Talman,
Detta är en viktig dag för självstyrelsen. Det finns idag
skäl både till optimism och viss skepticism. Låt oss börja med det som är bra:
Det är bra att vi äntligen nått en skälig höjning av klumpsumman till 0,47%. Första
förändringen av avräkningsgrunden sedan 1993! Det är sunt att vi nu kan klubba
ett ekonomiskt system där det finns en mycket starkare koppling mellan den
politik som förs och det ekonomiska utfallet. Det är bra att det finns en
koppling till befokningsförändringen. Det är bra att det finns tydligare
bestämmelser för när avräkningsgrunden ska justeras och rimligtvis också att ÅD
får en roll vid förändring av avräkningsgrunden.
Det är också bra att vi, de åländska partierna, har lyckats
uppvisa en samling utöver det vanliga där vi lyckats höja oss över
dagspolitikens tjuvnyp. Denna ”Alfrida-anda” har varit avgörande för att vi har
kommit så här pass långt. Starkt jobbat lagtinget 2015-2019, bra jobbat det sittande
lagtinget, förra regeringen, nuvarande regeringen och riksdagsledamoten.
När man anlägger ett historiskt perspektiv på denna
framställning kan man bli något mer pessimistisk. Detta är då vad 10 års stenhårt
arbete kokar ner till. Gunnar Jansson-kommittén 2010, Alec Aalto-kommitténs
svar, Roger Jansson-kommitténs svar. Den parlamentariskt tillsatta
Halonen-kommittén, kommitténs delbetänkande (som var riktigt bra!) – slutbetänkandet
som lämnade 3 ”bautafrågor” olösta – det ekonomiska systemet, de gemensamma
resurserna och ÅD:s roll. Personligen skulle jag till den listan också foga vår
plats i europaparlamentet och ett övertagande av fordonsbeskattningen för att
möjliggöra omställning mot ett koldioxidsnålare samhälle.
Vill man se ljust på tillvaron kunde man säga att vi nu framgångsrikt
har tillämpat ”motti-taktik”.
Motti är en taktisk manöver
som gick ut på att splittra fiendens förband till flera små enheter, vilka du sen fokuserar merparten av styrkan på och nedkämpar. Visst finns en viss parallell! Vi lade alla våra styrkor på
en avgränsad del av detta gytter – det ekonomiska systemet – och det gav
resultat. Vi arbetade över regerings. Och oppositionsgränser, partiöverskridande
och alla partier gjorde sitt yttersta för att detta skulle lyckas, vi lyckades jobba
ärligt och transparent. Vi skippade alla dimridåer, vilket även det var en
viktig ingrediens i arbetet.
Låt oss dock vara ärliga och konstatera att detta aldrig
varit möjligt om det inte varit för att statsmakten denna gång hade ett ganska starkt
egenintresse av att lösa problemen, med tanke på framtida reformer. Det kan vi
inte kan bortse ifrån. Det andra som gjorde det möjligt var grundlagsutskottet
kristallklara hållning: självstyrelsen ska inte kunna sättas ur spel pga
finländska reformer.
Personligen tror jag inte på ”motti-taktiken” som något allmänt
framgångsrecept för självstyrelsepolitik, annat än undantagsvis. Det gäller nu
för oss att samla oss igen och ta sikte på en helhetsrevision av
självstyrelselagen, hur absurt det än kan låta för de insatta. För just precis nu
finns det en vilja från rikets sida att modernisera som inte kommer att finnas ”sen”.
Det finns en uttalad förväntan på att något bör kunna levereras i samband med
självstyrelsens 100-årsjubiléum. Låt oss modigt ta vara på detta ”momentum”. Vad har vi då lärt oss av denna process? Att vi kommer att
behöva jobba mycket mer med ministerierna för att nå resultat. Att vi aldrig
ska underskatta politisk diskussion mellan likasinnade: när moderater pratar
med moderater, sossar med sossar och centrar med centrar.
Talman, det är inte dags att jubla riktigt ännu. 10
miljoner är inte ”säkrat” och jag vill i sammanhanget påminna om att vi nyligen
debatterat budget 2020 som är kraftigt underfinansierad. Underskottet i budget
2020 förväntas, utgående från redan kända åtaganden bli större än så.
Men ändock: Moderat Samling för Åland förordar denna
framställning, såsom landet ligger. Med en fotbollsmetafor skulle man kunna
säga:
Bollen är nu framspelad framför målet, det är dags att slå in
den. Tack för ordet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar