Vad vinner vi på att lämna EU?

I tre insändare har företrädare för Obunden Samling framhållit EU-utträde som vägen framåt för Åland. En naturlig fråga blir förstås: Vad vinner Åland på ett EU-utträde? Finns det något alls att vinna för Åland?

Vi börjar med det uppenbara: Åland ligger geografiskt mitt i EU. Vi är beroende av handel till EU, samtliga båt- och flygförbindelser går till EU-hamnar och EU-flygfält. Färöarna, Grönland och de brittiska öarna ligger en bra bit ut i EU:s utkant, det gör inte vi. Norge anses vara så beroende av all handel med EU att landet frivilligt satt ikraft EU-reglering, utan att ha något inflytande över det. För Ålands del kan vi kallt räkna med att all (!) EU-lagstiftning kvarstår vid ett EU-utträde, till de delar det rör sig om riksbehörighet. Övrig EU-lagstiftning lär vi vilja behålla för att fortsätta kunna fortsätta handla med Finland och Sverige. ”Vinsten” består alltså inte i att vi slipper EU-lagstiftning, den kvarstår då vi kommer att vara mer EU-beroende än Norge. Så vad är vinsten för Åland med ett EU-utträde?

Blir det mindre byråkrati för företagen av att lämna EU? Här är det värt att studera handeln med de områden som idag är helt utanför EU. Ett EU-utträde innebär med säkerhet att gränsen både österut och västerut blir ”hårdare”. Det skatteundantag vi har idag betyder att Åland står utanför EU:s skatteunion. Vid ett EU-utträde kompletteras detta med att vi dessutom står utanför EU:s tullunion. Räkna med hård gräns öster- och västerut. Och mera byråkrati för åländska företag, troligen bom i Grisslehamn.  

Skulle ett EU-utträde öka ålänningarnas frihet att t.ex. resa? Jag ser ärligt talat inte hur. En färisk vän berättade att många färingar idag har två pass, ett färiskt och ett danskt. Dubbla pass är inget tecken på smidighet, minskad byråkrati eller ökad frihet. Man kan också ta ett annat exempel: jämför avgifterna vid universiteten för studeranden från EU och utanför EU. Det är en radikal nackdel för områden som står utanför EU och särskilt för områden utan egna universitet. I en av de obundna insändarna nämns djurskyddsregler. Ska vi alltså gå ut ur EU för att kunna införa slappare djurskyddsregler?Verkligen?  

Då har jag inte ens nämnt den åländska förlusten av inflytande. Vid ett EU-utträde kan Åland självfallet inte längre ha ett ministerråd anställt inne i Finlands EU-representation. Den åländska flaggan avlägsnas från ”Finreppen” och hissas (kanske) vid egna, dyrare lokaler med fler anställda. Vi kan inte längre ta tillvara Ålands intressen såsom i samband med NATO-anslutningen. En till nackdel är att vi blir avskurna från informationsflödet om kommande lagstiftning och måste lägga mer resurser på att bevaka vad som kommer, vilket också färingarna, grönlänningarna och andra externa aktörer gör idag.

Vi bör gå i motsatt riktning! Komplettera det åländska EU-medlemsskapet med den sista ”pusselbiten” som saknas: En egen åländsk europaparlamentariker och fler möjligheter att påverka vår vardag. En mera osynlig skattegräns, inte en till tullgräns.  

Frihet är det bästa ting. Vi äger enligt grundlagsutskottet vår frihet att utträda ur EU. Det är inte nödvändigtvis bra att göra det.  

Wille Valve (MSÅ)

P.S: De Obundnas partisekreterare bjöd för ett tag sen in till poddebatt om politiska frågor. Jag kommer gärna och debatterar konsekvenserna av ett EU-utträde för åländska småbarnsfamiljer, t.ex. i form av färre arbetsplatser, mer byråkrati i vardagen och mycket mer.

Sitt still i båten! (Festtal vid Nationella veterandagsfirandet i Mariehamn den 27.4.2023)

 

Värderade talman, lantråd, landshövding, stadsfullmäktiges ordförande, stadsstyrelsens ordförande, festdeltagare och arrangörer. Veteraner!

Vi firar idag Nationella veterandagen, i ett fritt och lyckligt land. Världens lyckligaste land för sjätte året i rad. På andra världskrigets ruiner har vi tillsammans byggt ett land med hög social rörlighet, ett land där var och en kan vara sin egen lyckas smed och ett land med hög nivå av frihet. Det är kanske inte ett land där vi skrattar oss igenom livet, men det är ett land med tillit och trygghet, tilltro till myndigheterna, till vår egen kapacitet och vår egen moraliska kompass.

Det här är inte illa, men vägen hit var inte spikrak och helt logisk, vägen framåt för vår nation kommer inte heller att vara varken spikrak eller helt logisk.

I starkt minne har jag en diskussion med min mormor Berit. Vi pratade om landets umbäranden under vinterkriget, fortsättningskriget och lapplandskriget. När hon plötsligt utbrast: Men, var det värt det? I mitt tycke då en konstig fråga – var det värt det? Vill vi ha detta land, eller föredrar vi surkål, åsiktsförtryck och kleptokrati? Lite karikerat.

Men min mormor fortsatte prata: Hon räknade upp namnen på alla de som dog eller försvann i hennes klass. Dom var många och dom stod henne nära, nu fanns dom bara i minnet, på sin höjd på marmortavlor. Hade vi kunnat undvika kriget, hade vi kunnat hålla kvar ens några av våra nära och kära? Jag blev tyst. Efter en tankepaus svarade jag, att det mycket sannolikt var värt det. Vi har ett slags facit: Titta på Baltikum. Estland och Finland hade ungefär samma levnadsstandard före andra världskriget, jämför sen Estland och Finland 1991, efter 47 år av kommunism. I Estland fanns det Estlandssvenskar före 1940, vill vi veta vad som hade hänt med finlandssvenskarna – studera vad som hände med Estlandssvenskarna. Före andra världskriget ansågs Finland höra till ”de baltiska staterna”, efter det ansågs vi höra till Norden. Vårt rätta hem. Så mitt svar är: Det var värt det, det var värt att försvara friheten – det ser vi tydligare än någonsin år 2023.

Det för mig till tanken: Vad skulle min hälsning till mina barn och barnbarn vara, om jag nu visste att jag inte har länge kvar. Min hälsning skulle vara sitt still i båten! Varför det? Det finns två saker som skapar en trygg framtid: Ett trovärdigt försvar och ett moraliskt övertag. Det finns bara en sak som kan hota detta, det är vår egen känsla av otrygghet. Vår båt är stark, men vi själva kan sätta den i gungning. 

Vi är idag starkt präglade av den 24 februari 2022. Rysslands angrepp på Ukraina, med all den otrygghet vi kan känna vid blotta tanken på detta väpnade angrepp. Det är nu dags för vår kollektiva tanke och känsla att kliva ett år framåt i tiden, till den 4 april 2023. Dagen då Finland och det demilitariserade Åland trädde in som fullvärdiga medlemmar i försvarsalliansen NATO.

Det här är en mycket positiv förändring för Ålands och Finlands säkerhet. Det finns nämligen ingen starkare säkerhet än NATOs artikel 5, den övertrumfar EU:s gemensamma säkerhetsgarantier, bilaterala försvarsavtal och - med all respekt - det svensk-finska samarbetet.

Att vi är tryggare än någonsin var ett av budskapen från President Niinistö vid riksmötets öppnande för två veckor sedan. Han sade ungefär så här:

”Jag vill påpeka att [Ålands ställning] är stabilare nu än kanske någonsin: en aggressionshandling gentemot Åland skulle vara en krigsförklaring mot Nato. Det är klart att landskapets situation ägnas särskild uppmärksamhet i Natos gemensamma försvarsplanering.”

Det påstås ibland felaktigt att Åland skulle vara en ”blank fläck” i Finlands försvar. Självklart är Åland inte det. Försvarsmakten har ett tydligt uppdrag att försvara också Åland, försvarsmakten har planer för detta. Det är nu hög tid att lita till vår egen kapacitet och de planerna – sitt still i båten.

Nå, men hur är det Ålands demilitarisering då, borde vi inte skrota den eller luckra upp den lite? Mitt korta svar på det är ”nej”. Mitt långa svar är att Ålands demilitarisering finns inskrivna i ett antal internationella fördrag som Finland slutit. Det höjs nu röster för att Finland borde skrota fredsfördraget från 1940 för att slippa konsulatet, säga upp Ålandskonventionen med alla signatärmakter. 

Detta vore enligt min mening sällsynt obegåvat.

Att säga upp hela 1940 års fördrag innebär rent praktiskt att Finland plötsligt står utan internationellt erkänd landsgräns. Att tappa både gräns och moraliskt övertag samtidigt är mycket dåligt.

Vi serverar dessutom Rysslands ledare moraliska argument på - silverbricka:

-        I väst är dom lika goda kålsupare som vi, inte heller dom bryr sig om internationella fördrag – det är makt som avgör, inte rätt.

-        Och där ser man hur militariserat Finland blev av att gå med i NATO, nu säger dom upp fredsfördragen på löpande band och militariserar Åland.  Det var ju det vi sade hela tiden.

Kunde man då inte säga upp en liten del av 1940 års fördrag då? Jo! Det kan man, men internationella fördrag funkar så här att du omgående öppnar upp för motparten att ha synpunkter om du vill ta bort en del av ett fördrag. Du öppnar också upp för att motparten kan tycka att hela fördraget måsta skrotas, för din lilla förändring omintetgör hela avtalet. Den som vill fördjupa sig i denna fråga kan läsa en förtjänstfull artikel av herrarna Koskenniemi och Scheinin i Helsingin Sanomat.

Vår riksdagsledamot svarade mycket klokt och jordnära på frågan om vi borde skrota demilitariseringen. Skrota demilitariseringen? Då vinner ju Putin.

Så, vad ska vi då göra med tanke på framtiden? Några tips på vägen kommer här. För det första igen: Sitt still i båten, dra ett djupt andetag. Vi kommer att få se en del provokationer under kommande år, det ligger i tiden att testa samhällena – försöka se om det går att hitta sprickor i världens lyckligaste land som kan göras större.  

Sen några konkreta råd till nästa finländska regering. Att ägna sig åt frågan om skrotande eller inskränkande av demilitariseringen kan bara FÖRSVAGA vår säkerhet. Så, vad förstärker då vår kollektiva säkerhet? Jo:

-         1) Lägg allt tillgängligt krut nu på att få Sverige med i NATO, Sveriges NATO-medlemsskap är en mycket viktig del av framtidens NATO-Finland och NATO-Åland.

-         2) Lägg återstoden av krutet på att bygga världens starkaste civila beredskap. Det finns just nu en stark vilja på Åland att bidra till vår gemensamma säkerhet, använd detta unika läge till att stärka säkerheten ytterligare tillsammans med de åländska myndigheterna, med respekt för internationella fördrag.

Jag kan inte nog betona vikten av respekt för internationella fördrag. När Finland 1939 stod ensamt mot en övermäktig angripare hade Finland ett moraliskt övertag, i form av att Finland hade hedrat sina internationella överenskommelser. Det var detta övertag som gjorde att Sovjetunionen kastades ut ur Nationernas Förbund, det var detta övertag som ledde till att västländerna började planera en räddningsexpedition som anses ha förkortat vinterkriget.

Så kom ihåg. Ett trovärdigt försvar. Hedra internationella överenskommelser. Och sitt still i båten.  

Tack för ordet.

550 gånger tack

Riksdagsvalet är över och jag är nöjd. Konkurrensen var stenhård, 14 medkandidater däribland en omåttligt populär, sittande riksdagsledamot. Men det gick bra: 550 ålänningar valde att lägga sin röst på mig, jag fick tredje mest kandidatröster och rösterna räckte till för att bli ersättare under mandatperioden 2023-2027 vilket också var målet. 

När jag studerade valresultatet lite närmare hittade jag några till glädjeämnen: Jag hör till de få kandidater som hade röstare i samtliga Ålands 16 kommuner (De andra var Mats, Nina och Marcus) och faktum är att valet gick så bra för mig och Sandra Listherby att listan "För Åland" hade vunnit också om man "plockat bort" någon av de tre kandidaterna på listan. 

Så det går inte att uttrycka det på nåt annat sätt än att det gick bra och jag är tacksam för det. Ödmjukt tacksam för det förtroende som ni nu har visat och jag kommer att vara startklar för riksdagen under 2023-2027, ifall det skulle behövas. 

550 gånger tack! 

En valhälsning

En valhälsning till dig som funderar på hur du ska rösta på söndag

 

Möt mig här

 - Imorgon lördag 11-12 på påskmarknaden med andra moderater.

- Imorgon lördag 13-14 på Maxinge.

Du kan också ringa mig på 040-596 2929 ifall du vill diskutera eller kontrollera nåt före du röstar. Du kan också ringa under söndagen, men då kommer jag inte att göra någon kampanj, av respekt för valfriden - bara svara i telefon.

Sist men inte minst: Rösta på söndag! Då är det du som bestämmer.

Stärk domstolsväsendet!

Stärk domstolsväsendet

I februari 2010 prickades Finland av Europeiska människorättsdomstolen för långa behandlingstider i landets domstolar. Den gången handlade ärendet om en tvist om försäljning av jordområden. I sin helhet tog processen åtta år och två månade!. Sedan 2010 har antal rättsfall stadigt ökat, antal brottsmål var 2010 17500, år 2021 var antal brottsmål uppe 26400. Enligt domarförbundet har inte bara antal ärenden ökat, också ärendens komplexitet har ökat. Allt oftare finns en internationell dimension och EU-rätt måste tillämpas.

De överlånga handläggningstiderna har flera negativa effekter för Finland, men den främsta handlar om vanlig mänsklig anständighet. Handläggningstiderna leder till att människor tappar tilltron till rättsstaten. Den leder till att barn tappar tilltron till hela vuxenvärlden. Och den leder till att Finland tappar dramatiskt i konkurrenskraft. Vi kan inte ha det så här. Det finns en till dimension: För att Finland – och Åland – ska vara attraktiva för etablering av t,ex, storskaliga energisatsningar, så går det inte att ha årslånga handläggningstider för besvär. Vi bör inte heller rucka på medborgarnas besvärsrätt, rätten att kunna besvära sig mot varje beslut och detaljplan. Då finns det bara en lösning: Mer resurser till domstolsväsendet.

Domstolsverket visar på denna punkt med hela handen: Domstolarna behöver permanent öka sin finansiering med 30 miljoner euro plus 8 miljoner euro för att ”beta av” köerna som uppstått under pandemin. Denna summa är en spottstyver sett i ett större sammanhang och sett till de utmaningar Finland kommer att ha med statsskulden.Som riksdagsledamot kommer jag att jobba för att Domstolsverket får 38 miljoner för att domstolsväsendet ska fungera normalt, på ett förtroendeingivande sätt. Med rimliga handläggningstider.

 

Wille Valve (MSÅ)

Riksdagskandidat

Vi hörs på radion!

Bild med bra kontakter: Samlingspartiets sommarmöte på Åland, här fiskeresa tillsammans med riksdagsledamöterna Antti Häkkänen och Pia Kauma

Under de kommande dagarna kommer du att kunna höra några av mina valbudskap på radiostationerna SteelFM, Mix Megapol och Rockklassiker.

Ifall du missat valbudskapen och vill höra dem ändå, så kan du lyssna på dem här! 

Rösta på Wille-1

Rösta på Wille-2