut som att befolkningen håller på att fly fältet.

Skulle återinförandet av den ambulerande tandvården vara den avgörande sporren som kunde få mig att flytta till skärgården? Ärligt talat, nej. Skulle möjligheten till Leader-pengar vara det? Bra initiativ, men nej. Det finns två saker som skulle kunna få mig att flytta till skärgården: ett intressant jobb och goda kommunikationer – dvs. att man kan surfa på nätet och ta sig därifrån smidigt. Det förstnämnda underlättas av ett blomstrande, icke-ensidigt näringsliv. Det andra underlättas av en fungerande bastrafik som övergår i kortrutt. Tillgänglighet och arbetsplatser, alltså. 

Hur ska vi få DIG som sitter här i denna sal att vilja flytta till skärgården?
Det är den stora frågan.

Anförande om nettodebitering av el

Ltl Wille Valve

Kära kollegor, ärade fåhövdade skara! Det är en mycket relevant och intressant åtgärdsmotion som har lämnats in av ltl Axel Jonsson.

Det är lätt att hålla med ltl Jonsson om att detta hör framtiden till. Det här har varit en käpphäst bl.a. i den svenska borgerliga regeringens energipolitik. Den stora frågan som man i Sverige har stött på är att man behöver förnya sitt elnät för att kunna ta i bruk detta i större skala.

Vad gäller motionens innehåll i övrigt så identifieras korrekt den finländska skattelagstiftningen som en utmaning. Men frågan är om inte vårt elnät utgör en ännu större utmaning.

Jag noterade vad ltl Jonsson sade om att Finlandskabeln inte kan vara en allena saliggörande ingrediens i vår energipolitik. Men icke desto mindre så förbättrar den vårt elnäts möjlighet att verkställa nettobudgetering på sikt.

Jag är för egen del beredd att ta upp detta med mina finländska kollegor i Nordiska rådet, dvs. skattelagstiftningsdelen. Jag hoppas att finans- och näringsutskottet, i den mån utskottet fördjupar sig i motionen, särskilt tittar på de tekniska utmaningarna som vårt elnät står inför.

Sedan finns det ytterligare en sak som man kan fundera på. I en artikel i Ny Teknik kan man läsa om en person som har räknat ut hur mycket el han skulle kunna producera idag med sex, nio eller tolv solceller utgående ifrån vad han kunde ta betalt om man sålde 20 procent av elproduktionen. Han räknade ut att det tar 20 år innan den investeringen betalar sig själv. Allt det här kan förstås förändras med en annan skattelagstiftning och med en annan energipolitik. Men det finns betydande utmaningar. För egen del välkomnar jag den här motionen. Jag hoppas att utskottet tittar närmare på den. Tack.

Åtgärdsmotionen kan läsas här

Budgetanförande för budgeten år 2013

Fru talman, tillåt mig inleda med ett budgetcitat från en känd statsman

”Det är uppenbarligen en budget, det finns mycket siffror i den” (George W. Bush) 

Fru talman, jag kommer i mitt budgetanförande att beröra en övergripande fråga – och specifikt ta upp budgetposterna under lagtingets huvudtitel (41 ht)

Den övergripande frågan är samhällsservicereformen. Det är mycket bra att de separata arbetsgrupperna börjat arbeta och att en tidtabell finns för arbetet. Vi moderater ser samhällsservicereformen som ett långsiktigt och ambitiöst arbete för Ålands bästa. Vi har jobbat och kommer att jobba hårt för att ge ålänningarna ett gott samhälle, med kostnadseffektiva samhällstjänster – och ett samhälle där du som ålänning kan känna att du har en möjlighet att påverka ditt liv. För det offentliga Åland vi ser idag behöver ses över. Den bärande principen i detta arbete bör fortsättningsvis vara att ha medborgaren i fokus – bästa och tillgängligaste service för varje skatteuro. Anslaget på 100.000 euro för arbetsgrupperna (43.01.20) behövs för reformens framskridande. Vad gäller reformen långsiktigt, tror jag inte på principen att styra över ännu mera medel till krisande kommuner. Det har vi prövat. Problemet är inte att en del kommunerna idag är fattiga medan andra är rika, problemet är de strukturer vi i denna sal har skapat för alla 16 kommuner. Vi har dammantaget stiftat lagar som ställer stora krav på små kommuner: rättssäkerhet, sociala förmåner, undvikande av jävsituationer. Våra kommuner – stora som små – har idag svårigheter med att uppfylla dessa grundläggande, lagstadgade skyldigheter gentemot sina medborgare. I en kommun kan det handla om att man har en svårt rörelsehindrad medborgare, en enda drogmissbrukare eller tre inflyttade på de Gamlas hem som räcker för att (a) stjälpa kommunens budget (b) leder till att kommundirektören måste permitteras – eller (c) att skatteöret måste höjas. Det är dessa strukturer som är problemet, att en del kommuner är fattiga är bara symptomet. Och detta problem måste lösas så att medborgaren fortsättningsvis får god samhällsservice och upplever sig ha goda möjligheter att påverka den. Ställer man dagens situation på sin spets kunde man säga att när en kommun börjar ha 40-50 medborgare som på riktigt bor i kommunen, då bästa kolleger, börjar vi verkligen snacka virtuella kommuner – innan ens den digitala agendan är färdig.
 

Några kommentarer om lagtingets huvudtitel (41 Ht)

 
- I 2013 ingår anslag för utvecklingsprojekt för e-demokrati. Bra att lagtinget sätter bollen i rullning, samtidigt kan man inte nog understryka vikten av att ”samordning mellan lagting och lr BEHÖVS för en kostnadseffektiv satsning” (sida 16 och 18 i budgeten)
 
- Ang. lagtingets extrna verksamhet (sida 17, punkt 41.01) vill jag betona att: ska vi få något gjort – utveckla självstyrelselagen, riva gränshinder, förenkla för våra företag – då behöver vi resa och träffa folk. Det är den externa politikens livsluft. Men detta bör göras med förnuft: Det finns t.ex. inget som talar för att vi måste åka business-klass inom Europa. Och i vissa sammanhang kan det vara så att man först etablerar en kontakt – sen kan man med tiden övergå till videokonferens. Ett exempel är Finlands NR-delegations möten i Helsingfors som ibland bara varar en timme – här jobbar vi med att ta videokonferenser mera i bruk.  

- 41.10.04 Att revisionsverksamheten kommer igång innebär en del utgifter för lagtinget, detta är OK men otroligt viktigt att lagtinget följer hur dessa utgifter utvecklas i 2014 års budget. Om vi jämför med 42.25 (under lr) ser vi att Gamla revisionsbyrån ännu finns kvar under 2013 – det behövs för en smidig övergång till den nya revisionsmyndigheten. BRA att anslaget kan anpassas till det faktiska behovet, dvs. minskas, när den nya lagstiftningen kan börja tillämpas.

 
- 41.01.01 – lagtingets verksamhetsuppgifter – varför ökar de med nästan 70.000 från bokslut 2011? Detta är alltså en allmän höjning som motiveras av att anslaget har stått mer eller mindre stilla under ett antal år. Lagtinget har av hävd haft ett ”extrautrymme” för att inte behöva begära en tilläggsbudget av sig självt. Detta extrautrymme brukar sen till stora delar inte användas, utan betalas tillbaka i budgeten. Av hävd är detta inte en fråga för FNU att överväga, utan för kanslikommissionen. Jag riktar mig därför till kanslikommissionen på denna punkt.
 
Jag anser att vi i lagtinget som självstyrelsens högsta beslutande organ bör visa vägen i spartider. Ålands delegation i NR minskar nu på eget initiativ sin budget med 3000 euro, eftersom vi bedömer att vi KAN minska detta utrymme (41.20.01). Om ett år, när vi sett hur BSPC-medlen används med det nya upplägget för BSPC kan vi möjligen också göra en liknande minskning för BSPC. Min fromma förhoppning är att lagtinget tar bort alltför uppenbart ”extrautrymme” ur sin budget. Detta är ett tänk som jag hoppas ska sprida sig i lagtingets korrider. För hur kan vi minska på budgeten om vi inte själva visar vägen?

41.05.03. Utvecklingsprojektet E-demokrati (sida 20) Om vi i lagtinget går in för att ersätta de stenografiska protokollen, hur uppbevarar vi då dessa värdefulla ord för framtida generationer, forskare – eller släktingar som vill veta vem som sade vad?  Svaret är att det länge efterlysts ett system med sökord, så att man med lätthet kan se vem som har sagt vad – elektroniskt. Detta systemskifte understöder jag, som ett led i att öka tillgängligheten på information för den upplyste medborgaren. Man kunde också nämna att Europaparlamentet helt övergått från protokoll över vem sade vad till videoinspelningar. Detta anser jag dock inte är en vettig väg framåt – våra anföranden bör bevaras också för framtida generationer och forskare – och dom behövs också i textform.

 
Tack!

Tal vid ABF:s 30-årsjubiléum

Bästa åhörare,

Arbetarnas Bildningsförbund fyller i år 30 år. Vi gratulerar Er! Vi firar alltså 30 år av progressivt bildningsarbete på Åland. Läser man verksamhetsberättelsen slås man av mångfalden i kursutbudet – Lindy hop, bokföring, konsten att nå ut med sitt budskap, vintage-sömnad och bloggkurs. Ett kursutbud som garanterat har berikat många ålänningars liv. Jag tänkte använda dessa få minuter till att problematisera kring det som kanske är ABF Ålands innersta väsen – ABF:s stadgar.

Till ABF:s syften hör (Stadgarna paragraf 3) - Att ”delta [i] planeringen av fackföreningsrörelsens och politiska organisationers utbildningsarbete och kulturpolitik.”

Det man som politiker kan notera är att det ingenstans i ABF:s stadgar står att förbundet är politiskt oberoende eller neutralt. ABF har tvärtom som syfte att delta i ”planeringen av politiska organisationers kulturpolitik”. Gör detta ABF till en politisk organisation? Om det står i stadgarna att man – som en sak bland andra - planerar ”politiska organisationers” kulturpolitik?

Det finns en enda politisk organisation som är medlem i ABF: Ålands socialdemokrater. Men ABF är också öppet för andra partier. Den uppenbara följdfrågan är varför inte fler politiska organisationer är medlemmar? Eller om man vill vara lite raljant – varför är inte ni moderater medlemmar, ni säger ju er vara det nya arbetarpartiet? En delförklaring kan vara att ABF-Ålands syfte enligt artikel 2 är ”att vara en del av det fria bildningsarbetet grundad på jämlikhetens, solidaritetens och demokratins principer”

Detta kan göra en del partier betänksamma, om dom till exempel tror på ett mått av ekonomisk ojämlikhet för att samhällsekonomin ska fungera och, om man hårdrar det, partier som hellre sätter individens behov framom kollektivets. En annan sak vi kan notera är att förbundet är öppet för ” inregistrerade fackföreningar”. Inte arbetsgivarorganisationer – utan uttryckligen fackföreningar. Skulle det vara en idé att öppna upp dörren också för de idéer som finns hos arbetsgivarna, under ABF:s nästa 30 år? Eller går detta emot ABF:s kärnvärden?

Vad vill jag säga med detta? Jo, ABF kan idag på goda grunder (sina stadgar) uppfattas som en organisation med politiska målsättningar. Den här uppfattningen stärks i det allmänna medvetandet då ABF anordnar evenemang och man kan se socialdemokraternas och ABF:s logotyper sida vid sida i en annons. Eller då ABF ordnar debatt om den ekonomiska krisen med socialdemokrater, precis före valet. Men. Är detta ett egentligen problem, om man ändå tydligt uttalar i stadgarna att man kan planera politik? Jag menar att det blir knepigt att säga att man företräder det ”fria bildningsarbetet”, samtidigt som man ”planerar politiska organisationers kulturpolitik”. Det jag vill peka på är att det idag finns en inbyggd konflikt i ABF:s stadgar, som jag tror är värd att begrunda.  Borde ABF göra ett vägval och säga att detta är en politisk organisation med politiska målsättningar? Eller tydligt uttala att ABF är politiskt oberoende? Eller kan man fortsätta som idag, med dörren på glänt, och säga att man KAN bedriva politik?

Vi kan dra en parallell till en helt annan organisation, Fredsinstitutet, som – trots att den grundades av framträdande socialdemokrater – inte upplevs vara knutet till ett parti eller särskilda intressen. Institutet fick nyligen hela sin fastighet som donation av landskapsregeringen – det hade inte hänt om Fredsinstitutet hade upplevts som ”partiskt”.

Bästa åhörare, ABF är så mycket mer än denna enskilda fråga, men jag tror att frågan är värd att begrunda med ett öppet sinne: Har ABF ambitionen att vara politiskt oberoende eller inte? Eller är det någon poäng med att försöka vara oberoende, ligger hela ABF:s innersta väsen i att man beväpnar arbetstagarna med kunskap för att värna sina intressen?

Det är ett vägval som jag tror ABF står inför under sina – med säkerhet - kommande 30 år.

Tack för Er uppmärksamhet.  

Anförande om ett komplicerat internationellt avtal

Förra onsdagen talade jag i plenum om det "Fakultativa protokollet till internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter". Ämnet är rätt spännande för den som är intresserade av internationella avtal, eftersom protokollets två "moderkonventioner" sattes ikraft bara med en presidentförordning (av Urho Kekkonen) på 70-talet. Detta gör att man kan ifrågasätta om konventionerna ens gäller på Åland idag - och om lagtinget alls kan godkänna detta protokoll. Ett yttrande har begärts från självstyrelsepolitiska nämnden, som nu börjar reda ut "härvan".

"Ltl Wille Valve

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka minister Gun-Mari Lindholm för resonemanget kring bruket av förordningar vid införlivande av konventioner på 70-talet. Det finns, såsom ltl Jansson just antydde, en del skrivet i det ämnet och det är inte helt klart. Sedan är frågan hur mycket vi ska gräva i den här frågan. En viss betydelse har frågan nog, för flera av bestämmelserna, som finns både i den så kallade MP-konventionen och i ESK-konventionen, är saker som egentligen borde regleras i lag. Det finns anledning för utskottet att fundera på det.

Fru talman! De ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna i folkrätten har en rik och färgstark historia. Under åren efter andra världskriget var världen polariserad i ett kapitalistiskt och ett kommunistiskt läger. Bägge läger hade sina uppfattningar om hur världen borde se ut. Det utkristalliserade sig i att USA var stolta över sina medborgerliga och politiska rättigheter medan de kommunistiska staterna, med Sovjetunionen i spetsen, hellre framhöll sina sociala rättigheter och sina ekonomiska och kulturella rättigheter – rätt till mat, hälsovård och arbete.

De diplomatiska sammandrabbningarna i FN under åren efter andra världskriget ledde fram till två kända tvillingkonventioner – en om medborgerliga och politiska rättigheter och en om ekonomiska, sociala och kulturella.

Efter Berlinmurens fall fortsatte MP-konventionen att utvecklas och vitalisera genom två tilläggsprotokoll, medan ESK-rättigheterna på sätt och vis lades i malpåse under några år. Nu är de tillbaka med det första fakultativa protokollet till konventionen om ekonomiska, social och kulturella rättigheter.

Idag är skiljelinjen inte lika skarp både MP-rättigheter och ESK-rättigheter är närmare än någonsin och upplevs idag som mänskliga rättigheter som en gemensam kategori. Men skiljelinjen är inte irrelevant. Än idag har vi stater i vår näromgivning som gärna framhåller sociala rättigheter, samtidigt som man ser till att misshandla de presidentkandidater som dristar sig till att förespråka fria val.

Fru talman! Med tanke på de människor som kämpar för en friare värld i förtryckta länder, är skyddsåtgärderna i artikel 13 av synnerligen stor vikt.

Ur ett åländskt medborgarperspektiv är artikel 2 den centrala, där det öppnas upp en möjlighet för medborgare eller ”grupper av personer” som utsatts för kränkningar av de rättigheter som anges i ”moderkonventionen”. Klagomålet kan enligt artikel 3 inte anföras anonymt och definitivt inte som anonymt mess, vilket är sunt förnuft i internationella sammanhang. I övrigt består det fakultativa protokollet till stor del av gentlemannaregler för hur signatärmakternas utrikesministerier förutsätts bete sig mot varandra.

För Finland och Åland är det intressant att notera att det finns ett undantag till huvudregeln om att nationella rättsmedel bör vara uttömda: Då nationella rättsmedel har dröjt oskäligt kan man ändå vända sig till kommittén, trots att de inhemska rättsmedlen inte är uttömda. Trots gott renommé inom mänskliga rättigheter är det just detta som Finland och Åland brukar kritiseras för i internationella utvärderingar och senast på Åland av barnombudsmannen.

Fru talman! Vi i den moderata lagtingsgruppen instämmer i landskapsregeringens analys av bestämmelserna. Vi ser dessutom möjligheter till ett stärkt rättsskydd för ålänningar i artikel 2 och möjligheter till ökad, konstruktiv internationell interaktion i samband med artikel 10 om mellanstatliga klagomål.

Fru talman! Det förslås att man ska remittera det fakultativa protokollet till lag- och kulturutskottet vilket understöds.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag skulle vilja ha ett klargörande av ltl Valve. Jag vet inte om jag missuppfattade något? Ledamoten sade att det kan finnas skäl för lagändringar också på Åland, samtidigt har landskapsregeringen konstatera att det inte föranleder några lagstiftningsåtgärder.

Ltl Wille Valve, replik

Det är bra att ltl Sjögren tog upp den saken i en replik. Den diskussionen, som ltl Jansson hänvisade till, handlar, så vitt jag uppfattar det, om moderkonventionerna, dvs. de riktiga konventionerna; MP-konventionen och ESK-konventionen. Vad gäller de fakultativa tilläggsprotokollen, inklusive detta som vi behandlar idag, föranleder de inte några lagändringarbeten, vare sig så vitt landskapsregeringen eller jag kan se. Men vad gäller de konventioner som sattes ikraft genom förordningar på 70-talet så finns där fortfarande en viss tvetydighet som kommer till uttryck i vissa akademiskas lärdas skrifter, i juridiska tidningar och liknande, så där kan man gräva om man vill."

Öppning av utställningen "Norden runt - Konst från iskantens rand"

Kära vänner,

Idag har jag den stora förmånen att få öppna utställningen ”Norden runt – konst från iskantens rand”. Utställningen har färdats från Nuuk på Grönlands västkust, 3800 km härifrån. Utställningen är på flera sätt betydelsefull. Den har samlat unga från alla Nordens hörn till en gemensam sak. Den har ställt dem frågan vad det är att vara grönlänning, islänning eller ålänning. Svaren på frågan finns inne i containrarna.

Varje container berättar om ett enskilt land. Tänkte ta Grönland som exempel. Går vi in i den grönländska containern ser vi inne till höger det grönländska urhemmet, en mossbetäckt igloo av sten. Till vänster ser vi de ”betongblockshus” i Nuuk som grönlänningarna tvingades flytta in i under 1900-talet. En dramatisk och smärtsam förändring som lämnat sina spår intill denna dag.

I somras  hade jag förmånen att besöka Grönland som medlem av Nordiska rådets näringsutskott. En sak vi hela tiden stötte på var – containrar. Det beror på att nästan all transport till och från Grönland går över hav – i containrar. Då Nordens Institut på Grönland började skissa på utställningen, konstaterade man att det saknas utställningslokaler, men att det finns rätt gott om containrar. Därmed uppstod idén att bruka insidan av en container för att sända en hälsning över havet.

Detta är containrar som har mycket att berätta. Vad är det att vara grönlänning, islänning eller ålänning?

Jag förklarar härmed utställningen ”Konst från iskantens rand” öppnad. 

Mycket nöje!