Tal vid ABF:s 30-årsjubiléum

Bästa åhörare,

Arbetarnas Bildningsförbund fyller i år 30 år. Vi gratulerar Er! Vi firar alltså 30 år av progressivt bildningsarbete på Åland. Läser man verksamhetsberättelsen slås man av mångfalden i kursutbudet – Lindy hop, bokföring, konsten att nå ut med sitt budskap, vintage-sömnad och bloggkurs. Ett kursutbud som garanterat har berikat många ålänningars liv. Jag tänkte använda dessa få minuter till att problematisera kring det som kanske är ABF Ålands innersta väsen – ABF:s stadgar.

Till ABF:s syften hör (Stadgarna paragraf 3) - Att ”delta [i] planeringen av fackföreningsrörelsens och politiska organisationers utbildningsarbete och kulturpolitik.”

Det man som politiker kan notera är att det ingenstans i ABF:s stadgar står att förbundet är politiskt oberoende eller neutralt. ABF har tvärtom som syfte att delta i ”planeringen av politiska organisationers kulturpolitik”. Gör detta ABF till en politisk organisation? Om det står i stadgarna att man – som en sak bland andra - planerar ”politiska organisationers” kulturpolitik?

Det finns en enda politisk organisation som är medlem i ABF: Ålands socialdemokrater. Men ABF är också öppet för andra partier. Den uppenbara följdfrågan är varför inte fler politiska organisationer är medlemmar? Eller om man vill vara lite raljant – varför är inte ni moderater medlemmar, ni säger ju er vara det nya arbetarpartiet? En delförklaring kan vara att ABF-Ålands syfte enligt artikel 2 är ”att vara en del av det fria bildningsarbetet grundad på jämlikhetens, solidaritetens och demokratins principer”

Detta kan göra en del partier betänksamma, om dom till exempel tror på ett mått av ekonomisk ojämlikhet för att samhällsekonomin ska fungera och, om man hårdrar det, partier som hellre sätter individens behov framom kollektivets. En annan sak vi kan notera är att förbundet är öppet för ” inregistrerade fackföreningar”. Inte arbetsgivarorganisationer – utan uttryckligen fackföreningar. Skulle det vara en idé att öppna upp dörren också för de idéer som finns hos arbetsgivarna, under ABF:s nästa 30 år? Eller går detta emot ABF:s kärnvärden?

Vad vill jag säga med detta? Jo, ABF kan idag på goda grunder (sina stadgar) uppfattas som en organisation med politiska målsättningar. Den här uppfattningen stärks i det allmänna medvetandet då ABF anordnar evenemang och man kan se socialdemokraternas och ABF:s logotyper sida vid sida i en annons. Eller då ABF ordnar debatt om den ekonomiska krisen med socialdemokrater, precis före valet. Men. Är detta ett egentligen problem, om man ändå tydligt uttalar i stadgarna att man kan planera politik? Jag menar att det blir knepigt att säga att man företräder det ”fria bildningsarbetet”, samtidigt som man ”planerar politiska organisationers kulturpolitik”. Det jag vill peka på är att det idag finns en inbyggd konflikt i ABF:s stadgar, som jag tror är värd att begrunda.  Borde ABF göra ett vägval och säga att detta är en politisk organisation med politiska målsättningar? Eller tydligt uttala att ABF är politiskt oberoende? Eller kan man fortsätta som idag, med dörren på glänt, och säga att man KAN bedriva politik?

Vi kan dra en parallell till en helt annan organisation, Fredsinstitutet, som – trots att den grundades av framträdande socialdemokrater – inte upplevs vara knutet till ett parti eller särskilda intressen. Institutet fick nyligen hela sin fastighet som donation av landskapsregeringen – det hade inte hänt om Fredsinstitutet hade upplevts som ”partiskt”.

Bästa åhörare, ABF är så mycket mer än denna enskilda fråga, men jag tror att frågan är värd att begrunda med ett öppet sinne: Har ABF ambitionen att vara politiskt oberoende eller inte? Eller är det någon poäng med att försöka vara oberoende, ligger hela ABF:s innersta väsen i att man beväpnar arbetstagarna med kunskap för att värna sina intressen?

Det är ett vägval som jag tror ABF står inför under sina – med säkerhet - kommande 30 år.

Tack för Er uppmärksamhet.