Fimpa tobakslagen

Den 26 januari presenterades betänkandet om Tobakslagen i lagtinget. Det lät så här:

"Tack, talman!

Ja, eftersom det har uppmärksammats att det här lagförslaget innehåller en oavsiktlig reglering som behöver korrigeras, föreslår jag att utskottets betänkande återremitteras till social- och miljöutskottet.

Det är heller inte möjligt att anta den här lagen, eftersom den först måste anmälas till EU. Tack, talman!"

För egen del föreslog jag förkastande av lagen. Det handlar trots allt om lagstiftning som innehåller fel och inte tillför ålänningarna nånting alls. Tänkte därför göra en kort genomgång av vad det är som skaver i tobakslagen och varför det ansvarsfulla är just att förkasta lagen.

Först för ordningens skull: När jag talar om "Tobakslagen" avser jag den otursförföljda lagändring som regeringen levererat till lagtinget den 27 februari 2025 och som drogs tillbaka till utskottet den 26 januari 2026 efter att det upptäcktes "oavsiktlig reglering" och att en EU-anmälan missats.

Jaha ja, varför är detta då en så dålig lag? Håll i er så ska jag berätta.

1) STRÄNGARE REGLERING ÄN I BÅDE FINLAND OCH SVERIGE => VITT SNUS FÖRSVINNER FRÅN LANDBACKEN PÅ ÅLAND

- I det åländska lagförslaget finns paragraf 5a som kräver hälsovarningar ”I text och bild” för vitt snus. Varken i Finland eller Sverige finns krav på bildvarningar för vitt snus, se finska tobakslagen § 39a. Låt den tanken sjunka in en stund. Det finns alltså inga produkter som uppfyller kravet på bildvarning. Då försvinner i praktiken allt lagligt vitt snus från den åländska landbacken. Det speciella här är att regeringen inte kommunicerat att försäljning av vitt snus avses upphöra på Åland, det som har kommunicerats är att det ska vara "ungefär samma som i Finland" - det är det inte!

- Hälsovarningar som sådana är OK och de får vara stränga, rentav detaljerade. Motsätter mig dock att vitt snus försvinner från Åland, som en oavsiktlig effekt av lagen. Det handlar trots allt om en produkt med 18-års åldersgräns som inte ens får marknadsföras eller hållas synligt på försäljningsstället, för att skydda barn och unga.

2) STRÄNGARE KRAV PÅ VITA SNUSETS SMAK PÅ ÅLAND ÄN I BÅDE FINLAND OCH SVERIGE

- I Sverige råder stor frihet gällande smaksättning av vitt snus, likaså ombord på båtarna. I Finland har tillåtna smaker i lag begränsats till enbart två: tobak och mentol. På Åland föreslås enbart en smak för alla - ”karakteristisk smak”, dvs. tobakssmak. - Det finns dom i regeringsblocket som hoppas att en förordning ska klargöra allt och ge ”samma som i Finland”. Detta är en falsk förhoppning. Allt annat än smak av tobak är förbjudet i lagens definition av "karaktäristisk doft eller smak". En förordning kan givetvis inte omdefiniera det enda undantaget (smaken av tobak) till att vara mentol och tobak. Det blir en juridisk konstruktion i hästväg.

Så här ser försäljning av vitt snus ut ombord. Inga begränsningar på doft eller smak, inga viktbegränsningar på nikotinpåsarna. Regeringens förslag är att försäljningen fortsätter som förut ombord.

De praktiska konsekvenserna av punkt 1 och 2 blir:

- Att vitt snus i stället kommer att köpas i Sverige och ombord, där reglering av smak och bildvarningar saknas. Handen på hjärtat: Varför skulle nån vilja köpa en enda, av den åländska regeringen fastställd smak (tobakssmak), när du kan köpa vad du vill (laktrits, kaffe eller mango) ombord och i Sverige? Ett obekvämt faktum är att den åländska regeringen tillåter att alla smaker får säljas ombord på båtarna, här finns inga moralistiska resonemang alls om att någon smak kan "rikta sig mot ungdomar", regeringen tillåter allt (melon, hallon, tuggummismak) ombord. Det motiveras i lagen med att sjöfarten främst konkurrerar med annan sjöfart, vilket är helt sant. Felet uppstår när vi reglerar sönder landbacken "bara för att vi kan".

- Att känslan för rätt och fel suddas och att svarta marknaden växer på Åland. Om du lagligt köpt en stock vitt snus med chokladsmak i Sverige eller ombord, då är det väl inte hela världen om nån kompis får en av dosorna? Här finns likheter med förbudstiden. Lagstiftning som det inte tas så hårt på och som det ses emellan fingrarna på. Vad är vitsen med att förbjuda om dom ändå går att få tag på?

- Sist men inte minst: Att åländska företags möjligheter till lönsamhet försämras. 3) NYA FÖRBUD Tobakslagen föreslår en rad nya rökförbud på allmänna utomhuslekplatser, allmänna badstränder och utomhusområden. De nya förbuden är löst definierade, det är otydligt var gränserna går för stränder och exakt vilka stränder som omfattas av förbudet. I remissrundan framkom att ingen kan följa upp de nya förbuden, när det kommer till förbudet mot bilrökning är det rentav så att ingen får följa upp förbuden. Mycket plakatpolitik som motiveras med att "så gör man i Finland". Vi måste inte göra som i Finland. Vi kan och ska ha åtgärder som är utgår från den åländska verkligheten! En framgångsrik tobakspolitik lägger inte bara fokus på förbud, den ägnar sig också åt attitydförändrande & förebyggande arbete. 4) UDDA LAGSTIFTNINGSTEKNIK Den lagstiftningsteknik (förordningsfullmakter) som har valts är udda sett till ändamålet, detta är exakt den teknik som Ålandsdelegationen brukar fälla lagar för. Detta är en helt onödig risk, som hade kunnat undvikas genom att i stället lista tillåtna smaker i lag. Sen finns det ”småsaker” som att en EU-anmälan av tobakslagen glömdes bort.

5) "FÖRBUDETS ARVSRÄTT VI BÄRA!"

En kollega sade träffsäkert "På Åland gör vi som i Finland, fast sen lägger vi på bälte, livrem och hängsel". Träffande. Det är så flera av regeringens lagar sett ut. Det gjordes också i senaste ändring av alkohollagen, där unga ålänningarns möjligheter att göra jobba och göra arbetspraktik inom restaurangbranschen försämrades jämfört med Finland.

Tanken på att orden "frihetens arvsrätt vi bära" skulle betyda nåt på i verkligheten verkar närmast radikal. Självstyrelsen i sig handlar om hur vi ska kunna vara så fria som möjligt utan att vara en egen stat. Här använder vi vår frihet till att göra den mindre än i Finland. Ordet "blankettlag" har under 2000-talet rentav blivit ett slagord för frihetlighet. Och behöver jag påminna om att denna lag gör Åland mindre fritt än Sverige?

Tobakslagen minskar alltså friheten för ålänningarna (på lösa boliner), försvårar för företagen som ska skapa mervärde på landbacken. Samma företag som ska sätta Åland i rörelse och lyfta Åland ur krisen! Detta är en i raden av lagar som försämrar för Ålands företagare.

Vi behöver inte ha DDR-regler på Åland! Under min tid som minister fick jag uppleva glädjen i att skrota den s.k. enportionsregeln och turisternas förvåning över att inte få köpa två öl vid kassan, utan enbart en. Nu borgar tobakslagen för att turisterna fortsättningsvis kommer att få vara förvånade, denna gång över att regeringen enbart tillåter en enda smak på vitt snus (det ska smaka tobak!!!), kanske att det vita snuset inte ens finns på Åland.

Till sist säger jag att inte är det förvånande att det från vänsterhåll levereras fler förbud, smygförbud och begränsningar. Det som förvånar här är kvalitetsbristerna, den totala tondövheten gentemot företagarna och att en så stor del av regeringsunderlaget verkar tro att tobakslagen går åt ett helt annat håll. Om det är något som borde förses med varningstext så är det tobakslagen.

Om lagen kommer till lagtingssalen i oförändrad form så kommer vi att föreslå ett förkastande. Vi har inga betänkligheter alls kring det. Den tobakslag vi redan har i kraft står sig utmärkt ett litet tag till, tills de värsta felen rensats ur förslaget till ny tobakslag.

Det politiska kloka vore att ta tillbaka lagen till lr och sen invänta verkställigheten av den finländska lagen - till sist bestämma hur vi vill ha det på Åland. Vi behöver inte göra som i Finland, men när det kommer till tobakslagen har vi stor fördel av att veta hur det blev där när vi utformar politiken på Åland.

Tack för ordet.