Det bästa och det goda.

"Det bästa kan bli det godas fiende"

Orden kom från dåvarande ministerkollegan Johan Ehn (MSÅ), året var 2014 och vi satt på en småtrist överläggning om det kommande kortruttssystemet. Trafikminister Thörnroos (c) vecklade ut en karta och pekade på olika alternativ till projektet "Västra Föglö". Kartan innehöll olika vägdragsningsalternativ som hette 1a, 1b och 1c. En av dem var tunnel och överläggningen utmynnade i att tunnelalternativet ströks, fullständigt odramatiskt och under lågmält resonerande. Som brukligt.

Jag tror att diskussionen mellan de 3 partierna var just "lågmält resonerande", eftersom alla hade insikten om att vi måste bygga om den "Evald Häggblomska" skärgårdstrafiken till nåt annat. Bunkerpriser och personalkostnader gjorde nuvarande upplägg ohållbart, alla var medvetna om att vi akut behövde ett systemskifte. Till nåt kostnadseffektivare, miljövänligare, till nåt som kunde svara mot skärgårdsbornas behov och kanske stärka framtidstron. Vi skojade lite (onödigt nog) om den liberale oppositionsledamoten Torsten Sundbloms ihärdighet. Han ville se "spaden i marken!" för kortrutten och ibland på en överläggning om kortrutt kunde nån skämtsamt utbrista "spaden i marken, spaden i marken!" Stödet för kortrutt var kompakt, från regering och opposition. Den som betvivlar detta kan ta en titt i lagtingsprotokollen från 2011-2015.

I min lagtingsgrupp fanns dock starka tunnelförespråkare, bl.a. en som hette Mika Nordberg (MSÅ) och under överläggningen var jag fullt fokuserad på att vad vi än går in för så får det inte utesluta eller försämra möjligheterna till en framtida tunnel. Jag fick den försäkran jag ville ha från avdelningen och minister Thörnroos: Kortrutten försämrar inte möjligheten till en tunnel, den kan rentav förbättra den. Kortrutten var för mig det nästbästa, fast vägförbindelse det bästa.

Projektet kunde inledas och en valrörelse kom (2015) som handlade om allt annat än kortrutten. Vi snabbspolar nu fram till valrörelsen 2019 där hela kortruttsystemet plötsligt hade förminskats till att handla om en enda färja. För eller emot? Och är du för laddhybriden så kan du inte vara för tunnel.

Vad som hände förra veckan var inget annat än att hela kortruttssystemet som 3 regeringar arbetat med i 10 år begravdes, invid Åva-Jurmo-projektet. Så hur tänker jag kring det?
Ska försöka beskriva det:

Minska koldioxidutsläppen 
Det mest spektakulära som hände under förra veckan var att vår nymornade miljörörelse röstade nej till landskapets första fossilfria färja. Läs fredagens Nyan (24/1) där de själva berättar varför. Den nya färjan hade alltså minskat skärgårdstrafikens koldioxidutsläpp med 48 000 ton koldioxid under avtalstiden, vilket motsvarar en sjättedel av skärgårdstrafikens totala utsläpp: 1,2 miljoner liter mindre bunkeråtgång.... PER ÅR eller, om du vill 18 miljoner liter brännolja under avtalstiden.

Läs ovanstående en gång till och begrunda. Kommer någon landskapsregering i närtid att föreslå en lika kraftfull miljöåtgärd? Jag hoppas, men tror inte det. En tunnel fordrar för övrigt mycket betong som ger ett betydande koldioxidavtryck.

Ekonomi
Tänker här inte gå in på de miljoner som under åren lagts på att gemensamt utreda kortrutt, men det kan vara på sin plats att upprepa några av grundsatserna i det nu nedlagda kortrutssystemet. Med ett färdigt utbyggt kortruttssystem beräknades inbesparingen bli ca 3 miljoner per år, jämfört med nuvarande trafiksystem. Avtalsvärdet för 15 år var 66 miljoner euro, fortsatt drift med m/s Skarven beräknades till 58 miljoner euro. Vad skulle vi ha fått för denna "diff" på 8 miljoner under 15 år? Jo:
- 50% större bilkapacitet mellan Föglö-Fasta Åland.
- 48.000 ton mindre koldioxidutsläpp.
- Att entreprenören stärker trafikens tillförlitlighet genom att alltid ha tillgång till reservfärja.

Vår självstyrelses trovärdighet
I diskussionerna om ny självstyrelselag är vi ofta - med rätta - besatta av tanken "Kan vi verkligen lita på Helsingfors?". Efter nedläggningen av kortrutten borde vi ställa frågan "Kan andra lita på oss?". Om kortruttstanken nån gång återuppstår (t.ex. efter att frusen tvättsvamp påträffats i provborrningar), så är det inte sagt att vi får några anbud. Alternativt ett anbud som är 20% högre för att kunna beakta "politiska konjunktursvängningar" från en mandatperiod till en annan. Kort sagt, en mycket sämre affär än idag.

Vad göra? I valrörelsen föreslogs att stora infrastrukturella projekt måste ha 2/3 majoritet i lagtinget. Det är en intressant idé, men bara under förutsättning att projekten också kan avbrytas bara med 2/3 majoritet. På samma sätt som grundlagen bara kan ändras med 5/6 majoritet och ändringen upphävas med 5/6 majoritet.

Bra politiker vågar ha visioner
Vilken åländsk politiker vågar ha visioner för utveckling av skärgården under de kommande åren? Var så säker, m/s Skarven tuffar på också inför valen 2023 och 2027. I valet 2031 kan vi möjligen ha nåt nytt att diskutera, OM vi börjar arbeta stenhårt, brett och seriöst nu under våren 2020. Och det kan inte uteslutas att vår nya regering faktiskt grejar biffen.

Och tunnel då? För att verkligen få en tunnel måste vi göra provborrningar, allt annat är blå dunster. Den fjärde tunnelutredningen inklusive provborrningar lär kosta ca 4 miljoner euro. Kommer en majoritet av Ålands lagtings ledamöter att klara av att trycka på JA-knappen för det? Jag vill redan nu deklarera att jag är beredd att trycka på knappen för provborrningarna så att vi en gång går alla får facit på om det går att bygga en tunnel och till vilket pris. Jag är dock inte beredd att trycka på knappen för en tunnel till vilket pris som helst.

För övrigt lovar jag att sluta prata om tunnel och i stället återgå till att prata om "fast förbindelse" (vilket var kutym före 2010-talet). "Fast förbindelse" kan också omfatta tunnel.