God jul från Moderat Samling för Jomala!

År 2016 var ett särdeles bra år för Jomala. Under året kom - äntligen - spaden i marken och den efterlängtade gång- och cykelbanan förverkligades från Jomala centrum till stadsgränsen. Vi uppnådde målsättningen om landets lägsta skatteöre på 16,5% vilket vi tycker är motiverat med tanke på kommunens demografiska utveckling. Vi har lett arbetet med att uppnå en långsiktig lösning för barnomsorg, skola och fritid i det s.k. samlingshuset och vi har engagerat oss i den komplicerade - men viktiga - diskussionen om en ny byggnadsordning för Jomala.

Under år 2017 fortsätter vi att föra en ansvarsfull politik för Jomalas bästa, siktar på att bibehålla landets lägsta skatteöre och fortsätter förverkliga behövliga satsningar för det som ur infrastruktursynpunkt är hela Ålands hjärta och knutpunkt: Nämligen Jomala.

Vi vill tacka övriga partier i kommunfullmäktige för ett gott samarbete under 2016 och ser fram emot bygga vidare på den berömda "Jomalaandan" under år 2017.

Moderat Samling för Jomala,

fullmäktigegruppen & styrelsen

 

En obunden svamling?

Den 3 november öppnade jag Nyan och läste att Obunden Samling vill skrota ÅHS-styrelsen som sådan. I artikeln beskrevs utspelet så här:

"Det mest överraskande anförandet stod Bert Häggblom (Ob) för som meddelade att Obunden Samling lämnar sin post i ÅHS styrelse."

Det här var ett så pass ovanligt uttalande från en partiordförande att jag läste igenom pleniprotokollen från den 2 november 2016. Och faktiskt. Bert höll ett långt anförande om hur onödig ÅHS-styrelsen är:

Här är några prov på vad de Obundnas ordförande framförde under debatten:

"Behöver vi sjukhusstyrelse överhuvudtaget? Mitt förslag är att sjukhusstyrelsen kan skrotas. Vi har specialister anställda, vi har kunniga människor inom sjukvården som är anställda."

"Titta på sjukhusstyrelsemötena, där sitter sex ledamöter och ibland är det upp till 21 personer på dessa möten, läkare och andra. Titta i protokollen! Människors tid går åt till detta. [...] Jag anser att det är bortkastad tid."

"Jag menar alltså att hela styrelsen ska tas bort. Det finns anställda inom sjukhuset. Vi har en chefsläkare som ska sköta om det och sedan finns det kunniga inom sjukhuset."

Och så slutklämmen:

"Ledamoten i sjukhusstyrelsen meddelade mig faktiskt att han tänker begära befrielse därifrån. Han anser att han inte har någonting där att göra eftersom man har fått direktiv från landskapsregeringen om hur mycket man ska spara. Så det är faktiskt ingenting nytt. Jag fick faktiskt mail om detta häromdagen."

Det kan vara värt att nämna att jag inte håller med Bert i sak. När det stod klart för landskapsregeringen vilka utmaningar vi har framför oss, så var det tydligt att vi behöver ha en politisk styrelse för hälsovård, som kan ta ansvar, stå till svars och motivera vägvalen för ålänningarna. Givetvis uppbackad av den samlade kompetensen hos ÅHS' ledningsgrupp. Erfarenheterna så här långt har visat att det var rätt val att tillsätta en politisk styrelse.

Men: Tillbaka till kärnfrågan, Obs och ÅHS-styrelsen. Jag kommer från en politisk kultur där ord betyder något, så jag väntade några veckor på att det eventuellt kommer en begäran om befrielse från ledamoten eller partiet. Det kom ingen begäran och då ringde jag Obs-ledamoten i ÅHS' styrelse: Ingen ska ju behöva sitta i en styrelse mot sin vilja. Vad som sades under det samtalet må stanna mellan oss, av respekt för Obs' ledamot i ÅHS. Samtalet ledde dock till att jag sände ett mejl till partiordförande Bert Häggblom där jag kort och gott meddelade att det ordnar sig om Obs vill avgå från ÅHS. Som svar fick jag ett förbluffande mejl som inleddes med orden "Ärende: Landskapsregeringens brev idag via mejl kl 15.21. Ert brev har erhållits och kommer att behandlas inom Obunden Samling i vederbörlig ordning."

Har därefter inte hört något.

Jag är starkt kritisk gentemot Bert Häggbloms agerande. Varför?

1) Om det stämmer att Obs vill lämna ÅHS och betraktar styrelsearbetet som meningslöst så bör det omgående meddelas landskapsregeringen. Det finns engagerade, kompetenta människor både i regeringsblocket och i oppositionen som ser en mening med styrelsearbetet och gärna arbetar i ÅHS' styrelse. Jag gissar dock att det här inte var politik på riktigt, utan bara en massmedial effekt den 3 november. Inte någon konsekvent politisk linje, utan politikens motsvarighet till snabbmat.

2) Om det inte stämmer att Obs vill lämna ÅHS så bör Bert Häggblom skämmas. Det är riktigt dåligt ledarskap att stå i lagtingets talarstol och påstå att Obs' ledamot vill lämna ÅHS-styrelse om det på riktigt är så att Björling eller Jansson vill fortsätta i ÅHS-styrelse.

Det finns förstås ett tredje alternativ och det är att inget officiellt meddelas, men att clownerierna fortsätter i lagtingets plenisal. I så fall kommer jag - på fullaste allvar - att föreslå för regeringen att de Obundna omgående befrias från sin plats i styrelsen. För att göra det behövs ingen begäran om befrielse eller ens en motivering (Se 3§ ÅHS-lagen).

Självstyrelsen är ingen lekstuga, inte heller ÅHS' styrelse.

Knark gör dig dum

ÅSUB presenterade igår en färsk undersökning som innehåller många goda nyheter ur ett folkhälsoperspektiv: ålänningarna röker mindre, dricker mindre och brukar generellt sett mindre narkotika än övriga Norden. Men den "dåliga nyheten", som jag ser det är att Cannabisbruk ökar och att attityden mot just Cannabis går i mer tillåtande riktning.

Jag motsätter mig en liberalisering som skulle avkriminalisera eller legalisera Cannabis. Främst för att jag värnar ålänningarnas hjärnceller. En gedigen, men ofta kritiserad sammanställning är folkhälsoinstitutets sammanställning från 2008 (”Skador av hasch och marijuana, en genomgång av vetenskapliga studier publicerade till och med år 2008”). Det finns också andra studier, bland annat en omfattande Nya Zeeländsk som gjordes 2012 angående Marijuanans fördummande effekt. En genomgång och kritik av studien finns på sajten www.livescience.com.

Cannabis’ inverkan på hälsa har studerats i Kanada (Imtiaz, 2016). I Kanada uppskattade man att cannabis hade förorsakat 287 dödsfall, 10 533 förlorade levnadsår och 55 813 levnadsår med funktionsnedsättning. Ställt i relation till Ålands population och med samma nivå av beroende som grundantagande skulle detta på Åland motsvara årligen 0,2 dödsfall, 9 förlorade levnadsår (p.g.a. tidigare dödlighet) och 45 levnadsår med funktionsnedsättning. Å andra sidan har cannabis inte samma inverkan på dödligheten som opiater och andra droger har (Degenhardt, 2013). Hälsoföljderna av cannabis består mestadels av trafikolyckor, lungcancer och schizofreni.

Är då fördumningen permanent eller inte? Därom tvista de lärde ännu. Risken för att fördumningen är permanent har inte lyckats uteslutas av det vetenskapliga samfundet ännu och det är i sig ett kraftigt argument mot liberalisering.

Wir schaffen das! (Tal om budget 2017)

Talman,

 

Budgeten för 2017 ger anledning att se lite ljusare på framtiden. I denna lunta visar vi med hela handen att den här regeringsbasen tar tag i Ålands långsiktiga problem. Det stärker åtminstone min framtidstro. Och visst har vi fortfarande utmaningar framför oss, men vi kommer att greja det här. Eller som förbundskansler Angel Merkel uttryckte det:

Wir schaffen das!

 

Vi har nyligen haft en spörsmålsdebatt om hälso- och sjukvården och i den framfördes en hel del intressanta invinklingar, jag ska försöka att inte förfalla till upprepningar. Men  en lagtingsledamot undrade om vi hade gjort reformarbetet inom ÅHS, ifall vi INTE haft ett underskott?

 

Det är en bra fråga. Ett svar kunde vara att det oberoende är vettigt att med några års mellanrum utvärdera och ställa dom stora frågorna som: Hur ska framtidens vård se ut på Åland? Vad ska vi ha för vård på våra holmar? Helt oberoende av det underskott vi har så finns en utveckling där driftskostnaderna för ÅHS närmat sig 50% av den totala budgeten. Är detta rimligt, med tanke på vårt övriga välfärdsuppdrag? Hur mycket får vården kosta? Jag menar att de här frågorna hade behövt ställas oberoende av underskottet. Det finns flera skäl till det: Den tekniska utvecklingen, med sina möjligheter och utmaningar, ändrar förutsättningarna för modern sjukvård , det är viktigt att vår utveckling inte ska hämmas av t.ex. en onödigt stor IT-skuld. Den åländska befolkningen förändras : De grupper som var utsatta 1996 är inte nödvändigtvis samma grupper som är mest utsatta på Åland 2016. (Extra: Idag är det framför allt barnfamiljer, ensamfrsörjare och barn- och ungdomar som kan behöva få ett lite starkare skyddsnät.)

 

Den som läser budgeten från sida 155 och framåt kan notera att den här landskapsregeringen investerar rejält i vården: 16,7 miljoner euro för att vara exakt. Här ryms IT-satsningar, magnetresonanskamera och geriatrisk klinik. Datortomograf och ett behövligt nödvattensystem för ÅHS. Det är fråga om viktiga investeringar för en effektivare vård och för kvalitetshöjning. Samtidigt kan vi notera att det s.k. ”hållbarhetsgapet” minskas med 2 miljoner euro, till en följd av nya patientavgifter, effektiveringar och omstruktureringar. Det här är ett jätteviktigt arbete som ÅHS’ styrelse – och hela ÅHS ska ha stor ”cred” för.

 

Låt oss gå över till den sociala sidan: Här fortsätter arbetet med att samordna socialtjänsten på Åland, tillsammans med Ålands kommunförbunds koordinator. Samtidigt uppdaterar vi socialvårdslagstiftningen som helhet där vi lägger grunden för ny äldreomsorgs- och handikappservicelagstiftning. Att stärka vård- och servicekedjorna mellan kommun och ÅHS kommer under 2017 att vara högprioriterat, genom projektet ”Äldres psykiska ohälsa” som strävar till att höja kunskapsnivån inom äldreomsorgen.

 

Inom området ”Tillgänglighet” har Åland nu lyckats säkra en permanent plats i Finlands nationella delegation nämns i FN-konventionens 33 artikel. Det här bra nyheter, för det ger Åland bättre förutsättningar att jobba än mer med tillgänglighetsfrågorna, när vi under 2017 reviderar det funktionshinderspolitiska åtgärdsprogrammet ”Ett tillgängligt Åland”. Nästa steg blir att inrätta det i budgeten nämnda ”Råd för personer med funktionsnedsättning för landskapet Åland”

 

Talman, detta är en drogbudget. Kampen mot risk- och missbruk kommer att trappas under 2017. Vi ser det i hela luntan: polisens prioriteringar, kulturområdet, hälsoområdet. Polisen kommer den 1 juni 2017 att få utökade befogenheter vid offentliga tillställningar att använda knarkhund, vilket landskapsregeringen välkomnar och avser förverkliga också på Åland. ÅPM har dessutom initierat samarbeten med Sydvästra Finlands polisdistrikt, uttryckligen med fokus på att bli bättre på att identifiera drogmissbrukare.

 

Det viktigaste drogarbetet i social- och hälsovårdsområdet är att vi lägger mer resurser på att revidera Ålands handlingsprogram mot risk- och missbruk. Det är fråga om ett långsiktigt arbete där alla goda idéer från alla parter måste nu upp på bordet. Landskapsregeringen kommer under 2017 att satsa mycket på förebyggande åtgärder, vi inleder ett sprututbytesprogram vid hälsovårdsbyrån. Missbruk av narkotika är ett folkhälsoproblem på Åland och till de största utmaningarna hör bl.a. liberala attityder mot framför allt cannabis. Attitydarbetet behöver givetvis kompletteras med avskräckande straffskalor för narkotikabrott och ökade befogenheter till polisen att bedriva effektiv spaning.

 

Landskapsregeringen blir en rökfri myndighet vid årsskiftet. Den långsiktiga betydelsen av att regeringen fimpar för gott ska inte underskattas. Det är viktigt att vi i den verkställande makten kan vara förebilder för att detta ska fortplanta sig till våra övriga, underlydande myndigheter på att bra sätt.

 

Jag vill nämna reformerna av Åmhm. Landskapsregeringen avser under 2017 presentera ett nytt förslag till lag om Åmhm – en genuint åländsk myndighet som egentligen saknar motsvarighet någon annanstans. Vi avser att förverkliga ytterligare förändringar i hälsoskyddslagstiftningen, fortsättningsvis med målet att uppnå inbesparingar och långsiktigt minskad tillsynsbyråkrati. Myndigheten ÅMHM följer utvecklingen i Finland och Sverige. Målsättningen är fortsättningsvis att införa en ny taxa från 1.2. 2017. Den kommer i högre grad att utgå från riskbedömningar och egenkontrollsystem.

 

Talman, avslutningsvis vill jag nämna förverkligandet av det s.k. konkurrenskraftsavtalet. Det är av stor betydelse för hela det åländska samhället att det kan förverkligas under 2017. Landskapsregeringen har ända sedan den tillträdde förhållit sig positivt till att förverkliga detta på Åland och det har stor betydelse för omfattningen av våra kommande sparbeting. Vi har stora utmaningar, men om alla drar sitt strå till stacken så grejar vi detta - Wir schaffen das!

 

Talman, jag utvecklar gärna tankegångarna kring de områden där det finns ett särskilt intresse och jag ser fram emot den kommande utskottsbehandlingen.

Tack för ordet

 

En fråga om förtroende.

De senaste dagarna har vi sett en häftig debatt om avgående PAF-ordföranden Jarl Danielsson. Bakgrunden är att PAF-styrelsens ska förnyas i enlighet med landskapsregeringens nya ägarstyrningsdirektiv. I den processen har finansministern meddelat att den nya styrelsen också kommer att ha en ny styrelseordförande.

I media svallar nu en debatt med moraliska övertoner, kring Vårdös flyktingmottagande, kring huruvida Jalle är rasist. Låt mig slå fast åtminstone följande saker:
- Huruvida en kommun väljer att ta emot flyktingar eller inte har inte påverkat MSÅ:s bedömning av ordförandes lämplighet. Det kan inte och får inte påverka. Det som däremot kan inverka är t.ex. allmän mediehantering, eftersom vi i landskapsregeringen vet att PAF har betydande utmaningar framför sig som kommer att fordra ett "spelöga" i alla väder.

- De som - med moraliska övertoner - nu försöker stämpla Jarl Danielsson som rasist och hjärtlös människa bör lägga av med det. Det är djupt orättvist gentemot människan Jarl Danielsson. Tror inte att någon kan peka på ett enda främlingsfientligt uttalande från honom.

Det som för vårt parti har varit ledstjärnan är helheten - att vi tror och har förtroende för att tex. just Jarl Danielsson är den som kan styra PAF:s styrelse vidare över mörka vatten, hålla ett stadigt grepp om rodret, hantera uppkommande rekryteringssituationer och framför allt leda själva styrelseteamet. Kontinuitet är inget argument i sig själv, det är rentav farligt om vi ens indirekt accepterar tanken att landskapets styrelseposter är något man prenumererar på.

Det är alltså det förtroendet - och inget annat - det handlar om. Förtroende finns eller så finns det inte. Man kan inte, såsom t.ex. Göran Persson gjorde, gradera sitt förtroende genom att säga att förtroendet har "naggats i kanten". Antingen finns det eller så finns det inte. Vi har gjort en helhetsbedömning och kommit fram till att - ur ett strikt ägarstyrningsperspektiv - hade det blivit ohållbart att fortsätta så här.

Så, vad händer nu? Rekryteringen av en ny styrelsebas och nya medlemmar kommer att fortsätta. Det kommer att vara viktigt att den nya styrelsen har en viss nivå av specialisering, t.ex. inom digitala spelupplevelser och viss politisk fingertoppskänsla är inte heller till skada, med tanke på bolagets verksamhetsförutsättningar. Bolaget har ny vd och står inför ett av sina mest intressanta skeden hittills. Och hade jag varit spelmänniska skulle jag satsa en hacka på att detta blir bra.

Fokus på rätt saker

Centerns ordförande Jörgen Pettersson kritiserar idag landskapsregeringen, i ett häpnadsväckande debattinlägg, för att vi "fokuserar på fel saker". Centerordförande beskriver vad landskapsregeringen fokuserar på, dvs. lägger ord i vår mun. Låt mig, med egna ord, berätta vad det är vi fokuserar på. Det är framför allt två stora saker (och flera mindre saker):

1) Att få ekonomin i balans och
2) Förändra dagens kommunstruktur i en hållbarare riktning.

Hur tacklades dessa två frågor under föregående mandatperiod?

1) Regeringens sista budget (2016) hade ett underskott på 17,6 miljoner euro. Jag satt själv med i den förra regeringen och såg vart det barkade. För ett år sedan gick jag ut i media för att offentligt berätta åt ålänningarna om hur dåligt det står till och vartåt det barkar. Att vi är på väg in i en situation med ett hållbarhetsunderskott på 20 miljoner och att detta hotar hela den åländska välfärden. Vi moderater anser fortsättningsvis att det är rätt fokus att se till att den åländska välfärden står på stabila ben och att nuvarande regeringsprogram förverkligas. Hur ställer sig oppositionspartiet Centern till detta?
Den som läser Centerns budgetmotioner kan konstatera att de konsekvent går ut på att vi ska spara mindre och att 17,6 miljoner i underskott nog inte var så farligt i alla fall. Det står i skarp kontrast till vad två andra oppositionspartier uttalat, nämligen Ålands framtid och Obunden samling som flera gånger meddelat att de ser situationens allvar och stöder åtgärderna för att få en ekonomi i balans.

2) Så länge centern satt med i regeringen var det omöjligt att ens prata om att förändra kommunstrukturen. Vi förändringsvilliga partier tryckte därför på för att enskilda sakområden istället skulle samordnas. Dessa initiativ (utom KST) sköts i regel ner, en efter en. Infrastrukturområdet var för krångligt att samordna. En samordning av byggnadsinspektionen kunde inte diskuteras. En samordning av det kommunala brand- och räddningsväsendet "saknade parlamentariska förutsättningar". Nu när "centerpropparna" är borta har vi äntligen ett flöde i processerna och det flödet avser vi presentera närmare i en plan till lagtinget i oktober. Vad hörs från centerhåll? Jo, att Sottunga är Finlands bäst skötta kommun och att de (gissningsvis) borde få lån i stället för det stöd som de kommer att beviljas för att säkerställa äldreomsorgen för Sottungaborna. Tror det är viktigt att minnas att en kommuns främsta funktion är att trygga kommuninvånarnas sociala rättigheter. Det är det kommunen finns till för. När kommunen inte klarar av detta är det läge att se över strukturerna, för att människan, kommuninvånaren inte ska bli lidande. Sottunga måste nu antingen begära pengar eller höja det kommunala skatteöret till uppskattningsvis 50% för att kunna ta hand om sina äldre. Det är inte hållbart och inte heller värdigt. Sottunga har ett exceptionellt starkt föreningsliv och tredje sektor, vilket är jättebra. Men inte är det sunt när lagstadgade rättigheter och kommunal basservice börjar bedrivas med frivilligkrafter, då kan hela kommunens funktion ifrågasättas, med rätta.

Åland kan bättre! Och oppositionen kan bättre än så här!

Europeiskt samarbete. Varför? (Öppningstal på europeiska samarbetsdagen 21.9)

Europeiskt samarbete – varför? En bra fråga.

Låt oss inleda med ett knutpatriotiskt, rentav finländskt perspektiv. Finlands orientering mot Europa började – på allvar – av ekonomisk nödvändighet. Jag vill särskilt lyfta fram det så kallade Fineftaavtalet, från 1961 genom vilket Finland inträdde som associerad medlem i European Free Trade Association (Efta), som bildats året innan. Sovjets dåvarande ledare Hrustjov hade sagt ”Njet” men det mildrades till att ”Da njet da” eller ”jo nej joo” (som det heter på åländska), lagom till Kekkonens 60-årsdag.

 

En förutsättning för Fineftaavtalet var att Finland gav östblocket samma möjligheter, vilket är förklaringen till att det i mitt barndomshem kunde finnas julgransljus tillverkade i... Östtyskland! Finland var på sätt och vis pionjär i Europeiskt samarbete då man - som i princip enda Europeiska land hade handelssamarbete både med både öst och väst.  För den finländska industrin innebar avtalet en tredubbling av exporten under åren 1964-1969 och en 3,5-dubbling av importen från Efta till Finland. Det var detta som drev fram det europeiska samarbetet, bit för bit – nödvändigheten att kunna handla.

Det är också det som är den främsta fördelen med Europeiskt samarbete – som ett handelsblock har EU betydligt större tyngd än 28 medlemsländer.

Den andra nyttan med EU är förstås den fria rörligheten – för dig som människa. Efter BREXIT-omröstningen har flera britter vaknat upp till en verklighet som innebär att de kommer att behöva VISUM. Till Europa! För det är det det innebär att inte vara med i det europeiska samarbetet.

Central Baltic är, som jag ser det, en av EU-tankens främsta budbärare som uppmuntrar till samarbete över gränserna för att sprida budskapet: tillsammans kan vi göra mer! Vi kan tillsammans skapa en medvetenhet i alla Östersjöländer om att det är viktigt att plocka bort skräp, återvinna båtar av plastfiber och minska utsläpp av kväve och fosfor. Vi kan skapa en pilgrimsled som stärker intresset för hela vår region och för vårt kulturella utbud.

Interreg-projekt har som sådana ett – delvis oförtjänt – rykte av att vara överdrivet byråkratiska och krångliga. Flera steg har tagits i riktning mot enklare förfaranden och enklare projektstyrning. Och det är bra! Det bör bli ännu enklare och alla behöver veta hur enkelt det är. Och framför allt:

Tillsammans kan vi göra mer!

Goda råd är dyra

Forne kollegan Veronica Thörnroos kritiserar i en insändare landskapets inbesparingar för att vara ”orealistiska”. Låt oss börja där vi är överens: Ålands offentliga ekonomi är inte i balans, för att uttrycka det milt. Vi befinner oss i en situation med ett underskottsgap på ca 20 miljoner och vi ser nu bottnen i kassakistan.  

Det vi inte är överens om är förverkligandet av sparbetinget på 20 miljoner. Att halvera inbesparingarna, som Thörnroos föreslår, innebär att en miljon måste sparas någon annanstans. Varifrån? I Centerns  budgetmotion (39/2016-2017) har en post som heter ”Övrigt” blåsts upp från 64.000 till 827.000. Detta är misstänkt likt populism. I budgetdebatten ställdes flera gånger frågan om vad detta ”Övrigt” är som landskapet i stället borde spara på. Ett av få svar som kom var att ”avreglering av rådjusrsjakten” lämpligen kunde vara en del.

Läget är svårt. Vi är nu i ett läge där vi måste omstrukturera verksamheter i landskapets regi, minska landskapsandelarna till kommunerna och minska sociala förmåner. Vi måste göra detta, för alternativet är att låna för drift  vilket innebär att vi en dag betalar 2 miljoner euro i ränta som skattebetalarna inte får någonting alls för.

Vi kan inte heller vänta oss ”bättre väder”. Gårdagens negativa besked om avräkningsgrunden var en självstyrelsepolitisk kalldusch som innebär att det är dags att handla och att det nu är vi, Ålands folkvalda, som själva måste lösa våra problem. Antal tjänster inom landskapsförvaltningen minskade mellan 2011 och 2015 från 1076 till 984 (Se årsredovisning 2015 sida 15), tack vare en - till den delen - framgångsrik politik som fördes under förra mandatperioden. Detta är dock inte tillräckligt.

Vi kommer under 2018 att behöva spara ytterligare, också på Ålands hälso- och sjukvård som står för nästan hälften av driftskostnaderna. Landskapsregeringen kommer att bistå ÅHS’ styrelse i detta arbete med en gemensam tankesmedja med fokus på hur morgondagens vård ser ut på Åland. Många goda förslag har kommit framför allt från personalen på ÅHS och det här är en tid då goda råd är dyra.

Vi kommer under de närmaste åren att behöva mycket gemensamt, lösningsorienterat samarbete för att klara av detta. Men jag är övertygad om att vi klarar det.  

Wille Valve (MSÅ)
Social- och hälsovårdsminister.

Svar till Bror Lundberg

Bäste Bror Lundberg,

Bortsett från några personliga påhopp i din insändare, så håller jag faktiskt med! Vi har långsiktigt mycket att vinna på om Åland kunde upplevas som en härlig plats för husbilsägare (som i regel har andra intressen än campare).

Husbilsägare är en penningstark grupp som rullar på långt in på sensommaren. I mina diskussioner med Mariehamns stad och polisen har framkommit att dagens reglering egentligen inte skapar några större problem, med tanke på upprätthållande av allmän ordning och säkerhet.

Ett problem som idag dock finns är t.ex. att en del husbilsägare lämnar sopor efter sig på Norra Mariehamns parkering. Detta är tyvärr inte någon enskild företeelse, utan något som verkar upprepa sig. Det finns därför skäl för att vi borde ha faciliteter för husbilsägare, där deras avfall (mot en avgift) tas om hand och där man kan fylla på färskvatten , på liknande sätt som det finns det för båtgäster. Här finns en uppenbar nisch för någon som redan bedriver campingverksamhet.

Vi möts idag kl. 14.00 och diskuterar detta ämne vidare.

Med vänlig hälsning,

Wille Valve

Dejourerande minister

Östersjön är på rätt väg!

Förra veckan hölls ett viktigt rådslag om hur den åländska fiskevården kunde finansieras i framtiden. En av de mer uppfriskande presentationerna hölls av Kaj Matsson, verksamhetsledare för Åbolands Fiskarförbund. Också känd som ekotoxikolog.

Hans huvudbudskap var att Östersjön mår bättre än vad den gjort på länge: Dioxinnivåerna har sjunkit radikalt sedan 70-talet, utsläppen från Leningrad/S:t Petersburg har minskat med 3973 ton (år 1978) till 433 ton (år 2013) - en minskning med fantastiska 3540 ton ren fosfor per år. Jämförelsevis "producerar" Mariehamn 0,5 ton fosfor per år. För ganska exakt 2 månader sedan meddelade HELCOM att ett totalförbud mot utsläpp av toalettavfall i Östersjön kommer att träda i kraft från och med 2019. En stor seger för Åland, vars eniga politikerkår länge har kämpat för ett förbud.

Bara minskningen av de ryska utsläppen  kommer på 10-15 års sikt att märkas i Östersjön och speciellt i Skärgårdshavet & Ålands hav där havsströmmarna går igenom. Redan nu börjar blåstången komma tillbaka. I fjol publicerade forskare för första gången en rapport där man sade att vi nu går mot bättre håll i Östersjön och "kulmen" har passerats.

Börjar det då bli dags för oss beslutsfattare att konstatera att vi snart har gjort tillräckligt och att vi snart kan bocka av och dra ett sträck under? ABSOLUT INTE! De sista tonnen fosfor vi avlägsnar från Östersjön kommer att bli dyrare och svårare att motivera. Men det är desto viktigare att vi fullföljer miljöarbetet, målmedvetet och med full kraft. Om vi gör den här resan tillsammans, så kommer vi kommer att kunna ge våra barnbarn en ren Östersjö i gåva. Har svårt att tänka mig en finare gåva till kommande generationer.

Givetvis hade Mattsson också ett "säljbudskap" insprängt i sin presentation. Han berättade om yrkesfiskets viktiga roll som "fosforavlägsnare" i Östersjön: 600 ton fosfor och 3200 ron kväve avlägsnas årligen av yrkesfiskarna. Han avrundade med de begrundansvärda orden "Om ni vågade äta fisk på 70-talet med de dioxinnivåer som fanns då, så vågar ni garanterat göra det också nu." Nåja :) En viss försiktighet råder fortfarande.

Men visst är vi på rätt väg!

Om dåliga folkomröstningar

I samband med lagtingets behandling av Lissabonfördraget minns jag en medborgare som var rent ut sagt förbannad. Han var arg för att det fanns åländska politiker som krävde en folkomröstning av denna ändring av EU:s grundfördrag. Han undrade vad tusan vi då har lagtinget för, för det borde ju vara deras jobb att:
1) Läsa igenom ett juridiskt detaljerat dokument på 271 sidor.
2) Göra en helhetsanalys av om detta är bra för Åland eller inte.
3) Bära det politiska ansvaret för bedömningen

Jag höll med. Jag tyckte det var direkt oschysst att lassa över ett komplicerat politiskt problem som ingen kommer att hinna sätta sig in i. Det vore oschysst, för debatten skulle komma att handla om andra saker än själva Lissabonfördraget. Om snuset och vårfågeljakten. Vårt parlament tog dock sitt ansvar och behandlade Lissabonfördraget i föreskriven ordning.

Liknande element fanns i gårdagens BREXIT-omröstning. Idag har vi kunnat läsa om besvikna nej-röstare som inte insett att de röstade nej till EU då de röstade nej till EU. Det kan låta absurt, men det är fullt begripligt. För många britter har det här valet handlat om invandring, Brysselbyråkrater och om Storbritanniens förmåga att stå på sina egna ben. Det har inte handlat om den gemensamma marknaden, fri rörlighet eller brittiska företags etableringsmöjligheter i Europa. "Ja eller nej till EU" har inte ens handlat om EU utan om ren inrikespolitik: Gillar du Cameron eller Johnson? Till detta kan läggas en oerhörd mängd desinformation och lögner som ohämmat spritts av landets tidningar.

I universitetsstaden Cambridge röstade 73,8% för att "Remain". I Oxford var siffran 70,3%. Om det kan antagligen sägas mycket. Den som har tillgång till en helhetsanalys av för- och nackdelarna måste rimligtvis ha sett att Farage och Johnson inte hade någon plan, vilket i sig är ett litet under av ansvarslöshet. Oxfordborna måste dessutom ha sett att hela deras fria rörlighet i Europa satts på spel, liksom i princip vartenda akademiskt samarbete med Europa.

Är det då så att det är akademikerna som borde bestämma, med sin tillgång till helhetsanalyser? Demokrati á la Platon? Absolut inte. Det jag vill lyfta fram är snarare att det finns en viktig förutsättning som måste uppfyllas för att "Folket alltid har rätt". Den förutsättningen är att folket är upplyst, har tillgång till den information som behövs för att kunna fatta beslutet, överblicka konsekvenserna och ta ansvar för sin röst.

I Storbritannien kommer vi nu att få se High Chaparall i konsekvenser. 1 miljon britter kräver ytterligare en folkomröstning om samma sak. Skottland vill folkomrösta om självständighet. Nordirland vill folkomrösta om återförening och Spanien har börjat tala om delad överhöghet över Gibraltar. Vem tar ansvar? Det är betydligt enklare att överblicka konsekvenserna av, säg, vänstertrafik eller alkoholförbud.

Det kommer knappast som någon överraskning för den som läst så här långt att jag motsätter mig en kommande finländsk folkomröstning om NATO. Varför?

1) Den information som behövs för att fatta ett upplyst beslut (ja eller nej till NATO) är inte tillgänglig för allmänheten och dessutom föränderlig. Informationen finns i riksdagens försvarsutskott och i försvarsministeriet. Det är där besluten borde beredas och där besluten fattas.

2) Vi är redan allierade med väst. Frågan om ja eller nej till NATO handlar inte om vi ska vara det, utan om NATO är rätt verktyg för vårt samarbete med väst. Den frågan är försvarsministeriet och riksdagens försvarsutskott bäst lämpade att avgöra.

3) Vi lever inte bara i informationens tidsålder, vi lever också i desinformationens tidsålder. En folkomröstning om NATO skulle öppna upp för informationskrigföring. Det är helt säkert att externa parter skulle försöka påverka omröstningens utgång. Det är inte värdigt vår demokrati.

Det finns för all del också positiva exempel på folkomröstningar. I EU-folkomröstningen 1994 fanns det två sidor, en Ja- och en Nej-sida som fick ungefär lika mycket utrymme i media och risken för extern inblandning var låg. Information från bägge sidor fanns tillgänglig. En folkomröstning av Ålands kommunstruktur kan också bli aktuell, under förutsättning att alternativen går att ställa mot varandra.

Folkomröstningar kan, rätt använda, vara riktigt bra för hela samhället. Men generellt sett är det inte fler folkomröstningar vi behöver idag. I stället behövs fler politiker som gör sitt jobb, vilket är att ta ansvar i alla väder.

Invigningstal, Fountainhouse 23.5.2016

Ärade åhörare,

 

Det är en glädje och ära att finska klubbhusnätverket förlägger sitt vårseminarium på Åland. Ni gör ett viktigt jobb för att skapa sammanhang och trygghet. Det första Fountain House Klubbhuset i Finland inledde sin verksamhet år 1995 i Tammerfors. Idag har vi 25 fungerande Klubbhus runtom i landet, vilket är en tredjedel av alla Klubbhus i Europa. Det är anmärkningsvärt!

Egentligen är det självklart: Varje människa har rätt till goda mänskliga kontakter, att tillhöra en gemenskap, ett meningsfullt arbete, att lära sig nya färdigheter och att komma vidare i livet! Samarbetet mellan er och det offentliga är viktigare än någonsin, i vårt ögonblickliga, superdigitala och många gånger stressande samhälle.

Fountaoinhouse-rörelsens grundbudskap är idag viktigare än någonsin: Att bryta med vårdens traditionella fokusering på sjukdomsbilden. Att i stället betona förmågan till arbete, delaktighet och social gemenskap. Framhäva det friska hos människor och individens produktiva förmåga. Och ge självförtroendet växtkraft.

Vi i landskapsregeringen är övertygade om att vårt samhälle har att vinna på samarbete mellan den offentliga, privata och tredje sektorn. Samarbete i syfte att stärka friskvården och hitta nya former för mental friskvård. I vårt gemensamma samhällsbygge är er rörelse en värdefull samarbetspartner.

Med dessa ord förklarar jag finländska klubbhusnätverkets vårseminarium för öppnat.

Hur stoppar vi drogerna?

De senaste dagarna har tidningarna rapporterat om drogbruket på Åland. Finns det anledning att vidta åtgärder? Ja. Är läget så illa som det framställs i media? Både ja och nej.

Den sammanlagda bild vi får, om vi lägger ihop polisens brottsstatistik och folkhälsoundersökningar är att det finns droger på Åland och att en liten ökning har skett. Det finns dock ingen statistik som talar för en stor ökning. Också en liten ökning får dock våra varningsklockorna att ringa. Landskapsregeringen har gett ÅSUB i uppdrag att ta fram statistik över ålänningarnas alkohol- och narkotikabruk samt spelvanor. Dessa siffror kommer att levereras i oktober och torde ge en exaktare beskrivning av läget. I en nära framtid kommer vi att sammankalla operativa gruppen mot risk- och missbruk för att göra en lägesgenomgång av drogsituationen på Åland. Här ingår bl.a. polisen och fältarna. Fältarna rör sig i skolorna hela tiden och är nu inplanerade på  föräldramötena.

Vad gör då landskapsregeringen utöver detta? 
- Satsar på det långsiktiga, preventiva arbetet. Vi vet att tobak är inkörsporten till andra beroenden. Tillsammans med ÅHS och skolorna har vi gått in för projektet Tobaksfri Duo som har visat sig minska både tobaksbruk och bruk av andra droger. Vi kommer att satsa mer på detta under mandatperioden.
- Strängerar Tobakslagen mer än direktivet förutsätter genom att vi förbjuder alla smaksatta e-cigarretter. Detta är nikotinprodukter som till sin utformning och marknadsföring riktar sig till minderåriga. Ett övergripande mål för drogpolitiken är att förhindra att minderåriga börjar med tobak och droger.
- Understöder strängeringar av polislagen, som ger möjlighet till ökad fältövervakning, t.ex. med droghundar vid Rockoff.
Vi har beredskap att göra mer och kommer under de närmaste månaderna att följa situationen på fältet noggrant.

Wille Valve (MSÅ), Nina Fellman (s), Tony Asumaa (Lib)

Vi tar ansvar.

Talman,

Politik som bäst handlar om att ta ansvar. Om att ta ansvar, ta mera ansvar och ännu mer ansvar. Den dag du slutar ta ansvar är det sannolikt dags att byta ut dig. Och nu tar vi ansvar. Landskapsregeringen har lagt ett förslag till första tilläggsbudget som, om man vill, kan sammanfattas med just detta tunga ord: Ansvar. Men här finns också ljus och en stor dos framtidstro.  Vi tar nu det offentliga Ålands öde i våra egna händer.

Vi tar ansvar för att bringa det offentliga Ålands ekonomi i skick. Ansvar för att inte våra barn ska behöva betala för en lånecheck som vi undertecknat. Ansvar för att hela Åland ska kunna fortsätta må bra också i framtiden och ansvar för de mest utsatta grupperna i samhället.

Det s.k. hållbarhetsgapet uppgår till 20 miljoner euro och vi börjar se bottnen i kassakistan. Vi konstaterar att besparingsbehoven är av sådan magnitud att detta innebär sänkningar av servicenivåer, nedläggning av verksamheter samt ökning av inkomster.  Kostnadsmedvetenheten måste genomsyra alla våra reformer: Den kommer att genomsyra översynen av socialvården, översynen av självfinansieringsgraden på ÅHS och översynen av Åmhm.

Men: Det finns ”ljus i tunneln”. Mycket rentav. Det s.k. avtalet om stärkt konkurrenskraft torde på sikt innebära besparingar på ca 2,2 miljoner euro vilket underlättar det sparbeting vi har framför oss. Spartalkan ger oss också möjlighet att se över föråldrade strukturer och riva ineffektiva murar mellan avdelningarna. ÅHS har här visat vägen, vilket märks t.ex. genom att besparingen för år 2016 redan är verkställd. Nu är blicken fokuserad på 2017 års ramar.

Styrelsen för ÅMHM utgår i sin planering ifrån att nettokostnadsnivån minskas med 200.000 euro. Beställningen från landskapsregeringen är tydlig: Mindre byråkrati, en översyn av tillsynsintervallerna och en enklare vardag för den ålänningen, inte minst företagaren.

Det största ljuset i tunneln är att Åland är i rörelse! Se ÅSUBs konjunkturöversikt för april. Arbetslöshetsgraden är fortsättningsvis låg, liksom ungdomsarbetslösheten. Framtidstron och köpkraften är hög. F.d. näringsminister Karlströms långa arbetslinje har helt tydligt burit frukt. Avgörande för 2016 blir chipsfabrikens framtid. Landskapsregeringen, framför allt genom näringsminister Gunell, arbetar intensivt med detta.

Landskapsregeringen jobbar målmedvetet för att öka landskapets intäkter. Idag berättar finansminister Perämaa och undertecknad om social- och hälsoreformens bisarra konsekvenser i nio finländska tidningar. Det är viktigt att det på rikshåll finns kännedom om Sote-reformens konsekvenser för självstyrelsen. Och det är viktigt att vi – i nya tider med nya tag – också hittar nya sätt att nå ut med vårt budskap. 

Vi har också flera satsningar framför oss, vilka aviseras i tilläggsbudgeten. Landskapsrevisionen har konstaterat att ÅHS har en enorm IT-skuld, vilken landskapsregeringen tar på allvar. Att åtgärda IT-skulden sparar i det långa loppet såväl tid, pengar som människokraft. Och IT-skulden är indirekt delaktig i de tidigare nämnda murarna som finns mellan avdelningarna.

Talman, Vi kommer under den här mandatperioden att höja blicken och aktivt söka samarbete inom social- och hälsovården på nordisk nivå, för vi upplever att vi här både har mycket att lära och en del, faktiskt, att lära ut. På rikssidan finns t.ex. ett intresse för ÅHS-reformen vi genomförde på 90-talet. Vi var på sätt och vis före vår tid på hälsoområdet (om inte på det sociala området).  

Talman, vi har alltså ett utmanande budgetläge. Men vårt Åland mår gott – och kris innebär alltid möjligheter. Personligen anser jag att denna landskapsregerings främsta förtjänst är den agilt lyckats ta tillvara varje möjlighet som varje kris ger, för Ålands bästa. Vi lever Winston Churchills om att aldrig förspilla de möjligheter en rejäl kris innebär. (“Never let a good crisis go to waste”)

Talman, tack för ordet.

Frukost mot ångest?

Ang. Ledaren

I sin ledare den 18/3 ställer redaktör Carin Karlsson frukost mot ångest (”Frukost hjälper inte mot ångest”). Från landskapsregeringens sida har vi konstaterat att rapporten ”Hälsa i skolan” pekar på flera trender.

En av trenderna hänför sig till livsstil: 40% av lyceisterna uppger sig ha problem med dygnsrytmen pga Internet och 58% av eleverna på Ålands Yrkesgymnasium sover mindre än 8 timmar. Om man till detta lägger att 60% av pojkarna i Ålands yrkesgymnasium helt skippar frukosten så blir siffrorna kring skoltrötthet och allmän trötthet begripliga. Livsstil är något som eleven själv och familjen tar ansvar för, därav min uppmaning: Ät frukost, sov ordentligt och sätt Åland i rörelse!

Jag tror dock viktigt att hålla denna diskussion skild från siffrorna kring flickors ångest. De s.k. livsstilsiffrorna varierar nämligen inte nämnvärt beroende på respondentens kön, men i ”ångestsiffrorna” ser vi en kraftig variation mellan könen, både på Ålands yrkesgymnasium och Ålands lycéum. På ÅYG upplever över 30% av flickorna ångest, mellan motsvarande siffror för pojkarna är kring 10%. På Ålands lycéum upplever över 20% av flickorna ångest, mot 4% bland pojkarna. Jag är inte den första social- och hälsovårdsministern som ställs inför dessa siffror. Samma siffror och, kusligt nog, samma proportioner fanns i ”Hälsa i skolan 2013”. När frågorna har analyserats på finländskt håll (Hbl 13/3) lyfts ofta orimliga förväntningar fram – bilden av den superstarka kvinnan som förväntas både förvärvsarbeta, sköta hushållet och en massa annat. Flickorna kämpar med att skapa sig själva i förhållande till normer och förväntningar om hur kvinnor ska vara.

För oss politiker som vill se ett Åland med välmående, trygga flickor (utan ångest) är detta en formidabel utmaning. Vi jobbar med detta på bred front genom att långsiktigt förändra förväntningarna, med ”jämställd barnomsorg” och ”jämställd fritid” där kärnan är att se barnet och ge 100 möjligheter att vara barn på, inte bara 2 (duktig flicka eller busig pojke). Vi jobbar också tillsammans med Rädda barnen och ordnar tillsammans ett seminarium den 7 april kl. 14.00 i Ålands lycéums hörsal då  Suzanne Ostens film ”Flickan, mamman och demonerna” visas. Vi vill ge perspektiv och  kunskap med fokus på det utsatta barnet och samhällets ansvar. Vårt mål måste vara att färre flickor känner ångest då siffrorna för 2017 års ”Hälsa i skolan” publiceras

Målmedvetet och professionellt

 

Vi vill uttrycka vår uppskattning för det långsiktiga arbete som ÅHS' ledningsgrupp har gjort och gör för att tygla kostnaderna. Överskottet på 2 miljoner bokslutet 2015 kommer att vara till hjälp i arbetet med att överbrygga hållbarhetsunderskottet i landskapets budget. Vi sätter stort värde på ledningsgruppens målmedvetna och professionella arbete.

 

Wille Valve, Social- och hälsovårdsminister, 

Mats Perämaa, Finansminister

100 dagar. En bra start.

Hade idag förmånen att delta i en radiodebatt om regeringens 100 dagar vid makten. Tycker generellt att vi fått en otroligt bra start. Det här är en ansvarstagande, handlingskraftig regering med siktet inställt på ett ekonomiskt, miljömässigt och socialt sett hållbart Åland.

Under 100 dagar har vi fattat 220 beslut, flest vid social- och miljöavdelningen och infrastrukturavdelningen. Vi har tillsatt styrelser och minskat bredden på Vårdöbron. Vi har kommit i mål med sparkraven för 2016 och inlett arbetet med budgeten för 2017. Det mest anmärkningsvärda är att statsministern, via Ålandsministern uttalat att man nu är beredd att höja klumpsumman från 0,45 till 0,48. Flera timmars fotarbete ligger bakom detta. Om det blir verklighet kommer vi att se en rejäl islossning i relationerna mellan Helsingfors och Mariehamn.

Foto: Ålands Radio / Owe Sjöblom

Visst har vi tuffa tider framför oss. Men personkemierna funkar, målen är tydligt satta och vi har alla förutsättningar att nå dem. Nu kör vi i 1360 dagar till! Minst!

Tillgänglighet är allas ansvar!

Bästa församlade, 
Ålands landskapsregerings utgångspunkt är att tillgänglighet är ALLAS ansvar. Alla landskapsverksamheter bör genomsyras av tillgänglighetstanken. Alla 7 ministrar bör känna ett ansvar för tillgänglighetsfrågorna. Häri vilar förstås alltid faran i, att det som är allas ansvar – är ingens ansvar. Men hur får vi alla andra verksamheter att känna och ta ansvar för tillgänglighetsfrågorna? Det är en fråga som sysselsatt mig en del. 
Så mycket kan sägas redan nu, att landskapsregeringen eftersträvar en sektorövergripande approach. Vi tror att det är viktigt att – på regeringsnivå – överlägga om hur tillgänglighet främjas inom alla avdelningar. Det är viktigt, för att insikten om tillänglighetsfrågorna och dess mångfald ska kunna vinna insteg i samhällets alla sektorer. 
LR:s åtgärdsprogram ”Ett tillgängligt Åland 2013-2016” är ett led i att bedriva en aktiv systematisk politik med målet att ratificera FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
I åtgärdsprogrammet ska begreppet tillgänglighet ses i tre nära sammankopplade perspektiv 

1. Fysisk tillgänglighet handlar om möjlighet att ta sig fram i den fysiska miljön, om tillgänglighet i byggnader och utemiljö. (Tillgänglighet måste inte handla om rullstol, det kan lika bra handla om barnvagn) 
2. Information/ kommunikation handlar om möjligheten att tillgodogöra sig information och möjlighet till dialog. (Tillgänglighet kan handla om att du inte ser eller hör informationen)
3. Bemötande handlar om samspelet mellan människor där ett tillgänglig bemötande görs korrekt med respekt och förståelse. Kunskap om olika typer av funktionsnedsättning är ett sätt som kan öka kompetensen i bemötande (Tillgänglighet handlar om samspelet mellan människor och är därför också en fråga om utbildning) 

Ett tillgängligt Åland 2013-2016 är nu inne på sitt sista år. Dags att ställa frågan, vad har gjorts? Vad behöver göras? Vilka nya mål skall vi ställa? Och utifrån svaren revidera det handikappolitiska åtgärdsprogrammet.
Fokus kommer att sättas på bemötande och tillgänglighet samt på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning ( i regeringsprogrammet). Utgångspunkten är att en del av åtgärderna i programmet ska användas till att undanröja nuvarande hinder på vägen mot delaktighet och jämlikhet. En annan del av åtgärderna stödjer långsiktig verksamhet som påverkar förverkligandet av rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
I samband med det finländska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet kommer vi att på Åland få se nordiska seminarier om bland annat bemötande inom hälso- och sjukvård. Och vi har mycket att lära av våra Nordiska grannar. De nordiska ländernas funktionshinderspolitik har sitt ursprung i den generella välfärdspolitiken och genomgår en förändring från en tidigare dominerande socialpolitik till att skapa välfärd för personer med funktionsnedsättning genom andra välfärdspolitiska områden i samhället såsom t.ex. bostadspolitik, utbildningspolitik och arbetsmarknadspolitik. Här är det viktigt att vi inte glömmer bort näringspolitiken. Det fina med dagens event är just kopplingen till näringspolitik. Vi glömmer ofta bort att en väl fungerande näringspolitik i sig kan vara en mycket god socialpolitik. I synnerhet om vi kan hitta redskapen för att skapa faktisk jämlikhet, exempelvis genom en tillgänglighetsinventering. Vi behöver jobba på flera politikområden för att främja tillgänglighet. 
Slutligen, ett annat forum där tillgänglighetsfrågorna dyker upp är lr:s förslag om att införa e-röstning i kommande val. Än så länge gäller förslaget enbart för bortaålänningar, men bara att systemen kommer på plats vore i sig en seger för tillgängligheten. 

Effekten av olika åtgärderna inom olika sektorer och på olika nivåer förstärks av att de genomförs parallellt och samtidigt. Tillsammans åstadkommer åtgärderna en hållbar tillgänglighetspolitik.

Tack för ordet. 

Tredje sektorn sätter Åland i rörelse

I förrgår fattade jag, på enskild föredragning, beslutet om fördelning av 3,1 miljoner euro i PAF-medel till föreningslivet på Åland. Det handlar konkret om 56 ansökningar av olika storlek och olika syften. Före ärendet kom till mitt bord hade det beretts av ansvarig tjänsteman som gjort ett förslag och av fördelningsrådet som gjorde ett nytt förslag. Eftersom jag ansåg att det var fråga om ett så pass stort beslut förde jag dessutom ärendet till en överläggning i landskapsregeringen, för att diskutera principerna. Från och mer 2016 börjar landskapsregeringen mer och mer understödja friskvård och nya samverkansformer med tredje sektorn, som kan avlasta landskapsbudgeten. 

 

 

Ålandstidningen 10.2.2016

 

 

PAF-medlen till tredje sektorn kommer att bli viktigare än någonsin under de närmaste 4 åren, av följande skäl:

* Den offentliga ekonomin ska spara 20 miljoner och då blir det än viktigare vad för verksamhet som stöds med dessa 20 miljoner.

* Detta är medel som "Sätter Åland i rörelse". Medlen bekostar ombud, verksamhetsledare och hyror.



 * PAF-medlen skapar meningsfullhet, känsla av samhörighet, glädje och livskvalitet för hela Åland. En robust tredje sektor är en av de viktigaste orsakerna till varför medellivslängden på Åland hör till de högsta i världen. Samtidigt är det viktigt att det hela tiden finns en diskussion om det finns befolkningsgrupper som inte nås av PAF-medlen, vilka är i sådana fall de?

Det mest märkliga med fördelningen av PAF-medlen är den stora prövningsrätten som en enskild minister har i själva beslutsögonblicket. I princip kan ministern strunta i fördelningsrådets förslag och ta bort en siffra, och motivera detta med t.ex. att verksamhetens mål inte har uppfyllts. Detta är dock oerhört sällsynt i praktiken och det förtjänar att understrykas att många timmar av beredning, uppföljning och förankring ligger till grund för varje beslutsförslaget.

Tillgången till PAF-medel är något unikt för Åland och vi har all anledning att vara glada över den styrka de tillför Ålands civilsamhälle.

Hållbart, långt och ärligt

"Hur kan man ha en valkampanj på 8328 euro?", undrar säkert någon. Det korta svaret är att det beror på några av kampanjens grundprinciper:

Hållbarhet
Av hållbarhet följer att valbroschyren förstås var Svanen-märkt och kostade mer att trycka upp. Av hållbarhet följer att en stor del av valkampanjen gjordes med tidningsannonser. Av hållbarhet följer att jag betalade ett åländskt företag för att de skulle söka fram de hållbaraste möjliga produkterna som kampanjmaterial.

Det kan också tilläggas: Jag kan inte själv ta fram tidningsannonser (har ingen AD-kompetens), alltså måste jag hyra folk som kan ta fram annonser.  För mig är en viktig princip att bara anlita åländska företag. Min samarbetspartner var April kommunikation. De var oerhört proffsiga och dessutom roliga att jobba med. De två största posterna i kampanjbudgeten var därför "Tidningsannonser" (2775,60) och "Kostnader för planering av reklam" (2512,55).

Långt
Kampanjen startade den 12 juli med en kaffebjudning på Brändö. För mig var det viktigt att ge tid åt kampanjen och besöka så många delar av Åland som möjligt under den. Att jag under valkampanjen var minister i landskapsregeringen gjorde att jag en stor del av min vakna tid var på jobbet och jobbade för landskapet. Under valkampanjen blev jag dessutom pappa. Då ville jag prioritera faderskapet, vilket gjorde att jag fick minimera kampanjtiden och betala mer för att andra skulle jobba.


Ärligt
Valkampanjen är garanterat en av de ärligaste. Den som orkar gå igenom de samlade kvittona kommer att upptäcka bl.a. 4,90 för en tusch att måla slagord på krattor till stränderna och 17,85 för 3 st. "gröna räfsor" som bl.a. levererades till Folkhälsans simstrand på Sottunga. Här finns ALLT.

Ångrar jag något? 
Kampanjen var budgeterad för ungefär 7000 euro. Under förra mandatperioden hade jag sparat för denna summa, för jag ville ha jobbet och ville göra en kampanj som övertygade om detta.

På slutrakan kom April med flera idéer, bl.a. det eleganta förslaget att göra en valfilm till YouTube. I efterhand ångrar jag det inte. Det var ett kul grepp som gav nya erfarenheter om hur man bygger kampanj.