Tack för en angelägen ledare som belyser tiggarfenomenet ur flera olika synvinklar. Själva registreringen har aldrig varit det centrala i våra förslag, snarare att inkludera tiggarna i den åländska arbetsmarknaden. Ett medel kunde vara att införa ett tillstånd för tiggeri, som närmast är ett anmälningsförfarande får att komma i kontakt med dem som tigger på Åland. Vi vill därför lyfta fram några av fördelarna med ett tillstånds- eller anmälningsförfarande:
Sysselsättningsfrämjande åtgärder möjliggörs Tiggarna kommer idag i 3 månaders intervaller och vistas som arbetssökande, AMS har ytterst svårt att komma i kontakt med dem för att ge jobberbjudanden. Många är överens om att samhället borde se till att tiggarna ges möjligheter till jobb, men samhället saknar idag redskapen för att kunna ta det ansvaret. De uppgifter som insamlas i samband med att tillståndet beviljas skulle inte vara offentliga och måste hanteras i stöd av personuppgiftslagen. De får inte omfatta de s.k. känsliga uppgifter som listas i 7§. Utöver den ansvariga myndigheten skulle endast AMS ha rätt att använda uppgifterna är för sysselsättningsfrämjande åtgärder. AMS har då tillgång till grundläggande uppgifter om vem som tigger var och kan då föreslå jobb och sysselsättningsfrämjande åtgärder. Frivilligorganisationer som Katapult och Emmaus kunde ha begränsad rätt att ta del av uppgifterna, och bara under förutsättning att ett sekretessavtal tecknas mellan AMS och frivilligorganisationen (vilket är standardförfarande då frivilligorganisationer hanterar myndighetsliknande uppgifter). Därmed möjliggörs också effektiv uppsökande verksamhet.
Tiggarens ställning stärks Om du har ett tillstånd har du rätt att vara där och du att du får bedriva penninginsamling. Du vet att du har polisens skydd i fall någon försöker avhysa dig från platsen. I det förslag vi skissat på skulle det vara en liberal regim, där i princip alla som vill ha ett tillstånd får det.
Transparensen ökar och möjligheten för profitörer att utnyttja tiggare minskar. Vi vet att tiggeriet i viss mån är organiserat, därmed inte nödvändigtvis organiserad brottslighet. Att öka kontakten mellan tiggaren och myndigheten ökar inblicken och gör det därmed också svårare att profitera på andras tiggeri. Dessa grundläggande uppgifter stärker också våra möjligheter att motarbeta trafficking och människohandel, något som vi moderater kraftfullt har motarbetat i regeringsställning, särskilt genom att skapa myndighetsnätverket mot prostitution och människohandel.
Det här är en viktig fråga. Det finns flera inspirerande exempel i vår omvärld, där man lyckats inkludera EU-migranterna i samhället. Det är ingen lätt uppgift, men vi kan göra det.
Wille Valve, Danne Sundman (MSÅ)