Gruppanförande om en oberoende landskapsrevision

Fru talman,

Landsksapslagen om en oberoende landskapsrevision har nu behandlats i Lag- och kulturutskottet. Vi moderater betraktar landskapslagen som en välkommen modernisering av landskapets revision.

I lagförslaget säger landskapsregeringen att kostnaden för den nya myndigheten är svår att bedöma men målsättningen har varit att förslaget inte ska leda till ökade kostnader totalt sett. Vi delar landskapsregeringens bedömning och målsättning samt konstaterar att försiktighet bör iakttas vid dimensioneringen av den nya myndigheten. Detta är bra. Utskottet föreslår några förändringar, främst av språklig natur. Den största förändringen jämfört med lr:s förslag – och som definitivt inte är av språklig natur - finner vi paragraf 12:

” Förutom av de skäl som gäller uppsägning av lagtingets tjänstemän får landskapsrevisorn dock sägas upp om något av villkoren som anges i 10 § 2 mom. inte längre uppfylls.”

På ren svenska innebär detta att landskapsrevsorn får sägas upp om denne plötsligt försätts i konkurs, får sin handlingsbehörighet begränsad, blir omyndigförklarad eller - ve och fasa - invald i lagtinget. I ursprungsförslaget var detta enbart omständigheter som inte får finnas vid utnämningsögonblicket – du får inte vara omyndig, konkursförsatt eller lagtingsledamot. Nu blir det något som kan utgöra grund för landskapsrevisorns uppsägning. Om t.ex. landskapsrevisorn har ställt upp i val och blivit ersättare som plötsligt blir lagtingsledamot.

 

Avsikten med detta förslag är att en genuint oberoende landskapsrevisor inte under några omständigheter samtidigt ska kunna vara ledamot i eller anställd vid landskapsregeringen eller lagtinget. Landskapsrevisorns uppgift är ju att granska just dessa myndigheter.

Fru talman,

Detta är ett lagförslag som utskottet idisslat mycket. Ungefär när lagförslaget passerat våmmen, nätmagen och närmade sig bladmagen kom vi in på § 15 - bör den nya myndighetens beslut kunna överklagas till Hfd eller FD? I ljuset av de krav som grundlagens § 21, 2. mom. uppställer kan vi inte lämna frågan obesvarad. Jag förenar mig i landskapsregeringens resonemang, dvs. att i det mikrokosmos som självstyrelselagen utgör är det skäligt att förutsätta att landskapsrevisionen jämställs med landskapsregeringen till den del det handlar om till vilken ett besvär ska riktas.  Landskapsrevisionen är såsom landskapsregeringen en separat myndighet direkt underställd lagtinget och därmed unik i sitt slag.

Avslutningsvis stöder vi inte Åf:s ändringsförslag, eftersom denna möjlighet redan tydligt finns utskriven i tjänstemannalagen § 10: Om kanslikommissionen anser att särskilda skäl föreligger så kan man ha 1 års prövotid, precis som tjänstemannalagen föreskriver. Jag ser ingen orsak till varför vi skulle begrönsa kanslikommissionens prövningsrätt här. Utskottet har tagit ställning för att "stor omsorg bör läggas vid rekryteringen av landskapsrevisorn" - och därmed måste vi kunna förutsätta att kanslikommissionen gör just det.

 

Tack för ordet.