Ett intensivt skede

Få ministrar har väl fått så mycket frågor som Sveriges försvarsminister Karin Enström (M) fick i Sveriges riksdags frågestund idag. En del uppmärksamhet kom givetvis från svenska ÖB:s tidigare uttalande om att Sveriges försvar håller i en vecka, men en ansenlig del av debatten handlade om det nordiska försvarssamarbetet som just nu "befinner sig nu i ett intensivt skede", enligt försvarsministern. Detta är helt riktigt. Men hur bör demilitariserade Åland förhålla sig till detta?

För egen del har jag dragit slutsatsen att detta är en bra utveckling för Åland. Förutsatt att vår folkrättsligt förankrade status noteras i en eventuell konvention eller fördrag, på samma sätt som vid EU-inträdet. Den dagen en gemensam nordisk försvars- och säkerhetsgemenskap är verklighet, har vi att verkställa denna på Åland - inom ramen för vår folkrättsliga status. Särskilt inom de områden som Åland har behörighet, såsom allmän ordning och säkerhet, samt befolkningsskyddet som är ett delat ansvar. Då är det vettigt att vi involverade på lämpligt sätt, så att vi har en förståelse för detta gemensamma, nordiska projekt.

Det finns också en annan aspekt. Det nordiska försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet söker ännu sina slutliga former. Om man tar Stoltenberg-rapporten som utgångspunkt, så kan samarbetet omfatta områden som fredsbygge och konfliktlösning. Detta är områden där Åland har ett visst kunnande och relevanta institutioner som kunde bidra till det gemensamma projektet.

På senaste nordiska rådsmöte tog jag därför upp frågan om att de självstyrande områdena få en inbjudan till den kommande rundabordskonferensen med Nordens försvarsministrar och försvarssamarbetsorganet NORDEFCO. Förslaget vann understöd och antogs av ett enigt presidium, vilket innebär att Åland, Färöarna och Grönland kommer att få en inbjudan till rundabordskonferensen om försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete.

Kan vi bidra, så ska vi det.

Det allt mer fördjupade, nordiska samarbetet är en verklighet som demilitariserade Åland har att förhålla sig till. Redan tidigare har de nordiska försvarsministrarna diskuterat gemensamma materialanskaffningar och luftrumsbevakningar – nu kommer det också förslag om ett mer formaliserat samarbete i konvention eller överenskommelse. Den här utvecklingen lär fortsätta vare sig Åland är med på tåget eller inte – och därför är det viktigt att vår folkrättsliga särställning uppmärksammas i denna process. Ett praktiskt exempel på detta finns i Ålands EU-inträde, då Finlands anslutningsakt tog uttrycklig hänsyn till ”Ålands särställning enligt folkrätten”. Som ordförande för Ålands delegation i Nordiska rådet har jag uppmärksammat nordiska rådets politiska ledning och Finlands försvarsministerium på den rådande juridiska situationen för Ålands demilitarisering och neutralisering. Det är viktigt att vår juridiska ställning inte glöms bort, utan uppmärksammas på liknande sätt som vid EU-inträdet – i fall försvarssamarbetet tar steget ut till en politisk överenskommelse.

 

Förutom att det nordiska försvarssamarbetet fördjupas, kan man även se en ansenlig bredd i ambitionerna. I den försvarspolitiska Stoltenberg-rapportens första kapitel talas om ”Fredsbyggning” som en central del av det nordiska försvarssamarbetet. Detta handlar om civil krishantering i ordets bredaste bemärkelse. Vi ska minnas att Ålandsexemplet inte är en hög trista papper, utan en levande verklighet och ett exempel på framgångsrik konfliktlösning som än idag studeras av utländska besökare från betydligt mer krisdrabbade delar av världen. Om det finns sammanhang där vi kan bidra med exempel på hur man bygger upp en fredlig vardag, så anser jag att vi ska göra det.

Wille Valve (M)

Ordförande i Ålands delegation för Nordiska rådet

P:S: Om du är intresserad av resonemang kring finländskt/svenskt NATO-medlemskap kan jag varmt rekommendera denna artikel av Sveriges f.d. Moskvaambassadör Sven Hirdman

Försvarspolitisk markering

Försvarssamarbete är på modet i Norden under 2013. Ända sedan Stoltenberg-rapporten har det diskuterats gemensamma flygövningar, materialanskaffningar och nordiskt avvärjande av cyber-hot. Utvecklingen har gått så långt att man i gårdagens Hbl kan få intrycket att det redan finns en nordisk försvarspakt. Detta är inte nödvändigtvis någon negativ utveckling, men det finns skäl att vara uppmärksam från åländsk sida.

Idag behandlar Nordiska rådets sekretariat ett politiskt PM från rådsdirektör Jan-Erik Enestam. I  detta PM föreslås ett Nordiskt försvarssamarbete med utgångspunkt i "i ett politiskt avtal, en konvention eller en överenskommelse" i enlighet med den s.k. CENS-rapporten. Med anledning av detta PM detta har Ålands delegation vid Nordiska rådet skrivit ett brev till Nordiska rådets högsta beslutande organ och påmint om demilitariseringen, neutraliseringen, samt upplyst om att den rådande juridiska situationen bör beaktas ifall en försvarskonvention ingås:

Brevet distribuerades på dagens möte och har i skrivande stund mest fått positiv feedback. Men: Vi vill ju inte per definition vara EMOT försvarssamarbete. Därför föreslår vi positiva sätt för Åland att bidra till nordisk krishantering, främst civil sådan. Åland är ju i sig själv ett exempel på framgångsrik krishantering - och ett exempel som än idag studeras av besökare från Nagorno-Karabach och Serbien. Fredsbyggande och konfliktlösning ska inte ställas i någon motsättning till försvarssamarbete. Tvärtom ingår det i Stoltenberg-rapportens första kapitel under "Fredsbygging".

Som ordförande för Ålands delegation i Nordiska rådet kommer jag att prioritera dessa frågor under 2013. Försvarssamarbete kommer att fortsätta vara aktuellt på nordisk nivå, inte minst med tanke på att Nordiska rådets nästa temasession i april handlar om just försvars- och utrikespolitik. 

Ett hoppfullt citat av Julius Sundblom

"Låtom oss aldrig förtröttas i kampen för det goda!", brukar en god vän som arbetat på Ålandstidningen slå fast när läget känns som dystrast. Orden lär ska ha yppats av självaste Julius Sundblom. Idag hade jag den stora förmånen att få se källan - Finlands Svenska Sång och Musikförbunds 100-årshistorik (1891-1991), sidan 54 där man kan läsa:

Sångfesten i Vasa 1912 bjöd bl.a. på en uppseendeväckande incident. Den frispråkige lantdagsmannen Julius Sundblom blev stoppas i sitt tal av polismästare Feodoroff. Sundblom var kritisk mot det förstörelseverk som som riktades mot de svenska institutionerna. Innan Sundblom steg ner från estraden sade han "Nåväl, jag skall sluta, men ett par ord måste jag ändå få säga till avsked: Solen har gått ned, men hon skall åter stiga upp, och vi skola åter se dagen som trots allt skall gry, nlott vi ej låta oss förtröttas i den goda kampen, och det skola vi aldrig."

En rätt hoppfull hälsning från 100 år tillbaka.

Konventionen om arbete till sjöss

Fru talman! Vad är en matros? Svaret på den enkla frågan finner vi i konventionens anvisning B.2 punkt 2 lön, där det står; ”en matros är en sjöman som bedöms vara kompetent utföra alla uppgifter som kan krävas av manskap i däckstjänstgöring”. Att den hör till B-delen betyder att den icke är bindande utan enbart instruktiv för staterna. Däremot är definitionen för sjöman bindande för den finns i själva konventionstexten, liksom alla bilagor till denna som börjar med ett A. 

Den här konventionen blir ett slags sjömannens internationella kanon, ett ambitiöst projekt som går ut på att sammanställa alla hittills framkomna sjöfartskonventioner från förr till en enda enhetlig konvention. Det är ett ambitiöst projekt. Det här är en text som kommer att gälla för samtliga sjömän genom riksbehörigheterna i självstyrelselagens 27 §, 13 § och 21 §, möjligen också i framtiden för landskapets sjömän om de i framtiden står i tjänsteförhållande. Jag återkommer till detta.

I det här sammanhanget kunde det vara motiverat att titta närmare på Färöarna som redan idag har ett eget fartygsregister. Det kunde också vara värt att titta närmare på om Färöarna har suttit med vid förhandlingsbordet då den här ILO-konventionen togs fram. Vad skulle det i sådana fall innebära för Åland att sitta med vid förhandlingsbordet?

Slutligen ett kort resonemang kring behörighetsfördelning. Vi ser samma i landskapsregeringens yttrande och i regeringens proposition på sidan 7. Det står; ”landskapsregeringen har i sitt utlåtande om konventionen konstaterat att det inte föreligger hinder för att en del av besättningen på landskapets färjor i framtiden står i tjänsteförhållande till landskapet.”Landskapsregeringen bekräftar det som riksmyndigheterna säger, som landskapsregeringen har bekräftat tidigare. Jag skulle vara lite försiktig med att köpa det här resonemanget rakt av. Det här är lite som en skattedeklaration, man ska inte okritiskt godkänna det år efter år bara för att det är ungefär samma siffror. Jag hoppas att utskottet tittar en extra gång på behörighetsfördelningen mellan riket och Åland här. Är det verkligen så att eventuella framtida tjänsteförhållanden är det enda tillämpningsområdet för denna konvention?

Talmanskonferensen har föreslagit att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet och detta understöds.

God jul och gott nytt år 2013

Näringsutskottets möte på Grönland juni 2012

Julfriden börjar så småningom sänka sig och slutet för ett sällsynt händelserikt år närmar sig. Bara en snabb titt på Facebook-sidans "höjdpunkter" visar att 2012 var året då jag gifte mig och trädde fram som Ålands näste kansliminister. Året inleddes med att jag hade förmånen att stå värd för presidentkandidaten Eva Biaudet (Sfp) som vann första omgången på Åland med 38% av de avgivna rösterna. Genom hela året har det förts segslitna förhandlingar om en omställningsbudget och budgeten för 2013. Moderaternas ledstjärna har varit att sparåtgärder inte ska drabba de mest utsatta i vårt samhälle. Vi har också varit måna om att samhällsservicereformen ska ha tidtabell, en tydlig riktning och styrfart.

Nordiska rådets session november 2012. Talar för att de självstyrande områdena ska kunna delta direkt i arbetet med att ta fram gemensamma, nordiska ståndpunkter i EU-frågor. 

Utanför Åland har jag arbetat i Nordiska rådet, Östersjösamarbetet BSPC och EU:s Regionkommitté. En slags höjdpunkt var då Moderaterna på Åland stod värdar för hela nordens borgerliga partier. En annan höjdpunkt var BSPC-mötet då jag fick förmånen att hålla ett brandtal för en renare vattenmiljö i S:t Petersburgs Marinskij-palats. Inför 2013 ser jag särskilt fram emot att Nordiska rådets näringsutskott kommer till Åland - en unik möjlighet att föra fram åländskt kunnande och det åländska näringslivet.

Jag vill tacka alla jag haft förmånen att samarbeta med under året året - och särskilt alla er som tagit kontakt och berättat att något är bra eller "helt åt skogen". Flera gånger har det blivit början på en oväntad resa, för att göra ett bra Åland ännu lite bättre.

Önskar dig god jul och gott nytt år 2013!

Wille Valve (M)

Större helheter är vägen framåt

Moderata lagtingsgruppen välkomnar landskapsregeringens svar om samhällsservicereformen. Det kan vara på sin plats att påminna om varför denna process har dragits igång i den åländska politiken. Sällan har väl ordspråket ”det var bättre förr när det var sämre” så väl passat in. Vi har en välfärd och en service som är unik, den har aldrig varit bättre än just nu i vår del av världen det finns inget annat område på jorden som kan hävda att de har bättre välfärd än oss. Men det finns orosmolm som ger anledning att se över gängse strukturer. Vi ser idag hur flera av våra kommuner har problem med att leverera basservice och uppfylla sina lagstadgade förpliktelser gentemot sina medborgare – lagstadgade förpliktelser som vi i denna sal skapat, lag för lag.

"All vishets grund är att erkänna fakta", står på President Paasikivis minnesstod. Vad är idag fakta? Att flera kommuner - stora som små - sitter fast i en nedåtgående spiral, att landskapsregeringen inte har det ekonomiska utrymmet att skjuta till pengar för att upprätthålla strukturerna – och att vi ser bisarra situationer uppstå där en enda funktionshindrad medborgare eller tre äldre medborgare på ett äldreboende kan kasta omkull en hel kommuns ekonomi. Vi känner vi alla till den bakgrunden.

Vägen framåt, vägen mot att upprätthålla och stärka samhällsservicen, handlar om att samordna servicen i meningsfulla, större helheter. Arbetsredskapen för detta är de tre arbetsgrupperna som presenterar sina slutsatser i april 2013. Vårt mål bör vara att (a) få bort dubbelarbete inom offentlig sektor och (b) se vad som kan göras mera kostnadseffektivt genom upphandling. Men, om vi då går in för att samordna servicen i större helheter, vad betyder det? Betyder det då kommunsammanslagningar, såsom det påståtts från vissa håll under budgetdebatten? Har något parti inom regeringen lagt fram ett förslag om kommunsammanslagningar? Nej. Som vi sett, urartar debatten om kommunstrukturer lätt till okonstruktiv skuggboxning.

Däremot anser vi inom moderaterna att på sikt ska vi inte utesluta ens kommunsammanslagningar. God politik är att ta fram de modeller som ger den kostnadseffektivaste och fördelaktigaste samhällsservicen för ålänningarnas skattepengar. God politik är inte att – i det här skedet – begränsa arbetet genom att slå fast att vi behöver minst 4 kommuner som på Grönland, att vi behöver 1 kommun eller att vi inte behöver några kommuner alls. Även inom vårt parti finns det de som anser att 1 kommun är det enda vettiga – man drar paralleller till Gotlands kommun och dagens kommunstorlekar i vår näromgivning. Moderaternas grundlinje är och förblir: Servicen till medborgarna i fokus. Vi tycker inte det är kommungränserna som ska avgöra, för vi ser att dessa gränser får mindre och mindre praktisk betydelse för medborgarnas liv. Det viktiga är att det funkar, att du som medborgare kan känna att dina skattepengar används väl – och att du kan påverka ditt eget liv.

Vi tror inte att samhällsservicereformen behövs för att det inte finns kompetens ”ute på landet” - såsom det har påståtts i budgetdebatten. Låt oss istället minnas att hela Åland är att betrakta som ”landet”. Låt oss betrakta Åland som alla icke-ålänningar ser oss, som ”landet Åland”. Kompetens finns på holmen, men vi måste också ta hem den, ta den till vara och använda den rätt – till nytta för alla ålänningar. Samhällsservicereformen handlar om att använde de kompetenser vi har rätt.  

Jag vill påstå att ålänningarna till stora delar redan röstat med fötterna i fråga samhällsservicereformen. Det pendlas idag som aldrig förr, som att kommungränserna inte skulle existera. Det pendlas till Mariehamn, det pendlas till Godby. Det pendlas till Sund där Smakbyn slagit upp dörrarna – och det pendlas inom skärgårdskommunerna. För såhär ser vårt samhälle ut så idag. Vi är inte längre bundna till en specifik kommun genom vår födsel, skolgång eller ens vårt arbete - vi bor, arbetar eller tillbringar vår fritid på Åland. En tydlig illustration av detta är skolplatssamarbetet mellan Jomala och Mariehamn, där framsynta moderater på bägge sidor öppnat dörren för äkta, gränsöverskridande samarbete.

I ett större perspektiv ser vi att högstadiedistrikt har bildats, grundskolan är gemensam för flera kommuner och räddningstjänsterna tar steg mot samverkan. Det här är naturligt med tanke på hur vårt samhälle ser ut idag. De kommuner vi har idag skapades för en tid. Ännu längre bak i tiden fanns det inte ens kommuner, utan socknar. Vårt uppdrag är att ta fram den struktur som är bäst för vår tid.

Moderaternas budskap är detta: Låt oss alla som är delaktiga i reformen få ett berett och motiverat beslutsunderlag att ta ställning till innan positioner låses och möjliga vägar framåt stängs. Detta blir en resa som kommer att kräva politiskt mod och politisk mognad. Vägen framåt kommer att kantas av utmaningar, men låt oss också inspireras av möjligheten att bygga ett nytt Åland – tillsammans.

Låt oss tillsammans göra ett så gott arbete som möjligt, det är ålänningarna värda!

Moderata lagtingsgruppen