Det immateriella kulturarvet: Väss tuppkammen!

Fru talman,

Å moderata lagtingsgruppens vägnar har jag idag förmånen att hålla gruppanförande om "Konventionen om tryggande av det immateriella kulturarvet".

Detta är inte precis någon politisk dynamit, men den har otvetydigt budgetverkningar precis som lr konstaterar i sitt utlåtande. Främst inom arkiv- och museiväsendet. Dessa verkningar torde dock gå att hantera inom det befintliga budgetutrymmet.  

Vi kan notera att i ett bredare, principiellt perspektiv innehåller artikel 3 en intressant ”friskrivningsklausul” som i praktiken gör det möjligt att utnyttja naturresurser utan att ta överdriven hänsyn till det immateriella kulturarvet. Intressant att den bestämelsen kom med.

Beroende på hur brett vi tolkar bevarandebestämmelserna kan detta handla om att bevara åländska dialekter, sedvänjor och jaktkultur: ”visor, diktning, danser eller sociala företeelser så som lekar eller maträtter eller sätta att tillreda maten på” (propositionen sida 3). Alltså allt ifrån stämningen på Socis till hur man pälsar en säl. Eller den rika flora av dialektala uttryck som vissa ledamöter i denna sal kan ge prov på, för alltid bevarat i vårt stenografiska protokoll. Men vi kan notera att särskilt i Finland har man ansett att man inte i tillräcklig grad lyckats kartlägga och bevara sina dialekterna (RP sida 5).

På samma sida påstås att ”Finland inte ingått några bilaterala fördrag på detta område. Här kunde LKU seriöst överväga att vässa tuppkammen och fundera på om inte art. 1 i Ålandsöverenskommelsen om bevarande av ”befolkningens språk, kultur och lokala svenska traditioner” är just ett sådant bilateralt fördrag som Finlands regering menar att inte finns.

Lr lyfter fram ett annat sammanhang där Åland kunde höja profilen, nämligen ”Det är därför även av vikt att landskapsregeringen inom ramen för sin behörighet ges möjligheter till direkt kommunikation med Unesco, vid sidan av riket.” Detta handlar också om konventionsstaternas rapporter i artikel 29 och 7 (f). Med tanke på att Åland har behörighet på detta område borde Finlands landsrapport ha ett stycke om Åland, på samma sätt som Danmark inkluderar Färöarna och Grönland i vissa landsrapporter till internationella organ.

Däremot betraktar jag personligen det som tämligen klart att Åland inte kan ansluta sig till konventionen som ett territorium med ”fullständigt internt självstyre som erkänts av sådana som Förenta Naitonerna men som inte har uppnått full självständighet enligt generalförsamlingens resolution 1514 (XV)” (Alltså avkolonisering och de territorier som avses i FN-stadgans kapitel XII om internationellt förvaltarskapssystem). Rent politiskt anser jag alltså att vi inte behöver fördjupa oss mer i det spåret, det leder ingen vart.

Vad kan det då vara bra att lag- och kulturutskottet fördjupa sig i? Förslagsvis de artiklar som innehåller skyldigheter för landskapsregeringen, alltså de artiklarna under kapitel III – och eventuellt göra en bedömning av vad detta har för merkostnader. Min högst personliga förhandsbedömning är ändå att skrivningarna är så pass ”flexibla” att detta snarare blir ett slags ”beteendekodex” för god praxis vid bevarandet av det immateriella kulturarvet, snarare än bindande åtgärder. Men detta må lag- och kulturutskottet begrunda.

Tankar om tandvård

Chefredaktör Niklas Lampi berättar i en kritisk ledare om hur han ser på moderaternas politik i landskapsregeringen. Han betecknar bl.a. politiken som "konturlös och svår att uppfatta". Han pekar på flera frågor där moderaterna enligt honom är otydliga. Det intressanta är att vi har besvarat dessa frågor i lagtingssalen. Ett konkret exempel från ledaren:

"Vad sa exempelvis Moderaterna när det stod klart att delar av regeringen ville gasa på med gratis tandvårdsbussar ut till skärgården, samtidigt som ÅHS redovisar oväntade miljonunderskott?"

Det handlar alltså om lagförslaget om "Allmän tandvård för unga till och med 27 års ålder och ambulerande tandvård". När förslaget debatterades i lagtinget sade jag vad moderaterna tycker om lagförslaget och Ålandstidningen återgav det korrekt. I korthet sade jag att vi inte är för allmän tandvård, men att vi stöder det som vi kommit överens om i regeringsprogrammet:

"För att utveckla tandvården på Åland avser landskapsregeringen tillsammans med ÅHS definiera vilka patientgrupper som bör prioriteras." 

På ren svenska innebär det här att en liten grupp medborgare (vissa patientgrupper, ungdomar) redan idag har allmän tandvård i och med att de hör till s.k. prioriterade grupper. Moderaterna stöder alltså att socialministern ser över dessa "prioriterade grupper", dock så att det totala antalet med allmän tandvård inte ökar. I det sammanhanget passar höjningen från 25 år till 27 år för ungdomar in. Grönt ljus för detta. 

Hur är det då med den ambulerande tandvården? Gult ljus för detta. Den ambulerande tandvården handlar om att återinföra samma tandvårdsbusstjänster som fanns fram till 2009 i skärgården. Det är inte OK att kalla återinförandet av den ambulerande tandvården för "införande av allmän tandvård". Som detalj kan nämnas att det inte heller är fråga om någon "gratis tandvård", utan om en avgiftsbelagd. Förutom detta ställer jag mig något skeptisk till att detta skulle ha någon avgörande, positiv verkan på inflyttningen till skärgården, vilket jag också lyft fram i lagtingssalen. 

Jag berättade i plenisalen att vi stöder att socialministern ser över de "prioriterade grupperna", att vi som regeringsparti är lojala med förslaget om ambulerande tandvård (även om vi ser betydande utmaningar med det) - och att vi inte har kommit överens om att införa allmän tandvård. Det sistnämnda på grund av ekonomiska realiteter. Idag har ÅHS ett bautaunderskott på flera miljoner. Det går helt enkelt inte att "peta in" allmän tandvård i den budgeten utan att radikalt dra ner på andra verksamheter och höja avgifterna. Och i det läget föredrar jag att se till att de verksamheter ÅHS idag har hålls på en så god nivå som möjligt.

Frihet är det bästa ting!

Fru talman,
 

Frihet är det bästa ting. Det är moderaternas budskap och orsaken till varför utskottsmajoriteten i LKU röstade för att begränsa förbudet mot tjänstledighet får våra lagtingstjänstemän.

 
Då vi i LKU började fördjupa oss i Talmanskonferensens förslag, blev vi snabbt varse om att detta är en ”lokal” lösning. Vi kunde konstatera att riksdagens tjänstemän i riket inte har någon motsvarande begränsning av sina möjligheter till tjänstledighet, inte heller revisorerna.

 

Det finns alltså ingen parallell till rikslagstiftning. I den mån det finns någon parallell att dra, så är det till landskapsregeringen – till LL om tjänstledighet för uppdrag som riksdagsledamot, lagtingsledamot eller medlem av landskapsregeringen (1999:44). Här begränsas rätten till tjänstledighet för förvaltningschefen, avdelningschefer och lagberedningschefen, i fall de skulle bli valda till riksdagsledamot, landskapsregeringsledamot eller medlem av lagtinget.

I Talmanskonferensens ursprungsförslag kunde ingen tjänsteman vid lagtinget få tjänstledighet för uppdrag som lagtingsledamot. En bestämmelse av det här slaget skulle, i ett större parlament, innebära en begränsning av alla tjänstemäns rätt till tjänstledighet vid inval. Vore detta rimligt? Nej, ansåg LKU.

LKU var från första början överens om att ”tjänstemän” är en för bred och svepande kategori för att göra en sådan begräsning i de medborgerliga och politiska friheterna. Jag argumenterade med utskottsmajoriteten för att vi endast bör begränsa rätten till tjänstledighet i de enskilda fall som det verkligen är motiverat – det är i fråga om lagtingsdirektören. Jag återkommer till varför.

Då lagen föredrogs för Republikens president togs en anteckning in i protokollet på presidentens begäran angående skyldigheten att trygga och efterleva de politiska rättigheterna i hela riket. Presidenten(s) budskap var att vi inte ska ta lätt på att begränsa de medborgerliga och politiska friheterna, detta är vårt samhälles grundvalar. Frihet är det bästa ting.

Mina argument för LKU:s förslag är praktiska och principiella:

1) Vi bör ha ambitionen att locka de bästa krafterna som tjänstemän till vårt parlament. De som söker sig till parlament för tjänst har ofta ett genuint intresse för politiska frågor och kan t.o.m. ha ett engagemang för politiska frågor. I det sammanhanget vore det märkligt av oss att kommunicera att en av de allmänna anställningsförmånerna är en begränsning av möjligheterna till just samhällsengagemang.

2) Mycket av detta handlar om vad du har för människosyn – måste människans friheter och handlingsutrymme begränsas, eller kan vi lita på att människor använder sin frihet ansvarsfullt? För att vara specifik: Kan vi lita på att en revisor eller en utskottssekreterare sätter sin yrkesheder och sitt oberoende främst? Ja, det måste vi.

Varför då lagtingsdirektören?

Lagtingsdirektören är, som jag ser det – ett specialfall. Det enda fallet där det verkligen kan bli problem för hela lagtinget om denne ställer upp i lagtingsvalet, kommer in på till exempel ett moderat mandat, bedriver moderat politik i fyra år och sedan återgår till tjänsten som lagtingsdirektör. Det blir ohållbart.

Dels måste vi politiker – i dessa små kretsar - kunna lita på lagtingsdirektörens opartiskhet i alla väder, dels måste tjänstemännen kunna göra det. Lagtingsdirektören har dessutom ”husbondestatus” i fackliga förhandlingar som kan vara nog så komplicerade redan utan att man har politisk anknytning.

Vad gäller alla tjänstemän, så bör vi utgå ifrån att detta är vuxna, tänkande  människor som sätter sin yrkesheder främst. Och om man har ett öppet, politiskt engagemang, är det inte egentligen naturligt om man arbetar vid ett parlament?

För att sammanfatta, finns det visst fog för att göra denna begränsning för lagtingets ledande tjänsteinnehavare, men inte för någon annan. Däremot föreslås ingen begränsning för lagtingsdirektörens rätt till tjänsteldighet vid inval till riksdagen eller utnämning till landskapsregeringsledamot – och en sådan begränsning bör inte heller finnas.

Fru talman, vi är idag fria att följa vår övertygelse – jag hoppas att vi idag kan rösta för den frihetliga linje som utskottsmajoriteten företräder. För frihet är det bästa ting!

Gruppanförande om en oberoende landskapsrevision

Fru talman,

Landsksapslagen om en oberoende landskapsrevision har nu behandlats i Lag- och kulturutskottet. Vi moderater betraktar landskapslagen som en välkommen modernisering av landskapets revision.

I lagförslaget säger landskapsregeringen att kostnaden för den nya myndigheten är svår att bedöma men målsättningen har varit att förslaget inte ska leda till ökade kostnader totalt sett. Vi delar landskapsregeringens bedömning och målsättning samt konstaterar att försiktighet bör iakttas vid dimensioneringen av den nya myndigheten. Detta är bra. Utskottet föreslår några förändringar, främst av språklig natur. Den största förändringen jämfört med lr:s förslag – och som definitivt inte är av språklig natur - finner vi paragraf 12:

” Förutom av de skäl som gäller uppsägning av lagtingets tjänstemän får landskapsrevisorn dock sägas upp om något av villkoren som anges i 10 § 2 mom. inte längre uppfylls.”

På ren svenska innebär detta att landskapsrevsorn får sägas upp om denne plötsligt försätts i konkurs, får sin handlingsbehörighet begränsad, blir omyndigförklarad eller - ve och fasa - invald i lagtinget. I ursprungsförslaget var detta enbart omständigheter som inte får finnas vid utnämningsögonblicket – du får inte vara omyndig, konkursförsatt eller lagtingsledamot. Nu blir det något som kan utgöra grund för landskapsrevisorns uppsägning. Om t.ex. landskapsrevisorn har ställt upp i val och blivit ersättare som plötsligt blir lagtingsledamot.

 

Avsikten med detta förslag är att en genuint oberoende landskapsrevisor inte under några omständigheter samtidigt ska kunna vara ledamot i eller anställd vid landskapsregeringen eller lagtinget. Landskapsrevisorns uppgift är ju att granska just dessa myndigheter.

Fru talman,

Detta är ett lagförslag som utskottet idisslat mycket. Ungefär när lagförslaget passerat våmmen, nätmagen och närmade sig bladmagen kom vi in på § 15 - bör den nya myndighetens beslut kunna överklagas till Hfd eller FD? I ljuset av de krav som grundlagens § 21, 2. mom. uppställer kan vi inte lämna frågan obesvarad. Jag förenar mig i landskapsregeringens resonemang, dvs. att i det mikrokosmos som självstyrelselagen utgör är det skäligt att förutsätta att landskapsrevisionen jämställs med landskapsregeringen till den del det handlar om till vilken ett besvär ska riktas.  Landskapsrevisionen är såsom landskapsregeringen en separat myndighet direkt underställd lagtinget och därmed unik i sitt slag.

Avslutningsvis stöder vi inte Åf:s ändringsförslag, eftersom denna möjlighet redan tydligt finns utskriven i tjänstemannalagen § 10: Om kanslikommissionen anser att särskilda skäl föreligger så kan man ha 1 års prövotid, precis som tjänstemannalagen föreskriver. Jag ser ingen orsak till varför vi skulle begrönsa kanslikommissionens prövningsrätt här. Utskottet har tagit ställning för att "stor omsorg bör läggas vid rekryteringen av landskapsrevisorn" - och därmed måste vi kunna förutsätta att kanslikommissionen gör just det.

 

Tack för ordet.

 

Budgetanförande om landskapsregeringen och kansliavdelningens förvaltningsområde

Landskapsregeringen och kansliavdelningens förvaltningsområde (42 och 43 Ht)

Fru talman, vi kan inledningsvis notera utvecklingen från kansliavdelning till regeringskansli, i och med att avlönandet av en förvaltnings- och utvecklingschef nu finns under huvudtiteln ”landskapsregeringen”.

Angående landskapsregeringens EU-arbete är det bra att lr på sida 15 gör tydliga EU-prioriteringar i EU-redogörelsen – och också bra att landskapsregeringen uppmärksammar gemensamma Nordiska ståndpunkter i EU-frågor. När Norden börjar formulera gemensamma ståndpunkter i EU-frågor är det viktigt att vi är aktiva.  

Budgeten minskar för kansliavdelningens allmänna förvaltning, t.ex.. eftersom arrangemanget med en nationell expert vid kommissionen dras in. Detta arrangemang bedömdes ge landskapet begränsad nytta. Detta är en vettig avvägning och, ärligt talat, inget FNU egentligen behöver fördjupa sig i desto mer.

Kommunikationsverksamhet och externa kontakter: jag välkomnar en lättöverskådlig hemsida för landskapsregeringen. Vi förtjänar ett bättre och kundvänligare ”fönster utåt” på webben.

Ålandshavskommissionen: Här gäller det framför allt att sålla fram angelägna, konkreta frågor för Åland som varken kan lösas på nordisk nivå eller med normala, bilaterala kontakter. Detta vill jag särskilt understryka – också för våra svenska kolleger är det otroligt viktigt med konkreta frågor att arbeta med. Har vi det, så ser jag ingen orsak till varför inte detta skulle kunna bli bra.

Främjande av jämställdheten: några av de bäst investerade pengarna här är de som går till samarbetet med ”Alternativ till våld” i Norge och ”Nationellt centrum för kvinofrid”, dvs. kvinnofridslinjen. Min personliga erfarenhet från medlingsbyrån är att dessa insatser behövs.

Jag applåderar övergången till skattebaserad avgift för Radio- och TV-verksamheten. Det torde ge en rättvisare uppbörd, men [smäller med handen mot bänken] vi får inte ta lättvindigt på frågan om att säkra Ålands Radio/TV:s oberoende gentemot oss.

43.40 Fastighetsenheten – förnuftigt att landskapsregeringen kopplar ett helhetsgrepp över fastighetsbeståndet och avyttrar de som saknar ”särskilda kulturhistoriska eller miljövärden”. Vi torde se mera resultat av detta under 2013 – och det är bra.

43.60 – Polisverksamhet – lr arbetar vidare med att uppföra kompletterande utrymmen för polisens verksamhet på en angränsande tomt till befintliga polishuset. Här ber jag utskottet överväga möjligheten att bygga i olika vädersteck, skulle det t.ex. gå att bygga österut? Skulle en till våning på den befintliga delen kunna vara en kostnadseffektiv lösning utrymmesbehovet?  Eller är detta inte kostnadseffektivt eftersom man då måste påla upp källarvåningen?

Nästa punkt 43.91 – vi storsatsar på Integration. Att satsa på inkludering av nya ålänningar är i en vettig satsning. Vi måste dock vara noga med att följa upp nyttan av dessa investerade pengar.

43.95 – Personalarbete och arbetsmiljö. Vi inom moderaterna välkomnar satsningen på en gemensam värdegrund för medarbetarskap och ledarskap inom landskapsregeringen.

Sammanfattningsvis en bra budget till denna del - med många offensiva och väl genomtänkta satsningar -  som behövs.

Några tankar kring skärgården

I denna sal har det debatterats mycket om skärgårdskommunernas roll i det framtida Åland – med rätta. Vi behöver ta särskilda hänsyn till skärgården arbetet med en samhällsstruktur för Åland. Men omöjligt kan det inte vara för en population på 28.000 människor utspridda på 50 öar att hitta en fungerande samhällsmodell.

Det är idag inga större problem att pendla från Saltvik till Mariehamn. Jag känner flera som pendlar i motsatt riktning, från Jomala norrut. Därför borde det inte heller, logiskt sett, vara något problem med att ha en tydligt avgränsad del av förvaltningen i Godby eller i Saltvik – detta må sen vara en lokal myndighet eller en landskapsmyndighet. Godby och Saltvik är idag tillgängliga härifrån sett, tack vare broar och vägar. Den tillgängligheten saknas gentemot skärgården. En sak jag lärde mig på ABF:s 30-årsjubiléum var att man aldrig ska ordna möten som du själv inte vill gå på, men som du nog tror att andra gott kunde åka på. Då blir det en flopp. Transponerar vi detta resonemang till skärgården blir frågan – vill DU bo i skärgården? Jag vill inte bo i skärgården, men det är nog bra om andra gör det. Skulle DU vara beredd att bosätta dig i skärgården, bortsett från Föglö och Vårdö? Jag ställde den frågan till mig själv när jag flyttade till Åland – och svaret blev nej. Varför? Det var för otillgängligt, fanns inga intressanta jobb och den offentliga servicen fungerar haltande. Dessutom ser det statistiskt sett ut som att befolkningen håller på att fly fältet.

Skulle återinförandet av den ambulerande tandvården vara den avgörande sporren som kunde få mig att flytta till skärgården? Ärligt talat, nej. Skulle möjligheten till Leader-pengar vara det? Bra initiativ, men nej. Det finns två saker som skulle kunna få mig att flytta till skärgården: ett intressant jobb och goda kommunikationer – dvs. att man kan surfa på nätet och ta sig därifrån smidigt. Det förstnämnda underlättas av ett blomstrande, icke-ensidigt näringsliv. Det andra underlättas av en fungerande bastrafik som övergår i kortrutt. Tillgänglighet och arbetsplatser, alltså. 

Hur ska vi få DIG som sitter här i denna sal att vilja flytta till skärgården?
Det är den stora frågan.

Anförande om nettodebitering av el

Ltl Wille Valve

Kära kollegor, ärade fåhövdade skara! Det är en mycket relevant och intressant åtgärdsmotion som har lämnats in av ltl Axel Jonsson.

Det är lätt att hålla med ltl Jonsson om att detta hör framtiden till. Det här har varit en käpphäst bl.a. i den svenska borgerliga regeringens energipolitik. Den stora frågan som man i Sverige har stött på är att man behöver förnya sitt elnät för att kunna ta i bruk detta i större skala.

Vad gäller motionens innehåll i övrigt så identifieras korrekt den finländska skattelagstiftningen som en utmaning. Men frågan är om inte vårt elnät utgör en ännu större utmaning.

Jag noterade vad ltl Jonsson sade om att Finlandskabeln inte kan vara en allena saliggörande ingrediens i vår energipolitik. Men icke desto mindre så förbättrar den vårt elnäts möjlighet att verkställa nettobudgetering på sikt.

Jag är för egen del beredd att ta upp detta med mina finländska kollegor i Nordiska rådet, dvs. skattelagstiftningsdelen. Jag hoppas att finans- och näringsutskottet, i den mån utskottet fördjupar sig i motionen, särskilt tittar på de tekniska utmaningarna som vårt elnät står inför.

Sedan finns det ytterligare en sak som man kan fundera på. I en artikel i Ny Teknik kan man läsa om en person som har räknat ut hur mycket el han skulle kunna producera idag med sex, nio eller tolv solceller utgående ifrån vad han kunde ta betalt om man sålde 20 procent av elproduktionen. Han räknade ut att det tar 20 år innan den investeringen betalar sig själv. Allt det här kan förstås förändras med en annan skattelagstiftning och med en annan energipolitik. Men det finns betydande utmaningar. För egen del välkomnar jag den här motionen. Jag hoppas att utskottet tittar närmare på den. Tack.

Åtgärdsmotionen kan läsas här